Juha Itkonen har skrivit den autofiktiva romanen Allt ett under. En möter berättelsens namnlösa jag och hans hustru Rose som väntar barn. Komplikationer tillstöter. Föräldrarna måste fatta ödesdigra beslut som de inte känner sig vara varken tillräckligt kunniga eller informerade för att göra. Rose och hennes man reagerar på olika sätt. De kastas mellan hopp och förtvivlan. Och de når inte riktigt fram till varandra. Långa tider är det tyst mellan dem. De har två barn tidigare så de är inte nybörjare på området. Ett utav barnen var dessutom mycket för tidigt född. Ett år senare befinner de sig i samma lokaler; av samma skäl men under andra omständigheter och dubbelt upp så att säga. Rose och hennes man kämpar var och en på sitt håll. Maken tar hand om Skorpan och Jonatan och ser till att de får frukost och kommer till dagis och skola. Sedan går han till sin fru på Kvinnokliniken. Ibland - i kritiska moment - får jag en känsla av att han helst vill fly. Går det så gör han det. Och en kan ha en viss förståelse för det. Intressant med en rapport från mannens/pappans sida. En anar den egna erfarenhet. Jag får den gamla boktiteln Män är från Mars. kvinnor är från Venus (av John Gray) i tankarna. Och aldrig mötas de två. Men det har kanske inte med manligt/kvinnligt att göra utan mera med att den ena människan aldrig känner den andra riktigt. Hur som helst en nyttig bok att läsa. Jag tycker att Juha Itkonen får fram det osäkra väntandet på ett utmärkt sätt. Allt ett under är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2020.
Titel: Allt ett under
Författare: Juha Itkonen
Översättare: Camilla Frostell
Förlag: Förlaget
Tryckår: 2020
Antal sidor: 283
Inlägg
