En fördämning mot Stilla Havet

En fördämning mot Stilla Havet av Marguerite Duras är en av mina absoluta favoritromaner. Den bygger på författarens egen uppväxt tillsammans med mor och bror vid kanten av Stilla Havet eller Stora Oceanen. Modern förde år efter år en kamp mot världens största ocean som envisades med att svämma över hennes risodlingar. Hon är ensamförsörjare till barnen Suzanne och Joseph. Romanen, som kom ut 1950,  utspelar sig i Franska Indokina (numera Vietnam) under 30 - och 40 - talen. Så småningom dyker den rike kinesen herr Jo upp. Han förälskar sig i Suzanne och det gör livet lättare för hela familjen, som utnyttjar honom efter bästa förmåga. I en fördämning mot Stilla Havet  tog författaren vissa hänsyn till sin mor men det är borta när hon sedan skriver Älskaren 1984. Den fick hon Goncourt - priset för. En fördämning mot Stilla Havet är grundpelaren i Duras´författarskap. Det är en känslomässigt mycket stark roman som sätter djupa spår. Ett fantastiskt modersporträtt, en passionshistoria och en kolonialhistoria. Hon nominerade för den till Goncourt - priset för den, men troligen låg hennes kommunistiska sympatier i vägen.
Liv och verk hänger intimt samman när det gäller Marguerite Duras författarskap. För henne var litteraturen allra viktigast, även om det var på bekostnad av sanningen och livet. Det har sagts att hon använde sina romaner, skådespel och filmer för att ur olika speglar studera sig själv och att hon kom att identifiera sig starkt med sitt arbete att hon inte längre visste skillnaden mellan biografiska fakta och fiktion. 

Månadens språk är vietnamesiska 

Tisdagstrion v. 14: Grannar

Ugglans och Bokens Tisdagstrio gäller Grannar. Och det finns det ju gott om.

1. Grannarna av Fredrika Bremer kom ut 1937. Undertiteln är: Teckningar ur vardagslivet. Fransiska W(erner) skriver till Maria M från Rosenvik. Eller också skriver Bruno Mansfelt till Antonio de R. Till läsaren från ett fremmande fruntimmer är i regel kortare brev. Boken blev en publiksuccé. Den utspelar sig i Småland i trakterna kring Växjö och innehåller såväl vardagshistorier som dramatik och kärlek.

 2. Grannen av Buthler, Dag & Öhrlund, Dan (Jakob Colt. 4)
Huvudpersonen Christopher Silfverbielke är ondskan personifierad. Han snortar kokain och ägnar sig energiskt åt död och förödelse. Han har en anteckningsbok med en att - göra lista över sina "åtaganden". 
Silfverbielke är ute efter hämnd och upprensning. Det finns alldeles för mycket av öldrickande, rapande white trash i träningsbyxor här i världen.  Han är den granne ingen vill ha i sitt postnummerområde, står det utanpå boken. 
3. Våra främlingar. Novellix - novell av Lydia Davis 
Antingen kommer en själv som främling till en inbodd omgivning. Eller kommer någon annan till en samling okända grannar. Det gäller såväl villor som hyreshus. I villorna kan osämja uppstå på grund av olämpligt placerade komposthögar, kringspringande katter, felpacerade växter, rymningsbenägna hästar som trampar ner trädgårdar, hög ljudvolym, åverkan på egendom, hälsovådligt eldande i tunna nära tomtgränsen, och så vidare. Grannar i en trappuppgång behöver strängt taget aldrig se varandra om de har tillräckligt olika tider. Inte heller behöver en nödvändigtvis hälsa i hissen.

Bonus: Min granne Totoro

Utmaning: Authors & Characters

Lyrans måndagsutmaning Authors & Charcters v. 14: George

George Sand, som egentligen hette Aurore Dupin, var en för sin tid ovanlig kvinna. Hon klädde sig i manskläder, rökte cigarr och skrev om kvinnors kärlek. Balzac var övertygad om att hon var en man med en mans alla goda egenskaper och han grät ymnigt vid hennes begravning och utbrast: Jag begråter en dödlig och hälsar en odödlig!" George Sand levde tillsammans med pianisten och kompositören Chopin och om det kan en bland annat läsa i En vinter på Mallorca, något av det bästa George Sand skrivit.

