Två världsberömda bröder William och Henry James föddes 1842 och 1843 i ett förmöget amerikanskt hem. Den äldre blev religionspsykolog och den andre kom att få den allra största betydelsen för utvecklingen av den moderna romankonsten.
Washington Square kom först ut som tidningsföljetong 1880 och året efter i ett stycke.
Henry James´antihjältinna, Catherine Sloper, är en oansenlig flicka och av sin fader läkaren Austin Sloper ansedd som dum och obegåvad - men inte desto mindre - en arvtagerska.
Faster Lavinia bor i huset för att hjälpa till med Catherines uppfostran eftersom den vackra och begåvade modern dog vid Catherines födelse.
Till allas oförställda förvåning uppenbarar sig en charmerande friare, Morris Townsend. Han är vacker som en gud, men har den dåliga smaken att sakna medel, vilket är väldigt olämpligt vid den här tiden i den här samhällsklassen.
Här hjälper inte ett par friska armar.
Doktor Sloper rycker ut och tar med sig dottern på en ettårig rundresa i Europa.
Till ingen som helst nytta. När de kommer hem är allt oförändrat.
Det blir ett segt ställningskrig (på det inre planet, givetvis!) mellan far och dotter. Faster Lavinia agerar budbärare mellan Catherine och Morris.
Miljön är egentligen koncentrerad till den lilla salongen på Washington Square. Persongalleriet är begränsat till fyra. Tiden är 1800- talets mitt. Författaren gör gemensam sak med läsaren; "I" berättar och talar om "we" och "our".
Doktor Sloper är ironisk, sarkastisk och benhård i sina åsikter. Catherine kan förefalla medgörlig men är behärskad intill förstening och inte mindre hård.
Faster Lavinia är en beskäftig, romantisk barnlös änka som lägger näsan i blöt.
Och Morris Townsend - ja, vad ska man tycka om honom?
Från början vet man precis.Mot slutet vacklar man. Trots allt.
Henry James (1843 - 1916) övertygar inte minst på det psykologiska planet.
Själva slutet överraskar; förändrar och kastar nytt ljus över hela historian.
Henry James är också en utmärkt stilist.
1997 filmades Washington Square med Albert Finney som doktor Sloper och Jennifre Jason Lee som Catherine. Ben Chaplin spelade Morris Townsend
Läs vidare HÄR
söndag 5 juni 2011
lördag 4 juni 2011
Sorry, not my bag!
Nej, 325 sidor slapstick- och situationskomik blir för mycket.
Även om Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom på Massolit förlag har sina poänger.
Israel Armstrong, rundnätt och tunnhårig bibliotekarie i manchesterkostym och brogueskor, ska bli uppsökande resursperson på ett ambulerande lärcentrum (bokbussbibliotekarie är ett föråldrat uttryck). Men vissa väsentliga komponenter saknas såsom till exempel 15 000 böcker.
Israel Armstrong har det inte lätt när han ska försöka kommunicera med den hårdföra befolkningen i Tumdrum på den nordirländska landsbygden.
Ted, den hetlevrade bokbusschauffören, har sting i högerkardan.
Och Linda Weiz i kortkort, chef för kultur, fritid och samhällstjänster livnär sig på smågodis och kanelscones eftersom hon aldrig har tid att äta lunch.
Israel Armstrong får sin boning i ett gammalt hönshus och känner sig allt annat än välkommen .
Fallet med de försvunna böckerna skulle med rätt rollbesättning och i rätt miljö kunna bli en underhållande komedi.
Israel Armstrong har för avsikt att återkomma. Hot eller löfte?
Även om Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom på Massolit förlag har sina poänger.
Israel Armstrong, rundnätt och tunnhårig bibliotekarie i manchesterkostym och brogueskor, ska bli uppsökande resursperson på ett ambulerande lärcentrum (bokbussbibliotekarie är ett föråldrat uttryck). Men vissa väsentliga komponenter saknas såsom till exempel 15 000 böcker.
Israel Armstrong har det inte lätt när han ska försöka kommunicera med den hårdföra befolkningen i Tumdrum på den nordirländska landsbygden.
Ted, den hetlevrade bokbusschauffören, har sting i högerkardan.
Och Linda Weiz i kortkort, chef för kultur, fritid och samhällstjänster livnär sig på smågodis och kanelscones eftersom hon aldrig har tid att äta lunch.
Israel Armstrong får sin boning i ett gammalt hönshus och känner sig allt annat än välkommen .
Fallet med de försvunna böckerna skulle med rätt rollbesättning och i rätt miljö kunna bli en underhållande komedi.
Israel Armstrong har för avsikt att återkomma. Hot eller löfte?
Tematrio - Mammor
Med anledning av Mors dag efterlyser Lyrans Noblesser mammor i litteraturen och mina tre förslag är utan inbördes rangordning:
1. Rya-Rya i Bara en mor av Ivar Lo-Johansson.
Ett kvinnoöde från statartidens Sverige som lämnar djupa spår. Eva Dahlbeck var magnifik som Rya-Rya i filmen med samma namn som boken.
