Östersjön och cyanobakterierna (blågröna alger)

Fil. dr Sara Jonasson , marinbiolog och forskare vid Botaniska instutionen vid Stockholms Universitet föreläste lengagerat och pedagogiskt om cyanobakterier (blåalger) och det nervgift, BMAA, som man funnit i dem och som kan ha samband med den fruktade nervsjukdomen ALS.
Cyanobakterierna har funnits i 3,2 miljarder år och lever fritt eller i symbios med växter. De klarar extrema miljöer och forskarna håller inte för otroligt att de kan finnas på Mars.
Algblomningen har ökat under de senaste tjugo åren liksom antalet ALS-fall.
Forskarna söker nu efter själva kopplingen; den utlösande faktorn.

Läs mer om forskningen och hur det hela började i följande artiklar:

Pressmeddelande från Stockholms Universitet 2010-05-05

SvD 2010-04-04

Livsmedelsverket hittar ingenting 2006-06-26

Läkartidningen 2005:4

Trandagen

Alla vet ju att det är våffeldagen idag.
Men hur många vet att det är trandagen? Det är idag de har kommit.Tranorna.
Så här står det i Kalmar Lexikon:

Trandagen firas den 25 mars och är en lokal tradition i Kalmartrakten, men den finns även på Öland, i Blekinge och enligt uppgift även i Västsverige. Vissa källor anger att den funnits sedan 1500-talet. Kvällen före T. hänger barnen upp en strumpa vid sängen och på morgonen hoppas de finna godis i den, trangodis. Det heter att tranan landat under natten på resan norrut och lämnat godiset. Tranan kommer till våra trakter när det börjar bli ljusare kväller och förr fanns talesättet att tranan bär ljus i säng, man gick till sängs när det var ljust. T. räknades även som den första sommardagen, då skulle skorna av och barnen skulle springa barfota utomhus. Dagen sammanfaller med Maria Bebådelsedag och Våffeldagen.

Bilden är lånad av Kristianstadsbladet

Mäktig musikupplevlese

torsdag 24 mars 19:30

Torsdag 24 mars 19.30
Malmö SymfoniOrkester
Joshua Weilerstein, dirigent
Marianna Shirinyan, piano

Schumann, R, Genoveva, uvertyr
Bartók, B, Pianokonsert nr 3
Sjostakovitj Symfoni nr 5

Ett mäktigt program! En helt fantastiskt konsert under ledning av den blott 24-årige Joshua Weilerstein. Så ung och redan så driven - vad ska han göra i resten av sitt liv?
Och han gjorde det utan partitur.

Programmet var som vanligt väl sammansatt. Från det som är lätt att ta till sig till det mera krävande. Schumann ville gärna skriva opera, men det gick inte så bra. Genoveva är den enda operan han fick till och inte ens den spelas särskilt ofta i sin helhet.
Ouvertyren är däremot ganska vanlig.

Bela Bartóks tredje pianokonsert framfördes virtuost av den armeniska pianisten Marianna Shirinyan. Publikens jubel mötte hon genom att generöst bjuda på ett extranummer - en mazurka av Chopin - tillägnat Japans folk.

Dmitrij Sjostakovitj var 30 år när han skrev sin femte symfoni. Han var redan påpassad av de styrande och han visste att han måste hålla tungan rätt i munnen. Så mycket viktigare som han hade en nyfödd dotter.
Den unge, energiske dirigenten, Joshua Weilerstein, presenterade personligen symfonin och sedan följde en kraftuppvisning av Malmö Symfoniorkester i fullt ornat med två harpor, flygel, pukor och trumpeter. Stämningarna växlar och som vanligt hör man stöveltramp i någon del.
För en entusiastisk amatör var den femte symfonin bra mycket lättare att ta till sig än den tionde som presenterades tidigare under våren.
Bilderna på dirigenten och solisten är tagna från programbladet.

