Årets bästa böcker

Scandinavian Traveler. New Year in Kyoto

När jag ser tillbaka på läsåret 2019 blir jag förvånad över hur många riktigt bra böcker jag läst. Jag har en allmän känsla av att det är fler än det brukar vara under ett år. Jag listar tio utav dem utan att rangordna. Några utav dem har jag ännu inte skrivit om.

Sara Villius, Madonna
Linda Boström Knausgård, Oktoberbarn
Nina Wähä, Testamente
Linnea Axelsson, Aednan
Sigrid Nunez, The Friend
Katarina Frostenson, K
Maja Lee Langvad, Dagar med galopperande hjärtklappning
Eva F. Dahlgren, Fallet Sigrid Gillner
Nadia Murad, Den sista flickan
Tara Westover, Allt jag fått lära mig

Gott nytt läsår 2020!

Is

Årets sista roman blev en fascinerande SF - berättelse av Anna Kavan. Is kom ut första gången 1967 och föreligger nu i nyutgåva på Modernista förlag i översättning av Disa Törngren som också gjorde den första översättningen till svenska 1977. Is handlar om tiden efter en kärnvapenkatastrof som utlöst en istid. Isen väller fram och vållar extrem kyla, hungerkravaller, laglöshet, terrorism och flyktingkris. Huvudperson i denna arktiska mardröm är en ung namnlös spröd flicka med skimrande platinablont hår. Bokens berättarjag är en likaledes namnlös man som blir som besatt av flickan. Hon befinner sig ofta i sällskap med en reslig, mörk man med blixtrande blå ögon. Han är ledaren som omger sig med vakter och kunskapare. Berättarjaget har bestämt sig för att han och bara han kan rädda flickan. En kan inte göra anspråk på att förstå Is. Det är en flytande berättelse som blandar fantasi och verklighet; dröm och hallucinationer. Det råder kyla och mörker; allt är tomt och livlöst. Stämningen är kuslig och hotfull. Det snöar inte; allt är en skinande, skimrande värld av is. Det är omöjligt att veta var det hela tilldrar sig, men det talas om traktens berömda plommonbrännvin, vilket för tankarna till Balkan. Å andra sidan talas det om en drake som bor i fjorden och som varje år vid vintersolståndet måste blidkas med ett människooffer,  som naturligtvis är en ung flicka. Människorna befinner sig i upprorstillstånd. Världen går mot ökad militarism, spionage och  kontraspionage. Jag är oavlåtligt fängslad av Is, som jag tycker är en tidig klimatroman, en feministisk roman och en dystopi. Och den är lättläst.  Anna Kavan föddes som Helen Woods av en brittisk högreståndsfamilj i Cannes i Frankrike. Hon kämpade större delen av sitt liv mot ett heroinmissbruk. Under 30 - talet fick hon sitt första psykiska sammanbrott och vårdades på ett mentalsjukhus i Schweiz. Efter det arbetade hon på en psykiatrisk klinik i London. Erfarenheter från dessa kliniker använder hon sedan till exempel i novellsamlingen Kliniken.

Is passar in på nr 7 i Roberts Kaosutmaning, Läs en SF -bok. 

Titel: Is
Författare: Anna Kavan
Översättning: Disa Törngren
Förlag: Modernista
Tryckår: 2016
Antal sidor: 156

Authors & Characters - Peter

Lyrans läsutmaning Authors & Characters går idag ut på att vi ska hitta en författare som heter Peter och en fiktiv karaktär.

Författare: Peter Stamm, Schweiz, är jag mycket förtjust i. Hans debutroman har titeln Agnes och kom ut 1988. 2014 kom den ut på svenska på förlaget Thorén & Lindskog i översättning av Sofie Lindelöf. Agnes studerar fysik och är specialintresserad av tomheten mellan till exempel prickarna i Seurats målningar.

