Jag - ett renoveringsobjekt

Anna Bäsén, prisbelönt medicinsk journalist på Expressen, har skrivit en seriös, väl underbyggd och systematisk bok som heter Allt du behöver veta om
skönhetsingrepp: från botox, fillers och laser till kirurgi. Hon är mycket saklig när hon redogör för metoder, risker och kostnader. Bit för bit av kroppen gås igenom .
Fortfarande är det flest kvinnor som gör skönhetsoperationer men männen knappar in på avståndet. Detta är en industri som bara växer.
Åldersgräns är 18 år. Eller också måste man ha föräldrars underskrift.
Det finns en hel del medicinska skäl att göra ingrepp. Det kan också bli nödvändigt efter olyckor och av psykiska skäl.
Patient/kundberättelser, faktarutor och goda råd finns med liksom en rad frågor att ställa till den kirurg man vänt sig till. Man ska vara mycket försiktig när man väljer klinik och kirurg eftersom skönhetskonsumenten är ganska skyddslös.
Intervjun med Amelia Adamo har rubriken "Inte konstigare än att byta gardiner". Hon anser att det finns en stor generationsskillnad i synen på skönhetsingrepp. Yngre kvinnor hindras ofta endast av ekonomin medan de äldre har moraliska betänkligheter.
Mycket snart kommer en ny upplaga av boken eftersom det händer så mycket på området.
Det räcker inte långt att vara snäll och skönheten kommer inte längre inifrån.
Lookismen vinner mark.

Jag blir betänksam. Och lite rädd.
Vart för detta i förlängningen?

Bodil Jönsson om att åldras

Cecilia Torudds alternativa ålderstrappa från 2005 finns med i Bodil Jönssons bok om åldrande, När horisonten flyttar sig. Att bli gammal i en ny tid. Brombergs förlag. 2011,
Klokt, pedagogiskt och finurligt reder hon ut begreppen och förklarar genom att exemplifiera.
Född 1942 blev hon professor emerita 2009. Hon är förvånad över hur smidigt övergången till ett liv som pensionär gick och hon menar att internet spelat en stor roll.
Hon berättar om när hon skulle beställa pensionärsbiljett på SAS och att hon då måste ringa upp. Det gick inte att beställa på nätet. Som pensionär förväntades hon inte behärska internet.
Bodil Jönsson menar att de äldre går framåt medan samhället släpar efter. Åldrandet har flyttat tio år framåt i tiden. Dagens 75-åring motsvarar gårdagens 65-åring. I sina föreläsningar framhåller hon att man måste lära sig att bli gammal.

En intressant frågeställning: "Var finns den äldrepedagogik som studerar hur äldre människor lär sig och utvecklar sin visdom? Var finns undersökningarna om positiva förändringar i en åldrande hjärna?"
Pensionsåldern verkar vara mer eller mindre huggen i sten, menar hon, medan bakgrunden är bortglömd. Kanske dags att fundera över saken? Också.
Klaus Rifbjerg citeras flera gånger: " Livet är ett konstverk som kräver största uppmärksamhet." I det sammanhanget tar hon också upp tidens rädsla för allvar
Bodil Jönssons tänkvärda och positiva bok innehåller många roliga och träffsäkra illustrationer av Jan Stenmark.

I näringslivsdelen i SvD 12/5 kunde man läsa en artikel där Sara Lomberg hävdar att personnumren är boven i den svenska åldersfixeringen och ett hot mot den svenska ekonomin. I USA och England är det förbjudet att fråga om en arbetssökandes ålder vid rekrytering. Och i USA får man inte säga åt någon att sluta arbeta. Sverige har världens friskaste äldre på samma gång som åldersfixeringen är enorm.
Läs hela artikeln: Åldersnojan ett hot mot svensk ekonomi

