Den stora skrivboken

Tvillingarna kommer ifrån stora staden till den lilla staden. Mormors hus ligger i utkanten av den lilla staden och alldeles vid den minerade gränsen som utmärks av taggtråd och vakter. Mor och dotter i ungerska Agota Kristofs roman 
Den stora skrivboken är inte goda vänner. Dottern har inte hört av sig på 10 år. Hon hade älskat sin far som modern anklagas för att ha förgiftat. Mormor, som kallas Häxan, för ett hårt regemente med sina barnbarn. Horungar, kallar hon dem och försitter inte ett tillfälle att slå dem. Stryk får de även av andra människor. Många gånger förstår de inte varför. Men de utvecklar ett system för att härda sig att uthärda smärta, hunger och kyla. De är intelligenta och streetsmarta och drar sig varken för stöld eller utpressning. Och ibland tar de rättvisan i egna händer. Det enda de inte kan uthärda är att skiljas ifrån varandra. De ser krig och död omkring sig och förstår inte varför de skulle lyda något av de tio budorden. Den tyske officeren som hyr in sig hos mormor blir deras vän och de lär sig tyska. Modern har vid avskedet tillhållit dem att de aldrig får ge upp att studera. Och de skriver i den stora skrivboken som de haft med sig i packningen. Vid krigsslutet kommer det nya soldater med ett nytt språk. Tvillingarnas mor kommer plötsligt i en flyktbil med en baby på armen för att hämta pojkarna. Efter ytterligare en tid kommer fadern för att hämta hustrun. Han har suttit i fångläger och stövlar in till sin svärmor utan att varken knacka eller hälsa. Någon lycklig familjeåterförening blir det absolut inte.
Agota Kristofs språk är avskalat; meningarna är korta och varje kapitel 1 - 2 sidor. Det blir en dramatisk spänning mellan form och innehåll. Krigets vanvett och meningslöshet illustreras av tvillingarnas och deras familjs tragiska öden. Jag tror inte att de är namnlösa av en händelse.

Filmen Skrivboken följer romanen i allt väsentligt. Det gick utmärkt att läsa boken och strax därefter se filmen. En del som ligger mellan raderna i boken lyfts fram i filmen. Annat som är explicit uttryckt i romanen antyds i filmen och det fungerar ovanligt bra. Kort sagt gillade jag filmen mycket men om jag måste välja var boken bäst. På grund av det mästerliga språket.

Titel: Den stora skrivboken
Författare: Agota Kristof
Antal sidor: 154
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: Wahlström & Widstrand 
Utgivningsår: 2019

Veckans topplista: Bokrea 2019

Johanna: "I år har jag  valt att ta ett sabbatsår och inte köpa några reaböcker. Jag vill minska antalet olästa titlar i min välfyllda hylla och har därför beslutat mig för ett köpstopp under bokrean. Tipsa om fina reafynd kan jag dock självklart göra ändå." Det är möjligt att jag gör något liknande, men önska kan en ju få.

1. Romaner av Tove Jansson
På förra årets rea kunde en köpa Noveller av Tove Jansson i liknande vackert band. 

2. Baka med bönor av Lina Waldemarson
Baka bröd är en av få saker jag gillar att göra i köket.Här får en tips om hur en bakar knäckebröd och matbröd till paj, pizza, salta kex, söta mjuka kakor och småkakor.

3. Fäder och söner av Ivan Turgenjev
Rysk klassiker om en landsortsläkare på 1800 - talet, som tror på ingenting men ändå i hemlighet hjälper fattiga och elända. Jag gillar omslaget också. 

4. Det växte ett träd i Brooklyn 1- 2 av Betty Smith

5. Gustaf Mannerheim: aristokrat i vadmal av Henrik Meinander
En omdiskuterad man som hade stor betydelse för Finlands historia. Författaren fick Stora fackbokspriset för den 2017.

LeKstäVer och OrDdjuR

Jätterolig utställning för stora och små

Magnus Lönn och Björn Ed

Bokport

Småpennor och suddegummin

Rörlig mimik

Skalbaletten ger Banansjön

En smakebit på søndag

"Hon slår sig ner i knäet på mannen som bara har en arm. Mannen säger: Du har rätt, min sköna, jag kom tillbaka. Men vad ska jag arbeta med? Med min tomma jackärm? En annan ung man som sitter på en bänk skrattar och säger: Jag kom också tillbaka. Men jag är förlamad nedtill. Benen och allt det andra. Jag kommer aldrig mer att få stånd. Jag skulle hellre ha strukit med direkt, bara dött knall och fall. En annan kvinna säger: Ni blir då aldrig nöjda. Alla döende män jag träffar på sjukhuset säger: "Hur skadad jag än är skulle jag vilja överleva, få komma hem och träffa min fru och min mor, det får bli som det blir, bara jag får leva lite till." En man säger: Du ska hålla käft. Kvinnor har inte sett något av kriget. Kvinnan säger: Inte sett något? Idiot! Allt arbete och alla bekymmer faller på oss: skaffa mat till barnen, ta hand om skadade. Ni däremot blir hjältar hela bunten när kriget är över. Hjältar om ni dör. Hjältar om ni överlever. Hjältar om ni blir invalider. Det var väl därför ni hittade på kriget, ni män. Det är ert krig. Ni ville ju ha det, så kriga på bara, era skithjältar!"

