söndag 7 november 2010

Höst i markerna

Livets ånger, skuld och längtan

Förvånad slår jag igen boken. Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger.
Jag läste aldrig storsäljaren Tidsresenärens hustru när den kom för sex år sedan. Frågan är om jag inte kommer att ompröva beslutet.
Jag har sträckläst Själens osaliga längtan. Den är romantisk och realistisk; en blandning av gotisk berättelse, spökhistoria och alldeles vanlig relationsroman. Välskrivet är det också.
Highgate Cemetary i London och ett hus i dess omedelbara närhet är den centrala miljön. London känns över huvud taget mycket levande.
I huset bor några aparta människor, bl. a. ett par amerikanska tvillingar i tjugoårsåldern och en sympatisk man som lider av tvångssyndrom samt en man som skriver en avhandling om Highgate Cemetery och har varit gift med den moster Julia och Valentina inte visste att de hade.
Redan från början tycker jag att Julia och Valentina är alldeles ovanligt genomskinliga och alltför barnsliga. De är också spegelvända och den ena är inte hel utan den andra.
Bakom dessa tvillingar finns ännu ett par tvillingsystrar, Edie och Elspeth, en generation tidigare. Och dolda familjehemligheter på gränsen till avslöjande anas på ett tidigt stadium i romanen. Hemliga dagböcker och brev hjälper till att skingra dimmorna.
Boken överraskar till sista meningen.
Två slutsatser kan dras:
1/Var försiktig med dina önskningar. De kan bli uppfyllda.
2/ Highgate Cemetery är en trevlig, romantisk plats man gärna skulle vilja besöka.

I slutet av boken vädjar författarinnan om bidrag till skötseln av Highgate Cemetery. Det kostar 11 000 kr om dagen att hålla den i stånd. Audrey Niffenegger har själv varit guide här och är väl förtrogen med historien och alla kända personer som ligger begravda här.

AUDREY NIFFENEGGER
är född 1963 och bor nu i Chicago med sina två katter.

torsdag 4 november 2010

Antikvariatsfynd


Holje Bokhandel & Antikvariat hittade jag idag Rut Hillarps debutroman Blodförmörkelse.
Dessutom köpte jag Agnes von Krusenstjerna, doktorsavhandling/biografi, av
Olof Lagercrantz. Han var släkt med författarinnan och umgicks i samma kretsar så kunskaperna om ämnet var gedigna. Olof Lagercrantz´rena och klara språk är alltid en njutning att läsa och jag tycker att hans biografier brukar vara fina personporträtt också

Eva B Magnusson, Rönnbärsvägen. Dikter i urval

54 år gammal debuterade Eva B Magnusson. Men då var hon redan fullfjädrad poet.
Ropet in heter den första diktsamlingen som kom ut 1992.
En dikt ur den:

Innan det hunnit ljusna
skyndar en kvinna till brevlådan
för att hämta tidningen.
Hon vet mycket väl att det finns
fläckar av is i asfalten
men hon går med blicken riktad
rakt upp mot stjärnorna
och hon faller förstås.
I fallet drar hon med sig
hjortar och telefonledningar
och det som återstår av mörkret.
Ingenting av det som står
i tidningen har någon betydelse
längre.
Om hon ångrar något är det
för hjortarnas skull.
Hon stryker dem över manken
och viskar Spring!
Själv ligger hon kvar
och väntar på
vad morgonen mer har att bjuda.


Ett prosastycke ur Särskilt det röda, 1998

höst
Hundägaren trär plastpåsen över handen, den blinde snubblar på sin käpp, de som förstulet omfamnar varandra utanför kennelklubbens lokaler får finna sig i att bli utskällda. Träden rostar, de unga är alltför unga. Käraste, förhärda dig!

Den öländske poeten Lennart Sjögren har skrivit förord till Rönnbärsvägen.
Här finns också med ett antal hittills i bokform opublicerade dikter i den avslutande delen som heter Ellips.
Eva B Magnusson valdes till Årets LÄNSFÖRFATTARE i Örebro län vid Bokmässan i Örebro 2010

Skönlitteratur och statsmannaskap


För den som vill förstå vår värld och/eller på ett framgångsrikt sätt sköta statsangelägenheter är skönlitteraturen oersättlig. Charles Hill har skrivit en bok om detta: Grand strategies. Literature, statecraft and world order. Carl Rudbeck recenserar i en UNDERSTRECKARE.
Somliga författare känns mera självklara än andra, t. ex . Vergilius (Aeneiden)
och Homeros (Ilianden).
Men det är väldigt intressant att läsa om vad romaner av Jonathan Swift (Gulliwer´s resor), Jane Austen (Emma), Charles Dickens (A tale of two cities), George Eliot (Daniel Deronda)
och Muriel Spark (Mandelbaumporten) kan ha att lära ut i sammanhanget.
Säg vad man inte kan ha skönlitteratur till?