Bland druider och nyhedningar

Elly Griffiths femte roman om arkeologen och benexperten Ruth Galloway har titeln En orolig grav och den tilldrar sig 2010.
Dan Golding, en studiekamrat av judisk härkomst till Ruth vid Pendle University i Blackpool i Lancashire, skriver till henne och ber om hjälp med ett skelettfynd som oroar honom. Dan är rädd. Innan Ruth hinner fram är han död.
Ruth överger katten Flint i det lilla huset vid saltängarna i Norfolk, tar dottern Katie, 2 år, med sig  och åker. Kommissarie Nelson blir intresserad och förlägger sin semester till sin barndomsstad Blackpool.
De befinner sig nu i ett område som var romarnas yttersta utposter i norra England. Ruth får anledning att besöka Ribchester Roman Museum, en plats som faktiskt finns i sinnevärlden.
Dan tror sig ha funnit skelettet av Korpkungen som fortfarande dyrkas i vissa kretsar i trakten. Otäcka rasistiska krafter brer ut sig vid universitetet; Cathbad och hans druidvänner känner vi igen sedan tidigare. Hela anrättningen av olika livsåskådningar kryddas av inslag av asatro som gör den till en svårtolkad röra. Pendlehäxorna har också sin verkliga motsvarighet och nu vet man inte om de också har något att göra med de otäcka händelserna vid Pendragons ensliga stuga, till exempel.
Ruth är ovanligt harmonisk även om hon är rädd hela tiden i den lilla stuga hon hyr i Lancashire. Viktnojan är något dämpad, men kärleken till Nelson består  även om hon av och till dejtar någon Max - person, som jag inte tycker är något bra sällskap för varken Ruth eller Katie.
Elly Griffiths förefaller vara på ett strålande humör. Allt som oftast fnissar man till och någon lustig bild, "... Pubgästerna består av tre gamla män och en greyhound. Hunden, som viftar på svansen åt Nelson, kan mycket väl vara den enda av dem som är vid liv...."
Harry Nelson och hans gode vän från Blackpooltiden, Sandy MacLeod, utgör ett skickligt team. Sandy är en storvuxen man och  en duglig polis, men det är si och så med den sociala kompetensen. "... han har ett dystert bulldogsansikte, som en gammaldags revykomiker. Nelson minns att det alltid varit svårt att veta om Sandy skämtade eller var allvarlig..."
Jag tycker att Sandy är ganska uppfriskande även om han ibland något påminner om Reginald Hills Yorkshirepolis Andy Dalziel.
En orolig grav är spännande och faktiskt rolig. Det är trevligt att träffa gamla bekanta igen; Ruth, Nelson, Katie, Cathbad, Judy med det trassliga kärlekslivet med flera. Snart måste det bli någon sorts lösning på trion Ruth - Nelson - Michelle. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till, men kanske kunde Michelle hitta någon annan???

Missad seriestart

Bilden är lånad från Wikipedia

Fredagen den 21 juni 18.15 visades första delen av sex av TV-serien   
Ett köpmanshus i skärgården.
Den spelades in 1973. Ett köpmanshus i skärgården är Emelie Flygare - Carléns roman från 1860.
Romanen skildrar fiskarbefolkningens hårda villkor på Svartskär i Bohuslän under 1830 - talet. Fiskarena utnyttjas och luras av köpmännen som däremot lever gott.
Författarinnan känner sin miljö väl. Hon föddes i Strömstad 1807 (och dog där 1897) som den yngsta av fjorton (14!) syskon. Fadern var köpman och sjökapten och familjen var tämligen välbärgad. Ett köpmanshus i skärgården är realistisk och feministisk. Emelie Flygare - Carlén var starkt influerad av Fredrika Bremer som hon beundrade mycket och till och med bad om råd.
Åke Falck gör en fantastisk köpman Moss; Ernst Günther spelar den halte prästen som bjuder på en Madeira före toddyn och ryter åt sin hushållerska Vivika som spelas av Berta Hall. "Det säger jag då. Och Vivika med!" säger hon. Ulla Jacobsson spelar prästens dotter vars hjärta klappar för de fattiga fiskarna och särskilt deras hustrur.
Agneta Bolme  och Ulf Brunnberg spelar det nya köpmansparet Emilia och Åke Hjelm på Svartskär. Emilia har svårt att anpassa sig. " Räcker det inte att vara en god hustru? undrar Åke häpet
Toralv Maurstad spelar Åke Hjelms stryktäcke kompanjon som visar sig ha ett rymligt samvete.

