Murakami x 3

Inte nog med att Norwegian Wood förhandsvisas på Cinemateket under februari och mars.

Radions bokcirkel låter Babben Larsson, Johanna Tydell och Lars Gustafsson diskutera med Radions Marie Lundström
Fågeln som vrider upp världen
med början 21 mars.

Läs mer HÄR

Under mars kommer också 1Q84 del 1 och 2 på svenska.

Tuff brud i lyxförpackning

Kul med klassiker i pocket. Prinsessan de Clèves av Madame de Lafayette (1634 - 1693) är utgiven av Albert Bonnier Förlag. Klassiker.
Översättning och kommentar av Eva Alexandersson. I Birgit Munkhammars förord kan man bl. a. läsa att det egentligen var Nicolas Sarkozy som fick fart på fransmännens läsning av Prinsessan de Clèves. Han hade flera gånger uttalat sig nedsättande om den och då ryckte fransmännen ut till försvar. Det gjordes en knapp med texten Jag läser prinsessan de Clèves och det blev ett motto för klassikerläsning.
Lotta Kühlhorn har gjort omslaget. I bästa Djävulen bär Prada-stil

En dåraktig ungmö

Jenny Diski, engelsk författarinna mest känd för sina reseberättelser, har skrivit en roman,
Till den skrivande kvinnans försvar, om Marie de Gournay (1565 - 1645), filosof, feminist och skriftställare, och hennes liv. Marie vetgirig och läsande som flicka men slutade sitt liv som ett nationellt skämt dagen innan hon fyllde åttio. Vid 22 års ålder kom hon i kontakt med Michel de Montaignes essayer; föll vanmäktig till golvet och svimmade. Hon tyckte att hon äntligen mött någon som förstod henne och som hon förstod. När de träffades i verkliga livet blev det en ömsesidig besvikelse. Montaigne hade tänkt sig en vacker, beundrande ung kvinna och hon hade inte föreställt sig en liten gubbe med kalt huvud och stor näsa. Marie är envis och allmänt besvärlig. Hon saknar kvinnliga dygder och vill inte gifta sig. Även en kvinna bör kunna leva sitt liv läsande och skrivande, tycker Marie. Det hela är en tragisk historia. Men Jenny Diski redogör mer än gestaltar. Hon raljerar och förlöjligar. Det hade inte behövts.
Marie de Gournay ägnar sitt liv åt Michel de Montaigne (1533 - 1592) och hans essayer och finns omnämnd i en essay, men inte på det sätt hon önskat sig.
I Kvinnliga filosofer från medeltid till upplysning finns Marie de Gournays essay Mäns och kvinnors jämlikhet, hennes mest berömda
Titeln på romanen har Jenny Diski lånat från en annan av Maries essayer.

Nattfåken i Crithin Gifford

The Woman in Black, SUSAN HILLs
första spökhistoria Vintage Books 1998.
"Heartstoppingly chilling" säger Daily Express. Och visst, i ett par passager var det gastkramande, helt enkelt. Susan Hill är de kusliga stämningarnas mästare.
Med hjälp av landskapet, väder och vind, ljus och skuggor och inte minst ljud får hon håret att resa sig på såväl sina karaktärer som läsare.
Den unge - mer än lovligt naive - Artur Kripps får uppdraget att åka till Eel Marsh House i Crithin Gifford i norra England för att ordna den juridiska kvarlåtenskapen efter den nyligen avlidna enstöringen Mrs Drublow. Hennes hus kan endast nås de tider på dygnet då det är ebb.
Artur vet inte att om London har sin peasoup - dimma så har Crithin Gifford sin mjölkiga havsdimma -fåk - som rullar fram snabbt och utan föregående varning och förtar all sikt och förvränger ljud. Tänk, att som Artur stå i mörka natten mitt på Nine Lives Causeway - mellan fastlandet och ön - och överraskas av dimman och dessutom höra floden klucka och sorla och totalt ha tappat orienteringen! Usch! Och att höra knirkandet av en kärra (Körkarlen) och ett barns skräckslagna gråt och inte kunna lokalisera vare sig kärra, häst eller barn!
Och att få nattsömnen störd av regelbundna dunsar i ett låst rum. Och att se den lilla trofasta hunden Spider ömsom morra långt nerifrån magen ömsom bli stel av skräck - man vet inte vilket som är värst. Och den svarta damen själv visar sig allra först vid Mrs Drublows grav, men hon återkommer sedan. Hennes uppsåt kanske inte är alldeles gott...
Ändå kan jag tycka att THE SMALL HAND var snäppet bättre, mera komplicerad och arbetad.
Men givetvis ska man läsa båda.
Jag fortsätter oförtrutet med The Mist in the Mirror.