Den finlandssvenska dikten. 14

Tidigt landskap

Ärrig och blek glider
månhjärnan fram. Den mörka
skogen kan inte längre dölja,
att den döljer något,
men den öppna slätten
behåller sin hemlighet

Gösta Ågren
Motto: Oroa dig inte. Det ordnar sig aldrig

Elegant huvudbry

Smitning av Dominique Dyens
i översättning av Cecilia Franklin, Sekwa förlag. Romanen börjar banalt, men ganska snart tar det gäckande över. Men innan dess lider man med den 36-åriga Anne Duval, framgångsrik annonssäljare; kylig och nedlåtande mot sina underordnade; ensam och kärlekstörstande. Hon är i själva verket på gränsen till ett sammanbrott. Anne Duval flyr. Hon hamnar i psykiatrisk vård och behandlas av doktor Patrick Kretz.
Dominique Dyens överraskar hela tiden sin läsare. Förvirrad och road försöker man följa med i svängarna. Förbryllad och osäker avslutar man läsningen. Identiteterna har bytt plats. Vem är vem? I vilket förhållande står människorna till varandra?
Kanske är Smitning helt enkelt en roman om en roman - en metaroman? Vad vet jag?

Auto da Fay

Franklin Fay Birkinshaw Davies Bateman Weldon Fox, aka Fay Weldon. Nu har hon skrivit sina memoarer,
Auto da Fay. Eller åtminstone om viktiga händelser i sitt liv från barndomen och fram till romandebuten 1967 med A Fat Woman´s Joke. Stilen är omisskännlig. Hon är vass, ironisk, lakonisk, satirisk, ibland sarkastisk och alltid lika underhållande. Även när det gäller smärtsamma upplevelser. Det märks att hon har händelserna på tidsavstånd. Fay Weldon är född 1931 och uppvuxen i Napier och Coromandel på Nya Zeeland företrädesvis med mamma Margaret, mormor Nona och bräckliga syster Jane. Bostäderna har varit många liksom männen, äktenskapen, böckerna, identiteterna och arbetena.
Fay lär sig tidigt att ta emot dåliga nyheter utan att röra en min. Hon har perioder i sitt liv när hon är ganska olycklig och i tidiga tonåren övervägde hon under en tid att ta sitt liv.
Familjen är skrivande på båda sidorna. Fay står tidigt upp för sina texter när de kritiseras i skolan. Hon försörjer sig senare framgångsrikt som författare till reklamtexter och så småningom skriver hon ett antal romaner, några novellsamlingar, två barnböcker och ca sextio pjäser.
Med det livet hon har haft i den familjen och med den släkthistorien så förstår man att hon skriver som hon gör.
Den mest kända romanen är En hondjävuls liv och lustar 1983; sv 1984). Hondjävulen var ett feministiskt inlägg i den jämställdehetsdebatt som idag ser något annorlunda ut.
En hondjävuls liv och lustar kommer nu ut i ny upplaga på Massolit Förlag tillsammans med memoarerna. Den har filmats med Roseanne Barr och Meryl Streep i huvudrollerna

Lars Huldén revisited

Maskarnas mummel har börjat nå fram till mig.

När jag midsommardagen gick förbi min blivande grav

hörde jag hur de hojtade till varandra.

En av de djärvaste skrek direkt

en fråga om jag inte kommer snart.

Snart, snart, svarade jag,

och då verkade de nöjda.

De samspråkade livligt och jag förstod att de dividerade

om vem som skulle ha vad.

Man skulle kunna tänka sig att en liten rysning

därvid skakade mig, men det gjorde det inte,

jag kände mig tvärtom helt införstådd

och varför skulle man inte vara det.

Jag vill understryka att allt

gick jämförelsevis stillsamt till,

det var bara ett mummel, men som sagt:

Det har börjat nå fram till mig.

En uppmärksam A ROOM OF MY ROOM- läsare skickade ovanstående dikt av Lars Huldén till mig.
Apropå Dorothy Parker och Lars Huldén.
Och jodå, dikten finns med i Den finlandssvenska dikten. 10
Den glada maskbilden är lånad.