Elvelina och Snäckan

Elvelina och Snäckan är en bilderbok där Rebecka Thulin skrivit texten och Elin Örså gjort de fina teckningarna. Elvelina är en liten älva vilkens bästa vänner är spindeln Dante, Snäckan och flickan Malva. Dante förstår inte att det ska vara nödvändigt att damma taket stup i ett. Han måste ju väva det ena nätet efter det andra. I den lummiga trädgården där vännerna leker finns också en och annan läskighet. Koltrasten leker en inte med. Inte katten heller  och talgoxen gillar spindelmiddag. Det hela är en rar men ändå realistisk äventyrsberättelse som kan läsas rakt upp och ner som en sådan. Eller också kan en utveckla berättelsen till att tala om vänskap, om olikheter och om att möta aggressivitet med ord och att vända andra kinden till. Boken lämpar sig väl för högläsning och samtal. Jag tycker om att texten inte är inställsam. Den tar barnen på allvar. Den som läser högt kan ju förklara sådant som kronblad, pollen, frökapsel och charader. Rekommenderas!
Bokförlaget Groende ord. 2018

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag administreras av Astrid Teres på den norska bokbloggen Betraktninger. Utmaningen går ut på ett vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Hon (Mona) kände sig både glad och lite vemodig när hon cyklade hemåt. Glad över att Barbro (lillasyster) och hon hade skiljts åt utan att vara osams, vemodig över att deras mamma hade dött. Stackars henne. En bitter gammal kvinna som snart skulle begravas utan några sörjande. En hård och olycklig människa som ingen skulle sakna, inte ens hennes egna döttrar. En i sina egna ögon missförstådd stjärna som ägnade sitt liv åt att straffa sin man och sina barn för att hon aldrig fick det liv hon ansåg sig förtjäna. En grälsjuk kärring som hotade med att ta sitt liv om hon inte fick som hon ville. Mona hade hatat henne och sett sin pappa som en ryggradslös fegis som slätade över hennes elakheter, tog henne i försvar och försökte få sina döttrar att vara mer fördragsamma med sin mamma.  Det var först efter hans död som det gick upp för Mona vilken svår roll han hade spelat i deras familjdrama. Att hon inte försonades med honom innan han dog plågade henne fortfarande, efter femton år." Från sidan 53 i Darling, Mona av Lena Ackebo. Natur&Kultur 2018
Fler smakebitar HÄR

Folkets skönhet

Merete Pryds Helle, född 1965, började skriva noveller. Sedan har hon skrivit barnböcker, essäer och romaner. Hennes senaste roman, Folkets skönhet, har redan fått mängder av priser och lovordats i recensioner. Jag sällar mig till hyllningskören. Folkets skönhet är en släkthistoria. Tre generationer kvinnor där särskilt författarens mor, Marie, (som i verkligheten hette Doris) lyfts fram. Hon tillhörde en generation osedda kvinnor som hoppades mycket av livet men blev besvikna. Marie fick två döttrar varav den ena fick namnet Merete och det är författaren själv. Romanen bygger på berättelser ur den egna släktens historia, men den enda som behållit sitt verkliga namn är Merete. Föräldrarna har ännu inte läst boken och det bävar hon lite för. Mycket av det hon berättar har hon snappat upp i köket där hon satt liten och tyst i en vrå, glömd av de vuxna. Folkets skönhet uttrycker det som inte blev sagt; det som förtegs. Det är Marie en följer; hennes mor hemmafrun Martha, hennes far, takläggaren Carl och alla de många syskonen. De bor på en gård i Österskov på Langeland. Familjen är fattig och smockan hänger ständigt i luften. Far slår mest och han slår även mor, som i sin tur ger barnen örfilar. Smekningar är det ont om. Det är något man skäms för. Marie får ta arbete innan hon är konfirmerad och sedan flyttar hon hemifrån, vilket hon upplever som en lättnad. 18 år gammal gifter hon sig med den snygge, snälle Otto som studerar till ingenjör. Men Marie tappar med tiden lite av sin livsglädje. Klassresan är inte tillräcklig. Hon skulle vilja något annat och mer. Otto dyrkar fortfarande marken där hon går, och är ledsen för att Marie inte är glad. Några vänner från uppväxten hänger fortfarande med. Syskonen Kaj och Valdemar och deras fruar tillhör också umgänget. Men Marie finner inga vänner bland de andra fruarna i enfamiljshusen i förorten till Köpenhamn dit familjen flyttat. De blev som en slags invandrare i staden. Merete Pryds Helle säger att hennes roman är ett bidrag till nutidshistorien och kan ses som bakgrund till det som händer i Danmark nu. Det var viktigt för de outbildade föräldrarna att låta sina barn få höga utbildningar. Detta kom att fjärma dem från varandra. Författaren säger att hennes föräldrar har fått stå ut med mycket från hennes sida. Hon gjorde inte alls som de tänkt sig. Under en tid hade hon en kvinnlig partner, hon reste omkring mycket och bodde några år i Italien. Hon skilde sig ifrån sin man sedan 25 år och hittade omedelbart en man från Iran, nio år yngre än hon själv. Genom att skriva Folkets skönhet har Merete Pryds Helle kommit att förstå både sig själv och sina föräldrar bättre. Jag blev mycket förtjust i den här täta, välskrivna romanen som engagerade från första sidan till den sista. Urban Andersson har översatt. Folkets skönhet är utgiven på Albert Bonniers förlag 2018.

