Veckans topplista v. 36 - New York

Johannas deckarhörna: "Idag reser veckans topplista till New York – temat är böcker som utspelar sig i eller på annat sätt har anknytning till staden".

Ett litet liv av Hanya Yanagihara
En blev alldeles tagen.

Washington Square av Henry James
Intressant bok om en ung flicka hennes envisa kamp med fadern om 
hennes val av livsledsagare.









Det bästa av allt  av Rona JaffeOm en grupp flickor i New York och deras liv. De arbetar på ett förlagshus.Författarens debutroman som kom ut 1958 och väckte stort rabalder. Modern klassiker.

Gruppen av Mary McCarthy. En grupp om åtta flickor i New York och deras liv, drömmar och tankar på 1930 - talet. När boken kom ut 1963 ansågs den chockerande. Idag räknas den som en klassiker.

Förtvivlade människor  av  Paula Fox
Ett äkta par bor i en gammal lägenhet i Brooklyn. De är båda akademiker och lever ett gott men ganska stagnerat liv. Men bara genom att se ut genom fönstret kan de se hur världen förändras omkring dem. Hotet inifrån utgörs av det kattbett Sophie får när hon matar en vildkatt. Fick hon rabies? Romanen kom ut redan 1970 utan att väcka något större uppseende. Nu har två yngre författare,Jonathan Franzen och David Foster Wallace, dragit  fram romanen i ljuset igen.

Tematrio - GRÅ

Lyran: "Grå vardag, grå böcker, namn man kan associera till grå, välj själv! Veckans tema är grå, låt se hur uppfinningsrika svar ni kan få till!"

Norstedts

1. Grå själar av Philippe Claudel
En namnlös polisman skriver ner sina minnen av mordet på en ung flicka under första världskriget i ett regngrått landskap i nordöstra Frankrike. I bakgrunden hörs mullret från fronten. Boken blev det litterära genombrottet för författaren. Grå själar belv också filmad.

Modernista

2. Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde
En klassiker som också är filmad. Den vackre unge mannen Dorian Gray får sitt porträtt målat av en konstnär. Hur Dorian Gray än lever sitt utsvävande liv blir det porträttet som får ta konsekvenserna. Porträttet åldras och förfaller.

3. Charlotte Gray av Sebastian Faulks 
Romanen bygger på en verklig historia om en skotsk kvinna som skickas till Frankrike. Hon ska hjälpa motståndsrörelsen i Frankrike som är ockuperat av nazisterna. I själva verket tänker hon söka efter sin försvunne soldat. Kate Blanchett spelar Charlotte Gray i filmatiseringen av romanen.

En sista söndag

Jag har alltid gillat Julie Parsons kriminalromaner. Nu är det tio år sedan hon kom med något nytt. En sista söndag (The Therapy House) heter hennes senaste bok. Den fick The Irish Book Reward. En sista söndag inleds med att en pensionerad domare , John Hegarty, mördas med ett nackskott. Någon skjuter honom med hans fars pistol. Någon mosar också hans ansikte till oigenkännlighet. Den pensionerade poliskommissarien Michael McLoughlin bor granne med domaren och blir på olika sätt indragen i händelserna. Han har också tänkt söka upp den som sköt hans far, som också var polis. McLoughlin har lokaliserat gärningsmannen till Italien och det är där han befinner sig när han kallas hem för domarmordet. Domarens lilla hund Ferdie tyr sig instinktivt till McLoughlin, som är en av naturen vänlig och empatisk man utan alkoholproblem och trasiga äktenskap. Hans bostad är nyligen inköpt och han har inga problem att bekanta sig med omgivningen. I bakgrunden finns de gamla irländska stridigheterna. Alla har klart för sig vem som hörde vart. Samuel Donoghue är en mystisk, lite skrämmande man som domaren har hållit under armarna. Ingen vet riktigt varför. Han ser, hör och vet mer än folk tror. Elizabeth Fannin är en vacker terapeut som hyr in sig i McLoughlins källare. Familjen Hegartys historia visar sig vara en helt annan än den som den vackra ytan tyder på. Julie Parsons stil är livlig och kraftfullt engagerande. En är med från första stund. Och en är fast från första stund. 
Polaris förlag 2018. Översättare: Lars Ahlström

