fredag 10 september 2010

KUL I HELGEN!


POLVÄXLING

Elin Wägner
s tankar om ett forntida
matriarkat och hur forskarna ser på det idag

Elin Wägner-dagarna 11-12 september 2010 på St Sigfrids folkhögskola ägnar vi åt Elin Wägners tankar om ett forntida matriarkat och den ”polväxling” som skildras i Euripides tragedi Orestien.
Lördagen 11/9 inleds med en tur i Elin Wägners fotspår i dagens Aten och Delfi med
Marianne Enge Swartz.
Peter Forsgren, docent i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet, tar upp trådar med anknytning till temat i Vinden vände bladen. Efter den traditionella naturpromenaden med Börje Svensson, lärare på folkhögskolan, talar
Margareta Skantze
, kulturskribent, dramatiker och regissör med kvinnohistoria som specialitet. Margareta utkom i våras med boken Vägen till Henne – om kvinnans försvunna historia, som kan ses som en fortsättning på Elin Wägners Väckarklocka – ett försök att dra en lång svepande linje genom årtusendena på jakt efter det som på engelska kallas ”the sacred/divine feminine”. En kreativ aktivitet hinner vi med före kvällens konsert och supé.

Söndagen 12/9 inleds med att Gullög Nordquist, professor i antikens kultur och samhällsliv vid Uppsala universitet, berättar om hur forskningen ser på Elin Wägners matriarkatstankar i dag.
Elin Wägner- sällskapets ordförande Christina Ekström och Kicki Rydemalm berättar om det nya Elin Wägner-projektet i Växjö. Båda presentationerna ställer frågor att diskutera under kaffet.
Som avslutning bjuder ”Årets Väckarklocka” Anders Linder, musiker och artist, på en kavalkad genom den alternativa kvinnliga historien från forntida iranska begravningsriter till kampen om kvinnors rättigheter i demokratiska sammanhang och en ny GAJA-hypotes.
Seminariet anordnas som vanligt av St Sigfrids folkhögskola tillsammans med
Elin Wägner-sällskapet.

Elin Wägner på Facebook
Elin Wägner-Sällskapet

torsdag 9 september 2010

AKTUELLT



Efter en frostnatt

Jag dödar långsamt ett äpple i munnen.
Högt uppe lossnar ett löv,
och drar de undre med sig.
Var det inte något mer vi ville
än vara hyfsade fruktodlare
i ett hyfsat land
med rätt att rösta, rätt att låta bli?
Många kommer att överraskas
likt sömngångaren i nattskjorta
på ett frostigt tak
under en obönhörlig,
för att inte säga hånfull,
för att inte säga dånande stjärnhimmel.

Werner Aspenström, Inre (1969)

onsdag 8 september 2010

Skånsk grevinna och tjeckisk patriot


Knappt hade jag börjat läsa
En ande som hör jorden till. En bok om Amelie Posse (19884 - 1957) av Eva Strömberg Krantz förrän jag kom att tänka på Håkan Bravingers utmärkta roman Bära bud. Den handlar om bröderna Poul och Andreas Bjerre som var gifta med mor och dotter . Gunhild och Amelie - trots att det endast skilde tre år i ålder på dem. Andreas Bjerres tragiska självmord på ett kurhotell i Tyringe gjorde naturligtvis ett outplånligt intryck liksom rivaliteten mellan bröderna. Man lider med en olycklig son som kommer helt i slagskuggan av föräldrarnas drama. Amelie Posse var gift med Andreas Bjerre i sitt första äktenskap, men förlorade honom till sin bästa väninna efter det att de hade gjort ett egendomligt för sök att leva i ett ménage à trois.
I En ande som hör jorden till möter man många spännande människor som på olika sätt rörde sig i Amelie Posses liv. Det är alltid spännande att läsa om vem som träffade vem, var och när. Och varför.
Jag läser vidare och nagelfar alla bilderna i jakten på de olika personligheterna.
En sak är alldeles klar redan och det är att Amelie Posse hade ett dramatiskt och omväxlande - om inte alltid så lyckligt - liv och att hon var en mycket speciell kvinna.
Fortsättning följer.

söndag 5 september 2010

BRODERIET LEVER!