Helgfrågan v. 33

Mia på bloggen Mias bokhörna frågar i sin helgfråga om någon vet hur en ska få barn att läsa. Det är inte lätt att ge något generellt råd eftersom barnens förutsättningar är så olika. Somliga växer upp med böcker och läsande föräldrar i hemmet. Böcker blir något väsentligt i vardagen för dem. Troligen har de läsande föräldrarna också läst högt för sina barn vilket också gör att barnen troligen också kommer att intressera sig för egen läsning och fortsätter att läsa. Säkert kan även andra barn som inte har böcker och läsning med sig hemifrån bli intresserade av läsning på egen hand och där har naturligtvis skolan och lärarna en viktig uppgift. Varför inte läsa gemensamt och tala om det lästa? Små läsecirklar där barnen får välja vad som ska läsas?

Bonusfrågan rör sig om Boardgames. Inget stort intresse i mitt liv. Men Monopol, TP och Scrubble känner jag åtminstone till.

Regnvädersfilm

Ännu en regnvädersfilm. En svensk krigsfilm, 
En dag ska gry,  från 1944 med fina skådespelare som Edvin Adolphson, Hans Strååt, Sture Lagerwall,  Hasse Ekman, Olof Widmark, Toivo Pawlo och Elsie Albiin. Den senaste har jag inte hört talas om tidigare. Hon föddes i Helsingborg 1921 och dog i Danmark 2009. Manus skrevs av Hasse Ekman och Sven Stolpe. Sven Stolpe omarbetade manuset till en roman med titeln Sista skottet. Den gavs ut 1943, men efter filmpremiären fick romanen samma namn som filmen. Handlingen tilldrar sig under Finska vinterkriget. Huvudperson är majoren Rolf Dahlman som flytt hemlandet på grund av en olycklig tilldragelse med dödlig utgång. Hans medsoldater har sina misstankar och det har också läkaren Eva Lövgren som till och med funderar på att ange honom, men hon hindras av ett bombanfall. Dessutom känner hon sig attraherad av honom. Major Dahlman är en tillgång för de frivilliga soldaterna och den unga kvinnliga läkaren bryter sakta men säkert ner den sure gamle regementsläkarens motstånd. Kriget är på upphällningen, men det vet ju ingen. Slutet är oväntat. Jag såg gärna den här svartvita filmen som inte kändes särskilt mossig, även om jag log lite när "grabbarna" ropade "tjenare" åt varandra hela tiden.

Veckans topplista v. 33 - Böcker som var för långa

Johannas deckarhörna: "Idag tänkte jag att vår topp fem skulle fokusera på de där böckerna som aldrig tycks ta slut. Ibland känns det som att en berättelse kunde ha kortats med 100 sidor eller mer och att boken förmodligen skulle ha tjänat på ett sådant ingrepp."
Det tänker jag relativt ofta. Men det är värre att komma ihåg om vilka böcker jag tänkt det.

1. Steglitsan av Donna Tartt. 
Kunde gott komprimerats även om den hade sina poänger

2. Rich boy av Carolina Ringskog Ferrada Noli
Boken handlar om tre generationer kvinnor. Generation ett och två  delar        på halva boken medan den yngsta kvinnan får onödigt mycket utrymme.

3. Finns inte på kartan av Carin Hjulström
Ung journalist lär sig om landsbygden. För lite substans för 308 sidor

Norstedts

4. Precis som att börja om av Ninni Holmqvist
En 517 sidor lång - och bra - roman om en familj och en barn - och från 60       och 70 - talen. Lugnt och enkelt om vardagen men kunde komprimerats.

5. Berättelsen om Pi av Yann Martel 
Kanske lite fel att ta med den här romanen men eftersom jag tyckte att den
var så tråkig tycker jag att den kunde varit kortare. Filmen roade mig inte
heller.

Tematrio - Lila

Lyran: "Dags att återuppta Tematrion efter sommarlovet. Denna vecka är temat lila. Ni kan välja att tolka det bokstavligt genom att välja böcker med lila omslag eller ordet lila i titeln, eller så kan ni göra mer långsökta associationer. Bara ni förklarar hur ni tänkte. Berätta således om tre bra böcker på temat LILA!"

1. Lila av Marilynne Robinson.  
Lila är ett oälskat föräldralöst barn som kidnappas av den hemlösa, kringströvande kvinnan Doll, som inte orkar se hur Lila vansköts. Hon blir Lilas trygghet och lär henne en del om livets väsentligheter som till exempel att läsa och skriva. 

2. Min fantastiska väninna av Elena Ferrante 
Elena Greco och Lila Cerullo är väninnor och klasskamrater i Elena Ferrantes Neapel - kvartett. Lilas föräldrar är tycker inte att hon behöver studera vidare.  Flickorna lever i en patriarkal verklighet. Deras kvarter är laglöst land. Ett par rika familjer styr. Elena påbörjar en klassresa med sina studier och Lila skaffar sig inflytande på annat sätt.

3. Gredelins längtan av Kaj Attorps. 
Under en utflykt från Lillköping till Storköping förför farbror Blå tant Gredelin. De måste sedan hålla sin relation väldigt hemlig för i Lillköping skvallras det mycket. Kaj Attorps ställer över huvud taget till en väldig oreda i Beskows småborgerliga välordnade värld.