Ett Sommar med mening

Sista Sommar-programmet för

i år. Inte lätt att leva upp till Ulvens suveräna avslutningsprogram med oefterhärmliga personporträtt och glimtar ur det egna livet med hustrun, "gamla Lena", på kolonin.
Men - Niklas Rådström klarade det med glans och lite i Ulvens anda. Jag tyckte till och med att rösten påminde lite om Lars Ulvenstams. Bra musikval och kloka tankar på temat livets mening.
Roboten i Liftarens färd till galaxen av Richard Adams behövde 7, 5 miljoner år för att komma fram till svaret på vad som är meningen med livet.. Det är 42.
Niklas Rådström hade ungefär 42 minuter på sig för att utreda frågan.
Ett svar kan vara att ha en stillsam passion för någonting om än aldrig så obetydligt.
Eller att sitta ute i trädgården under sensommarens stjärnhimmel och lyssna till nattskärran och dunsarna av ett och annat fallande äpple.
Meningen med livet är olika för alla människor och man kan finna den där man minst anar det. En skolklass som Niklas Rådström träffade regelbundet kom efter mycket resonerande fram till att livets mening är sanningen.
Slas fick stå för slutorden: Gud vare med eder, för nu har jag inte tid längre!
Hoppas att Niklas Rådström blir den som får avsluta Sommar i fortsättningen också!
Innan dess ska jag ha läst några av Niklas Rådströms romaner.

Inky Fingers gillade också Niklas Rådström

Textsamtal för juniorer

Av en ren händelse kom jag att lyssna på barnpanelen som diskuterade några av de titlar som valts ut till Barnens romanpris (i P1 naturligtvis. Var annars?.) Sex barn, tre pojkar och tre flickor från Rambodalsskolan i Norrköping, talar om sina upplevelser av böckerna under ledning av Kerstin M. Lundberg och Ylva Mårtens. Det var så roligt att lyssna till dessa reflekterande barn som läst och tänkt efter.
Kan en häst vara huvudperson? Pojk - eller flickbok? Hur är det att läsa om vuxnas skilsmässor om man har skilda föräldrar? Eller om man inte har det? Någon reflekterade över sociala orättvisor. En av pojkarna upptäckte att han ändrat uppfattning om en av titlarna när han lyssnat till de andras tankar. Känslor var inte heller något man väjde för. Samtalsledaren var lyhörd och varsam. Det är alldeles uppenbart att läsning utvecklar och berikar och främjar språket. Barnen var påfallande verbala. Det var riktigt uppiggande att lyssna på.
På måndag 23 augusti avgörs det vem som får Barnens romanpris.
LYSSNA HÄR

Bengt Emil Johnson - igen

Sluttningen är mycket brant.
Som vanligt gäller det att se sig för.
Nu tycker jag att svampen luktar Rilke.

Då säger korpen
ifrån

Ur Aftonsånger - Höstfåglar, AB, 2010

Först på Fejan - Mme de Sévigné (1626 - 1696)

Man saknade inte motsvarigheter till våra dagars sociala medier förr i tiden heller. ARNE MELBERG jämför Mme de Sévignés rappa, slagfärdiga brev om aktualiteter i tiden med våra dagars Facebook. Dessa brev som handlade om allt och alla var inte ett dugg privata och de lästes högt i de parisiska salongenerna Vännerna omkring Mme de Sévigné fick ett ansikte, så att säga.
Den okonventionella salongen hade vuxit fram som en sorts lightversion av hovkulturen som hade ett mera stelt ceremoniel.
Salongen fungerade som en alternativ offentlighet. Här diskuterades allt - inte minst litteratur - och här kunde också kvinnorna ta plats.
Ca 1500 brev av den energiska markisinnans hand känner man till men förmodligen skrev hon flera. (O, forna tiders kvinnor! Hur hann ni med all denna brev- och dagboksskrivning, alla dessa barn och äkta män; tjänstefolk, gods och gårdar, ekonomi och administration?)
Breven till dottern som flyttat till Provence har en mera intim karaktär och så småningom börjar Mme de Sévigné också reflektera över tidens flykt vilket väl får ses som ett tecken på mognad.
Den förste bloggaren då? Jo det skulle möjligen kunna vara Michel de Montaigne. Han arbetade flitigt på sin profil eller hemsida när han skrev essäer som uttryckte hans åsikter i skilda ämnen.

