Veckans mening v. 38 2025

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. En väljer en mening som en av den ena anledningen eller den andra lagt några extra minuter på och delar den med andra bloggare. Min mening v. 38 kommer från nyöversättningen av Mrs Dalloway av Virginia Woolf.

"Eftersom vårt släkte är dömt att gå under och vi är fastkedjade på ett sjunkande skepp (som ung flicka hade hon älskat att läsa Huxley och Tyndall och de hade en förkärlek för nautiska metaforer), eftersom alltihop ändå är ett dåligt skämt måste vi åtminstone göra det vi kan, minska lidandet för våra medfångar (Huxley igen), pryda fängelsehålan med blommor och uppblåsbara kuddar, vara så anständiga mot varandra som möjligt."

Fem en fredag v.38 2025: Guilty pleasures

elisamatilda: Fem en fredag v. 38: (Guilty) pleasures

1. Vad är det mest lättsamma eller fåniga du kan fastna med i timmar? fånigt är det inte men roande. Korsord; sudoku
2. Har du en tv-serie, film eller bok du ofta återkommer till? Frostbiten
3. Vad är den enklaste lilla lyxen du kan ge dig själv en vanlig tisdag? En Mariabulle
4. Finns det något barnsligt du fortfarande älskar att göra? Sparka i lövhögar och plaska i pölar
5. Vilket litet nöje i vardagen gör dig orimligt glad? Ett leende; ett vänligt ord från en främling.  

Jag står här och stryker

Novellsamlingen Jag står här och stryker innehåller Tillie Olsens (1912 - 2007) mest kända texter.  Hon föddes av ryskjudiska immigranter i Nebraska. Hon blev kommunist och hamnade  som politisk aktivist i fängelse. Där ådrog hon sig TBC.  Tidigt började hon skriva på en roman om en arbetarfamilj under 30 - talet. Den kom inte ut förrän 1974 under titeln Yonnondio. 1936 gifte hon sig med Jack Olsen och fick med honom tre döttrar. Dessutom hade hon en dotter, Karla (efter Karl Marx), sedan tidigare. På grund av makarnas politiska verksamhet blev det svårt med arbete för dem. Tillie Olsen förvärvsarbetade, skötte hemmet och försökte få tid att skriva. Kvinnorättsrörelsen och medborgarrättsrörelsen hjälpte henne framåt. Hon är nu en etablerad författare och föreläser och skriver om bortglömda kvinnliga författarskap. Numera finns hennes egna verk på de akademiska litteraturlistorna. Ge mig en gåta hette novellsamlingen när den första gången gavs ut på Trevi förlag 1980 i översättning av Else Lundgren. Titelnovellen handlar om en mamma som medan hon står och stryker reflekterar över sin äldsta dotters barndom och uppväxt. Alltför tidigt fick dottern ta ansvar i familjen och stå tillbaka för sina yngre syskon. Modern är ensamstående och har inte mycket val. Hon inser fuller väl vilket pris hennes dotter fått och får betala. Den här berättelsen är hjärtskärande. Moderns sorgsna, nakna  berättelse griper tag i en med tusen hullingar. I novellen som handlar om den vita flickan, Helen, som följer med sin färgade bästis, Parialee Phillips (bara namnet), till hennes baptistkyrka när hon ska döpas är en omtumlande upplevelse för Helen - och läsaren. Flickornas olika ställning i samhället och hudfärg kommer att sätta deras vänskap på prov. Parialees munviga jargong är mycket roande. O, ja heter novellen. Tillie Olsen förstår att "piska upp" en stämning. Jag blev helt andlös. Jag tycker mycket om Jag står här och stryker; allt ifrån innehållet till formatet och det fina omslaget som designats av Lotta Kühlhorn. Kristina Sandberg har skrivit ett fint förord

Titel: Jag står här och stryker

Författare: Tillie Olsen

Översättare: Else Lundgren

Förlag: Romanus & Selling

Tryckår: 2022

Antal sidor: 152 

Tisdagstrion v. 38 2025: Föreningsliv

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 38: Föreningsliv 

1. I Vems lilla mössa flyger av Barbro Lindgren möter en för första gången farbrorföreningen Vad lever man för. De finns också med i de två följande delarna Korpen flyger och Vad lever man för. 

2. Antologin Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar innehåller prosa, lyrik och serier som handlar om hur det dagliga slitet påverkar oss människor. Det är skarpa, berörande och tankeväckande texter varvade med vass samhällssatir och vardagsglädje. Redaktörer: Anna Jörgensdotter och Henrik Johansson. Det är den fjortonde och bästa antologin i Föreningen Arbetarskrivares utgivning. 