En smakebit på søndag

"Det var en söndag som domare John Hegarty dog. Söndagen den 7 juli 2013 för att vara exakt. Det var varmt. Senare på dagen skulle temperaturen komma upp i tjugosex grader, men redan klockan nio på morgonen när domaren drog ifrån gardinerna i sitt sovrum sken solen från en molnfri himmel och han kunde känna värmen stråla från den. Domaren behövde urinera. Han stod vid toaletten. Han väntade, urinen var en ynklig stråle svagt färgad av blod. Den var smärtsam. Hans åtta år yngre bror Liam hade sagt till honom att gå till doktorn. Det rådet struntade han i. Han blev färdig, spolade och gick bort till handfatet för att tvätta händerna. Han tittade på sig själv i badrumsspegeln. Han såg inte illa ut för en man som närmade sig de åttio. Han hade tappat håret, men det hade ju de flesta. Han hade inte lagt på sig mycket vikt, till skillnad från många andra. Han hade fortfarande sina egna tänder, tja, de som syntes. Han var klar i skallen, när det gällde vissa saker i alla fall. Om han blev tillfrågad kunde han citera långa stycken ur sina gamla juridikböcker, ordagrant."

Från sidan 9 i En sista söndag av Julie Parsons.

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten handhar läsutmaningen En smakebit på søndag varannan söndag. Vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

Tidig europé

Biskop emeritus Jonas Jonson fick Svenska Akademiens stora pris 2015 för sin bok om ärkebiskop Nathan Söderblom, Jag är bara Nathan Söderblom satt till tjänst, 2014.  Han berättar medryckande om ärkebiskop Nathan Söderblom som kom från Hälsingland, gjorde en raketkarriär, var en gudabenådad talare, bodde flera år i Frankrike och Leipzig, var mycket musikalisk, grundade Kyrkornas Världsråd,  predikade, skrev böcker, psalmer, dagbok och tusentals brev. Utöver att Nathan Söderblom var rikt begåvad var han också en social begåvning och hade en nästan manisk arbetskapacitet. Hans bekantskapskrets var enorm. Han kände författare och konstnärer och umgicks i alla samhällsklasser. Strindberg och familjen Zorn ingick i umgänget. Vid Kyrkornas Världsråds möte fanns den unge, språkkunnige Dag Hammarskjöld som tolk. Hammarskjöld var ofta gäst i det söderblomska hemmet och Nathan Söderbom påverkade honom mycket i arbetet i FN. Nathan Söderblom var tidigt en stor vän av ett enat Europa. Han hörde vapenskramlet redan 1912. Han sade sig vara fosterländsk men inte nationalist. 1930 fick han Nobels fredspris. Han hade träffat Alfred Nobel och hjälpt honom att formulera statuterna för Nobelpriset. Nathan Söderblom sparade sig inte på något sätt. Inte ens efter det att han fått besvär med hjärtat. Redan i 40 - årsåldern fick han magsår. Melankolin plågade honom, särskilt om morgnarnaHan sparade inte sin hustru, Anna, heller. Hon föder honom tolv barn, fyra flickor och åtta pojkar.  Ett par av barnen dog i samband med födelsen och två andra när de blivit några år. Modern blev naturligtvis utsliten av alla dessa barnsängar. Både hon och barnen saknade maken och fadern, som naturligtvis inte hade mycken tid till övers för familjen.  Flera av pojkarna strulade på olika sätt, men flickorna gifte sig alla med biskopar. Anna var obrottsligt lojal med sin man och följde med honom på resor och hjälpte honom i arbetet. Jonas Jonson har haft ett otroligt omfattande källmaterial att gå igenom, men det tynger inte på något sätt hans berättelse. En kan inte annat än att beundra en man som Nathan Söderblom som hann uträtta så mycket under sin relativt korta levnad. Han dog vid 65 års ålder 1931. Hustrun Anna levde ytterligare tjugo år. Verbum 2014

Helgfrågan v. 35

Mia och veckans helgfråga: Hösten innebär ju massor av nya böcker. Kanske glömmer vi de läsvärda böcker vi har i våra som har några år på nacken.

Eftersom jag sökt med ljus och lykta efter Glaskupan av Sylvia Plath som jag vet ska finnas i min hylla men som tycks ha kommit på villovägar så väljer jag den. Den kom först ut 1974 och i ny upplaga 2013 och har status som både klassiker och kultbok. Den handlar om unga Esther Greenwood som får praktisera på en damtidning i New York. När hon kommer hem igen till Boston får hon veta att hon inte kommit in på den skrivarkurs hon sökt till. Det blir för mycket för Esther och försöker ta livet av sig. Jag tänkte att jag skulle vilja läsa om den.

