Bokbloggsjerka 27 - 30 januari

Plötsligt är Bokbloggsjerkan på Annikas Litteratur- och kulturblogg tillbaka. Jätteroligt! Men hon ställer en svår fråga.  
Om du skulle tvingas välja mellan en hög av böcker av för dig okända författare, eller en med dina favoriter, vilken hög skulle du välja och varför?
Jag skulle helst vilja försöka mig på en förhandling. 50/50. Men jag antar att det inte går och då fegar jag ut och väljer favoriterna (annars vore de ju inte favoriter). Jag vill inte sitta där med tio böcker som jag riskerar att inte tycka om alls.

I väntan på Bojangles

I väntan på Bojangles handlar om stor och allt överskuggande kärlek. När Georges möter sitt livs stora kärlek inser han snabbt att livet med henne kommer att bjuda på utmaningar. Men - vad som helst - bara inte ett liv utan henne. Olivier Bourdeauts fantastiska debutroman gör ett segertåg över världen. Ingen kan undgå att röras av denna speciella kärlekshistoria som bjuder på glädje, anarki, vemod och sorg. Sonen berättar växelvis med utdrag ur faderns dagbok. Familjen faller helt ur ramen med sitt sätt att leva livet; fantasifullt och gränslöst. Den oerhört älskade och beundrade sonen berättar om föräldrar som dansar till Mister Bojangles i en inspelning med Nina Simone. Han berättar om hur fadern varje dag ger modern ett nytt förnamn. Föräldrarna låter barnet gå i förtidspension för att slippa en skola som inte alls rustar honom för det liv han enligt dem kommer att leva. Moderns sporadiska anfall av galenskap accelererar till den dag då hon blir intagen. Naturligtvis står hon inte ut med institutionslivet, trots att hon snabbt gör sig älskad av personal och medintagna. Far och son vidtar åtgärder. Enligt moderns planer, förstås. Det är hon och hennes själstillstånd som styr deras liv. Det som i början av romanen bara är glada och helt galna upptåg övergår i slutet av romanen i desperation och slutligen katastrof. Eller inte. Det beror på hur en ser det. 
Julklapp från [sekwa].

Kvinnor i krig och strid

Historikern och journalisten Anna Larsdotter har skrivit en intressant, ögonöppnande och spännande bok med titeln Kvinnor i strid. Hon tar avstamp på 1600 - talet i trettioåriga kriget där arméerna drog omkring som mobila samhällen och där kvinnorna hade sin givna plats i trossen. Någon måste sköta tvätten, laga maten, vårda sårade och göra övriga hushållssysslor. De drog ett tungt lass både bokstavligen och bildligen. Många - både män och kvinnor -  behövde en försörjning och då gick man i krigstjänst. Andra kvinnor följde helt enkelt med sina män och tog barnen med sig. Vissa ville ha mera frihet än ett traditionellt kvinnoliv kunde erbjuda.  Inte så få var äventyrslystna. Anna Larsdotter berättar om kvinnor som ville delta i krig och strid som soldater och måste förklä sig till män. Ulrika Eleonora Stålhammar, som levde på 1700 - talet, var så framgångsrikt förklädd att hon kunde dölja sin rätta identitet under elva  år och även gifta sig med en kvinna. Under 1800 - talet fick man organiserade arméer och kvinnorna föstes åt sidan. Tvätten fick de behålla för det var ett tungt och omanligt arbete. Men så var det ju Florence Nightingale som under Krimkriget införde hygien i sjuklägren. Hon föreskrev utbildning och diciplin bland vårdpersonalen och krävde uniformer.  Anna Larsdotter berättar mera utförligt om vissa kvinnor, som till exempel brittiska Flora Sandes som älskade att cykla, simma och rida och inte trivdes med sin kvinnoroll i det viktorianska England och som drömde om att bli soldat. Den tyska testpiloten Hanna Reitsch var en otroligt djärv kvinna, ständigt beredd att offra sig för fosterlandet. Hon hade velat flyga sedan hon var liten och blev så småningom  en nazistisk ikon och propagandasymbol, trots att hon aldrig var partimedlem. De ryska kvinnorna visade prov på en oerhörd fosterlandskärlek. Väldigt mycket i Kvinnor i strid är sådant en inte hade en aning om. Kvinnliga dödspatruller kände jag inte till, inte heller ingenjörer som arbetade långt efter kriget med att desarmera bomber för att ta ett par exempel. Kvinnorna blev stridspiloter, stridsvagnsförare, artillerister, prickskyttar och luftvärnssoldater. De kom att göra allt som männen gjorde. I luftvärnet fick kvinnorna göra allt utom att avfyra kanonerna. Om de gjort det hade de räknats som kombattanter och då skulle de haft rätt till pension. Kvinnorna i krig och strid hade inte bara fienden att kämpa mot. De hade också sina överordnade, medsoldater och andra kvinnor som inte ansåg dem som riktiga kvinnor. Många av dem, som överlevde kriget, saknade livet i skyttegravarna och vid lägereldarna. Anna Larsdotter refererar till Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj. Det är väldigt fruktbart att ha den i färskt minne när en läser Kvinnor i strid. Alla dessa kvinnoröster som inte fick komma till tals förrän fyrtio år efter kriget. Så värst många medaljer var det inte tal om varken i det ena eller det andra fallet. Anna Larsdotter tar upp de stora, omvälvande krigen i kronologisk ordning. Det är mycket nyttig läsning; en historierepetition och fantastisk kvinnohistoria.
Historiska Media. 2016 