Läs den intressanta artikelserien om Livet på Fejan: HÄR

Jeppe på Hovdala

Jeppe vältrar sig i barnonessans säng och sover, sover. Nedan.
Jeppe hänger i armvecken och sover. T. h.
Ångerfulla hustrun Nille börjar ana hur det egentligen förhåller sig och blir allt mindre ångerfull.
Holbaeck Teater framför med gott humör och schwung Ludvig Holbergs komedi Jeppe på berget på Hovdala från 1722. Handlingen är förlagd i scener kring slottet och publiken vandrar med, anförd av barockensemblen Westra Aros Pipare och Ludvig Holberg själv (Pia Jette Hansen). Baron Lövenskiold (Gerard Carey Bidstrup) åker omkring i sin fina vagn och ridefogden (Sören Poppel) galopperar vackert på sin häst. Lille Bellman (Johannes Engström) är en förtjusande "ordningsvakt". Jeppe själv ( Kim Westi) är en supande odåga och den listige Jakob Skomager har inga svårigheter att lura av honom hans (läs: Nilles) fattiga slantar.
Nis Bank - Mikkelsen som spelar skomakaren har en raktfull bas och exekverar ett antal av Bellmans epistlar på krogen där publiken också intar en tidstypisk måltid.
Miljön är väldigt väl tillvaratagen och passar bra för skådespelet. Regnet hänger i trädtopparna, men kommer inte loss förrän spelet är över.
Danskan är helt överkomlig och sens moralen är tydlig: Makt korrumperar.
Men det visste vi ju redan

Seglivat tantsnusk

Många bokförlag dras med svårigheter och upphör ibland för gott.
Men Bokförlaget Harlequin AB frodas och växer. Lina Kalmteg har läst ett antal harlequinromaner och försökt förstå vad det är som gör att så många köper och läser. Och vilka de är.
Svaret tycks entydigt vad det gäller kön - kvinnor, naturligtvis. Men det är ju också kvinnor som läser skönlitteratur över huvud taget. Åldersmässigt: 25 - 65 år. Annars är det svårt att hitta gemensamma nämnare, tycks det.

Lina Kalmtegs artikel

Läs om den svåra konsten att översätta harlequinromaner
Den häpnadsväckande jämförelsen mellan att översätta nobelpristagare och harlequinförfattare

Bengt Emil Johnson in memoriam

Till sist gick sommaren ner sig i Nässelträsket.
Hon kom upp igen, jovisst, men då var hon färdig.
Hon var märkt.

Det glesnade genast till och blev flykt i vindriktningen.
Strukna mått av plötslighet. Där man förut gått in i skogar fanns bara utåt. Det blev långsynt och oängsligt.
Det började aldrig om. Fanns det ännu hagar så flagnade de.

Inget avskräde.
Rönn och glas.
Rödhaken har blivit idel öga.
Härmningstiden är förlupen - det liknar ingenting.
Men det är gott om motstycken.

Vråken spetsad på termikens pik.
Spindlarna kastar loss.
Ju mer ljuset bleknar, ju mer svartnar korpropen.

Och jorden står eventuellt evinnerligen kvar
och tänker

Den 14 juli 2010 gick Bengt Emil Johnson, poet, kompositör av elektronisk musik, radiochef och fågelkännare, ur tiden 73 år gammal.
Hans lyrik hade alltid inslag av musik och bildkonst; natur och fåglar.
Den sista diktsamlingen från våren 2010 fick titeln Aftonsång.
Dikten ovan är tagen ur Hemort som kom 1984.