Gåtfull modernist

Författaren och litteraturkritikern
Henrik Nilsson skriver i en understreckare om den i Sverige något förbisedde portugisiske modernisten
Fernando Pessoa
(1888 -1935). Först femtio år efter författarens död publicerades Orons bok i bokform - 1991 på svenska. Fernando Pessoa bygger upp ett märkligt universum med många olika heteronymer; Ricardo Reis , Alberto Caeiro och Bernardo Soares är tre av de vanligaste. Fernando Pessoa reser utan att resa egentligen och ofta blir det inåt. Nytt material har tillkommit och Henrik Nilsson tycker att det vore dags för en nyöversättning.

Läs hela Henrik Nilssons spännande artikel HÄR

Musik i sommarkväll

En mycket högklassig konsert i S:ta Maria kyrka i Åhus.
Trio Boyarsky - Ben Baker, violin; Konstantin Boyarsky, viola; Amelia Jakobsson Boyarsky, violoncell - spelade ett väl sammansatt program tillsammans med Johan Hugosson, välrenommerad svensk pianist. De turnerar mycket men utgår ifrån London.
Programmet bestod av Pianokonsert i g-moll K. 478 av WA Mozart;
Franz Liszt, Un Sospiro, samt en mycket spännande komposition för stråktrio av Konstantin
Boyarsky - Memories of a Tango.
I slutnumret - Stråkkvartett i Ess-dur op 47 av Robert Schumann - briljerade såväl stråktrio som pianist. Samspelet var tar totalt och det blev en dynamisk avslutning på en rik musaikalisk upplevelse som man kan leva på ett bra tag.

Festligt samarbete

Festligt samarbete mellan Penguin och några av världens främsta tatuerare som till exempel Judd Ripley i Köpenhamn, Russ Abbott och Lynn Akura. Se omslagen HÄR

Pingvinbilden är lånad

Reafynd

Jag har inte läst något av Lisa Jewell tidigare. 31 Dream Street tar avstamp i London; Enfield och East Finchley. Lisa Jewell är själv född (1968) och uppvuxen i norra London.
31 Dream Street sägs vara "a wonderfully warm and insightsfull novel that will capture the imagination and soothe the soul".
Vi får väl se hur det blir med det.

Jag har inte burit något brunprickigt tidigare heller...

Vad ska jag läsa nu då?

Det känns som att ha vinkat av en kär vän nu när The Tiger´s Wife av Téa Obreht är slut.
Inte för att jag lärt känna Natalia som person särskilt väl. Men det var hon som berättade och det handlade allra mest om hennes morfar, läkaren, och vad han berättat för henne och det de upplevde tillsammans. Och alla djuren - tigern, hunden, elefanten och den gamla dansande björnen. Och myterna. Och den lilla isolerade byn Galina med den inbyggda misstron för den andre. Han är ju inte härifrån. Man befinner sig i gamla Jugoslavien men inga namn återfinns på kartan. Men staden med de två floderna är sannolikt Belgrad.
Inga enkla lösningar erbjuds. Téa Obreht överlåter en hel del åt sina läsare och deras fantasi.

Det är bara att kapitulera

Efter att ha läst Inky Fingers inlägg om En dag av
David Nicholls
beslöt jag att göra ett försök.

Jag lånade CD-boken utgiven av förlaget A Nice Noise och med Anders Ekborg som uppläsare.
Trots den träiga inläsningen blev jag så småningom intresserad och måste se hur det gick.
För David Nicholls, Em och Dexter; Dex och Emma.
Skulle deras vänskap övergå i kärlek? Eller tvärtom? Eller både och?
Det är lite roligt, ganska trist, mycket mänskligt, ofullkomligt - som livet självt. Ganska sorgligt, faktiskt. Men ingen orimlig historia.
Man får också en ytlig spegling av tiden mellan 1988 och 2007.
Feel- good, nja? Lite mer kanske.

Trevligt också med Thomas Hardy- referenserna!

Det ska bli spännande att se om filmatiseringen av One Day med Anne Hathaway (OK!) och Jim Sturgess (Näää! Inte tillräckligt snutfager och stryktäck!) blir lika omåttligt populär som boken.

Tre sniglar

Tre sniglar
     T&M: Ulf Peder Olrog

Det var en snigel, och en snigel och en snigel,
och de hade var't i sta'n och rullat hatt.
Så i var sitt hus låg nu en liten snigel,
och de ångra' var sin genomfestad natt.
Ynkligt slutna i sitt skal, led de alla hemska kval,
till den ena sa som så, nu får en utav oss gå,
till apoteket för att hämta magnecyl,
Ja, ja, ja, ja ja.
till apoteket för att hämta magnecyl,

Och så sände de iväg den minsta snigeln,
och dom andra låg och väntade på den.
Det gick dagar, det gick veckor, ingen snigel,
det blev höst och vinter han kom ej igen.
Bådas huvudvärk var svår, när det åter led mot vår,
och när sommarn kom till slut, titta ena snigeln ut.
Nu borde han ha varit här med magnecyl,
Ja, ja, ja, ja, ja.
Nu borde han ha varit här med magnecyl.

Men titta där så sade då den andra snigeln,
jag ser två små snigelhorn som sticker opp.
Några meter därifrån låg minsta snigeln,
hans var hornen som de såg vid kullens topp.
Men han hörde va' dom sa, ropa: "Farten min är bra.
Ingen jäkt och svår panik, om ni kommer med kritik,
så har jag ingen lust att hämta magnecyl.
Ja, ja, ja, ja, ja.
Så har jag ingen lust att hämta magnecyl."


Man anar sniglarnas egendomligt vindlande väg över
altangolvet.
Den första drog ihop sig när jag satte ner foten.
Kopparslagare, förstås..