Dansen genom skuggornas rike

Kristofer Uppdal, 1878-1961, norsk arbetarförfattare skrev romaner och lyrik.
Han föddes i Nord - Tröndelag och skrev på landsmål.
Dansen genom skuggornas rike är en serie om tio romaner. Titelromanen är översatt av Stig och Majt Sjödin. Den handlar om rallarlivet och arbetarrörelsens framväxt.
Kristofer Uppdal hade egna erfarenheter av rallarlivet, gruvarbete och som
fackföreningsman

Det vackra omslaget - är det ett fiskskelett, en husaruniform, en tunnelbanekarta eller ett träd? -
är gjort av Erik Palmquist.
Dansen genom skuggornas rike ingår i serien Folket i Bilds världsbibliotek

Det började i Tyringe

Författarna Artur Lundkvist (född 1906 i Oderljunga; död i Solna 1991) och
Gay Glans (1951) tog båda avstamp i Tyringe för ett språng ut i världen. Och av samma skäl. För trångt. För inskränkt.
Artur Lundkvists skriver om detta bl. a. i Självporträtt av en drömmare med öppna ögon (1966).
Gay Glans´självbiografiska böcker heter Nils Holgersson landade aldrig på Finjasjön (Öraholma förlag 2005) och Så satan heller:
i skuggan av en blivande världsstjärna (Öraholma 2010).
Gay Glans är lillebror till den berömde hinderlöparen Dan Glans, som var faderns favorit. Fadern var kommunist och vegetarian och varken rökte eller drack. Ingen av föräldrarna ägnade sig speciellt mycket åt barnen eller svarade på deras frågor. Gay Glans skriver välformulerat och med välgörande distans om sin uppväxt i Tyringe.
I hans bok kan man också läsa om Artur Lundkvists syster Hildegard. Gay minns att hon genom uppoffrande arbete räddade sin dotters familj, medan brodern, Artur Lundkvist, endast hade nedsättande ord att säga om henne. Inte heller kom han till hennes begravning. Tala om att stå i skuggan av någon med världsrykte!
Artur Lundkvist kom så småningom in i Svenska Akademien trots att han saknade akademisk utbildning. Med hjälp av ordböcker lärde han sig engelska, franska och spanska.Artur Lundkvists förmåga att identifiera och introducera litterära begåvningar från olika delar av världen saknar motstycke. Flera av hans "fynd" fick senare Nobelpriset i litteratur.
Välkommen till HAGSTAD Artur Lundkvists födelsehem i Oderljunga

Madama Butterfly

Madame Butterfly av Giacomo Puccini på Malmö opera.
Föreställningen lutar sig tungt mot Madama Butterfly själv, Cio-Cio-San, som sjungs av Kyunghae Kang och hennes kammar- jungfru Suzuki, Malmöoperans egen Emma Lyrén.
De effektfulla svarta figuranterna (medlemmar ur Malmöflickorna) som glider över scenen fyller flera funktioner. Scenografin är sparsmakad och elegant. Det man saknar i programmet är en förklaring till de textremsor med japanska tecken som då och då glider fram. I dagens tidning reds det hela ut med hjälp av Catarina Ek på Malmö opera. Det rör sig om fyra haikudikter.
I engelsk översättning som följer:

Spring has departed;
Where has it gone,
The moored boat?

The bright autumn moon;
From the dark places,
The voice of insects

The falling blossom
Appears to rejoin the branch,
Oh! A butterfly

The temple,
That lets me take a short-cut through,
A spring butterfly

Den vackra affischen är gjord av Pia Lindgren och Anne Namba.