3. Wendelas vänner är en litterär förening i Södertälje som bildades för att hedra journalisten och författaren Wendela Hebbe. (Hon uppvaktades på sin tid både av Tegnér och CJL Almquist.) WH var Sveriges första kvinnliga yrkesjournalist och anställdes av Aftonbladet 1841.

Ge mig en gåta

Tillie Olsen (1912 - 2007) är september månads novellförfattare i Ugglans & Bokens utmaning Novelltolvan 2025; en kvinnlig novellförfattare per månad. Jag har läst titelnovellen i novellsamlingen Ge mig en gåta. Den handlar om tystlåtna Eva, 69, och hennes man, pratmakaren David. De har ett revolutionärt förflutet i Ryssland. Författaren är av judiskt ursprung och kom till Nebraska i femårsåldern. Eva gifter sig med David och de får sju barn, Evas passionerade kärlek till barnen gör att hon ger allt för dem. Maken har många åtaganden utanför huset. Eva vill gå med i en läsecirkel men maken erbjuder ingen avlastning. Nu, när barnen är utflugna, känner sig Eva bitter över allt hon fått försaka. Makarna grälar och David kallar hustrun  fru Bråttom, fru Beskäftig, o.dyl. Gamla sår rivs upp. En svärdotter tar Eva till doktorn för att maken/sonen tycker att hon verkar för trött. Ett andra läkarbesök ger vi handen att hon har bukspottskörtelcancer som spridit sig. Maken och barnen säger ingenting till Eva. Men David släpar runt henne till barnen. Samtidigt arbetar han på att de ska sälja sitt hus och flytta till ett kollektiv för pensionärer. Eva vägrar. Hon vill inte ge upp sitt hus med fem rum för en liten lägenhet. Hon är van vid större utrymmen. Hon vill ha lugn och ro och tystnad. Hon har "varit på språng 18 timmar om dygnet" och nu vill hon helt och hållet följa sin egen rytm. David och Eva står långt ifrån varandra och han vet inte hur han bäst ska hjälpa henne att dö. Men till slut lägger han sig helt sonika bredvid henne i sängen och det var säkert det allra bästa han kunde göra. Eva som alltid varit så tystlåten pratar och sjunger sig ut ur livet. Dotterdottern Jeannie är den som tycks förstå Eva bäst och det pekar ju hoppfullt framåt. Tillie Olsen vände sig som feministisk författare mot alla slag av orättvisor och blev arbetarklassen trogen trots den klassresa hon gjorde som framgångsrik författare och så småningom också lärare vid flera amerikanska universitet. 

Titel: Ge mig en gåta

Författare: Tillie Olsen

Översättare: Else Lundgren

Förlag: Trevi bokförlag

Tryckår: 1980 

Antal sidor: 134 

Mrs Dalloway

"Åh, om man kunde få leva om sitt liv! tänkte hon och klev upp på trottoaren, eller åtminstone se annorlunda ut. Hon skulle, till att börja med, vara mörk som Lady Bexborough, med hud som hopskrynklat läder och vackra ögon. Hon skulle också, som lady Bexborough, vara långsam  och gravitetisk och ganska stor. Intresserad av politik som en man, med hus på landet; mycket värdig, mycket uppriktig. I stället hade hon sin pinnsmala figur och ett löjligt litet ansikte med näsa som en fågelnäbb. Att hon förde sig väl var sant, och att hon hade fina händer och fötter, och klädde sig snyggt, framför allt med tanke på hur litet hon spenderade. Men allt oftare numera kändes kroppen hon gick runt i ( hon stannade för att titta på en holländsk tavla), kroppen med alla dess förmågor, som ingenting - ingenting alls. Hon hade en allmän känsla av att vara osynlig, omärklig, okänd." 

Ur Mrs Dalloway av Virginia Woolf i översättning av Eva Åsefeldt. 1925

   

Veckans mening v. 37 2025

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. En väljer en mening som en av den ena anledningen eller den andra lagt några extra minuter på och delar den med andra bloggare. Min Veckans mening v. 37 kommer från nyöversättningen av Mrs Dalloway av Virginia Woolf

"I människornas ögon, i travandet och trampandet och klampandet, i tumultet och rabaldret; bland vagnarna, bilarna, bussarna, kärrorna, sandwichmännens släpande och snurrande, blåsorkestrarna och positivhalarna; i jublet och skramlet och den höga märkvärdiga sången från en flygmaskin i skyn fanns det hon älskade; livet, London, i detta ögonblick i juni."