Tematrio - Presenter

LYRANS uppgift till oss vecka 26 är att berätta om bokpresenter som vi fått eller givit bort. 

En tidig tonårsfödelsedagspresent: Solen är mitt öde av Marguerite Steen (1894 - 1975). Under omslaget var pärmarna gröna med svarta och vita slingor. Om jag minns rätt var spalterna dubbla.
Solen är mitt öde kom ut 1941 och handlar bl. a. om slavhandel, kärlek och spänning. Jag minns att jag läste i den ljumma sommarnatten medan gardinerna fläktade och timmarna gick och gick...

En present som jag haft mycken glädje av genom åren är Nordisk Kvinnolitteraturhistoria 1-V. Nordisk Kvinnolitteraturhistoria
En gåva från arbetskamrater vid någon jämn födelsedag.
Kända, mindre kända och helt okända skrivande kvinnor får rättmätigt utrymme här. Inte visste jag något om bibliotekarien och författaren Borghild Krane från Tromsø tidigare, till exempel.

En gång gav jag bort Japanese Maples. The complete Guide to Selection and Cultivation av D. J. Vertrees. Det är en bibel för den som är intresserad av japanska lönnar och kommer ständigt ut i nytryck. Under några år har jag också haft möjlighet att konstatera att den används flitigt

Tidig strip lit

Egentligen borde man  läsa Fattigadel (1935 - 1938) innan man läser Fröknarna von Pahlen.
Fattigadel erbjuder nycklar till von Pahlen - serien. Båda romanserierna handlar om Agnes von Krusenstjernas egen familj. Fattigadel är nidbilden, hämnden; ”Jag skall fånga upp min familj och släkt från sjöns botten och sedan slunga dem dit igen och dränka dem.”
Fröknarna von Pahlen är idealbilden.
I Fattigadel 1 skildrar författarinnan en barndom som till stora delar förefaller lycklig. Men flickan Viveka känner sig instängd i familjen och övergiven av sin hysteriska och känslokalla moder Sofia, som botar sina yrselanfall med konjak. Men samtidigt älskar hon också sin mor. Den söte flickaktige brodern Antonius är moderns favorit. Faderns kärlek är Viveka däremot övertygad om.
"Min fattiga barndom! Min underbara barndom också!" säger Agnes von Krusenstjerna som är väl medveten om sin ambivalens.

Tänd eld! Essäer om Agnes von Krusenstjernas författarskap
Red.: Jenny Björklund & Anna Williams. Norstedst akademiska förlag 2008.
Bland flera andra intressanta essäer finns en om Fattigadel av Merete Mazzarella med rubriken Fattigadel - ett romanbygge i tiden. Merete Mazzarella ser Fattigadel som en föregångare till strip lit - romaner som till exempel Den högsta kasten av Carina Rydberg och Myggor och tigrar av Maja Lundgren. Intressant tanke. Angående strip lit läs HÄR
Jag läser vidare i Dunklet mellan träden, Fattigadel II 

En onsdag i juni 1923

I år är det 90 år sedan Mrs Dalloway gick ut för att köpa blommorna själv.
Några entusiaster firade detta den 16 (!) juni med att promenera i London i Mrs Dalloways forspår. Man förklarade det med att James Joyce haft stort inflytande på Virginia Woolf med sin roman Ulysses.
Båda romanerna tilldrar sig under en enda dag i stadsmiljö,Dublin och London. Båda författarna undersöker medvetandet och den inre miljön i kontrast mot den yttre. Men medan Joyce är ytterst detaljerad är Woolf mera flytande.
Joyces frukostnjure har ingen motsvarighet hos Woolf. Vi får inte ens veta om Mrs Dalloway åt någon frukost. Exakt var bodde hon? 
Tiden är det avgörande i Mrs Dalloway medan platsen är det viktigaste i Ulysses. Mrs Dalloway uppehåller sig i sina minnen medan hon vandrar.
Borde Mrs Dalloway få en egen dag i juni? Det frågar sig Annika J Lindskog som är doktorand i litteratur vid universitetet i Lund. 
Läs hela artikeln  HÄR
2011 kom Mrs Dalloway senast ut på svenska i pocket;
översättning av Else Lundgren och med ett förord av Maria Sveland.