Matiné: Charlotte Löwensköld

Serien om Charlotte Löwensköld (Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld, Anna Svärd) av Selma Lagerlöf har ju åtskilliga år på nacken, men jag vet att den kan fascinera även nutida unga läsare. Charlotte Löwensköld (skriven 1925) är inte svår att identifiera sig med även om hon levde i en annan tid och under andra förhållanden. Filmen Charlotte Löwensköld spelades in 1979 med Lars Green som Karl - Artur Ekenstedt och en strålande vacker Ingrid Janbell som Charlotte Löwensköld. Karl - Arturs mor gestaltas av den underbara Gunnel Broström. Sven Wollter spelar brukspatron Schagerström som sitter och sneglar på Charlotte Löwensköld i kyrkan och sedan ber föräldrarna om hennes hand. Charlotte svara indignerat nej, eftersom hon faktiskt är förlovad med Karl - Artur Ekenstedt. Jag hade gjort mig en bild av en äldre, ganska ful Schagerström. För min inre syn hade jag också sett en mindre skön Karl Artur Ekenstedt än Lars Green. Gunnar Björnstrand spelar prosten Forsius. Sickan Carlsson förnekar sig inte som hans fru Regina. Landskapet är fantastiskt vackert och står i bjärt kontrast till det drama som utspelas mellan hjälpprästen och den vackra men fattiga Charlotte. Ekenstedt vill vara en fattig, fri och oberoende präst som går den väg Gud pekat ut för honom tillsammans med en enkel kvinna. Han vill tala med människorna om Kristus och hans stora kärlek. Karl Artur Ekenstedt är trosviss och renhjärtad. Brukspatron Schagerström hör hans predikan och inser att han måste skyddas. Det är stora och djupa känslor; det är dramatik. Och det är sommar hela tiden.

Tematrio - en tysk, en fransk och en spansk

LYRAN: Dottern ska välja språk och vi verkar inte alls tänka lika ... Ge mig en tysk, en fransk och en spansk så får vi se vad det blir. Blanda kulturformer som ni vill, läsbart, sevärt eller örongodis går lika bra.

1. Hanna Schygulla, tysk skådespelare som medverkat i en rad Fassbinder - filmer, som till exempel Petra von Kants bittra tårar, Maria Brauns äktenskap och och den absolut fantastiska TV - serien Berlin Alexanderplatz.

2. Christiane Rochefort, Krigarens vila
Fransyskan Christiane Rochefort har liknats vid Francoise Sagan, men egentligen är de helt väsensskilda. Det som hos Sagan är förströdd lek är hos Rochfort dödligt allvar. Hon skriver om passionen - den ohyggliga förhärjande passionen. Krigarens vila handlar om den unga oerfarna studentskan Geneviève Le Theil som förälskar sig i den levnadströtte alkoholiserade Jean Renaud som är åtskilligt äldre än hon. Deras destruktiva förhållande får naturligtvis katastrofala följder.

