Mera Afrika

Har just sett De dimhöljda bergens gorillor (1988) igen. Eftersom jag mindes den ganska väl visste jag precis när det var dags att göra något annat. Filmen känns inte på något sätt överspelad. Det jag särskilt uppmärksammade denna gången var den otroligt vackra miljön. Man kan förstå att människor från västvärlden kan känna att de hittat hem. Dian Fossey (1932 - 1985) spelas utmärkt av Sigourney Weaver - även om hon var lite för sval och vacker när jag tyckte att hon borde ha varit rufsig, svettig, smutsig, insektsbiten och stressad. Ibland var hon direkt dumdristig när hon borde varit vettskrämd. Men det kan förklaras med fascinationen för gorillorna och saken. Hon var inte ens särskilt rädd för alla som inte ville ha vita i Rwanda och alla som handlade med gorillor och tjänade stora pengar - något som till slut kom att kosta henne livet.
Boken med samma namn som filmen, skriven som en kombinerade forskningsrapport och memoar av Dian Fossey, kom ut 1984.

Läckra omslag

Det är inte bara Penguin Classics som får nya, läckra omslag. I serien Albert Bonniers Klassiker kommer under augusti flera stycken nytugåvor av berömda klassiker med fina omslag. I Älskaren av Marguerite Duras skriver Sara Stridsberg ett nytt förord. Översättning: Madeleine Gustafsson.
Emma av Jane Austen är nyöversatt av Rose-Marie Nielsen.
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles Fowlesöversättning av Claes Gripenberg.

Skaver obekvämt

Vem bryr sig egentligen om deckare, chiclit och kändisbiografier på tidningarnas kultursidor? Varför recenseras så få? För att kunna ta hand om denna genrelitteratur krävs en grundläggande förståelse, säger Annina Rabe i SvD. Läs hela artikeln HÄR

Från biblioteket

Nu börjar allvaret

Dags att ta itu med höstens uppgifter. Boktjuven av Markus Zusak är en sådan. Den borde ha varit läst för länge sedan, men jag upplever ett oförklarligt motstånd. Jag har läst några kapitel men jag väntar fortfarande på en "uppenbarelse" som ska göra klart för mig varför så många tycker så mycket om den här boken. Om inte förr så kanske det händer när vi diskuterar boken i läsecirkeln i början av september.
Men jag fortsätter så länge på egen hand.




Bilden är lånad.

Från Afrika

White Material, regisserad av Claire Denis och med Isabelle Huppert i huvudrollen som den aningslösa, elitistiska och ganska osympatiska Maria Vial som driver en kaffeplantage någonstans i Afrika. Landet är i uppror, hatet och våldet pyr; alla som kan flyr. Men inte Maria Vial. In i det sista vägrar hon att förstå. Isabelle Huppert spelar en roll som är mycket olik de kyliga, tjusiga överklasskvinnor hon brukar kreera En mycket intrressant, kuslig film och Isabelle Huppert som allra mest till sin fördel, enligt min mening.
Av en händelse råkade jag strax efter läsa en bok av den sydafrikanske författaren Deon Myer.
Tretton timmar tilldrar sig under 13 timmar i Kapstaden. Två olika fall utreds parallellt.
Bennie Griessel, kriminalkommissarie och nykter alkoholist är mentor för en grupp poliser.
Han är en dynamisk, klok och mänsklig man som inte förlorat sin empati under 25 är som polis.
Miljön är väldigt intressant; samhällsskildringen upplysande liksom språkförbistringen. Motsättningarna mellan svarta, vita och färgade ger upphov till extra spänningar inte minst inom poliskåren.

På Deon Mwyers HEMSIDA kan man på Extras hitta bilder av gator och platser i Kapstaden där delar av Tretton timmar utspelar sig. Det bidrar till närvarokänslan. Tretton timmar är en fartfylld, mycket spännande och annorlunda kriminalroman..

Ellen om Selma

Ellen Mattsson, författare född 1973, årets Selma Lagerlöfpristagare lovsjunger
Selma Lagerlöf (1858 -1940) i tacktalet när hon tog emot priset förra helgen .
Till större delen uppehåller hon sig vid sin favoritberättelse
Herr Arnes penningar. Den har allt; den är perfekt, menar Ellen Mattsson.Inget behöver läggas till eller dras ifrån.
Herr Arnes penningar utspelas i Bohuslän, vilket också är Ellen Mattssons eget landskap. Som i många andra klassiska berättelser är det samvetets röst och plikten att göra det rätta som avgör en människas liv. Den plikten kan man aldrig komma undan. Människorna hos Selma Lagerlöf har en förmåga att se in i varandras hjärtan och bekräfta varandra bortom yttre förhållanden. Enligt Ellen Mattsson är psykologisk minimalism Selma Lagerlöfs styrka. Hennes värld är en helhet där slutet möter början i en fullbordan. Läs hela tacktalet/understreckaren HÄR

Jag kom att tänka på Ellen Mattssons enkla svar på frågan om varför man bör
läsa skönlitteratur: ”Man lär sig öva upp sin känsla”.