Tidig europé

Biskop emeritus Jonas Jonson fick Svenska Akademiens stora pris 2015 för sin bok om ärkebiskop Nathan Söderblom, Jag är bara Nathan Söderblom satt till tjänst, 2014.  Han berättar medryckande om ärkebiskop Nathan Söderblom som kom från Hälsingland, gjorde en raketkarriär, var en gudabenådad talare, bodde flera år i Frankrike och Leipzig, var mycket musikalisk, grundade Kyrkornas Världsråd,  predikade, skrev böcker, psalmer, dagbok och tusentals brev. Utöver att Nathan Söderblom var rikt begåvad var han också en social begåvning och hade en nästan manisk arbetskapacitet. Hans bekantskapskrets var enorm. Han kände författare och konstnärer och umgicks i alla samhällsklasser. Strindberg och familjen Zorn ingick i umgänget. Vid Kyrkornas Världsråds möte fanns den unge, språkkunnige Dag Hammarskjöld som tolk. Hammarskjöld var ofta gäst i det söderblomska hemmet och Nathan Söderbom påverkade honom mycket i arbetet i FN. Nathan Söderblom var tidigt en stor vän av ett enat Europa. Han hörde vapenskramlet redan 1912. Han sade sig vara fosterländsk men inte nationalist. 1930 fick han Nobels fredspris. Han hade träffat Alfred Nobel och hjälpt honom att formulera statuterna för Nobelpriset. Nathan Söderblom sparade sig inte på något sätt. Inte ens efter det att han fått besvär med hjärtat. Redan i 40 - årsåldern fick han magsår. Melankolin plågade honom, särskilt om morgnarnaHan sparade inte sin hustru, Anna, heller. Hon föder honom tolv barn, fyra flickor och åtta pojkar.  Ett par av barnen dog i samband med födelsen och två andra när de blivit några år. Modern blev naturligtvis utsliten av alla dessa barnsängar. Både hon och barnen saknade maken och fadern, som naturligtvis inte hade mycken tid till övers för familjen.  Flera av pojkarna strulade på olika sätt, men flickorna gifte sig alla med biskopar. Anna var obrottsligt lojal med sin man och följde med honom på resor och hjälpte honom i arbetet. Jonas Jonson har haft ett otroligt omfattande källmaterial att gå igenom, men det tynger inte på något sätt hans berättelse. En kan inte annat än att beundra en man som Nathan Söderblom som hann uträtta så mycket under sin relativt korta levnad. Han dog vid 65 års ålder 1931. Hustrun Anna levde ytterligare tjugo år. Verbum 2014

Helgfrågan v. 35

Mia och veckans helgfråga: Hösten innebär ju massor av nya böcker. Kanske glömmer vi de läsvärda böcker vi har i våra som har några år på nacken.

Eftersom jag sökt med ljus och lykta efter Glaskupan av Sylvia Plath som jag vet ska finnas i min hylla men som tycks ha kommit på villovägar så väljer jag den. Den kom först ut 1974 och i ny upplaga 2013 och har status som både klassiker och kultbok. Den handlar om unga Esther Greenwood som får praktisera på en damtidning i New York. När hon kommer hem igen till Boston får hon veta att hon inte kommit in på den skrivarkurs hon sökt till. Det blir för mycket för Esther och försöker ta livet av sig. Jag tänkte att jag skulle vilja läsa om den.

Som bonusfråga undrar Mia vad vi gör när vi är trötta. Trött blir en ju av det här grå, murriga och regniga och kyliga vädret. Det är verkligen ett rejält väderomslag. Jag lägger mig på sängen och läser en bok. Är jag för trött för att läsa är jag sjuk. Somnar gör jag aldrig på dagen. Tyvärr.