3. Dolores Redondo: Den osynlige väktaren. Kommissarie Amaia Salazar har fått en seriemördare på halsen i sin egen uppväxtby Elizondo i baskiska Pyrennéerna. Hon har avundsmän i de egna leden och brottas med spöken från sin uppväxt. Den älskade maken James har satt sig i sinnet att Amaia och han ska genomgå ett fertilitetsprogram för att få det barn som åtminstone han längtar så intensivt efter. 
 

En smakebit på søndag

"På byrån i salongen framför ett enormt svartvitt foto på mamma som hoppar ner i en swimmingpool i aftonklänning, stod en gammal fin grammofon, där de alltid spelade samma vinylskiva med Nina Simone och alltid samma låt:"Mister Bojangles". Det var den enda skiva som fick spelas på den grammofonen, all annan musik tvingades nöja sig med en modern, småtrist hi-fi - anläggning. Det var verkligen en vansinnigt bra låt, sorgsen och glad på samma gång och den försatte alltid mamma i samma tillstånd. Den var ganska lång, men ändå alltid för kort, knappt hade den slutat förrän mamma klappade i händerna och ropade:"Nu sätter vi på Bojangles igen!" Då var det bara att ta tag i pickupen och placera den med diamanten på skivans kant en gång till. Först trodde jag att de skojade när de kallade spetsen på nålen för diamant. Sedan förstod jag att ingenting annat än en diamant kunde åstadkomma sådan musik."
Från sidan 23 i I väntan på Bojangles.

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att bjuda på en smakebit av det vi just läser. Det enda vi behöver tänka på är att inte göra oss skyldiga till några spoilers. Fler smakebitar HÄR.

Veckans ord på W

Lite sent, kanske, men i alla fall. Veckan som gick upptogs av andra aktiviteter.

enligt O:
"Alltså, att hitta svenska ord på W var inte det lättaste. Varning för krystning och lite svengelska idag.
Följande ord på W vill jag att du kopplar ihop med böcker och/eller författare:"
webbsida
Lian Hearns webbsida är användbar, tycker jag
weekendhus

Monk´s house var Virginia Woolfs weekendhus i Sussex

wienerbröd
I Mamma Mu och Kråkan på utflykt visar Kråkan ett överdrivet intresse för wienerbröd. Tujja och Tomas Wieslander är upphovsmän
wok
I Stad av glas, del ett i Paul Austers absolut fantastiska New York - trilogi, förekommer en författare vid namn Daniel Quinn som under pseudonymen William Wilson skriver om detektiven Max Wok.  
wow

Jag misstänker att Vegetarianen av Han Kang är en wow - bok. Jag köar på biblioteket. Mona Mazri talade om den på ett övertygande sätt i Go´kväll och jag känner på mig att hon har rätt.

Helgfrågan 19 - 22 januari

MIA
har kommit på en bra idé. I väntan på att Annika ska återkomma med sin Bokbloggsjerka kör Mia Helgfrågan. Hon undrar vad vi ska ha för oss i helgen? Och vilka böcker vi tänker läsa. Läs mer HÄR!
Vad min helg anbelangar kommer jag att ägna den åt diverse läsning och skriverier. En eller annan promenad blir det nog också och kanske fika med en väninna. Spanarna i P1 på fredagen, Lundströms bokradio på lördagsmorgonen

lånad bild

och God morgon, världen på söndagen är tre måsten. Veckan som gick hann jag inte med så mycken läsning så jag håller fortfarande på med Änkan av Fiona Barton och Kvinnor i strid av Anna Larsdotter. Men jag tänker göra slut på dem i helgen och kanske även börja på Nattens historia: om nordiskt mörker och ljus under tusen år och Etyder för en gammal skrivmaskin av Lars Gustafsson. 

Hett i hyllan

MONIKA: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?  I min hylla står en tunn liten fin bok som heter

Modersmålsläraren och andra berättelser av Anton Tjechov, mästaren på noveller. Tidens förlag i serien Ryska klassiker. En jättefin serie. 1958 kom boken på svenska i översättning av Cecilia Borelius. Den kostade då 4:95. De fyra novellerna var vid den här tiden obekanta för svensk publik och är skrivna under författarens senare år och någon alldeles före hans död.  De tre övriga novellerna är Kvinnovälde, Kvällen och Krusbär.