Fiktiv figur: Peter Pevensie, äldst i barnaskaran i Narnia - serien av  
C. S. Lewis. Kallas också Peter den store och samarbetar en del med lejonet Aslan.

Carmen

Mona är i sjunde månaden. Hon bor i en trailer med sin drogberoende man Noodles och deras två barn Willie och Vincent i Albuquerque. Tillgången på knark är för tillfället mycket bristfällig och Noodles får nöja sig med hostmedicin. Mona inser att hon är medberoende, men hon älskar sin magre, sjuke man och går med på att åka till Mexico och fixa tunga droger åt honom. Hon är anglosaxisk, gravid och söt, säger Noodles. Hon är perfekt för att flyga till El Paso och korsa gränsen till Juárez i taxi. La Nacha heter kvinnan i prålig manskostym som är chefen på stället. När hon räknar igenom penningbunten som Mona haft med sig blir denna rädd på allvar. Hon förstår att hon ska medföra en mycket större mängd knark än hon räknat med. Noodles har sagt att deras vän Mel ska testa heroinet så att de inte blir lurade. Men hon får inte lämna honom ensam för en minut. Inte tänker hon på det när hon behöver gå på toaletten! Mel ger henne en Valium för att hon ska lugna ner sig. Hemkommen möts hon av en desperat Noodles. Han väger heroinet och inser genast vad som hänt och ger Mona ett slag över ansiktet. Det har aldrig hänt tidigare. Sedan får hon ett till när hon föreslår att han ska ringa polisen. Det är sedan vattnet går. Mona ropar på Noodles men han är redan förlorad i sitt heroinrus. Mona inser att om Noodles fick välja emellan henne och pojkarna och heroinet var det inte familjen han skulle välja. Carmen är en mycket realistisk novell skriven av Lucia Berlin. Den handlar om kärlek, drogberoende och fattigdom. Och om drömmar som gått förlorade. En undrar hur det ska gå för de små pojkarna som naturligtvis förstår mycket mer än föräldrarna tror. En undrar också varför novellen heter Carmen?

Den här novellen passar in på Ugglans & Bokens läsutmaning Läs en novell IV på nr 20, Läs en novell där någon är gravid

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att en bjuder varandra på en smakebit utav det en just läser. Inga spoilers, förstås! Den här veckan är det Astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i tömmarna.

"Andreas var uppvuxen vid Mosebacke torg, jag i Rinkeby. Hans föräldrar var etniskt svenska som det hette. Min pappa iranier óch min mamma svenskfödd grek. En ovanlig blandning, jag vet. Hans mamma Britt -Marie var bibliotekarie och djupt religiös, pappa Allan en eftertraktad, icketroende skilsmässoadvokat. Min pappa Mehrdad forskade inom medicin i sitt hemland - här hade han jobbat som taxichaufför och modersmålslärare. Han behövde två jobb för att få tillvaron att gå runt. Sedan lyckades han efterutbilda sig och hade nu ett rätt välbetalt arbete som byggnadsinspektör. Min mamma Alena var barnskötare och aktiv vänsterpartist. Fortfarande. Hon trodde fortfarande att kommunismen kunde vinna mark."

