skip to main |
skip to sidebar
"Kära föräldrar,
Jag kan föreställa mig hur förvånade ni kommer att bli över mitt brev. Ja, det är jag som skriver till er, er fördömde son, den som ni inte hört något från på sju år. Men oroa er för all del inte, jag kommer inte "med säcken full av gåvor", som man brukar säga. Tvärtom hoppas jag att detta brev kommer att förgifta er dag. Om ni ä förvånade så vill jag framhålla att jag också är det. Jag kan knappt tro att jag sitter här och skriver till er. När jag passerade fyrtioårsstrecket tidigare i år trodde jag att jag hade befriat mig från er. Jag hade suddat ut er. Men tydligen är det inte så, åtminstone inte enligt den psykiater jag går hos. Varje gång jag kommer till hans mottagning försöker han övertala mig att återuppta kontakten med er. Han påstår att mina chanser att tillfriskna skulle öka om jag beslutade mig för att göra det. Han säger att jag inte ska ringa, ta tåget eller flyget för att träffa er och omfamna er. Nej han har förstått att jag varken kan eller vill göra något sådant. Det enda han ber mig om är att skriva till er. Vad nu det ska tjäna till?"
Från sid. 13 - 14 i Du blir vuxen den dag du förlåter dina föräldrar av Gérard Salem
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR.
Anna Takanens roman Sörjen som blev handlar om fyra generationer finsk familj varav tre är påverkade av kriget. Det sägs att det tar tre generationer att bli kvitt ett krigstrauma. Romanen handlar om författarens egen familj. Anna Takanen är född i Kungsbacka. Hennes far Timo var finskt krigsbarn i Sverige. Farfar Väinö stupade i kriget och lämnade farmor Saara ensam med två pojkar, Timo och Leevi. Timo hade klena lungor och skickades till Gustav och Alma i Sverige. Skildringen av Timos ensamhet, hemlängtan och rotlöshet är väldigt bra. Författaren har ett gott förhållande till fadern och har intervjuat honom så långt han tillät. Somligt förblir osagt. De har till och med besökt Finland tillsammans. Timo hade det alls inte dåligt i Sverige. Så småningom blev det så att hans finska och svenska familjer träffades. Saara och hennes kamp för barnen efter det att hon blivit änka; hennes äktenskap med Eemil, som lovat Väinö att ta hand om Saara om han skulle stupa, är empatisk och levande. Krigsbarnet Timos upplevelser delas säkert av många finska krigsbarn. Senare delen av Sörjen som blev berättas på ett annorlunda sätt; mera kronologiskt och rapsodiskt. En får följa Anna själv när hon gör slag i saken och utbildar sig till skådespelare. Timos svenska och finska familjer följs också upp; viss språkförbistring är naturligtvis oundviklig men på det stora hela fungerar kontakterna bra. Sörjen som blev är en intressant roman som helhet, men jag tycker allra bäst om första hälften. Bildspråket borde kanske hyfsats en aning på sina ställen.
Sörjen som blev passar in på nr 40 i Mias Kaosutmaning, Läs en bok med ett verb i titeln
Titel: Sörjen som blev
Författare: Anna Takanen
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2019
Antal sidor: 275
elisamatilda: Fem en fredag v. 3 Google II
1. Vem ringde dig sist?
Senast ringde mig min granne
2. Vad händer i din stad i helgen?
En hel del. Kardina Anders Arborelius kommer till stan. Samt en nunna som hoppat av ett kloster i Vadstena. Till exempel.
3. När höjs ditt blodtryck?
När jag blir upprörd och/eller arg. Tror jag.
4. Hur många länder har du varit i?
14 - 15 st. nä, 17 är det!
5. Vart är du på väg?
Mot ålderdom och vishet
Mia undrar i Helgfrågan v. 3 hur vi skapade våra headers och om vi är nöjda med dem.
Jag måste säga att jag inte riktigt minns. Men det var nog något om att upplysa om vad jag ville med bloggen. Jag beundrar ofta andras fina headers, men har ändå inte riktigt känt något behov av att ändra min egen. Blogginläggen får tala för sig.
Bonusfrågan gäller förslag till Helgfråga och kan antingen skrivas i Mias kommentarsfält eller mejlas till henne. Jag behöver tänka en stund till.
Ugglans & Bokens tisdagsuppgift: "Temat för veckans tisdagstrio är "böcker jag inte hann med under 2019."
"I
mitt fall rör detta sig om hur många böcker som helst, men jag ska göra
mitt bästa för att välja ut tre stycken. (Instämmer)!
Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips."
Där livet är fullkomligt av Silvia Avallone.
Den ligger nu i min läshög och jag hoppas naturligtvis att den är lika bra som Stål, för den var jag väldigt förtjust i.
Normal People av Sally Rooney.
Den boken har jag set, hört och läst så mycket om, men eftersom jag äger den har den hela tiden fått stå tillbaka för låneböcker med kort tid.
Vår älskade av Kamila Shamsie.
Jag läste Brända skuggor av Kamila Shamsie och blev väldigt berörd av den. "The Story of our Times" säger juryn för Women´s Prize for Fiction när hon fick priset 2018.
Lyrans måndagsutmaning Authors & Characters innebär idag en författare och en fiktiv person med namnet Johannes.
Evangelisten och tillika aposteln Johannes tillskrivs Johannesevangeliet, Johannesbreven och Johannes uppenbarelse. Forskningen är inte överens om huruvida det är samme Johannes som skrivit allt detta. Men aposteln/evangelisten Johannes tillhörde Jesu närmsta krets. Hans dag infaller den 27 december.
Maria Maunsbachs roman Bara ha roligt handlar om Lydia som är 26 år och
har haft en rad kortvariga förbindelser med olika män. Hon arbetar som
kommunikatör på kommunen. Johannes är 35 år och studerar till arkitekt.
Han är far till 4 - åriga Greta. Dessa båda träffas genom gemensamma bekanta. Ingen kan
påstå att det uppstår någon ljuv musik, men de tycker på något sätt att
de passar varandra.
"Man ser saker två gånger, den första och den sista. Allt däremellan är vana och rutin. Det är blindhet. Jag stod på Andra Långgatan och min fru, som sedan fem minuter var min före detta fru, sträckte fram handen till avsked. Det var en underlig gest mellan två människor som älskat varandra i minst tjugo år. Jag tog emot hennes smala hand och såg på henne, denna sista gång. I hennes hjärtformade ansikte var de runda, klara ögonen som vanligt markerade med svart. Det korta platta håret var fortfarande nästan lika blont som det en gång hade varit på naturlig väg, i öronen satt små silverringar. Kring hennes nätta mun liksom kring ögonen, syntes fina rynkor. Naturligtvis. Precis som det fanns rynkor kring min mun och mina ögon. Så här var det: jag på henne och skälvde till, precis som allra första gången hon spände blicken i mig."
Från sidan 7 i Göteborgs schamaner av Johan Nilsson
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att en bjuder varandra på smakebitar utav det en just läser. Naturligtvis utan spoilers. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR
Inlägg