Tematrio - Saker som är mjuka

LYRANS
första tematrio 2017 handlar om saker som är mjuka. En har ganska fria händer, men det ska förekomma något mjukt i titeln.

1. Kyssa sammet av Sarah Waters

England under det viktorianska 1800 -talet. Kyssa sammet är författarens debutbok. Sarah Waters har doktorerat i viktoriansk gaylitteratur och bokens huvudperson är en ung lesbisk flicka.
  2. Sommarregn

Kom mjuka, kom varliga sommarregn
till vår tynande åkerlycka
och vattna med gamman den törstande rot,
vår äring med blomma att smycka.
Kom mjuka, kom varliga sommarregn
och giv oss en tröstesam visa.

Kom mjuka, kom varliga sommarregn
som klockor i löven att klinga,
och giv oss markernas doftande vin,
som aftonen kärligt må bringa.
Kom mjuka, kom varliga sommarregn
och lär oss en visa mot natten.


Emil Hagström

Ylle & Bläck av Celia Dackenberg: essäer om poetkoftor och annat författarylle.I den  träffar en på massor av kända författare och deras koftor och även stickbeskrivning till dem. Ett exempel är Werner Aspenströms röda tröja om delas ut till dem, som får Werner Aspenström - priset: En stickad ”röd molntröja” med blixtlås efter den modell som bars av Aspenström själv på 1950-talet.

Körverk för kvinnoröster

På bara några dagar har jag läst  Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj som fick Nobelpriset i litteratur 2015. Det är ett mäktigt verk bestående av kvinnoröster. Författaren intervjuar, spelar in, samtalar över en kopp té, talar i telefon och söker namn och adresser. Det hela är komplicerat. Många är emot projektet, men berörda kvinnor - och de är tusentals - är lättade över att äntligen få berätta för någon som lyssnar. När de kom hem från kriget och ville dela med sig var det ingen som varken kunde eller ville ta emot. Många - inte minst kvinnor - tyckte att kvinnorna som deltagit i kriget inte var kvinnor. Många män såg dem inte som äktenskapskandidater och tog för givet att de levt med olika män i fält. Kärleken till fosterlandet gick före allt, till och med de egna barnen. Människor fostrades så. Den sovjetiska människan var något alldeles speciellt. Några insåg väl vad Stalin gick för, men andra hyllade honom blint. Idén om det vänliga socialistiska samhället stod över allt. Kriget har inget kvinnligt ansikte ingår i en serie böcker av SA som tillsammans kallas Utopins röster och avslutas med Tiden second hand. Slutet för den röda människan. De övriga titlarna: Bön för Tjernobyl, Zinkpojkarna och De sista vittnena. Det är fantastiska dokument. SA förenklar ingenting. En får verkligen en uppfattning av det jättelika landet, motsättningarna inom de egna leden, de stora förlusterna, offerviljan och det fullständigt omänskliga krigets väsen. SA skriver dock inte krigshistoria. Hon skriver känslornas och själens historia. Kvinnorna fanns med i alla förband och på alla områden. Många var så unga som sexton år. De tvingade sig med och utbildade sig till stridspiloter, pansarvagnsförare, prickskyttar, sjukvårdspersonal och så vidare. Inget var dem främmande. Männen var naturligtvis misstänksamma men tvingades inse kvinnornas kapacitet. Kvinnorna tvingades klippa håret; de förde en ojämn kamp mot smuts och löss och längtade efter blommor, shampo, kjolar och läppstift. De såg det lilla vackra som fanns att se; en soluppgång, en viol, en blommande kvist, en gasbinda som kunde göras om till krage, fotlapparna som kunde sys om till BH och trosor. Till och med skyttegravarna kunde prydas med något litet. Somliga befäl drevs till vansinne medan andra förstod det kvinnliga kynnet bättre och lät dem hållas med utmärkt resultat. Ca en miljon kvinnor tjänstgjorde i Röda armén.  Många vittnar om att de blev gråhåriga i tjugoårsåldern; någon gång på två timmar. Visst segrade vi, men till vilket pris? Kriget har inget kvinnligt ansikte är ett enastående arbete och ett fantastiskt dokument som borde läsas av många. Översättningen är gjord av Kajsa Öberg Lindsten, som också är god vän med Svetlana Aleksijevitj. Ersatz förlag.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi uppmanas att bjuda varandra på smakebitar av det vi just läser. En enda regel: No spoilers!

