Beviset

I Beviset fortsätter Agota Kristof där hon slutade i Den stora skrivboken. Vi möter 15 - årige Lucas som bor i mormors hus vid gränsen och sköter djuren som finns kvar. Han är en social kompetens som förmår tala med människor i nöd och  tvekar inte att erbjuda sin hjälp till exempel till en ensamstående mor, Yasmine,  med ett handikappat barn; en gammal präst i behov av mat och sällskap, en biblioteksanställd, Clara, som hade som arbetsuppgift att gallra ut alla böcker värda att läsa. De andra fick gärna lånas ut om nu någon skulle komma på den idén. Hon blev gråhårig över en natt när hennes man avrättades. Nu ger hon sig iväg för  att hämnas honom. Alla lever i sorg och saknad efter någon död. Den sömnlöses hustru mördades för att hennes textilfabriker skulle kunna förstatligas. Lucas själv väntar på att tvillingbrodern Claus ska komma tillbaka. Mathias, det handikappade barnet, väntar länge på sin mor. Han har också börjat skriva i en stor skrivbok. Någon gång slås det fast i romanen att alla människor föds för att skriva en bok. "En lysande bok eller en medelmåttig bok, det gör detsamma, men den som inte skriver någonting är en förlorad varelse, han har bara levt här på jorden, men har inte lämnat något spår." Lucas vandrar omkring som ett slags Jesus - gestalt i den lilla staden. Han löser problem och lämnar handfast hjälp åt dem som behöver. Beviset är en sorgsen berättelse om hur kriget påverkade de små människorna som befann sig långt ut i periferin, berättad med ett enkelt, lågmält språk som gör ett outplånligt intryck.

Veckans topplista v. 12 - Kok och bakböcker

Johanna undrar idag hur vi använder våra kok - och bakböcker. Följer vi dem till punkt och prickar eller låter vi oss bara inspireras?  

 

1. Modern bakning.

Modern bakning i bakpulverbak. Fådd någon gång under tidiga skoltiden. Flitigt använd; mycket deg, smör och andra fläckar i boken. Många lösa blad. En trotjänare

2. Vår kokbok
Finns i flera upplagor. En praktisk kokbok som passar även sådana som mig som inte är så intresserad av matlagning

3. Sju sorters kakor.
Den har jag mest för att jag har förstått att en bör ha den. Men det finns några recept jag begagnar mig av i alla fall.

4. Anna Bergenströms alla kok - och bakböcker.
De är så vackra och roliga att läsa i. Klart att en kan använda recepten också.

5. Sparas kokbok av Maud Lindblå
Maud Lindblå sjunger potatisens lov. Fyra potatisar per dag och vuxen! Potatisen är god, billig, nyttig och lättlagad mat. Helt omodern alltså i det avseendet. Men de flesta recepten är bra.

Izas ballad

Magda Szabés roman, Izas ballad, handlar främst om två kvinnor, mor och dotter, och deras relation. Iza växer upp som sina föräldrars ögonsten, i all synnerhet faderns. Modern är en enkel, outbildad kvinna som har familjen som sitt livs enda innehåll. Fadern, Vince, är domare. Under det kommunistiska styret i Ungern blir han avsatt efter ett "felaktigt" domslut, men får efter ett par decennier upprättelse och pekuniär ersättning. Iza växer upp till en ansvarstagande ung kvinna. Studierna sköts minutiöst och hon blir en firad reumatolog. Hon är perfekt, kort sagt. Men jag saknar empati och inkänning. Iza går fram som en bulldozer. Äktenskapet med den föräldralöse Antal, som gläds över att äntligen ha fått en familj, tar slut efter fyra år. Det är Antal som går sin väg. Visslande. Nästa pojkvän, Domokos, är författare och en mera hårdhudad människotyp. Men jag tycker att det finns tecken på att han börjar dra öronen åt sig. När Vince dör bestämmer Iza att Etelka ska flytta från sin lilla trygga by till Izas lägenhet i storstaden Budapest. Det är ingen diskussion om saken. Naturligtvis blir det ingen succé varken för den ena eller den andra. Det finns ingen egentlig plats för Etelka och ännu mindre någon sysselsättning. Iza har en hemhjälp, Theresa, som också blir irriterad på Etelka, som inte vet vart hon ska ta vägen. Etelka vissnar och förlorar livslusten. Iza håller på att kvävas. Antal och Domokos har båda mera förståelse för och empati med Etelka än dottern. Kanske är det barnets önskan att inte se att en förälder blivit gammal och kanske inte har samma krafter som tidigare? Magda Szabo skildrar mästerligt det psykologiska spelet mellan mor och dotter. Varför talar de inte med varandra, kan en undra? Jag tror att det ligger i sakens natur. Det är för subtilt för att tala om. Däremot tycker jag att det finns en outnyttjad möjlighet, men det ska jag inte avslöja här.
Ungerska Magda Szabos (1917 - 2007)roman Izas ballad kom först ut 1968 under titeln I all oskuld. Nu har den kommit ut igen och då med ny titel. 