Som bonusfråga undrar Mia vad vi gör när vi är trötta. Trött blir en ju av det här grå, murriga och regniga och kyliga vädret. Det är verkligen ett rejält väderomslag. Jag lägger mig på sängen och läser en bok. Är jag för trött för att läsa är jag sjuk. Somnar gör jag aldrig på dagen. Tyvärr.

Lifterskan

Cannie Möllers nya roman, Lifterskan, är en spänningsroman som tar avstamp i en händelse ur författarens eget liv. Tecknaren Rebecka Gudner är på väg till Skogsböle, familjens hus i Norrland, och befinner sig någonstans mellan Härjedalen och Jämtland. Hon tänker sig en veckas lugn och ro. Det är alla helgonanatt, snön har fallit oavbrutet i flera timmar. Klockan är tre på natten när Rebecka Gudner tycker sig se en flicka skymta i snöyran framför bilen. Hon stannar och stiger ut i kylan i sina tunna kängor. Detta kommer att förändra hela hennes liv. Flickan, Helen, som naturligtvis befinner sig på flykt är inte bara en olycklig 17 - åring utan stöd i världen. Hon är också en förslagen kriminell som kommer att direkt eller indirekt styra Rebeckas liv på ett obehagligt sätt. Rebeckas och Helens liv hakar i varandra. Och styrkeförhållandena växlar. De utnyttjar varandra på olika sätt. Helen är van att utnyttjas av andra  och nu använder Rebecka teckningen hon gjort av Helens ansikte som omslagsbild på en bok, Gryningsljus. Hon frågar inte först. Det är en ovanligt bra teckning tycker hon själv. Men nu vaknar Irma Backman till - Helens missbrukande och vanligtvis frånvarande mor - och vädrar morgonluft. Här kan det finnas pengar att hämta. Det blir många förvecklingar. Helen anklagas för mord. Rebecka anklagas för mord. Turerna är många och vändningarna kommer hastigt på. Helen och Rebecka berättar omväxlande under ca ett halvt år. Journalisterna jagar båda. Rebecka har en egen uppgörelse med sin äventyrliga mor, Lovisa, som inte velat lyssna när Rebecka berättade om en konstnärs exploaterade av Rebeckas 13 - 14 - åriga kropp. Språket i Lifterskan är oklanderligt. Det finns ett driv i berättelsen som gör att en läser andlöst. Miljöbeskrivningen är fin särskilt när det kommer till skogsbygderna uppåt Norrland och Skogsböle. Rebeckas familj är orolig över
hennes tillstånd. Hon är i det närmaste besatt av Helen och kan inte tänka på mycket annat. Allt leder fram emot det  desperata och katastrofala slutet. Jag märker att jag inte kan släppa tankarna på Rebecka och Helen när jag väl slagit igen boken. 
Hoi förlag 2018.

Veckans topplista v. 35 - Sommarens bästa

 

Johannas deckarhörna: Veckans topplista v. 35 - Sommarens bästa

1. Den mörka ängeln av Elly Griffiths
Elly Griffiths tionde bok om rättsarkeologen Ruth Galloway från Norfolk, The dark Angel,  tilldrar sig till stora delar i Italien; i en liten bergsby utanför Rom. En kollega till Ruth har kontaktat henne för att få råd i ett knepigt ärende rörande en utgrävning. Ruth tar med sig dottern Kate, väninnan Shona och hennes son. Kates far, kriminalinspektör Harry Nelson, blir väldigt upprörd över att inte vara informerad.

2. Stanna hos mig är  Ayòbámi Adébáyòs debutroman. Den har väckt uppmärksamhet världen över. AA är tjugonio år och kommer ifrån Nigeria. Romanen tilldrar sig också i 80 - talets politiskt oroliga Nigeria och skildrar ett ungt välbärgat par, Yejide och Akin, som träffats på universitetet i Lagos och blivit blixtförälskade. Efter fyra år som gifta börjar respektive släkter bli otåliga.

3. Den brutna kvinnan av Simone de Beauvoir 
Monique och Maurice har varit gifta i tjugo år. Lyckligt, tror Monique, och blir helt förkrossad när Maurice berättar att han träffar en annan kvinna, Noëllie, sedan ett år tillbaka. För Monique har Maurice och de två flickorna varit hela livet. Flickorna är vuxna och utflyttade och Monique har friheten att fördriva sina dagar med att träffa väninnor, gå på bio och muséer. Hon behöver inte arbeta och vill inte heller. Väninnorna har det ungefär som hon. I sin nöd rådfrågar hon nu dem alla.