Fler smakebitar: HÄR

Ärr

Den isländska författaren Audur Ava Olafsdottir har fått många litterära priser för sin senaste roman Ärr. 2018 var det dags för Nordiska Rådets litteraturpris. ”för ett verk som är fullt med underfundig humor och ett språk som gnistrar av liv, samtidigt som det ställer djupa frågor om liv och död” lyder motiveringen. Romanen handlar om Jonas som är i femtioårsåldern och har funnit att hans liv är meningslöst och inte till glädje för någon. Exhustrun, Gudrun, passade på att berätta för honom att deras dotter Gudrun Vatnalilja inte var hans när hon begärde skilsmässa. Jonas är van att fixa allt praktiskt åt sina tre Gudrunar. Hans dementa mor heter också Gudrun. Nu säljer han firma Stålben och förbereder sitt självmord någonstans utomlands. Han vill inte att Gudrun Vatnalilja ska behöva hitta honom. Alltså bokar han ett rum på Hotel Silence någonstans i ett krigsdrabbat land. Packningen består av lite kläder och en verktygslåda. Jonas noterar omedelbart allt som skulle behöva åtgärdas på huset. Och det går inte lång tid förrän syskonen som äger hotellet noterar att de fått en skicklig yrkesman till staden. Ryktet sprider sig. Jonas erbjuds betalning i mat. Men han vill ha verktyg också. Byteshandel är landets enda valuta.  Efter en mystisk misshandel vaknar Jonas till liv och undrar om staden har någon manskör. Och en förstår att Jonas har lämnat en del av sitt liv bakom sig. Första delen av romanen har rubriken Kött. Andra delen heter Ärr. Jag tycker att Nordiska Rådets prisjury var generös i överkant. Över huvud taget är jag lite kluven inför Ärr. Där finns en del jag uppskattar, som till exempel humorn och gestaltningen av Jonas. Men romanen är också övertydlig och slutet känns lite väl enkelt. 

Titel: Ärr
Författare: Audur Aud Ólafsdóttir
Översättare: Arvid Nordh
Förlag: Svante Weyler bokförlag
Tryckår: 2017
Antal sidor: 202 

Ärr passar in på Ugglans och bokens läsutmaning Månadens språk som under december är isländska.

Fredagsfrossa

Fredrik jäktar till tunnelbanan. Han har bråttom till ett viktigt möte på banken. Kommer han för sent hamnar han i underläge i förhandlingarna. Han avskyr att åka tunnelbana; han avskyr kroppskontakt och att behöva ta i saker som andra tagit i. Han svettas och är irriterad och försöker läsa på sin nyinköpta läsplatta. Förbaskade punka, tänker han. Så känner han en outhärdlig stank och varseblir en berusad uteliggare alldeles intill sig. Han avskyr att sitta instängd i en metallburk åttio meter under jorden och röra sig framåt i en hastighet att sjuttio km i timmen. Den hemlöse lägger sin hand på Fredriks axel. "Rör mig inte! Vad håller du på med?" Mannen tar långsamt bort sin hand. En mörkhyad yngling i luvtröja ger den berusade mannen en knuff mot dörren. "Du ska av vid nästa station!" Och slagsmålet är ett faktum. Några tonårsflickor filmar. En man lättar på hörlurarna och skriker: "Nu får ni lugna er!" Därmed anser han att problemet är löst och hörlurarna åker på igen. En pojke i keps öppnar en chipspåse med löksmak och stanken blir ännu värre. Två kvinnor, en brunett och en sliten, blekt blondin med skalpellansikte iakttar det hela och den ena bestämmer sig för att en av kombattaneterna är en mördare. Ja, kanske båda två. Plötsligt glimmar ett knivblad till och situationen blir allt allvarligare. Den blonda damen uppdagar att det är Black Friday och en ung miljöaktivist dänger sin väska i huvudet på brunetten och skalpellansiktet. Den gamla damen bredvid Fredrik som verkat oberörd av hela tillställningen fiskar plötsligt upp en parfymflaska ur väskan går fram och slår brunetten i huvudet med den. Sedan skruvar hon av överdelen på flaskan och häller innehållet över de båda damerna. "Odjur, miljöbovar, grisar!" skriker miljöaktivisten. Situationen är nu utom kontroll. Jonas Moström har skrivit spänningsnoveller för 7 dagar tillsammans med sin dotter Roseanna Lagercrantz. Fredagsfrossa är en riktigt obehaglig och helt absurd novell där spänningen stegras hela tiden och en hinner jaga upp sig ordentligt innan avslöjandet. Vet inte riktigt vilket slut jag hade förväntat mig, men inte var det detta. Inte säkert att det var det bästa heller. 

Den här novellen passar in på nr 4 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell med en veckodag i titeln