Titel: Izas ballad
Författare: Magda Szabó
Översättare: János Csatlós
Förlag: Nilssons
Tryckår: 2018 
Antal sidor: 374

En smakebit på søndag

"Hon hade kommit. Hon stod vid sin mors sida. Hon ville inte lämna henne ensam. Iza bar svart kofta och det syntes på hennes ögon att hon hade gråtit. Den gamla kvinnan kändes att hennes känslor splittrades, dels i protester och ett tvingande behov att hjälpa, att rusa fram till dottern och smeka henne som när hon var liten, lugna henne, trösta henne och torka hennes tårar, dels sin önskan att få lägga huvudet mot dotterns skuldra och bara ge efter. Det var ett säreget ögonblick, något liknande hade de aldrig upplevt. Iza hade aldrig bett om hjälp : sina bakslag tog hon utan att klaga och hon hade alltid meddelat vad hon bestämt sig för utan att be om råd. I tur och ordning meddelade hon utan osvep att hon efter studentexamen skulle läsa medicin, att hon hade fått anställning, att hon skulle gifta sig och sedan att hon skulle skilja sig från Antal och att hon hade fått en ny tjänst i Budapest. Sedan hon blivit vuxen visade Iza för första gången att hon kunde lida som andra. För modern var det som om hon såg sin dotter komma undan en livshotande fara, samtidigt som hon i smärtans kaos kände sig ur stånd att ingripa; förtvivlad såg hon Iza gråta utan att kunna hjälpa henne."

Från sidorna 41 - 42 i Izas ballad av Magda Szabó. Fler smakebitar HÄR
Varje söndag bjuder vi varandra smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers förstås i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som har hand om den

