Tematrio - Mammor

Med anledning av Mors dag efterlyser Lyrans Noblesser mammor i litteraturen och mina tre förslag är utan inbördes rangordning:

1. Rya-Rya i Bara en mor av Ivar Lo-Johansson.
Ett kvinnoöde från statartidens Sverige som lämnar djupa spår. Eva Dahlbeck var magnifik som Rya-Rya i filmen med samma namn som boken.

2. Madame Kacew, "... en himmelsk projektion av det mänskliga mått- och viktsystemet..."
i Roman Garys biografi Löfte i gryningen
En osannolik uppenbarelse som strider för sin son med rävhonans list, lejoninnans mod och fräckheten hos en skata

3.Huvudpersonen i Annie Ernauxs lilla sparsmakade självbiografiska roman, Kvinnan. AE beskriver sitt eget komplicerade förhållande till den nyligen bortgångna modern.

Bilden är lånad.

Loppisfynd

Fyra rena snygga pocketböcker för 5 kr/st ( två Dennis Lehane, en Jacqueline Winspear, en Andrew Taylor) och en inbunden Thomas Bernhard för 20 kr.
Det vore väl ändå synd och skam att missa ett sådant erbjudande?
Never mind the köpförbud!

VW som läsare, kritiker och essäist

Virginia Woolf var mångsidig. Hon skrev litteraturkritik , hon läste väldigt mycket och hon skrev essäer. De mest kända essäerna är A Room of One´s Own och
Three guineas.
I The Second Common Reader skriver hon bland annat om de märkliga viktorianerna, John Donne, William Hazlitt, George Meredith och Thomas Hardy.
Den avslutande essän heter How Should One Read a Book? Så här slutar den:
" I have sometimes dreamt, at least, that when the Day of Judgement dawns and the great conquerors and lawyers and statesmen come to receive their rewards - their crowns, their laurels, their names carved indelibly upon imperishable marble - the Almight will turn to Peter and will say, not without a certain envy when He sees us coming with our books under our arms, Look, these need no reward. We have nothing to give them here. They have loved reading"

I huvudet på en trädgårdsmästare

Peter Englander kom från Värmland till Skåne och upptäckte hur mycket mer man kan odla i södra Sverige . Han skapade Apotekarns trädgård , en medelhavsträdgård i Simrishamn.

“det absolut viktigaste 
i trädgårdsarbetet är att dåsa i blåregnspergolan…”
säger Peter Englander. Han har tagit starka intryck av trädgårdarna i medelhavsområdet där man odlar mycket för att kunna äta det. Växternas färger är starka eller också är de gråbladiga.
Peter Englander lovprisar pergolan, som är viktig där solen är stark; fyra stolpar och lite armeringsjärn. Sedan sätter man blåregn och/eller vinrankor vid stolparna. Medan man väntar på att växterna ska börja slingra sig kan man ha en vassmatta som tak så länge. Det vill säga ca tre år.
Avskärmning mot grannarna ordnar man med plank, spaljéer, häckar eller murar (av lecablock till exempel). Det själsliga mikroklimatet är viktigt, anser Peter Englander, som hjälpt många att bygga sina trädgårdar.
Andra viktiga ting är terrasser (citronträdet är terrassens drottning), upphöjda odlingsbäddar och rosmarinspäckade lammstekar. Terrasser skall byggas i jämnhöjd med dörren ut.
"Man skall inte spänna lårmusklerna i onödan", lyder trädgårdsmästarens råd.
Att lyssna till Peter Englanders trädgårdserfarenheter på olika plan är en sann fröjd. Han illustrerar med förödande vackra bilder och man frestas att bränna den förmögenhet man inte har på ölandssten, vackra lerkrukor, växter, odlingsbäddar, terrasser, fontäner, o.s.v.