 "Det enda jag behöver göra är att berätta allt om mitt liv för henne, säger hon. Mitt liv? Hon vill egentligen inte veta någonting om mig. Hon har inte promenerat uppför min trädgårdsgång för att få veta allt om Jean Taylor. Hon vill veta sanningen om honom. Om Glen. Min man. Min man dog nämligen för tre veckor sedan. Han blev överkörd av bussen utanför Sainsbury´s. ... De sade att han dog av huvudtrauma. Död var han hursomhelst. Jag bara stod och såg på honom där han låg. ... Alla var mycket vänliga. De försökte hindra mig från att se hans sargade kropp och jag kunde inte berätta för dem hur lättad jag var över att han var borta. Nu var det slut på dumheterna." från sidan 9 i Änkan av Fiona Barton.
Fler smakebitar HÄR

17 författare

J. M. Holmström uppmanar oss att lista 17 författare som vi läst en eller flera böcker av och som vi vill återvända till. Det låter roligt och passar bra med mina läsplaner i övrigt. Jag hade tänkt ransonera  läsutmaningarna i år, men jag upptäcker nu att jag antagit flera än någonsin! Som det kan bli. Jag kommer att köra med en del återanvändning så jag hoppas att jag ska klara av de flesta. Mina 17 författare:

1.  Selma Lagerlöf, Gösta Berlings saga
2.  Sigrid Undset, Kristin Lavransdotter, åtminstone del 1 (läst i annan övers.)
     Kransen 
3.  Grazia Deledda, Den ensamme mannens hemlighet ( läst: Elias Portolu)
4.  Herta Müller, Flackland (tidigare läst Hjärtdjur)
5.  Charlotte Brontë, Professorn (läst bl. a. Jane Eyre)
6.  Virginia Woolf, Personligt (senast läst Lappin och Lapinova)
7.  Elsie Johansson, Riktiga Elsie (tidigare läst Nancy - trilogin, Näckrosträdet) 
8.  Per - Anders Fogelström, Mina drömmars stad (Omläsning)
9.  Thomas Hardy, I grönan skog (har bl. a. läst En grupp förnäma damer)
10. Svetlana Aleksijevitj, Kriget har inget kvinnligt ansikte
12.
11. Marilynne Robinson, Gilead (har bl. a. läst Lila)
13. Vilhelm Moberg, Sista brevet till Sverige (omläsning)
14. Ian McEwan, Nötskal (tidigare bl. a. läst Domaren)
15. Lise Tremblay, Huset på St Pauls väg (läst: Hägern)
16. Torbjörn Flygt, Outsidern (tidigare läst Underdog) 
17. Kazuo Ishiguro, Begravd jätte ( tidigare läst: Konstnär i den flytande världen) 

