Tröst för oss som inte är på mässan

Stort litteraturkryss i dagens Svenska Dagbladet.

Och så kan man läsa Agneta Pleijels understreckare om Bruno Schulz som brygga till Franz Kafka. Och mycket annat om böcker.
Och Stefan Eklunds krönika Befria läsaren!

Made in Sweden

Jens Linder är född 1964; matskribent i DN och Gourmet, kock med fil. kand. i litteraturvetenskap. 2005 kom
Det glömda köket : En bok om att torka, grava, rimma, röka, stoppa korv, marinera, syra, luta, smaksätta olja, vinäger och alkohol & baka knäckebröd och skorpor. En alldeles underbar bok att läsa rakt upp och ner även om man inte tänker laga maten.
2007 kommer Långkok. En bok om grytor som puttrar hemtrevligt medan man
hinner göra en massa andra saker under tiden. Långkoksserien i DN väckte ett enormt gensvar från läsarna

Årets bok heter Made in Sweden och är också en klok och trevlig läsebok med originella recept med poetiska namn, råd och tips, vackra bilder från olika svenska landskap. Vad sägs om Nävgröt med stekt fläsk och rårörda hjortron och lingon? Det äter man i Värmland. (Nävgröt kokar man av skrädmjöl.). Eller Kolbulle med färsk getost och snickarkorv? Och hur Rödvinssjudet isterband med getost- och potatisklimp får man fråga någon från Jämtland.
Foto: Stefan Wettainen

Höstdagjämningen

Rainer Maria Rilke. Förlåt att jag inte förstod dig. Då
Kanske förstår jag bättre. Nu







Herbsttag
Herr; es ist Zeit. Der Sommer war sehr gross.
Leg deinen Schatten auf die Sonnenuhren,
Und auf die Fluren lass die Winde los.

Befiel den letzten Früchten voll zu sein
Gib ihnen noch zwei südlichere Tage,
dränge sie zur Vollendung hin und jage
die letzte Süsse in den schweren Wein.

Wer jetzt kein Haus hat, baut sich keines mehr.
Wer jetzt allein ist, wird es lange bleiben,
wird wachen, lese, lange Briefe schreiben
und wird in den Alleen hin und her
unruhig wandern, wenn die Blätter treiben

UTRENSNINGEN som kom av sig.

Tänkte att jag skulle rensa upp lite bland gamla föreläsningsanteckningar. Tänkte jag. Och satte beskäftigt igång. Sedan blev det naturligtvis inte mer. Jag började läsa. Och läsa.
Finns det något jag inte ska rensa ut så är det mina anteckningar från föreläsningar och seminarier i litteraturvetenskap!
Bland annat hittade jag:
Sonetter till Hélène av Pierre Ronsard. I översättning av Emil Zilliacus

En gång när brasan sprakar, kvällen lider,
Ni spinner, nystar, ålderstyngd och grå,
och nynnar mina vers och säger så:
"Ronsard besjöng mig i min skönhets tider".

Och tjänarinnan, som av trötthet dignar
och blundar till med sländan i sin famn,
hon spritter upp vid ljudet av mitt namn
och prisande Er lycka hon välsignar.

Ty jag ska vara död, ett multnat stoft,
en skugga irrande i myrtendoft,
och Ni vid härdens glöd en gammal kvinna,

som tänker trist på svunnen ungdomsvår,
sin stolthet ångrande och tomma år.
Bryt livets rosor i den stund de brinna!

BOURDIEU OCH SKÖNLITTERATUREN

Pierre Bourdieus(1930 - 2002) nya vägar in i litteraturen.
Läs Lena Kårelands intressanta understreckare om sociologen Pierre Bourdieu som tog sig friheten att ha synpunkter på hur man skulle läsa skönlitteratur och vilka som var aktörer på litteraturens fält, nämligen författare, kritiker och förläggare.
Han retade upp många litteraturvetare, men hans teorier är svåra att komma förbi.
Nu har det kommit ut en antologi där 16 författare, sociologer, litteraturvetare och filosofer skriverpersonligt om sina erfarenheter av Pierre Bourdieus idéer, Bourdieu et la littérature.
På svenska finns Konstens regler. Det litterära fältets uppkomst och struktur (2002).

Tusen tack!

Så jätteroligt!

Tack till Den luttrade bibliotekarien!

Sju bloggar jag gärna läser:

Inky Fingers
För alla tankar och tips

La Bibliofille
För egensinnet

Calliope
För variationen

Angos bok- och filmblogg
För energin

The Pomegranate Club
För unikt bildmaterial

Jag är jag
För Lästlistan

Ingrids boktankar
För att Ingrid är Ingrid

Jag läser många andra fina bloggar också, till exempel Hanneles Bibliotek, Tekoppens tankar, Vixxtoria, Snowflakes in rain, Lyrans Noblesser med flera.

Sju intressanta (?) saker om mig själv:

1. Jag gillar att läsa böcker. Lyssnar helst inte.
2. Har arbetat på en konservfabrik på Orust under en sommar. Mycket nyttigt.
3. Hatar hundöron i böcker. Det är så respektlöst. Men man får gärna stryka under och
kommentera
4. Har skippat köpstoppsidén vad det gäller böcker en gång för alla. Varför skulle man inte köpa
böcker? Man lever bara en gång.
5. Gillar kläder och vin.
6. Gillar skog, hav, frisk luft och rent vatten. Ren lyx, alltså.
7. Tränar på gym.

Karla som kan spotta, svära och spela fotboll

KATARINA KIERIs nya roman heter Morbror Knuts sorgsna leende.
Flickan Karla bor med sin ensamstående mor i Staden. Brynolf och Knut, de två morbröderna, bor i Byn 24 mil därifrån. Då och då kommer de på besök i sin Ford Taunus, iförda gabardinbyxor och lågskor och sätter sig med varsin armbåge på bordet och säger just ingenting. De är ett ordkargt släkte. Känslor talar man till exempel aldrig om. "Bry dig inte om", är mammas ständiga uppmaning till dottern. Ord, leenden och smekningar är främmande för henne.
Karlas barndom förflyter ändå ganska lyckligt. Hon är en karsk och iakttagande flicka som helst umgås med vuxna och pojkar. Spotta, svära och spela fotboll lär hon sig snabbt. Och det är värdefullt att kunna.
Men plötsligt blir växandet besvärligt. "Hon kurade och drog upp axlarna, hon pressade armarna mot kroppen i ett försök att hejda och trycka tillbaka. Ensam var hon och inte rätt utrustad. Illa fäktade hon och ingenstans hade hon att fly." Och hon skär sig på vårkvällarnas vassa kanter.
Brynolf och Knut löses så sakteliga upp i konturerna och snart är huset i Byn tömt på morbröder och det blir minnesstund i den nedlagda byskolan.
Katarina Kieri skildrar Karla med varsamhet, ömhet, humor och förståelse. Hennes språk är en njutning att läsa och de aforistiska formuleringarna är många.
Jag tror att också många unga människor skulle ha glädje av Morbror Knuts sorgsna leende