John Le Carrés mest välkända roman är Spionen som kom in från kylan. En minns den ensamme, dystre Richard Burton i rollen som den likaledes enstörige George Smiley. Om jag försöker läsa John le Carré dröjer det inte länge förrän jag har tappat bort mig. Filmerna klarar jag ganska bra. Men hur håller spionerna och kontraspionerna rätt på alla trådar? Hur klarar de att inte försäga sig? Hur vet de vem som är vän eller fiende? The Guardian beskriver Gorge Smiley så här: "a bit shabby, academic, basically loyal, and sceptical of the enthusiasms of his political masters." En internationell kontrast till James Bond

En smakebit på søndag

Från sidan 65 i Huldas hus av Anita Salomonsson. Miljön är Västerbotten

Varje söndag bjuder vi varandra på smakebitar utav det vi just läser. Inga spoilers, förstås. Den här söndagen är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Mary Oliver, våtmarkspatrullerare

The Summer Day

Who made the world?
Who made the swan, and the black bear?
Who made the grasshopper?
This grasshopper, I mean-
the one who has flung herself out of the grass,
the one who is eating sugar out of my hand,
who is moving her jaws back and forth instead of up and down-
who is gazing around with her enormous and complicated eyes.
Now she lifts her pale forearms and thoroughly washes her face.
Now she snaps her wings open, and floats away.
I don’t know exactly what a prayer is.
I do know how to pay attention, how to fall down
into the grass, how to kneel down in the grass,
how to be idle and blessed, how to stroll through the fields,
which is what I have been doing all day.
Tell me, what else should I have done?
Doesn’t everything die at last, and too soon?
Tell me, what is it you plan to do
with your one wild and precious life?

Ur New and selected Poems av Mary Oliver 1992

Ibland kan det vara lönt att vakna tidigt. Idag fick jag med en god stund Naturmorgon i P1 innan det var dags för Lundströms bokradio.  Döm om min förvåning när Mats Ottosson, programledare för Naturmorgon, brister uti en entusiastisk hyllning av en mycket känd amerikansk poet,  som inte finns översatt till svenska. Mary Oliver hette hon. Hon talar om vår plats "i alltings stora familj". Mary Oliver talar om vikten av uppmärksamhet i naturen. Hon promenerade sakta utan bestämt mål och hon hade alltid en anteckningsbok med sig. En gång fann hon sig utan penna i skogen vilket gjorde att hon gömde blyertspennor runt om i träden för att aldrig hamna i den situationen igen. Maxine Kumin kallade henne en våtmarkspatrullerare. Thoreau, som var en av Olivers förebilder, kallades en snöstormsinspektör.
Alex Luppens - Dale på Book Riot skriver så här:  "Much of Mary Oliver’s poetry has to do with walks she has taken in the woods, but there is always something else underneath—the idea that it is important to look at the world we live in to get an idea of who we are as humans within an ecosystem. Nature is central to Oliver’s idea of God."  Mary Oliver dog i januari 2019, 83 år gammal.

Fem en fredag v. 13

elisamatildas fem frågor:

1. När var första gången du gick på bio?
Jag var inte gammal när pappa tog med mig på boxningsfilmen Gentleman Jim.
Det är en romantiserad biografi om boxaren James J. Corbetts liv. Han spelas av Errol Flynn. Det var stort att gå på bio med pappa. Det var första och sista gången.

2. När var första gången du gick på zoo?
Tror att det var på mellanstadiet när vi var på skolresa till Köpenhamn

3. När var första gången du köpte en cd-skiva?
Ingen aning.

4. När var första gången du åkte skidor?
På mellanstadiet på skolans gymnastiktimmar på vintern.

5. När var första gången du använde internet?
När internet kom till biblioteken. Det är alltså väldigt länge sedan.

Helgfrågan v. 13

Just här just nu hjälpt Mia med Helgfrågan. 

Om du skulle skriva en roman, i vilken genre skulle det vara? Skulle du skriva i eget namn eller under pseudonym?

Det skulle inte vara en deckare, inte feelgood, inte romance, inte fantasy, inte SF, inte skräck, inte dystopi, inte nyckelroman, inte brevroman, möjligen dagboksroman, inte äventyrsroman, inte kärleksroman, historisk roman.

Nej, det fick bli en roman om en människas liv, hennes tankar om livet, hennes önskningar, hennes relationer, hennes vardag, hennes studier och yrkesval. En kvinnoskildring, helt enkelt; i mötet med världen  och vad som rör sig inuti kvinnan. Det blir en roman på ca 200 sidor,

Nej, jag publicerar under pseudonymen Felicia Ormstad.

Bonusfrågan då? 

På söndag byter vi till sommartid. Längtar du till sommaren?

Nej, jag vill ha ordentlig vår först                                                       ¨