Från sidorna 88 och 89 i Den stora skrivboken av Agota Kristof.
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser utan att avslöja för mycket. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger so m håller i tyglarna. Fler smakebitar HÄR

Likbesiktningsförhöret

Loppisfynd

 

 

Likbesiktningsförhöret är den sista novellen i All världens detektivhistorier samlade av Frank Heller och utgiven på Bonniers förlag. Författaren är en okänd Loel Yeo. Det är berättelsen om den sure och otrevlige gamle John Hentishs död. Eller om det rörde sig om mordet på honom? Det fanns en likaledes otrevlig brorson till honom som var intresserad av arvet. Och denne William Hentish hade funnits i huset, Langley Abbey,  den dagen John Hentish dog. Berättare är läkaren Mr Mellan. Andra agerande är tjänstefolket i huset samt en kontorist från Mr Hentishs advokatkontor. Mr Hentish hade under dagen mottagit ett telegram från London som gjort honom rasande varpå advokatkontoret kontaktats. Så mycket är klart. Efter många år träffas doktor Mellan och kontoristen av en slump under en tågresa. Och det är först där en får veta hur det hela gått till. En elegant historia berättad med en glimt i ögat.
Likbesiktningsförhöret passar in på nr 10 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell där någon åker tåg.

Artikolernas ö

André Maurois finns representerad i Svens Stolpes urval av franska noveller, Franska berättare, från 1961. Maurois novell Artikolernas ö (Voyage au pays des Articoles, 1928) är en allegorisk berättelse som löjliggör de litterära kotterierna i Paris. Pierre Chambrelan är en man som är trött på det mesta. Han trivs inte i samhället. Han längtar allra mest efter det riktiga sjömanslivet på havet. Det fick han smak för under sin ungdom i Bretagne. Han vill vara en sjöman som seglar en skuta och har medfödd känsla för vind och vågor. Stilla havet och dess öar hägrar. Han gör slag i saken; söker sponsorer; beställer en båt; försöker intressera tidningar och bokförlag för sina äventyr som skulle kunna bli en bra berättelse. När han presenterats i en tidningsartikel får han massvis med brev från människor som vill göra honom sällskap. Men Pierre vill verkligen inte ha något sällskap! Förrän han kommer till Mme Anne de Sauves brev. Hon är en ung, rik änka; väl förtrogen med sjömanslivet. Hon erbjuder sig att stå för hälften av alla kostnader och hon vill inte veta av någon kärlekshistoria. Pierre faller till föga och det visar sig att Anne är den idealiska kamraten och sjömannen. En förfärlig orkan i det närmaste tillintetgör deras båt. Bogsprötet är brutet; alla kartor och redskap är obrukbara och nu har de bara att lita till försynen. Några öbor blir varse deras belägenhet. Invånare på den märkliga ön Maïana är artikoler och beos; de senare tjänstgör som tjänare åt artikolerna. Arbetets art bestämmer samhällsklassen. Artikolerna ägnar sig åt de sköna konsterna och befinner sig inte riktigt i verkligheten. Det officiella språket är engelska och på öns flagga finns bilderna av nio kvinnoansikten. "Var inte rädda. Vi ska rädda er ifrån er själva", säger artikolerrna. "Vi reparerar ert fartyg och ni får bo på Centralpsykariet så länge." Anne har varit mycket modig hela tiden, men nu blir hon rädd. Berättelsen blir alltmer overklig och en hinner bli orolig men det är bara att likt Pierre och Anne ge sig på nåd och onåd i denna fantasifulla och ironiska berättelse.
Novellen passar in på nr 33 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV, Läs en novell som har ett Ö i titeln.

Helgfrågan v. 8

Mias helgfråga den här veckan blir av det enklare slaget, vilket passar mig utmärkt. Vad läser du just nu?
Jag läser Mannen i skogen av Jens Liljestrand, Tomma luften av Ann Cleeves samt Niels Fredrik Dahl, Mor om natten

Bonusfrågan: Vad ser du fram emot i vår?

Jag ser fram emot våren i sig; att sommarstugesäsongen snart kan ta sin början; de första vitsipporna; att sätta ett par äppelträd; påsken när barnbarnen kommer och en del annat.