2. Madame Kacew, "... en himmelsk projektion av det mänskliga mått- och viktsystemet..."
i Roman Garys biografi Löfte i gryningen
En osannolik uppenbarelse som strider för sin son med rävhonans list, lejoninnans mod och fräckheten hos en skata
3.Huvudpersonen i Annie Ernauxs lilla sparsmakade självbiografiska roman, Kvinnan. AE beskriver sitt eget komplicerade förhållande till den nyligen bortgångna modern.
Bilden är lånad.
fredag 3 juni 2011
Loppisfynd
VW som läsare, kritiker och essäist
Virginia Woolf var mångsidig. Hon skrev litteraturkritik , hon läste väldigt mycket och hon skrev essäer. De mest kända essäerna är A Room of One´s Own och
Three guineas.
I The Second Common Reader skriver hon bland annat om de märkliga viktorianerna, John Donne, William Hazlitt, George Meredith och Thomas Hardy.
Den avslutande essän heter How Should One Read a Book? Så här slutar den:
" I have sometimes dreamt, at least, that when the Day of Judgement dawns and the great conquerors and lawyers and statesmen come to receive their rewards - their crowns, their laurels, their names carved indelibly upon imperishable marble - the Almight will turn to Peter and will say, not without a certain envy when He sees us coming with our books under our arms, Look, these need no reward. We have nothing to give them here. They have loved reading"
Three guineas.
I The Second Common Reader skriver hon bland annat om de märkliga viktorianerna, John Donne, William Hazlitt, George Meredith och Thomas Hardy.
Den avslutande essän heter How Should One Read a Book? Så här slutar den:
" I have sometimes dreamt, at least, that when the Day of Judgement dawns and the great conquerors and lawyers and statesmen come to receive their rewards - their crowns, their laurels, their names carved indelibly upon imperishable marble - the Almight will turn to Peter and will say, not without a certain envy when He sees us coming with our books under our arms, Look, these need no reward. We have nothing to give them here. They have loved reading"
torsdag 2 juni 2011
I huvudet på en trädgårdsmästare
Peter Englander kom från Värmland till Skåne och upptäckte hur mycket mer man kan odla i södra Sverige . Han skapade Apotekarns trädgård , en medelhavsträdgård i Simrishamn.
“det absolut viktigaste i trädgårdsarbetet är att dåsa i blåregnspergolan…”
säger Peter Englander. Han har tagit starka intryck av trädgårdarna i medelhavsområdet där man odlar mycket för att kunna äta det. Växternas färger är starka eller också är de gråbladiga.
Peter Englander lovprisar pergolan, som är viktig där solen är stark; fyra stolpar och lite armeringsjärn. Sedan sätter man blåregn och/eller vinrankor vid stolparna. Medan man väntar på att växterna ska börja slingra sig kan man ha en vassmatta som tak så länge. Det vill säga ca tre år.
Avskärmning mot grannarna ordnar man med plank, spaljéer, häckar eller murar (av lecablock till exempel). Det själsliga mikroklimatet är viktigt, anser Peter Englander, som hjälpt många att bygga sina trädgårdar.
Andra viktiga ting är terrasser (citronträdet är terrassens drottning), upphöjda odlingsbäddar och rosmarinspäckade lammstekar. Terrasser skall byggas i jämnhöjd med dörren ut.
"Man skall inte spänna lårmusklerna i onödan", lyder trädgårdsmästarens råd.
Att lyssna till Peter Englanders trädgårdserfarenheter på olika plan är en sann fröjd. Han illustrerar med förödande vackra bilder och man frestas att bränna den förmögenhet man inte har på ölandssten, vackra lerkrukor, växter, odlingsbäddar, terrasser, fontäner, o.s.v.
Under våren gjorde Peter Englander Trädgårdstoppen i TV8. Tillsammans med Doreen Månsson reste han genom Sverige och besökte olika trädgårdar från Ystad till Storuman. Det finns också en bok med samma namn.Livet i solen och Medelhavsträdgård på svenska är titlarna på Peter Englanders övriga böcker
Etiketter:
Medelhavsträdgård,
Peter Englander,
Trädgård
söndag 29 maj 2011
Virginia Woolf - en författarbiografi
Björn Kohlström på bloggen Bernur har skrivit en biografi om Virginia Woolf i förlaget h:ströms serie Litterära profiler, Virginia Woolf - en författarbiografi. . Det är alltid lika intressant att läsa om Virginia Woolf - så också denna gången. Kunskaperna, entusiasmen och energin uppskattas. Men inte det otympliga språket och syftningsfelen särskilt i första delen av boken. Och om Virginia Woolf använde sig överdrivet mycket av semikolon så har Björn Kohlström en svaghet för kolon. En förlagsredaktör kunde lätt ha åtgärdat. Kanske skulle jag också önskat en annan disposition av materialet. Men i andra delen av boken när författaren kommer in på Orlando, Ett eget rum, Tre guineas och Vågorna flyter språket smidigare. Björn Kohlströms egen fascination smittar av sig och jag är numera övertygad om att jag måste ge Orlando ännu en chans. Såväl boken som filmen. Virginia Woolf upphör aldrig att fängsla. Björn Kohlström har lyckats med att plocka fram en del sidor av VW och hennes författarskap som jag inte uppmärksammat tidigare. Och jag förstår att man aldrig blir riktigt klar med Jinny, Billygoat , Virginia eller vad hon nu väljer att kalla sig.
Etiketter:
Björn Kohlström,
Modernismen,
Virginia Woolf
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)