4. Dödstvätterskan av Sara Omar
Kurdisk - danska Sara Omar har skrivit en skakande och berörande bok med titeln Dödstvätterskan. Sara Omar kommer ifrån Kurdistan och hennes roman bygger på egna och andra kvinnors upplevelser. Flickan Frmesk är den röda tråden i berättelsen. Hennes mor, Kubar, har tvingats gifta sig med den omänskligt våldsamme Anwar, som inte behandlar henne som en människa. När hon då föder en späd liten flicka åt honom med en vit tofs på huvudet blir han rasande och vill helst göra sig av med flickan.

5. Folkets skönhet av Merete Pryds Helle
Folkets skönhet, har redan fått mängder av priser och lovordats i recensioner. Jag sällar mig till hyllningskören. Folkets skönhet är en släkthistoria. Tre generationer kvinnor där särskilt författarens mor, Marie, (som i verkligheten hette Doris) lyfts fram. Hon tillhörde en generation osedda kvinnor som hoppades mycket av livet men blev besvikna. 

Tematrio - VIT

Lyran: "Ny vecka, ny färg. Som vanligt får ni gärna vara kreativa och fantasifulla och tänja lite gränserna.  Bara ni förklarar hur ni tänker. Berätta om tre bra böcker på temat VIT!"

1. Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht
De koreanska systrarna Hana och Emi bor på den koreanska ön Chejudo och modern och Hana är fridykerskor, s. k. haenyeo som dyker efter havsöron och annat som går att sälja på marknaden. Korea är invaderat av Japan och allt koreanskt är förbjudet, så till exempel språket. Modern har förmanat sina döttrar att akta sig för japanska soldater. 

2. Den vita staden av Karolina Ramqvist
Karin sitter ensam i ett stort, tomt och kallt hus, utan telefon men med den några månader gamla dottern Dream. Hon ammar fortfarande och hon förstår också att hålla den lilla dottern varm i den kalla, snöiga och isiga vintern. Pengarna är på upphällningen liksom bensinen. På trappan står kronofogden.

3. Vitt hav av Roy Jacobsen
Vi följer Ingrid Barrøy, samma huvudperson som i De osynliga. Nu är hon i 35 - årsåldern och i romanens inledning arbetar hon på en fiskfabrik men beslutar sig för att återvända till sin barndoms Barrøy, en liten ö utanför den nordnorska kusten. Det blir en arbetsam och ensam tillvaro på den avfolkade ön. 

En smakebit på søndag

"En flicka vacklar ut i strålkastarskenet, mitt på vägen. Jag kastar mig på bromsen, försöker styra undan. Det är för sådana här tillfällen man har ABS - bromsar. Maximal bromskraft utan att man för den skull tappar styrförmågan. Ändå kanar bilen med vänstra sidan in i snövallen. Sen är allt tyst. Bara snön som faller. Obevekligt sen flera timmar tillbaka. Jag sitter kvar i bilen, för trött för att orka röra mig. Försöker tänka. Var är jag? Någonstans i det inre av Hälsingland, nära gränsen till Jämtland. Klockan är tre på natten. Jag skulle vilja somna där jag sitter. För trött för allting. Motvilligt öppnar jag bildörren. Stapplar ut i den överraskande vinterkylan. I Stockholm var det höst, här är det vinter. Den där flickan - för visst var det en flicka som stapplat ut i vägen nyss? Var det inte därför jag bromsat? Jag vänder mig om, låter ögonen leta i det tunga snöfallet. Står stilla i mina tunnsulade kängor, står stilla i overkligheten denna natt. Denna alla helgons nät jag gett mig iväg. Jag ser ingen."
Från sidan 7 i Lifterskan av Cannie Möller. Hoi förlag.

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på søndag, som har en enda regel: No spoilers!
Fler smakebitar HÄR

