Varför håller man på?

Redan på dymmelonsdagen föll läsplaneringen för påsken.Och det är Fredrik Sjöbergs fel
Idag fick jag nämligen
Varför håller man på? Och andra essäer av Fredrik Sjöberg från biblioteket. Och fastnade direkt i de intressanta essäerna.
Fredrik Sjöberg är biolog, författare och översättare.
Flugfällan, som kom ut 2004 inbringade ett Augustpris i fackboksklassen. Russinkungen, Flyktkonsten och Den utbrända kronofogden är några av hans andra titlar.

Att älska varmt och fullkomnas utan feghet är en mycket roande essä som handlar om professorn i botanik och författaren Bengt Lidforss (1868 -1913).
Fredrik Sjöberg har Lidforss som tröstnapp när han känner sig i behov av det. Bengt Lidforss är en lysande stilist och har en vass och ironisk penna enligt Fredrik Sjöberg. Han kom att bland mycket annat ägna sig åt batologi vilket är detsamma som studiet av Rubus, björnbär.
Docent Bengt Lidforss omgav sig med ett flertal av dåtidens kända namn, såsom Strindberg, Gustaf Hellström, Vilhelm Ekelund, Dagny Juel, som Lidforss i likhet med så många andra blev kär i.
Vi hade behövt en Bengt Lidforss idag, tycker Fredrik Sjöberg.

Jag blir absolut nyfiken på att läsa något av Bengt Lidforss. Det har jag aldrig haft lust med tidigare. (Inte ens när jag skulle tenta på det avsnitt i Svensk litteraturhistoria där Lidforss ingick...)

Jag fortsätter att botanisera bland Sjöbergs essäer.

Jennifers Whites golgatavandring

Det man inte vet är den intetsägande titeln på
Alice LaPlantes gripande, förfärande debutroman
Turn of Mind. Jennifer White, 64, är en skicklig ortopedkirurg som brådstörtat lämnar sitt arbete. Hon har ställt diagnosen själv. Hon lider av Alzheimers sjukdom, en sort som utvecklas snabbt dessutom. Maken James är död; de vuxna barnen Mark och Fiona är mycket olika och hanterar också moderns sjukdom helt olika.Fiona får hand om moderns ekonomi. Mark är en vacker ung man, men man kan inte riktigt lita på honom. Det vet Jennifer som pendlar mellan total förvirring i tid och rum och knivskarp (bokstavligen och bildligen) analys. Jennifer har ett kyligt sätt att förhålla sig till livet. I alla lägen- även när det gällt barnen. Nu vet hon exakt vad sjukdomen innebär och vad som väntar henne. Och hon är märkligt oberörd. Eller förefaller att vara det. Jennifer får våldsamma utbrott och av medpatienternas reaktioner förstår man att hon också låter mycket. Vad vet man om vad som förorsakar det ena och det andra? När Jennifers väninna hittas mördad i sitt hem tre hus bort från familjen Whites blir utredningen komplicerad. Familjehemligheter kommer i dagen. Vem skyddar vem? Och varför? Demenssjukdomar är fasansfulla för alla inblandade. Och det ger den här boken en tydlig bild av. Det är skickligt gjort av Alice LaPlante och Turn of Mind är också den första skönlitterära bok som fått The Wellcome Trust Book Prize "... open to outstanding works of fiction and non-fiction on the theme of health and medicine. It brings together the worlds of medicine and literature, appealing to literature lovers and science enthusiasts alike. " Fortfarande Alice av Lisa Genova, fil. dr i neurovetenskap, handlar också om Alzheimers sjukdom. Professor Alice Howland är bara femtio år när hon får sin diagnos. Fortfarande Alice var också mycket bra, men jag tycker nog att Det man inte vet är strået vassare.

Påskläsning

Lyrans noblesser

undrar vad vi tänker läsa i påsk.
Många tänker hoppa över det sedvanliga påskekrimmet.
Det tänker jag också.


I stället blir det:

1. Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

2. Agaat av Marlene Van Niekerk

3. Spökljus av Joseph O´Connor

Födelsedagsfirande

The curious case of the Book
fyllde 1 år den 29 mars. Det firas med en
magnifik födelsedagstävling!

Klart att jag vill delta! Tänk att få en hemlig bokpaket!

Bilden är lånad

O, äktenskapliga elände! Strindberg i Bokcirkeln

I Bokcirkeln i P1 börjar man idag 14. 25 diskutera
En dåres försvarstal.

De som diskuterar är René Vásquez Diaz, Liv Strömquist och Åsa Moberg. Marie Lundström är samtalsledare.

