Raj och swaraj

''Mrs. Weston writes seriously, carefully compassionately; she is not interested in the glamorous East or in the boosting of this or that political creed; she writes for those who are emotionally involved in the country and who love it.'' Så skrev E. M. Foster om Christine Weston 1950. Fosters egen A passage to India kom ut tjugo år tidigare än Indigo. Anders Österling kallar Indigo "ett raspsykologiskt tvärsnitt" av samma förhållanden som i A passage to India.
Bakom lucka 11 i Ingrids julkalender döljer sig den presentation av Christine Weston och Indigo som fick mig intresserad.
Ingrid har också flera gånger talat om
Ferdinand von Schirach. Nu är jag nyfiken på hans Brott.
Den tyske advokaten är född 1946; verksam i Berlin och skriver noveller om brott.
Boken har sålts till ett trettiotal länder och filmatiserats för bio och TV.
Både Indigo och Brott följde med mig hem från biblioteket.

Den stora tomheten

2009 kom Jan Stolpes utmärkta nyöversättning av Albert Camus Främlingen.
När jag läst den skrev jag HÄR.
2010 kom pocketutgåvan som vi nu läst i läsecirkeln.
Här har Michael Azars mycket värdefulla efterord blivit förord.
Vill man välja en bok i en läsecirkel som man kan vara säker på att det blir diskussion om så ska man välja Främlingen. Den väcker en mängd frågor och tankar och det har den alltid gjort alltsedan den kom ut 1942.
1946 kom den första svenska utgåvan.
En deltagare hade haft boken som sin ungdoms stora läsupplevelse. Vid omläsningen fann han att mycket hade hänt sedan sist. Den mogne mannen läste en helt annan bok. Och han var besviken. Någon annan tyckte sig ana lite ånger hos Mersault medan andra saknade beskrivningen av araberna som människor. Och varför önskade sig Mersault många hatiska människor omkring sig när han lämnade det meningslösa livet? Hur hade hans tidigare liv gestaltat sig? Hur hade han blivit den han var? Varför märker man inte något av de historiska händelsern vid den här tiden i boken?
Någon tyckte att Frankrike fått väldigt många Nobelpris och att Camus inte borde ha fått det 1957. Hur ska man tolka den plågsamma scenen med den gamle mannen som piskar sin skabbiga hund men sedan smörjer in den skorviga huden med lindrande salvor.
Och hettan; den skoningslösa solen och det skarpa ljuset i bårhuset - vilken betydelse ska dessa tillmätas?
Det förefaller som om man borde läsa vidare. Till exempel Den första människan som är en självbiografisk roman och Pesten och Människans revolt.
I de senare titlarna har Camus närmat sig en mera humanistisk människosyn och det skulle åtminstone jag uppleva som en lisa.

Lovande debut

Psykologen och psykiatern Carl Jung urskiljer lite förenklat fyra olika människotyper:
Förnuftiga
Intuitiva
Kännande
Tänkande

Psykologen William Moulton Marston bygger vidare på Jungs teorier och konstruerar det s. sk. DISA-språket som Thomas Eriksson låter beteendevetaren Alex King använda sig av i samarbetet med polisen i debutromanen Bländverk. Läs mer HÄR på Thomas Erikssons hemsida.

Bländverk är en riktig bladvändare. Förhoppningsvis lever nästa del i serien upp till förväntningarna.

Årets längsta natt

Långt innan seden med luciatåg uppstod, var den 13 december en viktig dag. Lucianatten räknades länge som årets längsta natt. Trots kalenderreformen 1753, då vintersolståndet flyttades till 21-22 december, levde föreställningen om den särskilt långa lucianatten kvar. Enligt folktron var den natten farlig, övernaturliga makter var i farten och djuren kunde tala.
Helgonet S:ta Lucia, som gett dagens sitt namn, var en ung italienska som led martyrdöden år 304. Hon levde i Syracusa på Sicilien och i legenden sägs att hennes fästman angav henne för att vara kristen, efter att hon använt sin hemgift till mat åt de fattiga. Vid denna tid var det straffbart att vara kristen i det romerska samhället och hon dömdes till döden. Som hämnd stack hon ut sina ögon och skickade dem till angivaren.
S:ta Lucia är de synskadades skyddshelgon och resterna av henne kan ännu beses i S:t Jeremias kyrka i Venedig.

Den ljusprydda lucian, som kommer med en bricka på luciamorgonen, var från början en högreståndssed, och förekom framför allt i Västsverige.
Första gången vi hör talas om den svenska luciaseden är 1764 på Horns boställe norr om Skövde.

Melodin till luciasången är italiensk och handlar egentligen om en stadsdel i Neapel vid namn Santa Lucia. De svenska textvarianterna skrevs på 1920-talet. Namnet Lucia kommer av latinets lux = ljus. Uppgifterna kommer från Nordiska muséet

Tomten fick draghjälp

W G Sebald, Dikt, prosa, essä stod överst på listan över böcker som jag önskade mig i julklapp. Men - när jag hade läst Carina Burmans understreckare idag så ryckte det till i klickfingret! Och så fick tomten (alldeles oförtjänt) hjälp på traven. W G Sebald föddes 1944 i en liten alpby i Bayern 1944 och dog 2001 i en bilolycka i England. Imorgon, onsdag, är det på dagen 10 år sedan.

Boken som ges ut av Bonniers i Panacheserien innehåller Sebalds fyra stora verk, Svindel, känslor; Utvandrade; Saturnus ringar och Austerlitz
Läs hela understreckaren HÄR

Kris i Svenska Grönkålsakademien!

Svenska Grönkålsakademiens ordförande Sven Gustafsson har under två år underlåtit att odla och ansa sina stipulerade sex sträckmeter grönkål.
Grävande journalister har avslöjat missförhållandena.
Grönkålsakademiens ordförande befinner sig nu på turné i landet för att be akademiens medlemmar om förlåtelse. Han lovar att vända blad och ta nya spadtag.
Återvalet är i farozonen. En motkandidat med grönare fingrar kan mycket väl ta över rodret i Svenska Grönkålsakademien som bildades 1981 och har som syfte att sprida grönkålen över landet och att införa den halländska långkålen som riksrätt.
Dessa skakande nyheter står att läsa i dagens DN under Namn och Nytt.

Ann Heberleins nya, goda liv

Under en långsam men stadig tågresa till Stockholm hann jag läsa Ann Heberleins senaste bok Ett gott liv. Inte för att jag läste extra snabbt utan mera för att Ann Heberlein skriver så otroligt bra. Hon är filosofen som vrider och vänder på olika begrepp och som hela tiden lyckas finna alldeles rätt ord. Och Ann Heberlein är så beläst och har en otrolig kunskapsbank att ösa ur. Hon beskriver sitt liv strax före, med och efter Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (förläggarens val av titel). Hon berättar om sin upplevelse av lanseringen av boken och förläggarens roll i den. Och visst är hon kritisk. Men jag kan inte tycka att huvudsyftet med boken är att lämna ut förläggaren.
Jag är förvånad över rubrikerna. Eller - kanske inte.
Ett gott liv innehåller så mycket mera av annat och den lämnar mig inte för att jag läst sista sidan. Tvärtom.
Och jag ska definitivt läsa om Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Och jag ska läsa En liten bok om ondska också och Det var inte mitt fel.
Och litteraturlistan i Ett gott liv erbjuder många intressanta titlar dessutom.