Hjärtat är bara en muskel

Hjärtat är bara en muskel av Kristofer Ahlström är en relationsroman. Elisabeth Sojdelius har flyttat till Stockholm efter en olycklig kärlekshistoria hemma på Gotland. Hennes dröm är att bli arkitekt. Medan hon väntar på att bli antagen till studierna kör hon nattbuss. Tiden går och och hon känner att hon fastnat i ett arbete hon egentligen inte vill ha. Hon väntar på att något ska hända. Det gör det också. Hon möter Isak. Han glömmer sin mobil i bussen och Elisabeth spårar upp honom och bekantar sig med honom och de märker att de har poesi och musik som gemensamma intressen. Bekantskapen övergår i en kärleksrelation som börjar nog så bra. Det är Elisabeth som berättar. Det finns ett före och ett efter. Skiljelinjen är bilolyckan. Elisabeth ligger på sjukhuset och vill inte ta itu med livet igen. Bästa vännen Micaela ger henne en bok att skriva ner sina upplevelser i som en slags terapi. Isak Stenström är död (Ingen spoiler. Det står på första sidan). Men vem var han? Elisabeth finner många saker som gör att hon undrar på om han lever ett dubbelliv. Jag funderar på om Elisabeth själv döljer något. Hon har i alla fall ett otroligt kontrollbehov. Hennes misstänksamhet förstör mycket, men en kan å andra sidan förstå henne. På sjukhuset funderar Elisabeth på det japanska uttrycket för brustet hjärta, tako - tsubo, som drabbar främst kvinnor. Att dö av sorg. Romanen lämnar mig med ett par frågetecken. Den är mycket välskriven och en förstår ju att det där med uppriktighet i förhållanden kan ha sina poänger. Elisabeth är i så fall mera sanningsenlig än Isak. Isaks förflutna uppdagas pö om pö när Elisabeth ställer honom emot väggen. Men båda förblir gåtfulla. Jag hade gärna sett att bussförartemat utvecklats lite mera. Hjärtat är bara en muskel är inte desto mindre en intressant roman med ett fint omslag i form av EKG - kurvor gjort av Lotta Kühlhorn. Forum bokförlag 2018. 278 s.

Helgfrågan v. 34

Mia i Mias bokhörna: Vilken faktabok är du sugen på?

Lätt som en plätt. Denna kom med posten idag ifrån Historiska Media.

Ny utökad upplaga som sträcker sig fram till och med 2017. Författare: Ingemar Ottosson och Thomas Ekholm

Bonusfrågan: Vilket är ditt bästa weekendtips?
Jag vill gärna gå på museum med barnbarnen och göra skogspromenader och läsa böcker och (kanske) sparka lite fotboll.

Moln över Hellesta

Lånad bild

Ännu en svartvit film, Moln över Hellesta. Den bygger på en bok av Margit Söderholm och ingår i en serie om sju böcker allt som allt. Om jag förstått saken rätt är Moln över Hellesta den enda delen som är filmad. I den här filmen myllrar det av kända svensk gamla skådespelare; Anita Björk, Sif Ruud, Birgitta Andersson,  Doris Svedlund, Erik "Bullen" Berglund, Bengt Eklund, Isa Quensel och Birger Malmsten. Filmen regisserades av Rolf Husberg och den spelades in på Danbyholms herrgård utanför Katrineholm. En skulle väl kunna säga att det är en inte alltför spännande thriller, men så är det ju det där med de gamla skådespelarna. Sif Ruud når alltid ända fram och Isa Quensel har jag alltid gillat. Hon var både operasånge och skådespelare och hann dessutom gifta sig fyra gånger.

Darling Mona

Lena Ackebo var tecknaren som plötsligt bytte fot och började skriva romaner. Det tog så lång tid att berätta med bilder, tyckte hon. Världens vackraste man hette den första romanen, som handlar om två systrar, Mona och Barbro, som åker till Mallorca (Barbro bjuder) för att bonda. Det skiljer nio år på dem och de har egentligen aldrig kommit så bra överens. Mona är äldst; hon är lärare; gift med en tråkig Torbjörn. De är barnlösa. Barbro är välbeställd hemmafru och har en uppmärksam man och fyra barn. Roman nummer två har titeln Kära Barbro.
Här presenteras Barbros liv. Hon ägnar sina dagar mycket åt att hålla formen med spinning och löpning. Allt är kanske inte så bra som det verkar. I den tredje romanen, Darling Mona, ställs oenigheten systrarna emellan på sin spets. Barbro har alltid velat ha det Mona har och det har inte ändrat sig för att de blivit medelålders. Mona har en tendens att vara alldeles för snäll och hon har lätt för att tycka synd om Barbro och  sin stackars man. Men hon försöker stå på sig. Hon lever nu ett annorlunda liv och mår allmänt bättre. När systrarnas gamla mamma dör rivs mycket upp igen. Ingen av flickorna har några varma känslor för mamman som bott på ett servicehem, ensam och bortglömd av barn och barnbarn. Bilden av mamman är onödigt grym och onyanserad. Mona vill inte ha så mycket som en bild av henne. Däremot vill hon ha en bild på pappan som hon sörjer att hon inte ägnade sig mer åt. Hon skyller på mammans manipulerande. Darling Mona är mycket lättläst och och kanske är detta trilogins tunnaste del innehållsmässigt, men en vill ju veta hur hur Mona och Barbro reder ut sina mellanhavanden på olika områden. Jag tycker att en ska läsa romanerna i tur och ordning. Därför har jag undvikit att vara tydlig vad det gäller handlingen för att inte förstöra något för någon. Natur&Kultur. 2018

