Dance with the daffodils!

"Daffodils" (1804)

I WANDER'D lonely as a cloud

That floats on high o'er vales and hills,

When all at once I saw a crowd,

A host, of golden daffodils;

Beside the lake, beneath the trees,
Fluttering and dancing in the breeze.

Continuous as the stars that shine

And twinkle on the Milky Way,

They stretch'd in never-ending line

Along the margin of a bay:

Ten thousand saw I at a glance,
Tossing their heads in sprightly dance.

The waves beside them danced; but they

Out-did the sparkling waves in glee:

A poet could not but be gay,

In such a jocund company:

I gazed -- and gazed -- but little thought
What wealth the show to me had brought:

For oft, when on my couch I lie

In vacant or in pensive mood,

They flash upon that inward eye

Which is the bliss of solitude;

And then my heart with pleasure fills,
And dances with the daffodils.

By William Wordsworth (1770-1850).

Bilden är lånad

_______________________________

Fortsättning på påskekrimmet

Jag visste att inte Flickan under jorden skulle vara till påsk!








Det var helt nödvändigt att se hur det gick för den supersympatiska arkeologen Ruth Galloway i den ensligt belägna stugan i Norfolk. Och kriminalkommissarie Harry Nelson visade sig vara riktigt hygglig under den skrovliga ytan. En annan sympatisk sak med den här boken var att jag på ett tidigt stadium faktiskt misstänkte rätt person... Och det händer inte så ofta. Den kusliga stämningen i mörkret och dimman på stranden när floden rusar in och Ruth Galloway förlorat orienteringen påminner om
The Woman in black av Susan Hill Fortsättning på påskekrimmet blir Janusstenen - ett nytt fall för Ruth Galloway och Harry Nelson.

Förnuftets sömn föder monster

Enligt Kristoffer Leandoer i Hanoi.
Läs i dagens
UNDERSTRECKARE
om hur det är att vara bloggare i Vietnam. Hur man kan bli klassificerad som terrorist om man inte är väldigt försiktig. Och terrorister döms hårt. Man kan bli cyberdissident.
Godtycklig rättsskipning, kraftigt beskuren yttrandefrihet och korruption. Det är vad vietnameserna lever med. Kristoffer Leandoer avslöjar skrämmande förhållanden.
Ho Chi Minh är fortfarande inne medan zenmästaren Thich Nhat Hanh, som bl. a. föreslogs till Nobels fredspris av ingen mindre än Martin Luther King, inte får komma in i sitt land.

I väntan på "Ru"

Idag skriver Kristoffer Leandoer en intressant understreckare i SvD om Vietnams litteratur. Många skriver i exil, till exempel Nam Le, vars bok Båten kom ut 2010 och spred sig över hela världen och överhöljdes med lovord. Problemet för de författare som skriver på vietnamesiska är att det är ett mycket svåröversatt som förlorar på översättning. Det är ett språk för poesi, högläsning, bön och sång. Den mest kända författaren i Vietnam är Duong Thu Huong - Vietnams egen Balzac. Hon finns inte på svenska. Men nu har hon givit upp den inre exilen och valt den yttre och flyttat till Paris. Kanske börjar hon skriva på franska och blir därmed lättare att översätta. Läs hela understreckaren HÄR

Jord och aska

Farfar Dastaguir och sonson Yassin befinner sig på väg till gruvan där sonen och fadern Murad arbetar. De är trötta, dammiga, hungriga och törstiga. Och farfar är utom sig av sorg och önskar att han vore död. Sovjetunionen har invaderat Afghanistan. Dastaguir har fått se hela sin familj utplånas under en bombraid. Yassin blev döv, fast det förstår han inte ännu. Han tror att alla andra blivit stumma. Somligas sorg kommer genom ögonen; andra blir vassa som knivar. Andra åter blir som om de hade en bomb inom sig. Dastaguir hinner gå igenom alla faserna i kortromanen Jord och aska av Atiq Rahimi.
Jord och aska filmades 2004 med författaren som regissör och prisbelönades i filmfestivalen i Cannes.
Redan i Tålamodets sten från 2009 visade Atiq Rahimi att han är det koncentrerade formatets mästare. För den fick han Prix Goncourt.

Magiskt

Stenblödning, av Libyens mest kände författare Ibrahim al-Koni tilldrar sig i Sahara.
Herden Asouf vakar uppmärksamt över grottmålningarna i bergen så att inga turister plockar med sig något eller förstör det som faktiskt berättar hans folks historia.
Det är hårt att leva i öknen. Det är himmel och helvete och ställer existensiella frågor på sin spets. Asouf tillhör det blå eller beslöjade folket, det vill säga tuaregerna. Han väljer liksom sin far att leva i den totala ensamheten i öknen helt avskild från andra människor. Fadern är den som lär honom saker och berättar stammens myter.
Asouf har ingen glädje av pengar. Han byter till sig säd av karavanerna. Han lever nära getterna, gasellerna och den heliga mufflon. Endast de fredligt betande djuren anses vara värdiga att härbärgera den gudomliga själen.
John Parker är Asoufs motpol. För honom är inget heligt. Han är galen i kött, bedriver rovjakt på gaseller och längtar efter en mufflonmåltid..
Han kommer till Sahara med landrovern, maskingeväret och den flygande Gräshoppan. Inget positivt för öknen.Tvärtom.
Ibrahim al-Koni är född 1948. Han utbildade sig i Moskva och har arbetat som journalist i Moskva och Warszawa men bor numera i Schweiz.
Han känner sig besläktad med Dostojevskij. Den magiska realismen påminner om Garcia Marquez. al-Koni är flitigt översatt till andra språk, särskilt tyska. På svenska finns endast Stenblödning, en magisk, hemlighetsfull, ödesmättad berättelse med en mycket speciell atmosfär.
Jag ser fram emot att läsa Gold Dust.
Tack Ingrids boktankar för dessa goda tips!

Tjyvstart på påskekrimmet

Tack kära Inky Fingers och Dark Places för tipset om Elly Griffiths. Jag har just börjat på Flickan under jorden (2009) och föll handlöst för Ruth Galloway, lagom fet och i sina bästa (nåja!) år i sin lilla stuga utanför King´s Lynn i kanten av det förrädiska marsklandet någonstans i Norfolk.
Ruth Galloway är arkeolog och benexpert med specialisering på forensisk arkeologi. Här finns mycket att lära.
De obligatoriska katterna heter Sparky och Flint.
Orig:s titel: The Crossing Places (mycket bättre än den svenska titeln)
Översättare är Carla Wiberg. Bokförlaget Minotaur är som alltid kvalitetsmässigt pålitligt. Flickan under jorden kommer inte att vara till påsk. Men with a little help from det lokala biblioteket borde jag kunna få bok nummer två med Ruth Galloway, Janusstenen (2010), till påsk. Huset vid havets slut (2011), bok nr tre, lär jag få vänta på till midsommar eftersom alla människor tycker sig vara tvungna att läsa just den just nu...