Senaste numret (2010:4) av tidskriften HEMSLÖJDEN ägnas åt broderi.
Bland annat presenteras Skånskt yllebroderi i text och vackra bilder.
Okända kvinnor har broderat de vackra kuddar och bonader som finns i hembygdsgårdar, på muséer och i privat ägo.
När skarvsöm från Småland möter yllebroderi från Skåne kan det till exempel resultera i en brudgumskudde som den från Broby som man får beskrivning på för egentillverkning.
Att berätta sagor på vadmal i fritt broderi påminner om de berättelser som vävs in i äkta mattor.
Poeten Bengt Berg på Heidruns förlag bidrar med en krönika om broderier i livet eller livets broderi. Textilkonstnärinnan Elsa Agélii använder nål och tråd i arbetet för en bättre värld.
Ett välmatat, vackert nummer av Hemslöjden att dregla över och inspireras av.

KLINGAN - en kulturgärning

Klingan. Världsmusik med Lennart Wretlind i P2 söndagar kl 11:00

VECKANS CD-KLASSIKER I KLINGAN 2010-09-05

"Le Pas du Chat Noir"
Anouar Brahem
(ECM 016 373-2 / Naxos)

"Detta är fortfarande en oöverträffad skiva i genren ”lågmäld musikmagi”. CD:n kom ut år 2002 och jag skrev redan då, att så här låter månsken i öknen när tiden stannar upp mitt i den svarta kattens steg. Musiken är så stillsam och meditativ att det finns risk att man missar den om man lyssnar på fel humör. Det är musik i samma anda som Erik Satie och Brian Eno. Här kombineras stillhet med intensitet och skärpa, som i en långsam orientalisk dans med dessa tre musiker: Anouar Brahem på oud, François Couturier, piano och Jean-Louis Matinier på dragspel.", säger Lennart Wretlind. Markeringen är min. Jag gillade formuleringen.

Jag förälskade mig handlöst i Mineral Wells framförd av Amanda Shires. Låten finns på CD:n West Cross Timbers.

Intervju med Lennart Wretlind i DN

BÄST I BABEL


BOB HANSSON

lördag 4 september 2010

Mordet på Halland

I Danmark ser man inte med blida ögon på sina deckarförfattare. Helst ska man som författare ha gått Danmarks Författarskola, startad av Poul Borum, och helst ska man vara minimalist. Deckare ska man inte skriva och inte heller böcker om sitt eget liv. Det är inte fint.
Men Pia Juul, som är en högt aktad dansk författare, har gått i rätt skola, skrivit lyrik och dramatik och noveller och sitter i Danska Akademien, har just kommit ut med en kriminalroman som fått Danske Banks litteraturpris och uppskattas mycket av läsarna.
Mordet på Halland är titeln. (Halland är enligt Pia Juul ett norskt egennamn.) Romanen är ingen regelrätt kriminalroman. Den handlar mest om änkan till den mördade mannen och hennes sökande efter den människa som varit hennes man och för vilken hon offrat så mycket.
Till exempel sin dotter, Abbey. Hur väl känner man egentligen den man lever allra närmast? Pia Juul fokuserar stora frågor som döljer sig i vardagslivet; människors ensamhet och det absurda i tillvaron
Bess, nybliven änka och författare, förefaller egendomligt sluten och nästan som bedövad. Relationer är inte hennes starka sida. Hon snubblar sömngångaraktigt omkring i tillvaron och skriver en novell då och då. Men kanske anar man en ljusning ändå.
Slutet är gåtfullt för att uttrycka det milt. Men spännande läsning är det. Bara inte på det sätt man förväntat sig.
Jag ser fram emot novellsamlingen Dengang med hunden.