I min läsecirkel diskuterade vi boken förra veckan.
Nio personer var lyckliga över Strindbergs fantastiska språk, de underbara naturbeskrivningarna och kunskaperna inom så många områden. Vi var också imponerade av att Strindberg skrivit boken på franska. (Någon hade dock läst den franska texten och påpekade att franskan inte alltid var helt korrekt.)
Kvinnosynen var vi mera tveksamma till så klart.
Vi var ett par stycken som läst in medvetna överdrifter och komik där de andra sett enbart djup tragik. Strindbergs poetiska beskrivningar av nätta fötter och kängor, vackra knän, elfenbensaxlar som dörrknoppar för att inte tala om små killingar med skära nosar gjorde oss helt lyriska.
Men barnen - var fanns barnen i detta vuxendrama? Barnalstringen var ett sätt för Axel att hålla Maria i schack. "... det återstår mig blott att framkalla en ny grocess..." En annan gång: "En ny grocess inträffade."
Vi var helt överens om att det grandiosa jaget dolde en stor rädsla.
Och vi var helt överens om att vi delade en läsupplevelse.

Kanske ska man komplettera läsningen med August Strindberg av Olof Lagercrantz; romanen Siri av Lena Einhorn och Strindbergs första hustru av dottern Karin Smirnoff.

Haru wa akebono

Kuddboken har kommit på svenska. På Ellerströms lilla ambitiösa förlag.
I förtjänstfull översättning av Vibeke Emond.
Tidigare är den engelska översättningen från 1967,
The Pillowbook av Sei Shonagon av svenskättlingen Ivar Morris mest känd.

Den okända hovdamen Sei Shonagon (pseud.) levde troligen 996 - 1017 vid kejsarens hov i Kyoto under Heiantiden 794 - 1165.
Hon hade ett starkt behov av papper och penna. Om hon var ur humör av något skäl behövde hon bara sätta sig att skriva så kom hon i jämvikt igen. Hon skrev om många olika ämnen, hovets seder och bruk, kläder, hon beskrev olika personer och hon gjorde listor. Non listade förargliga saker, saker som hon tyckte mycket om och eleganta saker. Sei Shonagon har i hög grad bidragit till den historiska och kulturhistoriska kunskapen om denna tid. Monica Braw, fil dr i historia och författare, har anmält Kuddboken
i SvD. Hon avslutar: ..." människor är sig mycket lika överallt, alltid."
Haru wa akebono är inledningsorden till Kuddboken In spring it is the dawn... (Ivar Morris)
Det blir många fler ord på svenska.

Tusenblad är en gammal kvinna som faller i sitt badkar och bryter lårbenshalsen. Hemtjänstens nästa besök infaller inte förrän om fyra dagar.
Tusenblad uthärdar stoiskt och utan att förtvivla.
Tiden upphör att existera.
Finlandssvenska Birgitta Bouchts nya roman heter Tusenblad, en kvinna som snubblar.
Minnena av barndomen, modern, Greta Gustafsson - den vackra, stolta - moderns väninna och motpol, Elsa och så Christian - framför allt kärleken Christian Salgado från Brasilien som övergav Tusenblad - kommer för henne där hon ligger och fryser i obekväm ställning i badkaret. Hon misstror egentligen minnena. Vi lever kronologiskt och minns rapsodiskt. Men kroppens egna minnen är sanna.
Modern blev också sviken och dottern knöt hon aldrig riktigt an till trots Tusenblads alla försök att vinna hennes kärlek.
Tusenblad har blivit ensam, knuten och tårlös.
Hon har arbetat hela sitt liv som arkivbiträde på ett sjukhus och varit fullständigt nöjd med det. Tusenblad vet att hon är gammal och snart kommer att dö. Och hon är nöjd med det också. Faktiskt närmast lite nyfiken
Tusenblad funderar mycket på sin identitet. Vem är hon? När vet man vem man egentligen är? När blir man presenterad för sig själv?
Mänskliga livsvillkor sätts under lupp i Birgitta Bouchts roman. Och hon excellerar i kloka, pregnanata aforismliknande formuleringar som gör att man stannar upp, läser om och försöker lägga på minnet. Jag får lust att läsa högt.
Nyligen läste jag Minnas, glömma och förtiga. Syskonbrev mellan Birgitta Boucht och hennes äldre bror Bengt Pihlström. Då skrev jag så här.

Jag tyckte mycket om Tusenblad, en kvinna som snubblar.
Men varför ett så gräsligt omslag? Jag har inget emot åldrade händer. Det är snarast färgen som som jag tycker är hemsk.