Sanningen om kvinnorna

Birgitta Svanberg (1930 - 2013) var litteraturvetare, gymnasielärare och en av grundarna till Grupp 8.
Birgitta Svanberg har också skrivit åtskilliga artiklar i Nordisk Kvinnolitteraturhistoria, bl. a. den om Agnes von Krusenstjerna.  Det var också  om henne som Birgitta Svanberg skrev sin doktorsavhandling 1989 - Sanningen om kvinnorna. En läsning av Agnes von Krusenstjernas romanserie Fröknarna von Pahlen.
Så här skrev Agnes von Krusenstjerna 1933: "Inom mig brann redan då en längtan att skriva riktigt djärva böcker - sådana som skulle få en värld att häpna och förskräckas och min familj att vända sig ifrån mig.
Jag ville éparter les bourgeois . Nej, kanske snarare ville jag uppenbara sanningen för människorna - sanningen om kvinnorna."
Birgitta Svanbergs bok innehåller två huvudavdelningar. Den ena handlar om de gifta kvinnorna och den andra om Fröknarna von Pahlen: Petra och Angela.
I första delen hamnar de olika moderstyperna;  världsvana , den onda , hemmets goda ängel och så hon som var ett monster i hemmet och inte hade några barn.
Birgitta Svanberg berättar i förordet att hon som sjuttonåring med stort intresse läste Agnes von Krusenstjerna. Hennes far hittade en del av Fattigadel i hennes rum och fick ett raseriutbrott och tvingade henne att bära tillbaka boken till biblioteket. Sådana böcker fick inte finnas i anständiga människors hem!
Vissa delar av Fröknarna von Pahlen fanns inte ens att låna på biblioteket. 
På Stockholms stadsbibliotek måste böckerna efterfrågas i informationsdisken. När Birgitta Svanberg frågade efter dem där ficks hon ett snäsigt:  "Dem lånar vi inte ut till vems om helst!" till svar.
Och så gick det som det gick. Birgitta Svanberg fördjupade sig riktigt ordentligt i Agnes von Krusenstjernas författarskap och skrev en textanalytisk studie av Krusenstjernas mest kontroversiella verk, Fröknarna von Pahlen.

Tematrio - Island

Med anledning av Islands nationaldag den 17 juni får uppmanas vi av 
LYRAN att berätta om tre isländska romaner som vi har läst eller tänker läsa.

Yrsa Sigurdardóttir, Eldnatt, 2012
Tredje deckaren med advokaten och den frånskilda tvåbarnsmamman Thóra Gudmundsdóttir som huvudperson av en isländsk deckarförfattare som kan ta upp tävlan med Arnaldur Indridason
Det tredje tecknet; Den som gräver en grav är titlarna på del ett och två.

Ólafur Johann Olafsson, Längtans resa
Isländskan Disa bor i England och driver ett pensionat. När hon blir sjuk bestämmer hon sig för att göra en resa till Island. Hon minns sin egensinniga ungdom och hur hon trotsade föräldrarna och gick sin egen väg. Det hemliga uppsåtet med resan får man inte veta förrän i slutet av romanen.
Ólafur Olafsson föddes 1962 i Reykjavik som son till författaren Ólafur Johann Sigurdsson.
Numera bor han i USA.

Sjón,  Skugga - Baldur: en folksaga, 2003 (sv 2005)
Författaren fick Nordiska Rådets Litteraturpris 2005 för denna innehållsrika kortroman som tilldrar sig 1883 när en gåtfull flicka med Downs syndrom kommer till Reykjavik. Hon blir väl omhändertagen, men är inte välkommen i kyrkan. En roman om ont och gott som blev Sjóns publika genombrott.