Riktiga Elsie

Det är något speciellt med Elsie Johansson både som människa och författare. Jag gillar hennes kvinnliga mänsklighet och hennes alldeles egna språkbehandling. Många har läst och älskat hennes trilogi om Nancy, men att sätta likhetstecken mellan Nancy och Elsie  går inte enligt författaren. Riktiga Elsie är det enda självbiografiska hon skrivit, säger hon. Naturligtvis lånar hon ur sitt eget liv i dikterna och romanerna liksom de flesta andra författare, men det är i Riktiga Elsie hon berättar  om sitt liv från barndomens fattig - Sverige till sin nuvarande position som uppskattad författare. Undertitel: Berättelsen om vägen till ett författarskap. Hon debuterade 1979 vid 48 års ålder med diktsamlingen Brorsan hade en vevgrammofon. Hennes älskade brorsa hann uppleva debuten och var omåttligt stolt liksom mamma som befann sig på ett sjukhem. Fadern var död och mannen var inte rätt person att dela glädjen med. Elsie Johansson var ett mycket älskat sladdbarn. Hon föddes visserligen i fattig - Sverige men kostades på realexamen och lusten att läsa och skriva har funnits med henne under hela livet. Dessvärre kom kärleken emellan och så fort hon blev arton gifte hon sig med förälskelsen Bruno - som i verkligheten hette Bengt Johansson - och det blir slut med planerna på att läsa vidare. Sonen Sören föds, förälskelsen lägger sig och Bruno visar färg. Han är psykiskt instabil och med tiden är han också otrogen och försöker undergräva Elsies självkänsla. Hustrun vet att hon är den starkare och inser hur beroende hennes man är av henne. Först efter 55 års äktenskap och med hjälp av en terapeut kan hon förmå sig att lämna äktenskapet. Att besegra fru J är den talande titeln på Anneli Jordahls bok om Elsie Johansson. Elsie Johanssons kärlek till hembygden och föräldrarna är ett återkommande tema i boken. Föräldrarnas äktenskap var olyckligt; de hade varit "tvungna" att gifta sig. Det var när Elsie Johansson fick frågan om hon ville medverka i en biografi om henne som hon bestämde sig för att göra det själv. I Riktiga Elsie - titeln är Astrid Lindgren upphov till - berättar Elsie Johansson inte i kronologisk ordning utan låter berättelsen liksom skruva sig fram i kapitel med titlar som Pinnsoffan, Korsväg, Tigerfrukost. Och så kommer ett som heter Thore. Thore är den nye mannen i Elsie Johanssons liv; en man som vill dela allt med henne utom offentligheten. I sju år har de varit tillsammans. Båda fyller 85 i sommar. De hoppas på sju år till. Och sedan kanske sju till... Det kan en verkligen önska dem.

3 x 3 under 2017

Ugglan&Boken
presenterar en ny läsutmaning för 2017. Jag har tvekat länge men kom sedan på att jag kör med både hängslen och livrem. Jag väljer sådant som jag ibland kan använda även i andra läsutmaningar jag deltar i så är det större chans att utmaningarna blir genomförda.

3 x Sekwa
Olivier Bourdeaut, I väntan på Bojangles
Pierre Lemaitre, Alex
Grégoire Delacourt, Kärlekens fyra årstider

3 x Charlotte Brontë
Professorn
Villette
Emma

3 x  kvinnliga nobelpristagare
Sigrid Undset, Kristin Lavransdotter
Pearl Buck, Den goda jorden
Gracia Deledda, Den ensamme mannens hemlighet

Ny radioföljetong

Den 17 januari börjar en ny radioföljetong i P1. Rolf Lassgård läser Snöstormen av Vladimir Sorokin. Det är en repris från 2013. Jag var väldigt förtjust när jag läste boken

För några dagar sedan råkade jag lyssna på ett avsnitt  av Bob Dylans Memoarer första delen i alldeles utmärkt uppläsning av Ludvig Josephson och jag fastnade direkt. Nu har jag börjat lyssna ifrån början på SR play. Översättningen är gjord av nyligen bortgångne Mats Gellerfelt. På radioföljetongens hemsida finns också en lista över musiken som spelas.

Top Ten Tuesday

January 10: Top Ten 2016 Releases I Meant To Read But Didn't Get To (But TOTALLY plan to)

Elena Ferrante, Min fantastiska väninna
Max Porter, Sorgen bär fjäderdräkt
Olivier Bourdeaut, I väntan på Bojangles
Edward St Aubyn, Romanerna om Patrick Melrose. 1
Elsie Johansson, Riktiga Elsie
Delphine de Vigan, Baserad på en sann historia
Anna Larsdotter, Kvinnor i strid
Amy Liptrop, The Outrun
Fiona Barton, Änkan
Charlotte Brontë. Professorn 

Lyckligtvis äger jag ett flertal av dessa titlar, men Riktiga Elsie, Baserad på en sann historia och Professorn lånar jag. Evt köper jag Professorn.

Förlaget Sekwa lottade ut ett bokpaket strax före jul och jag hade turen att vinna, vilket innebar att jag kunde packa upp en julklapp i trettonhelgen. Det är aldrig för sent eller fel med hårda klappar. I väntan på Bojangles och Sorgen bär fjäderdräkt fanns i paketet.

