Stjärnöga

Stjärnöga

Stjärnöga, du som jag mött
långt i försvunna tider,
nu är det kvällsdags och trött
min ungdom till vila skrider.

Irrbloss, som världen har tänt,
slockna så lätt i världen.
Stjärnöga, mycket har hänt,
sedan vi skildes på färden.

Villsam är vägen som går
fram genom mörka länder.
Stjärnöga, Stjärnöga, når
jag aldrig mer dina händer?

Tag mina händer och led
mig in i ditt ljusa rike.
Stjärnöga, giv mig din fred
och låt mig varda din like.

Bo Bergmans musa hette Maria Almqvist, yngre syster till konstnärinnan Ester Almqvist i mitt inlägg från igår. Bo Bergman (1869 - 1967) träffade Maria Almqvist en sommar när hon var sjutton år och han några år äldre och hon följde honom sedan genom hela livet.
Mötet med familjen Almqvist skildrar BB i den postumt utgivna Noaks ark, självbiografiska essäer som kom ut 1968.
De blev aldrig ett par vilket BB säger att de borde vara tacksamma för. Han ville inte ha hennes olycka på sitt samvete. Men de brevväxlade och träffades också då och då. Stjärnöga finns i debutsamlingen Marionetterna 1903. Den är dedicerad till Maria.

Ester Almqvist 1869 - 1934

Ester Amlqvist var prästdotter. Hon föddes puckelryggig och blev faderlös vid nio års ålder.
Hon, modern och den yngre systern Maria, fick försöka försörja sig på många olika sätt. Ester skulle dessutom gå på konstskola..
På Regionmuseet i Kristianstad pågår fram till 26 februari en utställning med Ester Almqvists teckningar och målningar.
Man ser tydligt hur hon möter influenser från olika håll och hur hon utvecklas.
Ester Almqvist reste en hel del och hade vänner i konstvärlden som Siri Derkert och Tora Vega Holmström.
Utställningskatalogen bär titeln "Jag längtar så att jag kan sprängas".
Undertitel: Från nationalromantik till modernism - Ester Almqvist (1896 -1934).
Katalogen innehåller många fina bilder och texten är skriven av Birgit Rausing,
som också har skrivit boken Ester Almqvist och hennes krets.

Dagens Dagens dikt

Tyck synd om alla fula små
stationssamhällen
där aldrig i livet
du kan tänka dig att bo.
Förakta inte!
Överallt finns rum
som någon älskar.
Runda små dukar
av vit spetsbrodyr.


Författare: Elsie Johansson
Diktsamling: Tigerfrukost
Förlag: Bonniers 1989
Uppläsare: Ingvar Kjellson
Musik: Trad från Rumänien: "A Second Glass of Wine". Kari Kriikku, klarinett och Tapiola Sinfonietta. Jan Söderblom, dirigent.

Bilden är lånad.

Det kostar att vara rebell

Felicia Feldt, tredje dotter till barnuppfostringsgurun Anna Wahlgren, har dokumenterat sitt modersuppror i den omdiskuterade romanen Felicia försvann.
Hur man än väljer att läsa den boken är det skakande läsning.
Det ärt naturligtvis en partsinlaga och man vet att minnen inte alltid är att lita på. Men här finns så många ovedersägliga fakta att det räcker för att man ska bli djupt berörd. Och Felicia Feldt kan skriva.
Kronologin är uppbruten. Men det gör ingenting. Det illustrerar röran i familjens liv. Under Felicias första femton år bor familjen på 19 olika adresser.
Och styvpapporna avlöser varandra och spriten flödar.
Anna Wahlgrens mest kännbara bestraffning är uteslutning ur flocken. Rädsla och osäkerhet är Felicias eviga följeslagare. Mamma är expert på vassa, kalla blickar och hon är inte främmande för kroppsaga.
Felicia Feldt gör försök att protestera men får inget av syskonen att backa upp.
Så är det tydligen nu också. Som vuxen har Felicia Feldt dragits med depressioner, gått i terapi, medicinerat och haft svårigheter i sina egna relationer med män.
Hennes egen son tar avstånd från henne och väljer aktivt att bo med sin pappa.
Felicia Feldt blir naturligtvis sårad. Men hon förstår. Och gläds åt att sonen är stark nog att skydda sig själv.
Felicia Feldt är ärlig och skoningslös även mot sig själv. Det rör sig om sorg. Inte hämnd. Och hon har bestämt sig. Det blir ingen försoning.

Några klipp (ej recensioner) om Felicia Feldt och Felicia försvann:

Fiktionen har råd med frågetecken tycker Elise Karlsson

Intervju med Felicia Feldt

Karin Thunberg: Om Felicia Feldt hade varit man

Yngre systrar försvarar sin mor

1700-talet

Sveriges litteratur. Del III.
Frihetstidens litteratur. 1963
Utgiven av Lennart Breitholtz.
Scandinavian University Books

Olof von Dalin inleder och följs av bl. a. Emanuel Swedenborg, Linné, Gyllenborg och Creutz.
Ett av de längsta avsnitten ägnas
med rätta
Hedvig Charlotta Nordenflycht.

