"Även om jag helst sov dagtid älskade jag vyn från vardagsrummet. Skrivbordet - två bockar med en obehandlad dörr på - stod i sydöstra hörnet. Från fönstret vid min sida såg jag bilarna och soporna på parkeringen, fönstret framför vette mot ett kastanjeträd och baksidan av husen på nästa gata. Fasaderna täcktes av murgröna, om somrarna syntes bara blänkande rutor och rostiga brandstegar. Jag har aldrig brytt mig om ägodelar, så behoven var små. Det räckte med plåtbesticken och tallrikarna jag hittade hos Frälsningsarmén för att äta, block och kulspetspenna för att skriva. Enda undantaget var musik. Så fort jag fick jobb på Strands Bookstore, i vars källare jag skulle hantera böcker under de kommande åren, köpte jag en grammofon. Ibland övade jag på min tobaksbruna Gibson. Åter gjorde jag som förr: spelade en låt och upprepade ackordsföljden bäst jag kunde ur minnet. Fast under dess tidiga år i Alphabet City kändes litteraturen ännu angelägnare."
Från sidan 100 i De tunna gudarna av Aris Fioretos