Under våren gjorde Peter Englander Trädgårdstoppen i TV8. Tillsammans med Doreen Månsson reste han genom Sverige och besökte olika trädgårdar från Ystad till Storuman. Det finns också en bok med samma namn.Livet i solen och Medelhavsträdgård på svenska är titlarna på Peter Englanders övriga böcker

Virginia Woolf - en författarbiografi

Björn Kohlström på bloggen Bernur har skrivit en biografi om Virginia Woolf i förlaget h:ströms serie Litterära profiler, Virginia Woolf - en författarbiografi. . Det är alltid lika intressant att läsa om Virginia Woolf - så också denna gången. Kunskaperna, entusiasmen och energin uppskattas. Men inte det otympliga språket och syftningsfelen särskilt i första delen av boken. Och om Virginia Woolf använde sig överdrivet mycket av semikolon så har Björn Kohlström en svaghet för kolon. En förlagsredaktör kunde lätt ha åtgärdat. Kanske skulle jag också önskat en annan disposition av materialet. Men i andra delen av boken när författaren kommer in på Orlando, Ett eget rum, Tre guineas och Vågorna flyter språket smidigare. Björn Kohlströms egen fascination smittar av sig och jag är numera övertygad om att jag måste ge Orlando ännu en chans. Såväl boken som filmen. Virginia Woolf upphör aldrig att fängsla. Björn Kohlström har lyckats med att plocka fram en del sidor av VW och hennes författarskap som jag inte uppmärksammat tidigare. Och jag förstår att man aldrig blir riktigt klar med Jinny, Billygoat , Virginia eller vad hon nu väljer att kalla sig.

The Angel in the House

Man must be pleased; but him to please
Is woman's pleasure; down the gulf
Of his condoled necessities
She casts her best, she flings herself.
How often flings for nought, and yokes
Her heart to an icicle or whim,
Whose each impatient word provokes
Another, not from her, but him;
While she, too gentle even to force
His penitence by kind replies,
Waits by, expecting his remorse,
With pardon in her pitying eyes;
And if he once, by shame oppress'd,
A comfortable word confers,
She leans and weeps against his breast,
And seems to think the sin was hers;
Or any eye to see her charms,
At any time, she's still his wife,
Dearly devoted to his arms;
She loves with love that cannot tire;
And when, ah woe, she loves alone,
Through passionate duty love springs higher,
As grass grows taller round a stone.

Ur Coventry Patmores poem från 1854. Hustrun Emily stod modell.
Så skulle en god hustru vara under den viktorianska tiden.
Läs hela eländet HÄR

For Virginia Woolf, the repressive ideal of women represented by the Angel in the House was still so potent that she wrote, in 1931, "Killing the Angel in the House was part of the occupation of a woman writer."

Fotot av Emily Patmore är taget av Julia Margaret Cameron

Job i Massachusetts

1911 skrev Edith Wharton denna pärla till kortroman om den olycksdrabbade Ethan Frome i den fiktiva staden Starkland i
Massachusetts i västra New England; ett landskap som hon kände mycket väl. Berättelsen tilldrar sig en sträng vinter där kölden lamslår såväl i yttre som inre miljö. Ethan Frome lever sedan sju år tillbaka i ett kärlekslöst äktenskap som han mer eller mindre tvingats in i av omständigheterna.
Unga Mattie kommer till gården för att hjälpa Zeena, Ethen Fromes sjukliga hustru. Och därmed sätts hela händelseförloppet i rörelse.
Man skulle kunna sätta romanen i samband med Edith Whartons eget olyckliga äktenskap med en äldre, elak man och hennes svindlande kärleksaffär med en slipad förförare.
Förförare eller inte så var det hennes livs stora kärlek. Edith Wharton skilde sig från sin man, köpte en bil, kuskade omkring i hela Europa och bosatte sig slutligen i Frankrike. För konversationens skull.
Berättelsen om Ethan Frome slutar på ett sätt som man aldrig kunnat förutse. Ett riktigt slag i solar plexus. Hela historien förhäxar. Språket är enkelt, utmejslat och rensat från allt överflödigt. Ethan Frome är en tragisk, dramatisk, ödesmättad moralitet som inte alls liknar Edith Whartons övriga produktion.
Anita Shreve har skrivit ett förord där hon utnämner Ethan Frome till det bästa Edith Wharton skrivit. Hon har själv läst den ca tjugo gånger och funnit något nytt i den varje gång.
Susanna Moore har skrivit ett nytt efterord.
Jag tycker att det snart vore dags att översätta och nyöversätta klassiker.
Edith Wharton skulle definitivt dammas av. Thomas Hardy är en annan. Bara som exempel. Ethan Frome filmades i alla fall 1993 med Liam Neeson i huvudrollen.