Störst utrymme får Carl Michael Bellman som också avslutar textsamlingen.

Sveriges litteratur. Del IV. Gustaviansk litteratur. Utgiven av Allan E. Sjöding.
Gustav III, Tal till Rikets Ständer på RiksSalen, den 21 Augusti 1772
är första texten .
Därefter kommer ett långt avsnitt med Johan Henrik Kellgrens dikter och brev.
Carl Gustaf Leopold (1756 - 1829), Kellgrens antagonist; framgångsrik författare, poet och dramatiker. Han ingick i Svenska Akademien och kom att umgås i kretsarna omkring kungen.

Så här står det på Wikipedia: "Han gifte sig 1790 med Sara Petronella Fehman vars mor var oäkta dotter till Fredrik V av Danmark . Äktenskapet var barnlöst.

När Leopold blev blind 1821 förlorade makan förståndet."

Mellan Kellgren och Leopold kommer ett rejält inslag med Anna Maria Lenngrens dikter porträtt och epigram.

Båda antologierna har ett omfattande och välbehövligt notsystem.

Granris och blåklint

"Fru Lenngrens poesi är själv granris och blåklint, den doftar, den fägnar ögat, men den även sticks."
Så karaktäriserade 1800-talpoeten Oscar Patric Sturzen - Becker
Anna Maria Lenngrens (1754 -1817) författarskap.
Torkel Stålmarck, docent i litteraturvetenskap och en av våra främsta kännare av 1700-talets litteratur, har tidigare skrivit biografier om bl. a. Hedvig Charlotta Nordenflycht och Bellman.
Nu har Anna Maria Lenngren. Granris och blåklint kommit.
Det är en saklig, sparsmakad bok som utgår från Anna Maria Lenngrens verk.
Författarinnan framstår som en klok, kvick och företagsam kvinna som ändå kom att stå i skuggan av sin man, tidningsmannen Carl Peter Lenngren, och - förstås - Johan Henric Kellgren.
Men hon har i alla fall gått till eftervärlden. Jan Olov Ullén säger i
De bästa svenska dikterna att det alltid borde finnas pocketutgåvor av Anna Maria Lenngrens dikter att tillgå.
Men det finns det inte. Då får man söka antikvariskt.
Anna Maria Lenngren var också översättare. Och i Svenskt översättarlexikon finns en fyllig artikel om henne. Läs HÄR.
Åldrandet var för AML ett problem som hon ofta återkom till i sin diktning.
Så t. ex. i Gubben från 1795:

Jag saknar all min forna kraft -
Min vän! jag nalkas ålderdomen;
Av hull och vador som jag haft
Vad är mig övrigt - endast stommen.

Och i Mor och dotter:
---
Än täck som mor och med sin dubbla haka
hon lämnar klokt de ungas tidsfördriv;
i dansen mer ej dunstar bort ett liv,
som helgat är åt hushåll, barn och maka.

HÄR finns Carina Burmans recension av Torkel Stålmarcks bok. Bl. a.

Den finländska Sapfo

En av mina skrivande svenska kvinnor i tematrion från inlägget den 16/1 var
Carina Burman.
Jag fortsätter på Burman-spåret med hennes fina lilla skrift
Den finländska Sapfo. Catharina Charlotta Swedenmarcks liv och verk.
CCS föddes i Stockholm 1744 (troligen) och dog i
Finland 1813.
I Carina Burmans livfulla presentation möter man en envis kvinna som hävdar sin rätt ibland tidens litteratörer.
Hon var ingen större författare, men har sin betydelse som murbräcka.
Och enligt Carina Burman är det just dessa småförfattare som ger en inblick i samhället som det var tiden mellan frihetstid och gustaviansk tid.

CCS hade inga dåliga konkurrenter. Mestadels var det män. Huvudkonkurrenten var Johan Henric Kellgren. De hade samma mecenat och de skrev hyllningsdikter till samma kungligheter.
Det var Kellgren som spefullt gav CCS epitetet "den finländska Sapfo".
Men kvinnoföraktet som sådant föddes med romantikerna, säger Carina Burman, så därför fick kvinnliga författare fortfarande plats. Och de var ju för allt i världen inte så många.
I Carina Burmans skrift finns också CCS:s fem dikter och hennes mest anmärkningsvärda verk
Dianas fest. Herdaspel uti en Act - skriven till Gustav III:s besök i Åbo.
Hennes första publicerade dikt är en sorgedikt i Åbo Tidningar till den nyligen bortgångne Adolf Fredrik. Tillfällighetsdikter var ett sätt att komma fram för blivande författare.
Dikten Afsked af Sommaren. Qwäde - är mycket rytmisk och njutbar och kan med behållning läsas än i denna dag.
Den finländska Sapfo är en liten pärla till bok.
Och Carina Burman är alltid lika uppiggande, entusiastisk och kunnig.
1700-talet var en lysande tid säger hon i förordet. Och hon förmår verkligen göra rättvisa åt det.

Läs Michel Ekmans uppskattande recension i SvD

Henrika Tandefelt om Catharina Charlotta Swedenmarck i BLF
(Biografiskt lexikon för Finland).

I Nordisk Kvinnolitteraturhistoria står - ingenting!