Helgfrågan v. 26

Mia undrar i sin helgfråga v. 26 om vi ser fram emot någon särskild bok till hösten

Jag kan säga att jag ser fram emot sista delen av Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell, Spegeln och ljuset. Första delen har titeln  Wolf Hall. Del två heter För in de döda.

Bonusfrågan: Ska du följa bokmässan digitalt.
Svar: Det kan jag mycket väl tänka mig.

Black Box

2015 gick den unga japanska journalisten Shiori Ito på middag med sin chef Noriyuki Yamaguchi. De åt god sushi och tog sedan ett glas på ett annat ställe. Därifrån tog de en taxi. Shiori Ito bad chauffören stanna vid närmsta station flera gånger, men herr Yamaguchi, chef för Tokyo Broadcasting Systems kontor i Washington, tyckte att de hade en del arbetsrelaterade frågor kvar så han bad taxin fortsätta till hans hotell. Shiori Ito hade fått ett löfte om att chefen skulle hjälpa henne med en tjänst vid bolagets kontor i New York så hon var angelägen om att alla frågetecken skulle rätas ut så snart som möjligt. Men - när de kom till hotellet var Shiori Ito helt utslagen och måste släpas/bäras till chefens hotellrum.  När hon kommer till sans flera timmar senare förstår hon vad som hänt, men hon minns ingenting och chefen låtas om ingenting. Shiori Ito är förvirrad och vill bara tvätta sig ren. Hennes vänner märker att något har hänt, men hon berättar ingenting de första dagarna. Till slut slipper det ur henne. Väninnorna bestämmer att det ska polisanmälas. Shiori Ito får berätta hela den sorgliga historien på polisstationen i Takanawa inför idel manliga poliser. Det är inte vanligt med kvinnliga poliser i Japan. Väninnorna ställer verkligen upp för henne. De följer henne överallt, ser till att hon äter, låter henne sova över så att hon inte behöver vara ensam. Hela tiden pågår en absurt hövlig mailväxling mellan henne och Noriyuki Yamaguchi. Hon vill ha besked om sin tjänst. Shiori Ito skildrar hela den otroligt utdragna och klantigt utförda utredningen och turerna fram och tillbaka med suverän klarhet och saklighet. Bokens titel, Black Box, syftar på det som hände mellan fyra väggar på hotellrummet och som ingen vet något om mer än herr Yamaguchi. Boken kom ut 2017, metoo - året. Metoo var inget det talades om i Japan. Möjligen wetoo. Sista ordet är ännu inte sagt i Shiori Itos fall. 2018 fick hon The best Journalism Award av Free Press Association of Japan. Shiori Ito, född 1989, bor numera i London där hon driver produktionsbolaget Hanashi films tillsammans med vännen och kollegan svenska Hanna Aqvilin. De båda har också besökt våldtäktsmottagningen vid Södersjukhuset i Stockholm där det också finns en mottagning för våldtagna män. Sverige har höga siffror vad det gäller anmälda våldtäkter. Men det talas mera öppet om våldtäkt i Sverige och det finns många kvinnliga poliser. Forskningen på våldtäktsdroger är ett helt otroligt och intressant kapitel. Black Box är en bok som många bör läsa. Den är placerad på bibliotekens biografiavdelning. 

Titel: Black Box
Författare: Shiori Ito
Översättare: Vibeke Emond
Förlag: Systerkonspirationen
Antal sidor: 173

Tisdagstrion: Sommartider

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 26: Sommartider

1. Rosen: kärlek, konst, doft och botanik av Christina Högardh - Ihr, författare, konstvetare och skribent och Lars - Åke Gustafsson, Nordens främste kännare av rosor och ledare för en nationell inventering av  äldre kulturrosor i Sverige inom POM (Programmet för odlad mångfald). Tillsammans har de gjort den här fullständigt ljuvliga boken om rosen. Bildmaterialet är så överdådigt att man ibland tycker sig känna dofter. 
Vi får veta att släktet Rosa är det största växtsläktet. Kina har den äldsta roskulturen och den största artrikedomen. Rosen som symbol med ett budskap, rosen i konsten, rosen i parfymindustrin, olika slag av rosor, rosen i textilmönster, rosor i svenska krus, tips på rosenträdgårdar att besöka i Sverige och övriga Europa, litteraturförteckning och register - allt ryms.

