tisdag 19 april 2011

Dance with the daffodils!

"Daffodils" (1804)

I WANDER'D lonely as a cloud

That floats on high o'er vales and hills,
When all at once I saw a crowd,
A host, of golden daffodils;
Beside the lake, beneath the trees,
Fluttering and dancing in the breeze.

Continuous as the stars that shine

And twinkle on the Milky Way,
They stretch'd in never-ending line
Along the margin of a bay:
Ten thousand saw I at a glance,
Tossing their heads in sprightly dance.

The waves beside them danced; but they

Out-did the sparkling waves in glee:
A poet could not but be gay,
In such a jocund company:
I gazed -- and gazed -- but little thought
What wealth the show to me had brought:

For oft, when on my couch I lie

In vacant or in pensive mood,
They flash upon that inward eye
Which is the bliss of solitude;
And then my heart with pleasure fills,
And dances with the daffodils.

By William Wordsworth (1770-1850).

Bilden är lånad

_______________________________

4 kommentarer:

  1. Kul! Har en fin samlingsutgåva av WW:s dikter, men den är så gammal och vacker att jag inte vågar läsa...

    SvaraRadera
  2. Hej tekoppen! Så avundsvärt med en fin WW-utgåva! Själv har jag WW i Palgrave´s golden treasury med psamlmbokspapper och myrstil.

    SvaraRadera
  3. Tack för påskliljorna, det kändes så rätt och fint att få läsa den.

    SvaraRadera
  4. ja, snowflake, det är något speciellt med den här dikten

    SvaraRadera