Veckans ord på V

enligt O: V som i vardag och därför är det hög tid att dra igång veckans ord igen efter juluppehållet. Idag dyker ett gäng elever upp på skolan och då är det full fart som gäller. Som vanligt kommer jag att bjuda på fem ord, som ni ska associera till böcker och/eller författare. Veckans ord är:

valp: Porträtt av konstnären som valp. Självbiografiskt om Dylan Thomas om uppväxten i Wales.
 
vanlig: Birgitta och Louise ser ut att ha en vanlig mor/dotterrelation, men under ytan pyr det hos dem båda i De behövande av Helena von Zweigbergk.
 
vansinnig: The Madwoman in the Attic, en feministisk klassiker från 1979 av Sandra Gilbert och Susan Gubar. Om kvinnor som skildras antingen som änglar eller demoner under 1800 -talet även av kvinnliga författare.

vemod: Kinshu. Autumn Brocade är en underbart vacker och vemodig roman om kärlek med förhinder av den berömde japanske författaren Teru Miyamoto.
 

vän: Bárdur och Pojken är varandras bästa vänner i Himmel och helvete, den första delen i en underbar trilogi om Pojken, av Jón Kalman Stefánsson, Island.

Räddningens öar

1969 kom den delvis självbiografiska romanen Papillon. Räddningens öar av Henri Charrière. 1973 filmades den med Steve McQueen och Dustin Hoffman i huvudrollerna. Jag såg den för många år sedan och igår kväll fick den en chans igen. Jag trodde att jag kom ihåg den, men det gjorde jag inte alls, så det kändes helt rätt att se om den. Steve McQueen har aldrig varit någon favorit , men den här rollen gör han utmärkt bra. Dustin Hoffmann är alltid lika bra. Han gör något personligt av varje roll. 
Papillon (McQueen) och Louis Dega (Hoffman) är båda fångar på Djävulsön eller île du Diable, som den egentligen heter, en av tre i ögruppen îles du Salut (frälsningens öar) utanför Franska Guyanas kust. Mellan 1852 och 1953 hade Frankrike en straffkoloni här och Djävulsön var den hårdast bevakade delen. (En känd fånge var den judiske officeren Alfred Dreyfus som efter falska anklagelser dömts som spion för Tyskland år 1895. Han tillbringade nästan fem år isolerad i en hydda på ön.) Något som förvånade mig var de fullständigt omänskliga vakterna i alla positioner och grader. Inte en enda liten glimt av (med)mänsklighet någonstans. Infomationssystemet var imponerande. Här kunde en verkligen tala om djungeltelegraf.  

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten hanterar läsutmaningen En smakebit på søndag. Varje söndag bjuder vi varandra smakbitar av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!

"Returning to Japan had revived many long - buried memories for Malory Hollander. She had first arrived there in 1893 as an eighteen-year-old assistant to the redoubtable Lutheran missionary Miss Dubb, with whom she had toured the country, armed with translated biblical texts intented to convert Japanese womanhood to the path of righteousness. Whether she had lost her illusions before her faith or the other way round, Malory could hardly say now. ---
She had taught for two years in Tokyo before leaving the country, as she supposed, for good. Falling into and out of love during that time with a Japanese man, Shimizu Junzaburo, had shaped the character she now possessed: cautious, precise, self - reliant; or bossy, as Schools would have it."
Från sidan 21 i The Ends of the World; volume 3 in the Wide World Trilogy av Robert Goddard. Fler smakebitar HÄR.