Veckans topplista v. 34 - Böcker jag ser fram emot i höst

Johanna vill veta vilka fem böcker vi ser allra mest fram emot i höst. Det behöver inte vara nyutgivningar.

1. Jag kan säg att jag väntat länge på Katja Kettus nya roman, Nattfjärilen. Utgivningen har blivit uppskjuten gång på gång, men nu ser det ut som om den ska komma i oktober. Jag tyckte mycket om hennes första roman, Barnmorskan

2. En annan bok som låtit vänta på sig är En isbjörns dagbok av Yoko Tawada.

3. Delal Sindy, Yazidiska flickorna

4. Noveller av Alfhild Agrell. Med förord av Ebba Witt - Brattström 

5. Lydia Wahlström av Ingrid Pärletun

Tematrio - Rosa

Lyran: "Ny vecka, ny färg. Återigen kan ni tolka frågan lite som ni vill och berätta om rosa omslag, författare eller huvudpersoner vid namn Rosa eller något annat påhittigt. Bara ni förklarar hur ni tänker. Berätta således om tre bra böcker på temat ROSA!"

1.  Barbro Lindgren, Rosa: prinsessan av Fäholmarna
En samlingsvolym med alla böckerna om Barbro Lindgrens älskade bulle Rosa,
som nu inte finns mer. Kanske blir det en ny snart hörde vi i Sommar.

2.  Rosa Candida av Audur Ava Olafsdóttir
22 - årige Arnljot åker från Island söderut för att återställa en klosterträdgård. han för med sig tre plantor av rosen Rosa Candida.
En filmälskande munk, fader Tomas, blir hans speciella vän och mentor.

3.  En av de två originella huvudpersonerna i Med livet framför sig av Goncourt - pristagaren Emile Ajar heter Rosa. Hon är f. d. prostituerad och lever nu i symbios med den unge Mommo. Rosa blir sjuk och Mommo blir anhörigvårdare. Doktorn är också sjuk och måste bäras uppför trapporna för att undersöka Rosa. Han ordinerar sjukhus. Mommo och Rosa lutar mer åt eutanasi.

Elvelina och Snäckan

Elvelina och Snäckan är en bilderbok där Rebecka Thulin skrivit texten och Elin Örså gjort de fina teckningarna. Elvelina är en liten älva vilkens bästa vänner är spindeln Dante, Snäckan och flickan Malva. Dante förstår inte att det ska vara nödvändigt att damma taket stup i ett. Han måste ju väva det ena nätet efter det andra. I den lummiga trädgården där vännerna leker finns också en och annan läskighet. Koltrasten leker en inte med. Inte katten heller  och talgoxen gillar spindelmiddag. Det hela är en rar men ändå realistisk äventyrsberättelse som kan läsas rakt upp och ner som en sådan. Eller också kan en utveckla berättelsen till att tala om vänskap, om olikheter och om att möta aggressivitet med ord och att vända andra kinden till. Boken lämpar sig väl för högläsning och samtal. Jag tycker om att texten inte är inställsam. Den tar barnen på allvar. Den som läser högt kan ju förklara sådant som kronblad, pollen, frökapsel och charader. Rekommenderas!
Bokförlaget Groende ord. 2018

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag administreras av Astrid Teres på den norska bokbloggen Betraktninger. Utmaningen går ut på ett vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Hon (Mona) kände sig både glad och lite vemodig när hon cyklade hemåt. Glad över att Barbro (lillasyster) och hon hade skiljts åt utan att vara osams, vemodig över att deras mamma hade dött. Stackars henne. En bitter gammal kvinna som snart skulle begravas utan några sörjande. En hård och olycklig människa som ingen skulle sakna, inte ens hennes egna döttrar. En i sina egna ögon missförstådd stjärna som ägnade sitt liv åt att straffa sin man och sina barn för att hon aldrig fick det liv hon ansåg sig förtjäna. En grälsjuk kärring som hotade med att ta sitt liv om hon inte fick som hon ville. Mona hade hatat henne och sett sin pappa som en ryggradslös fegis som slätade över hennes elakheter, tog henne i försvar och försökte få sina döttrar att vara mer fördragsamma med sin mamma.  Det var först efter hans död som det gick upp för Mona vilken svår roll han hade spelat i deras familjdrama. Att hon inte försonades med honom innan han dog plågade henne fortfarande, efter femton år." Från sidan 53 i Darling, Mona av Lena Ackebo. Natur&Kultur 2018
Fler smakebitar HÄR