2. Brev om blommorna till ma chère couisine  av Jean Jacques Rousseau (1712 - 1778). Med bilder av J.P. Redouté "blommornas Rafael". Rousseau var pedagog, författare, samhällsförbättrare, moralist och mycket annat. Han är också känd för sina Bekännelser. Själv tyckte han att han egentligen skulle ha blivit botaniker.  Rousseau var också mycket upptagen musik, politik och kärleksaffärer. Rousseau var fem år yngre än Linné, som han beundrade. De dog samma år. Alla med det minsta intresse av blommor kan ha glädje av den här boken.

3. Wild flowers of Britain and northern Europe av Richard Fitter och Alastair Fitter. Illustrerad av Marjorie Blamey. 
Den är väldigt roligt att läsa de engelska namnen på växterna i den här fina floran. Illustrationerna är ovanligt fina. Här presenteras mer än 1 430 växter. 

Tänk snabbt! ( vecka 26)

enligt O:

Veckans fem snabba lyder:

badare eller badkruka?
badkruka utan tvekan

hav eller sjö?
under uppväxten sjö; numera hav

färskpotatis eller nypotatis?
nypotatis heter det

Dublin Murders eller Morden i Helsingør?
Dublin Murders. visste inte att Tana French låg bakom
 
Dockorna som följetong eller vänta på boken?
i loklabladet går  Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst.
det blir alldeles lagom med ett avsnitt/dag för en som inte brukar
läsa feelgood
i SvD går  Söndagsvägen, true crime av Peter Englund. går säkert bra att 
läsa som följetong

Min mörka Vanessa

Vanessa är 15 år när hon möter Jakob Strane, 42. Han är hennes litteraturlärare och hon visar honom sina dikter. Vanessa är begåvad och har alltid skrivit. Vanessa söker sig till Strane och har förtroende för honom och kärleken till litteraturen har de gemensamt. Sakta men säkert byggs deras förhållande upp i romanen Min örka Vanessa av Kate Elizabeth Russell. Strane går väldigt varligt fram och och poängterar: "Det är du som bestämmer vad vi gör." Ansvaret ligger alltså på den oerfarna Vanessa.  Han tycker att de båda är mörka romantiker som tycker om det mörka och hemlighetsfulla. "Femton år är en paradox", tänker Strane, "en blandning av anpassning och övermod." Detta gäller flickor. Pojkar är obetydliga när de är femton.  Det tisslas och tasslas och tycks och tänks omkring dem. Vanessa ljuger för att rädda Strane. Hon säger sig ha hittat på en historia. Ansvaret är åter Vanessas. Strane anklagar sig själv för att Vanessa ska tycka synd om honom. Berättelsen rör sig på två tidsplan, 2001 och 2017. Vanessas och Stranes förhållande håller i sig länge. "Att bli föremål för grooming är att vara älskad och bli hanterad som något dyrbart och ömtåligt", tänker Vanessa och jämför med hur hennes väninnor blir behandlade av sina valhänta, oerfarna pojkvänner. Strane gav henne självkänsla när hon som mest behövde det. "Jag måste få minnas detta som en kärlekshistoria", tänker Vanessa. En flicka inleder en kampanj mot Jakob Strane och en journalist är inte sen att hänga på. Vanessa kontaktas, men hon vill inte ljuga för att passa in i metoo- rörelsen. Hon har hela tiden vägrat att se sig som ett offer. Om Strane sägs det att han blev ett offer för feminismens tyranni!  Strane ger Vanessa litteratur att läsa och bland annat får hon hans Lolita med understrykningar och anteckningar. Sylvia Plath, Emily Dickinson, Proust, Brontë, Edna St. Vincent Millay, och Edith Wharton är andra författare som nämns. Det tog Kate Elizabeth Russell arton år att få ut romanen. En annan kvinna tyckte att författaren stulit hennes historia. Kate Elizabeth Russell är noga med att poängtera att Min mörka Vanessa inte är självbiografisk. Detta är skönlitteratur, säger hon. Det sägs en hel del i Min mörka Vanessa som verkligen kunde tåla att diskuteras. Ämnet är lika aktuellt nu som då. Ett par gånger hade jag velat se vad det står i originaltexten. Jag märker att jag fortsätter att fundera på Vanessa Wye och Jakob Strane.

