Litteratur- och trubadurkväll på biblioteksfilial

Litteratur och musik varvas under en kulen novemberkväll i Nordiska biblioteksveckan.
Sigrid Combüchen, August Strindberg, Margareta Lindholm och Audrey Niffenegger (m. fl.) samsades med Owe Törnquist, Olle Adolphson, Beppe Wolgers och Carl Anton.
Sextio personer trängs och trivs. Ett lyckat koncept, helt enkelt.

En vallares visor

UR
S Adolf Svensson (1885 - 1972) gav ut En statares visor under namnet Sven Vallare på förlaget Frilansen 1943.
Den innehåller frihetssånger, dikter till naturen och hembygden, folklivsbilder och muntra visor.
Sven Vallare skrev också dikter för hembygdsskrifter, tidningar och tidskrifter.
Dikterna är rytmiska och vittnar om såväl utblick som beläsenhet. De minner om en svunnen tid som varken bör eller skall glömmas bort.
Statarsystemet avskaffades 1944.
En statares visor tillkom under kvällar och nätter efter långa arbetsdagar när herrgård och djur fått sitt.
Till min hembygd är också tonsatt.

DET MAGISKA NORDEN

Nordiska biblioteksveckan 8 - 14 november 2010 inleddes med Kura skymning.

Två duktiga uppläsare, Torbjörn Hellström och Henrik Bergqvist, läste de föreskrivna texterna ur Eddan respektive Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist.
Gitarrgruppen från Kultur- och musikskolan spelade fint under Jan Erik Ströms ledning.
Föreställningen övervakades av en stor, luden spindel med ett rött blinkande öga.
Efteråt bjöds på en grön, magisk dryck med ostbågar och fläsksvålar under informell informell samvaro innan alla vandrade hemåt i det snöblandade regnet.

(Spindeln steg efter fullgjort värv ner från sina höjder och lade girigt beslag på resterna.)

Föreningen Norden kan glädja sig åt ännu ett lyckat och välbesökt arrangemang.

Stendhal - tidig feminist!

Stendhal, alltid levande och föremål för intresse.
Läs Lena Kårelands RECENSION av en nyutkommen bok: Stendhal. Vivre, écrire, aimer.
(I den ordningen. Livet gick före skrivandet.) Författare: Philippe Berthier.

Litet bo jag sätta vill

Höst i markerna

Livets ånger, skuld och längtan

Förvånad slår jag igen boken. Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger.
Jag läste aldrig storsäljaren Tidsresenärens hustru när den kom för sex år sedan. Frågan är om jag inte kommer att ompröva beslutet.
Jag har sträckläst Själens osaliga längtan. Den är romantisk och realistisk; en blandning av gotisk berättelse, spökhistoria och alldeles vanlig relationsroman. Välskrivet är det också.
Highgate Cemetary i London och ett hus i dess omedelbara närhet är den centrala miljön. London känns över huvud taget mycket levande.
I huset bor några aparta människor, bl. a. ett par amerikanska tvillingar i tjugoårsåldern och en sympatisk man som lider av tvångssyndrom samt en man som skriver en avhandling om Highgate Cemetery och har varit gift med den moster Julia och Valentina inte visste att de hade.
Redan från början tycker jag att Julia och Valentina är alldeles ovanligt genomskinliga och alltför barnsliga. De är också spegelvända och den ena är inte hel utan den andra.
Bakom dessa tvillingar finns ännu ett par tvillingsystrar, Edie och Elspeth, en generation tidigare. Och dolda familjehemligheter på gränsen till avslöjande anas på ett tidigt stadium i romanen. Hemliga dagböcker och brev hjälper till att skingra dimmorna.
Boken överraskar till sista meningen.
Två slutsatser kan dras:
1/Var försiktig med dina önskningar. De kan bli uppfyllda.
2/ Highgate Cemetery är en trevlig, romantisk plats man gärna skulle vilja besöka.

I slutet av boken vädjar författarinnan om bidrag till skötseln av Highgate Cemetery. Det kostar 11 000 kr om dagen att hålla den i stånd. Audrey Niffenegger har själv varit guide här och är väl förtrogen med historien och alla kända personer som ligger begravda här.

AUDREY NIFFENEGGER
är född 1963 och bor nu i Chicago med sina två katter.