Folkets skönhet

Merete Pryds Helle, född 1965, började skriva noveller. Sedan har hon skrivit barnböcker, essäer och romaner. Hennes senaste roman, Folkets skönhet, har redan fått mängder av priser och lovordats i recensioner. Jag sällar mig till hyllningskören. Folkets skönhet är en släkthistoria. Tre generationer kvinnor där särskilt författarens mor, Marie, (som i verkligheten hette Doris) lyfts fram. Hon tillhörde en generation osedda kvinnor som hoppades mycket av livet men blev besvikna. Marie fick två döttrar varav den ena fick namnet Merete och det är författaren själv. Romanen bygger på berättelser ur den egna släktens historia, men den enda som behållit sitt verkliga namn är Merete. Föräldrarna har ännu inte läst boken och det bävar hon lite för. Mycket av det hon berättar har hon snappat upp i köket där hon satt liten och tyst i en vrå, glömd av de vuxna. Folkets skönhet uttrycker det som inte blev sagt; det som förtegs. Det är Marie en följer; hennes mor hemmafrun Martha, hennes far, takläggaren Carl och alla de många syskonen. De bor på en gård i Österskov på Langeland. Familjen är fattig och smockan hänger ständigt i luften. Far slår mest och han slår även mor, som i sin tur ger barnen örfilar. Smekningar är det ont om. Det är något man skäms för. Marie får ta arbete innan hon är konfirmerad och sedan flyttar hon hemifrån, vilket hon upplever som en lättnad. 18 år gammal gifter hon sig med den snygge, snälle Otto som studerar till ingenjör. Men Marie tappar med tiden lite av sin livsglädje. Klassresan är inte tillräcklig. Hon skulle vilja något annat och mer. Otto dyrkar fortfarande marken där hon går, och är ledsen för att Marie inte är glad. Några vänner från uppväxten hänger fortfarande med. Syskonen Kaj och Valdemar och deras fruar tillhör också umgänget. Men Marie finner inga vänner bland de andra fruarna i enfamiljshusen i förorten till Köpenhamn dit familjen flyttat. De blev som en slags invandrare i staden. Merete Pryds Helle säger att hennes roman är ett bidrag till nutidshistorien och kan ses som bakgrund till det som händer i Danmark nu. Det var viktigt för de outbildade föräldrarna att låta sina barn få höga utbildningar. Detta kom att fjärma dem från varandra. Författaren säger att hennes föräldrar har fått stå ut med mycket från hennes sida. Hon gjorde inte alls som de tänkt sig. Under en tid hade hon en kvinnlig partner, hon reste omkring mycket och bodde några år i Italien. Hon skilde sig ifrån sin man sedan 25 år och hittade omedelbart en man från Iran, nio år yngre än hon själv. Genom att skriva Folkets skönhet har Merete Pryds Helle kommit att förstå både sig själv och sina föräldrar bättre. Jag blev mycket förtjust i den här täta, välskrivna romanen som engagerade från första sidan till den sista. Urban Andersson har översatt. Folkets skönhet är utgiven på Albert Bonniers förlag 2018.

Helgfrågan v. 33

Mia på bloggen Mias bokhörna frågar i sin helgfråga om någon vet hur en ska få barn att läsa. Det är inte lätt att ge något generellt råd eftersom barnens förutsättningar är så olika. Somliga växer upp med böcker och läsande föräldrar i hemmet. Böcker blir något väsentligt i vardagen för dem. Troligen har de läsande föräldrarna också läst högt för sina barn vilket också gör att barnen troligen också kommer att intressera sig för egen läsning och fortsätter att läsa. Säkert kan även andra barn som inte har böcker och läsning med sig hemifrån bli intresserade av läsning på egen hand och där har naturligtvis skolan och lärarna en viktig uppgift. Varför inte läsa gemensamt och tala om det lästa? Små läsecirklar där barnen får välja vad som ska läsas?