Titel: Min mörka Vanessa

Författare: Kate Elizabeth Russell

Översättare: Emö Malmberg

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Tryckår: 2020

Antal sidor: 415

En smakebit på søndag

"Hon heter Haya Tedeschi. Hon är född den 9 februari 1923 i Gorizia. I hennes dokument står det att hon den 8 april samma år 1923 blev döpt av prästen Aldo Boschin, som hon givetvis inte minns, liksom hon heller inte minns sin gudmor Margherita Collenz. Dopet leddes av don Carlo Baubela. Baubela är ett tyskt efternamn. Hon träffar Don Carlo Barbuela hösten1944, då han redan är gammal och krum och välsignar henne och välsignar henne med frusna och darrande händer som avger en lukt av timjan och tobak. Gorizia är en vackeer liten stad. I Gorizia har intressanta historier utspelat sig, små familjehistorier som hennes egen. Många av medlemmarna i familjen har hon aldrig träffat. Många har hon inte hört talas om. Hennes ors familj och hennes fars familj är stora familjer. I Gorizia finns det, fanns det, familjer med trassliga berättelser, men deras berättelser är oväsentliga berättelser trots att historien har släpat dem efter sig i flera århundraden, så som strömmar släpar med sig brutna grenar bort från stränderna, och döda kreatur med uppblåst mage, kor med utstående ögon, svanslösa råttor, ihjälhuggna lik och självmördare.  I hennes familj fanns det inga självmördare. Om det gjorde det så var det ingen som berättade dem för henne."

Från sidan 10 i Sonnenschein: Bakom alla namn döljer sig en historia. 
Författare:  Dasa Drndic´

En smakebit på søndag anordnas den här veckan av Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Fler smakebitar HÄR

Koka björn

Det var nära att jag missat Koka björn av Mikael Niemi. Gillade varken titel eller omslag på boken och visste inte mycket om den mera än att Lars Levi Laestadius skulle figurera i den. Men så var det ju det där med mitt nyfunna intresse för att lyssna på böcker under promenader. Alltså gav jag mig på vandring med Mikael Niemis inläsning av sin egen bok som sällskap. Lite trögt var det i starten, men ganska snart tog berättelsen fart och jag kunde bekanta mig med prosten och nåjdungen Jussi i deras förehavanden. Prosten är mycket intresserad av växter. Han intresserar sig också för Jussi och hans utveckling. Prosten skriver in  Jussi i kyrkboken och lär honom läsa och skriva. Laestadius förespråkar potatisen som mat åt sina församlingsbor. Lars Levi Laestadius kom till Kengis med väckelsen och han är sträng vad det gäller brännvinet, vilket inte ses med blida ögon av församlingsborna. De vill ha sin sup när de kommer med tiondet. Prosten är vetenskapligt lagd och han har sinne för nymodigheter sådant som fingeravtryck, papillarmönster,  och daggerotypi, det vill säga den första fotokonsten. Dessa intressen kommer väl till pass när det börjar hända obehagliga saker i trakten. Flera kvinnor överfalls och dödas. Även en konstnär får sätta livet till. Prosten visar sig vara en begåvad kriminaltekniker som med Jussi vid blocket och pennan undersöker brottsplatser och förhör vittnen. Länsman och fjärdingsmannen är lika odugliga och korrupta som prosten och Jussi är smarta och samvetsgranna. Men de saknar den formella makten. Eftersom Jussi är halvt om halvt same blir han snart misstänkt för att vara inblandad i dråpen. Och det går riktigt illa för honom. Till slut förs han till kronohäktet i Umeå. Prosten arbetar oförtrutet på att rentvå Jussi som han vet är oskyldig. Lars Levi Laestadius är en intressant person och han får en kärleksfull beskrivning i Koka björn. Liksom Jussi för den delen. Väckelsen diskuteras i romanen liksom samerna och deras situation. Prosten talar både samiska, finska och svenska. Mikael Niemis inläsning är utmärkt. Hans vackra dialekt gör rättvisa både åt dialekten och det lite högtidliga språket. Niemis skildring är såväl naturalistisk som lyrisk och dramatisk. Han är en naturskildrare av rang och är både jägare och fiskare precis som prosten. Koka björn är både spännande och lärorik. Och överraskande in i det sista. Jag är väldigt glad att jag lyssnade på den.