Den sista och längsta ronden

Att vårda en anhörig med demenssjukdom är tungt. Och ensamt. Och ett uppgivande av det egna livet. En demenssjuk är inte den andre lik. Alla har var sin sjukdom. Och var sin personlighet. Att läsa Edna Alsterlunds berättelse om hur hon i många år vårdade världsmästaren i tungviktsboxning Ingemar Johansson, svenska folkets Ingo, är hjärtskärande. Hennes tappra, outtröttliga och osjälviska kamp för att ge Ingo en dräglig tillvaro och samtidigt hindra scoophungriga journalister från att tränga in i deras sköra tillvaro pågick 24 timmar om dygnet. Den längsta ronden är bokens titel.
Om kärlek, demenssjukdom och anhörigvård är undertiteln
Edna Alsterlund berättar om livet innan sjukdomen blev helt tydlig; om de första misstankarna om att något inte stod rätt till i slutet av 1990- talet; om brodern Rolfs brutala information om att två kusiner avlidit av Alzheimers sjukdom och hur svårt det var att fatta vad som höll på att hända och i hur hög grad sjukdomen förändrar personligheten.
En oas i deras liv blir den lilla byn Vilshult i skogarna i Blekinge. Där finns Edna Alsterlunds
mormors gård. De små hundarna är också till stor glädje och åtminstone den äldre av dem tycks ha en instinktiv förståelse för sin drabbade husse.
Edna Alsterlund är journalist och både hon och Ingemar Johansson var vana vid ett självständigt, spännande liv med många resor och stort umgänge. Kontrasten till livet med Alzheimers sjukdom kunde inte varit större. Ingemar Johansson dog 2009.
Detta är en upprörande rapport om anhörigvård och om bristande resurser inom demensvården. Att som anhörig tvingas föra ett tvåfrontskrig - ett hemma och ett med olika myndigheter - är en omänsklig påfrestning.
Den längsta ronden borde läsas av många - inte minst beslutsfattare och omsorgspersonal.

Läsecirkel hösten 2011

Läsecirkelböckerna för hösten är valda. Kanske tillkommer någon titel, men vi börjar med dessa.
Brott och straff är sommarläxa. (Den som hinner och vill läser också Zusak, Marcus, Boktjuven.)
Brott och straff (647 sidor) i översättning av Hans Björkegren och Vredens druvor (756 sidor) översatt av Thorsten Jonsson - två pocketklassiker från Albert Bonniers förlag. Det är många sidor, men stilen är läsvänlig.

Onsdagen den 7 september kl 19

Dostojevskij, Fjodor, Brott och straff

Onsdagen den 5 oktober kl 19
Steinbeck, John, Vredens druvor

Onsdagen den 2 november kl 19

Hirdman, Yvonne, Den röda grevinnan

Onsdagen den 7 december kl 19

Camus, Albert, Främlingen

Daggkåpa

Anders Frostensson:

Var fick du dina pärlor ifrån daggkåpeblad?

Jag fick dem bara som på lån ett litet tag.

Jag vet ej vem som har lagt dem där, ty det var natt.

Vet bara i min skål jag bär en dyrbar skatt.

Den ska jag ge till solen, snart, som en present,

ty varje pärlas glitter klart har solen tänt.

Blir du ej ledsen, när din skatt ej mer är kvar?

Nej, lyckligast är den som ger – ej den som tar.

Såsom daggkåpan

Såsom daggkåpan fångar en droppe regn

på sitt utspända blad

och låter den glida gnistrande ner

där de fina nerverna knytas samman

till en mörkgrön skål


så vill jag fånga kärlek - -


som en droppe dagg i soluppgången

vill jag bära den - - blänkande

djupt i mig

där blodet strömmar in i hjärtat.

Elsa Grave

Agape och Eros. Två olika infallsvinklar.

Andra som har inspirerats av daggkåpan är bl. a. Karl Ragnar Gierow, I daggkåpans mantelfåll (1983), Gabriel Jönsson, Med en daggkåpa (1982), Rebecka Stolpe, Daggkåpa, dagvända (1994) och Maria Wine, Byta daggkåpa (1965).

"Litteraturen har format mig"

Snygg, begåvad, framgångsrik och trevlig. Granne med Paul Auster och Siri Hustvedt i Park Slope i Brooklyn. Formad av litteraturen mer än av sina föräldrar. Enligt egen utsaga.
Sverigeaktuella Nicole Krauss intervjuas HÄR av Lina Kalmteg.
Om nya boken Det stora huset, om favoritförfattarna Brodsky, Bolaño och Samuel Beckett.
På Internationella författarscenen 3/5 avslöjade hon att favoritpoet är polacken
Zbigniew Herbert.
Missa inte Babel torsdagen den 12 maj där Nicole Krauss samtalar med Daniel Sjölin!
SVT2 kl. 20.

Om Kärlekens historia från 2005.

Om ljudböcker/e-böcker/pappersböcker

Sondmatad med litteratur

Så känner Lina Kalmteg i sin krönika om att läsa ljudböcker.
Uppläsaren - hur bra hon/han än är - gör en tolkning.
Om det gäller en översatt bok har läsaren ju två steg mellan sig och läsningen (min anmärkn.)
Jag håller med Lina Kalmteg. Jag vill ha den ensamma tolkningen och upplevelsen.
e-böcker duger också.
Naturligtvis finns det sammanhang när ljudboken kan vara enda alternativet och då är det ju en helt annan sak