Lifterskan

Cannie Möllers nya roman, Lifterskan, är en spänningsroman som tar avstamp i en händelse ur författarens eget liv. Tecknaren Rebecka Gudner är på väg till Skogsböle, familjens hus i Norrland, och befinner sig någonstans mellan Härjedalen och Jämtland. Hon tänker sig en veckas lugn och ro. Det är alla helgonanatt, snön har fallit oavbrutet i flera timmar. Klockan är tre på natten när Rebecka Gudner tycker sig se en flicka skymta i snöyran framför bilen. Hon stannar och stiger ut i kylan i sina tunna kängor. Detta kommer att förändra hela hennes liv. Flickan, Helen, som naturligtvis befinner sig på flykt är inte bara en olycklig 17 - åring utan stöd i världen. Hon är också en förslagen kriminell som kommer att direkt eller indirekt styra Rebeckas liv på ett obehagligt sätt. Rebeckas och Helens liv hakar i varandra. Och styrkeförhållandena växlar. De utnyttjar varandra på olika sätt. Helen är van att utnyttjas av andra  och nu använder Rebecka teckningen hon gjort av Helens ansikte som omslagsbild på en bok, Gryningsljus. Hon frågar inte först. Det är en ovanligt bra teckning tycker hon själv. Men nu vaknar Irma Backman till - Helens missbrukande och vanligtvis frånvarande mor - och vädrar morgonluft. Här kan det finnas pengar att hämta. Det blir många förvecklingar. Helen anklagas för mord. Rebecka anklagas för mord. Turerna är många och vändningarna kommer hastigt på. Helen och Rebecka berättar omväxlande under ca ett halvt år. Journalisterna jagar båda. Rebecka har en egen uppgörelse med sin äventyrliga mor, Lovisa, som inte velat lyssna när Rebecka berättade om en konstnärs exploaterade av Rebeckas 13 - 14 - åriga kropp. Språket i Lifterskan är oklanderligt. Det finns ett driv i berättelsen som gör att en läser andlöst. Miljöbeskrivningen är fin särskilt när det kommer till skogsbygderna uppåt Norrland och Skogsböle. Rebeckas familj är orolig över
hennes tillstånd. Hon är i det närmaste besatt av Helen och kan inte tänka på mycket annat. Allt leder fram emot det  desperata och katastrofala slutet. Jag märker att jag inte kan släppa tankarna på Rebecka och Helen när jag väl slagit igen boken. 
Hoi förlag 2018.

Veckans topplista v. 35 - Sommarens bästa

 

Johannas deckarhörna: Veckans topplista v. 35 - Sommarens bästa

1. Den mörka ängeln av Elly Griffiths
Elly Griffiths tionde bok om rättsarkeologen Ruth Galloway från Norfolk, The dark Angel,  tilldrar sig till stora delar i Italien; i en liten bergsby utanför Rom. En kollega till Ruth har kontaktat henne för att få råd i ett knepigt ärende rörande en utgrävning. Ruth tar med sig dottern Kate, väninnan Shona och hennes son. Kates far, kriminalinspektör Harry Nelson, blir väldigt upprörd över att inte vara informerad.

2. Stanna hos mig är  Ayòbámi Adébáyòs debutroman. Den har väckt uppmärksamhet världen över. AA är tjugonio år och kommer ifrån Nigeria. Romanen tilldrar sig också i 80 - talets politiskt oroliga Nigeria och skildrar ett ungt välbärgat par, Yejide och Akin, som träffats på universitetet i Lagos och blivit blixtförälskade. Efter fyra år som gifta börjar respektive släkter bli otåliga.

3. Den brutna kvinnan av Simone de Beauvoir 
Monique och Maurice har varit gifta i tjugo år. Lyckligt, tror Monique, och blir helt förkrossad när Maurice berättar att han träffar en annan kvinna, Noëllie, sedan ett år tillbaka. För Monique har Maurice och de två flickorna varit hela livet. Flickorna är vuxna och utflyttade och Monique har friheten att fördriva sina dagar med att träffa väninnor, gå på bio och muséer. Hon behöver inte arbeta och vill inte heller. Väninnorna har det ungefär som hon. I sin nöd rådfrågar hon nu dem alla.

4. Dödstvätterskan av Sara Omar
Kurdisk - danska Sara Omar har skrivit en skakande och berörande bok med titeln Dödstvätterskan. Sara Omar kommer ifrån Kurdistan och hennes roman bygger på egna och andra kvinnors upplevelser. Flickan Frmesk är den röda tråden i berättelsen. Hennes mor, Kubar, har tvingats gifta sig med den omänskligt våldsamme Anwar, som inte behandlar henne som en människa. När hon då föder en späd liten flicka åt honom med en vit tofs på huvudet blir han rasande och vill helst göra sig av med flickan.

5. Folkets skönhet av Merete Pryds Helle
Folkets skönhet, har redan fått mängder av priser och lovordats i recensioner. Jag sällar mig till hyllningskören. Folkets skönhet är en släkthistoria. Tre generationer kvinnor där särskilt författarens mor, Marie, (som i verkligheten hette Doris) lyfts fram. Hon tillhörde en generation osedda kvinnor som hoppades mycket av livet men blev besvikna. 

Tematrio - VIT

Lyran: "Ny vecka, ny färg. Som vanligt får ni gärna vara kreativa och fantasifulla och tänja lite gränserna.  Bara ni förklarar hur ni tänker. Berätta om tre bra böcker på temat VIT!"

1. Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht
De koreanska systrarna Hana och Emi bor på den koreanska ön Chejudo och modern och Hana är fridykerskor, s. k. haenyeo som dyker efter havsöron och annat som går att sälja på marknaden. Korea är invaderat av Japan och allt koreanskt är förbjudet, så till exempel språket. Modern har förmanat sina döttrar att akta sig för japanska soldater. 

2. Den vita staden av Karolina Ramqvist
Karin sitter ensam i ett stort, tomt och kallt hus, utan telefon men med den några månader gamla dottern Dream. Hon ammar fortfarande och hon förstår också att hålla den lilla dottern varm i den kalla, snöiga och isiga vintern. Pengarna är på upphällningen liksom bensinen. På trappan står kronofogden.

3. Vitt hav av Roy Jacobsen
Vi följer Ingrid Barrøy, samma huvudperson som i De osynliga. Nu är hon i 35 - årsåldern och i romanens inledning arbetar hon på en fiskfabrik men beslutar sig för att återvända till sin barndoms Barrøy, en liten ö utanför den nordnorska kusten. Det blir en arbetsam och ensam tillvaro på den avfolkade ön. 

En smakebit på søndag

"En flicka vacklar ut i strålkastarskenet, mitt på vägen. Jag kastar mig på bromsen, försöker styra undan. Det är för sådana här tillfällen man har ABS - bromsar. Maximal bromskraft utan att man för den skull tappar styrförmågan. Ändå kanar bilen med vänstra sidan in i snövallen. Sen är allt tyst. Bara snön som faller. Obevekligt sen flera timmar tillbaka. Jag sitter kvar i bilen, för trött för att orka röra mig. Försöker tänka. Var är jag? Någonstans i det inre av Hälsingland, nära gränsen till Jämtland. Klockan är tre på natten. Jag skulle vilja somna där jag sitter. För trött för allting. Motvilligt öppnar jag bildörren. Stapplar ut i den överraskande vinterkylan. I Stockholm var det höst, här är det vinter. Den där flickan - för visst var det en flicka som stapplat ut i vägen nyss? Var det inte därför jag bromsat? Jag vänder mig om, låter ögonen leta i det tunga snöfallet. Står stilla i mina tunnsulade kängor, står stilla i overkligheten denna natt. Denna alla helgons nät jag gett mig iväg. Jag ser ingen."
Från sidan 7 i Lifterskan av Cannie Möller. Hoi förlag.

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på søndag, som har en enda regel: No spoilers!
Fler smakebitar HÄR

Hjärtat är bara en muskel

Hjärtat är bara en muskel av Kristofer Ahlström är en relationsroman. Elisabeth Sojdelius har flyttat till Stockholm efter en olycklig kärlekshistoria hemma på Gotland. Hennes dröm är att bli arkitekt. Medan hon väntar på att bli antagen till studierna kör hon nattbuss. Tiden går och och hon känner att hon fastnat i ett arbete hon egentligen inte vill ha. Hon väntar på att något ska hända. Det gör det också. Hon möter Isak. Han glömmer sin mobil i bussen och Elisabeth spårar upp honom och bekantar sig med honom och de märker att de har poesi och musik som gemensamma intressen. Bekantskapen övergår i en kärleksrelation som börjar nog så bra. Det är Elisabeth som berättar. Det finns ett före och ett efter. Skiljelinjen är bilolyckan. Elisabeth ligger på sjukhuset och vill inte ta itu med livet igen. Bästa vännen Micaela ger henne en bok att skriva ner sina upplevelser i som en slags terapi. Isak Stenström är död (Ingen spoiler. Det står på första sidan). Men vem var han? Elisabeth finner många saker som gör att hon undrar på om han lever ett dubbelliv. Jag funderar på om Elisabeth själv döljer något. Hon har i alla fall ett otroligt kontrollbehov. Hennes misstänksamhet förstör mycket, men en kan å andra sidan förstå henne. På sjukhuset funderar Elisabeth på det japanska uttrycket för brustet hjärta, tako - tsubo, som drabbar främst kvinnor. Att dö av sorg. Romanen lämnar mig med ett par frågetecken. Den är mycket välskriven och en förstår ju att det där med uppriktighet i förhållanden kan ha sina poänger. Elisabeth är i så fall mera sanningsenlig än Isak. Isaks förflutna uppdagas pö om pö när Elisabeth ställer honom emot väggen. Men båda förblir gåtfulla. Jag hade gärna sett att bussförartemat utvecklats lite mera. Hjärtat är bara en muskel är inte desto mindre en intressant roman med ett fint omslag i form av EKG - kurvor gjort av Lotta Kühlhorn. Forum bokförlag 2018. 278 s.