En sekund är jag evig

Maria Gustavsdotter brukar skriva historiska romaner. Jag har  hittills endast läst den del av Historiska Medias Släkten, nämligen nr fyra med titeln Helenas hämnd, som är skriven av henne. I 
En sekund är jag evig använder sig  
Maria Gustavsdotter av samma teknik som Ewa Klingberg brukar använda. Ett nu och ett då; kapitlena växlar. Våren 1717 tilldrar sig första kapitlet. Annika Trullson har fått tjänst hos en professor i Lund. Hon tänker sig en framtid i Lund. Hon vet att hennes styvfar misshandlar modern. Och hon vet att hon behöver skydda sin bror Jens, som är lätt förståndshandikappad. När modern dör lurar hennes styvfar henne att stanna hemma och sköta djuren och laga maten. I granngården bor Anders, den unge mannen hon tänker gifta sig med när sorgeåret gått ut. Men svärfadern gör det omöjligt för henne att stanna i hemmet. Anders mor hjälper Annika iväg iförd broderns soldatkläder. Vad fanns det att göra för en ensam ung flicka, som lätt kunde bli infångad för lösdriveri. Annika kommer att delta i Karl XII:s andra fälttåg mot Norge. Kyla, smuts, blod, skrik, skräck, likplundring; Maria Gustavsdotter får verkligen fram det fasansfulla med krig. När Karl XII gav sitt arma manskap order att dra skeppen på land mellan Strömstad och två och en halv mil norrut måste jag gå till historieböckerna. Men, jodå, det stämde. Maria Gustavsdotter är väl inläst på tiden; seder och bruk, klädedräkt, mat och dryck och ålderdomliga ord och uttryck. Nutiden representeras av Birgitta, som är medelålders och biblioteksanställd. Hon är gift med Gunnar och har två utflugna barn. Nu har hennes mor dött och alla tar för givet att  Birgitta tar hand om moderns lägenhet i Lund och begravningen. Även brodern Anders som endast intresserar sig för den värja som finns i familjen som det finns en viss mytbildning omkring. Birgitta är inte så värst effektiv i sitt utrensningsarbete. Hon har många invändningar mot sin döde far och hans svek mot modern - på Birgittas bekostnad. Men nu börjar hon läsa sin fars släktforskningsanteckningar och blir motvilligt intresserad. Birgitta är vagare i konturerna än Annika. Men hon är - liksom Annikas mor var - fångad i sin kvinnoroll. Det har inte ändrats på 300 år. Romanen är välskriven och väldokumenterad. Och att det fanns kvinnor som förklädda förekommer i stridande förband kan en också läsa om i Kvinnor i strid av Anna Larsdotter.

Titel: En sekund är jag evig
Författare: Maria Gustavsdotter
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2018
Antal sidor: 326

Ny radioföljetong

I Margareta Lindholms roman, Skogen, möter oss syskonen Maria och Bror. De är i pensionsåldern (fast de förefaller äldre) och har i likhet med föräldrarna ägnat sina liv åt att sköta gammelskogen åt Ägaren eller Kyrkan. Nu har skogen sålts och den nye ägaren vill ha stugan också. Maria och Bror måste flytta. De har blivit ett fall på den unga guldlockiga socialsekreteraren Fridas bord. Hon är bekymrad.
Maria har svårt att tänka sig att leva utan den älskade skogen som är både levebröd och rekreation.
Maria Lindholms romaner tilldrar sig ofta på landsbygden och handlar om människor som inte riktigt platsar i samhället. Människor som lever annorlunda och har små men avvikande krav på livet. Maria och Bror lever nära och helt i samklang med naturen. De vet exakt när de ska gå till mossen för att få höra spelande orrar.
De vet exakt när det är dag st så och sätta. Innanfönstrena plockas ut och sätts in. De saknar bil och körkort och förflyttar sig med buss, cykel eller moped (fast den är trasig.)
De har tillgång till skog, älv och sjö. Och Bror, som är ganska skör, behöver något att göra. Maria vakar över sin tvillingbror.
Jag läser Marias dagboksanteckningar under ett halvt år sakta och i små stycken. Som man läser lyrik. Margareta Lindholms språk är enkelt och vackert. Dramatiken ligger helt på det inre planet. Man blir inte glad åt utvecklingen. Skogen ska huggas ner och huset blir fritidsboende.
Skövling i yttre och inre bemärkelse, alltså

Två av Margareta Lindholms tidigare romaner

Helgfrågan v. 11

Mia undrar i sin helgfråga om det är någon skillnad på mäns och kvinnors läsning. Läser män på ett annat sätt, andra böcker, mer aktuellt eller?

Jag tror kanske att män läser mer fackböcker och tidskrifter än kvinnor. Att kvinnor läser mest är ju ett välkänt faktum. Vissa genrer som feel - good och romance tror jag inte att män läser. Kvinnor läser gärna relationsromaner och här tror jag kanske att det kan finnas ett ökat intresse från männens sida.  Deckare, fantasy och dystopier läses av både män och kvinnor, tror jag. Men frågan är hur det är med SF i övrigt.


Bonusfrågan rör motion. Hur motionerar du?

Gympa, styrketräning och en eller annan promenad