Reseberättelser

The Lonely Planet travel anthology. True stories from the world´s best writers. 
Till exempel Brave in Malaysia av Karen Joy Fowler. Hon berättar om en resa tillsammans med dottern där hon faktiskt är "brave" först i trygghet på hemmaplan.
Anne Patchetts berättelse har titeln A ticket to Vienna. Hon hade alltid velat åka till Wien och en dag bestämde hon sig för att nu var det dags. Men när avresedagen väl kom hände något alldeles oväntat.
Jag lånade förresten också Ann Patchetts This is the story of a happy marriage vilket är en blandning av memoar och skönlitteratur. Hon berättar om sin familj, sitt första alldeles för tidiga äktenskap, sitt andra och lyckligare giftermål, vänner, skrivandet och om lyckan att öppna en bokhandel. Ett kapitel skildrar julfirandet när författaren var barn. Hon hatade det. Det var en sådan röra i familjen med mammor och plastpappor och vice versa. Jularna blev också bättre när hon blev äldre. Några andra resenärer i den trevliga lättillgängliga Lonely Planet - antologin är Elizabeth George, Alexander McCall Smith, Jane Hamilton och T C Boyle. 
Richmond upon Thames Libraries: Library Branch Castelnau

Tystnaden på Olympic Cinema

I Barnes ligger Olympic Studios där en mängd kända grupper gjort inspelningar. Numera kan en gå på bio där, äta och umgås. På Olympic Cinema såg dottern och jag Martin Scorseses filmatisering av av den japanske författaren Shusaku Endos roman Tystnaden, som jag nyligen läst. Om den tyckte jag så här. Filmen var med nödvändighet långsam, vackert filmad, brutal och gav liksom boken upphov till många tankar. En utmärglad Liam Neeson spelade rollen som avfällingen fader Ferreira. Den unge, naive jesuitprästen spelas av Andrew Garfield. Lite besviken blev jag över att inspelningen är gjord i Taiwan. Tortyrscenerna blev väldigt påtagliga i filmen även om de inte var så många och kändes mer utdragna än i boken. Inkvisitorn Inoue Masashige spelas av en framstående japansk skådespelare, Issei Ogata. Jag hade gjort mig en helt annan bild av inkvisitorn. genom boken, men Issei Ogatas tolkning fungerade förvånansvärt bra. Fin miljö, extrafint sällskap, en bra film  och ett glas vin på det lilla bordet vid fåtöljen gjorde det hela till en festlig upplevelse.

 

The twelfth Day of Christmas

Ugglan&Boken: "Nu har vi kommit fram till den sista av julens tolv dagar, och den tolfte versen i The Twelve Days of Christmas låter så här:

"On the twelfth day of Christmas,
my true love sent to me
Twelve drummers drumming,
(Eleven pipers piping,
Ten lords a-leaping,
Nine ladies dancing,
Eight maids a-milking,
Seven swans a-swimming,
Six geese a-laying,
Five golden rings,
Four calling birds,
Three French hens,
Two turtle doves,
And a partridge in a pear tree")

Temat för The Twelfth Day of Christmas blir därför trummor eller annat valfritt instrument.

Uppgiften för dig som vill vara med är alltså att tipsa om en bok på ett av dessa teman, antingen i bokens titel eller innehåll. Skriv ett eget inlägg om du vill, eller lämna en enkel kommentar här i inlägget."

Den lilla trumslagarflickan av John le Carré, som egentligen heter David John Moore Cornwell och bor i Cornwall. Den lilla trumslagarflickan handlar om konflikten mellan Israel och Palestina.

The eleventh Day of Christmas

Ugglan&Boken: Den elfte versen i The Twelve Days of Christmas låter så här:

"On the eleventh day of Christmas,
my true love sent to me
Eleven pipers piping,
(Ten lords a-leaping,
Nine ladies dancing,
Eight maids a-milking,
Seven swans a-swimming,
Six geese a-laying,
Five golden rings,
Four calling birds,
Three French hens,
Two turtle doves,
And a partridge in a pear tree")

Temat för The Eleventh Day of Christmas blir därför flöjter eller något slags spel eller att spela (vad som helst).

Uppgiften för dig som vill vara med är alltså att tipsa om en bok på ett av dessa teman, antingen i bokens titel eller innehåll. Skriv ett eget inlägg om du vill, eller lämna en enkel kommentar här i inlägget. 

The hearing Trumpet av Leonora Carrington är en absolut favoritbok som jag haft på bevakning på AdLibris länge. Hörluren heter den på svenska. Här har vi ju instrumentet trumpet, den tryckreglerande örontrumpeten som sträcker sig från mellanörat till svalget och hörluren på ett bräde. Leonora Carrington var surrealist; född 1917. Hörluren är en alldeles underbart absurd roman som varmt rekommenderas.