Bonusfrågan rör sig om Boardgames. Inget stort intresse i mitt liv. Men Monopol, TP och Scrubble känner jag åtminstone till.

Regnvädersfilm

Ännu en regnvädersfilm. En svensk krigsfilm, 
En dag ska gry,  från 1944 med fina skådespelare som Edvin Adolphson, Hans Strååt, Sture Lagerwall,  Hasse Ekman, Olof Widmark, Toivo Pawlo och Elsie Albiin. Den senaste har jag inte hört talas om tidigare. Hon föddes i Helsingborg 1921 och dog i Danmark 2009. Manus skrevs av Hasse Ekman och Sven Stolpe. Sven Stolpe omarbetade manuset till en roman med titeln Sista skottet. Den gavs ut 1943, men efter filmpremiären fick romanen samma namn som filmen. Handlingen tilldrar sig under Finska vinterkriget. Huvudperson är majoren Rolf Dahlman som flytt hemlandet på grund av en olycklig tilldragelse med dödlig utgång. Hans medsoldater har sina misstankar och det har också läkaren Eva Lövgren som till och med funderar på att ange honom, men hon hindras av ett bombanfall. Dessutom känner hon sig attraherad av honom. Major Dahlman är en tillgång för de frivilliga soldaterna och den unga kvinnliga läkaren bryter sakta men säkert ner den sure gamle regementsläkarens motstånd. Kriget är på upphällningen, men det vet ju ingen. Slutet är oväntat. Jag såg gärna den här svartvita filmen som inte kändes särskilt mossig, även om jag log lite när "grabbarna" ropade "tjenare" åt varandra hela tiden.

Veckans topplista v. 33 - Böcker som var för långa

Johannas deckarhörna: "Idag tänkte jag att vår topp fem skulle fokusera på de där böckerna som aldrig tycks ta slut. Ibland känns det som att en berättelse kunde ha kortats med 100 sidor eller mer och att boken förmodligen skulle ha tjänat på ett sådant ingrepp."
Det tänker jag relativt ofta. Men det är värre att komma ihåg om vilka böcker jag tänkt det.

1. Steglitsan av Donna Tartt. 
Kunde gott komprimerats även om den hade sina poänger

2. Rich boy av Carolina Ringskog Ferrada Noli
Boken handlar om tre generationer kvinnor. Generation ett och två  delar        på halva boken medan den yngsta kvinnan får onödigt mycket utrymme.

3. Finns inte på kartan av Carin Hjulström
Ung journalist lär sig om landsbygden. För lite substans för 308 sidor

Norstedts

4. Precis som att börja om av Ninni Holmqvist
En 517 sidor lång - och bra - roman om en familj och en barn - och från 60       och 70 - talen. Lugnt och enkelt om vardagen men kunde komprimerats.

5. Berättelsen om Pi av Yann Martel 
Kanske lite fel att ta med den här romanen men eftersom jag tyckte att den
var så tråkig tycker jag att den kunde varit kortare. Filmen roade mig inte
heller.

Tematrio - Lila

Lyran: "Dags att återuppta Tematrion efter sommarlovet. Denna vecka är temat lila. Ni kan välja att tolka det bokstavligt genom att välja böcker med lila omslag eller ordet lila i titeln, eller så kan ni göra mer långsökta associationer. Bara ni förklarar hur ni tänkte. Berätta således om tre bra böcker på temat LILA!"

1. Lila av Marilynne Robinson.  
Lila är ett oälskat föräldralöst barn som kidnappas av den hemlösa, kringströvande kvinnan Doll, som inte orkar se hur Lila vansköts. Hon blir Lilas trygghet och lär henne en del om livets väsentligheter som till exempel att läsa och skriva. 

2. Min fantastiska väninna av Elena Ferrante 
Elena Greco och Lila Cerullo är väninnor och klasskamrater i Elena Ferrantes Neapel - kvartett. Lilas föräldrar är tycker inte att hon behöver studera vidare.  Flickorna lever i en patriarkal verklighet. Deras kvarter är laglöst land. Ett par rika familjer styr. Elena påbörjar en klassresa med sina studier och Lila skaffar sig inflytande på annat sätt.

3. Gredelins längtan av Kaj Attorps. 
Under en utflykt från Lillköping till Storköping förför farbror Blå tant Gredelin. De måste sedan hålla sin relation väldigt hemlig för i Lillköping skvallras det mycket. Kaj Attorps ställer över huvud taget till en väldig oreda i Beskows småborgerliga välordnade värld.