skip to main |
skip to sidebar
Det är inte mycket jag läst av den peruanske nobelpristagaren (2010) Mario Vargas Llosa, men nu har jag i alla fall läst novellen Den besökande som ingår i novellsamlingen Valparna ifrån 1978. Novellen börjar med att författaren zoomar in ett litet värdshus som tycks ligga mitt ute i ödemarken. Inuti värdshuset ligger värdinnan dona Merceditas och slumraar på ett par säckar. Hennes get, Cuera, börjar klippa med öronen och dona M förstår att någon närmar sig i skumrasket. Hon känner igen profilen. Det är ingen vän. Mannen ber att få något att äta och dricka och han vill att hon gör honom sällskap. Dona M förstår att han är ute efter hennes son, Numa. Mannen, som heter Jamaiquino, är ifrån Jamaica. Han leker med dona M som katten leker med råttan. Plötsligt hörs gnäggandet av hästar och dona M förstår att Jamaiquino har polisen med sig. J har förrått Numa för egen vinning.
Novellen är inte slut där, men jag tänker inte avslöja slutet. Det är mycket illusoriskt berättat och en anar motsättningar av olika slag. Mario
Vargas Llosas novell är väldigt visuell med med skiftningar i ljus och
mörker. Hörselintrycken bidrar också till att göra handlingen levande.
Dialogen är livlig och kärv. Jag blir faktiskt lite nyfiken på att läsa någon roman av Mario Vargas Llosa. Den här novellen passar in på punkt nr 4 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III: Läs en novell av en nobelpristagare.
Mias helgfråga sommareditionen: Vad läser du nu?
Bonusfråga: Restips?
 |
| Massolit förlag |
Just nu läser jag Eileen av Otessa Moshfegh. En mycket speciell roman
och
Kvinnan i fönstret av A J Finn, som jag inte vet något om
och Agaat av Marlene van Niekerk. Månadens språk är afrikaans så jag läser om den. Det är ändå sex år sedan vi läste den i läsecirkeln.
Som jag redan påpekat lämnar jag inte landet under sommaren. Nu föreslår jag en resa till huvudstaden, den vackra Mälardrottningen Stockholm. Vi besöker Thielska Galleriet, som bl. a. visar Tyra Kleen, konstnär, vagabond och äventyrare; Östasiatiska museet, Waldemarsudde som visar Sigrid Hjertén, Fotografiska och Rosendahls trädgård. Båtresa till Drottningholm och /eller Fjäderholmarna och promenader på Djurgården.
Nicole och André är ett äldre, pensionerat par som bor i Paris. Nu har de åkt till Moskva för att hälsa på Mascha, Andrés dotter från ett tidigare äktenskap. Nicole och Mascha kommer väl överens och de tre har mycket trevligt tillsammans. Så småningom börjar Nicole i alla fall bli uttråkad och längtar hem till Paris. Och hon tycker att André ägnar alltför mycket tid åt Mascha och att hon aldrig får någon egentid med sin man. André tycks inte ha något behov av egentid med henne. Och så kommer fram att André bestämt med Mascha att de ska stanna tio dagar längre i Moskva än som det var sagt ifrån början. Nicole tappar humöret ; krisen är ett faktum och båda makarna verkar vara beredda att lämna varandra. André vill flytta till landet i Villeneuve medan Paris är Nicoles val. Båda märker av åldrandet i sina kroppar. Nicole bantar. Ju mindre hon känner sig hemma i sin kropp desto känner hon sig tvungen att ta hand om den. En hör Nicoles och Andrés röster växelvis. Moskva på 60 - talet finns hela tiden i bakgrunden. Nicole och André har varit i Moskva tidigare och kan göra jämförelser. Misstag i Moskva är en långnovell av författaren Simone de Beauvoir Det är en väldigt sympatisk text som klokt och vemodigt säger mycket om åldrande och om djup kärlek mellan två i grunden ganska olika makar. Det finns ett politiskt tema också. Jag fick verkligen lust att läsa de Beauvoirs romaner också. Novellen passar in på punkt nr 36. Läs en bok om kärlekslycka i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III.
Det alldeles nyutkomna numret av Vi läser innehåller 9 sidor om Lena Andersson. Låt vara att flera sidor är bilder, men i alla fall. Den marockanske författaren Abdallah Taïa, muslim och homosexuell, får nästan lika mycket utrymme. Johanna Koljonen skriver om förnyarna i serievärlden och Peter Englund återvänder till Poltava 30 år efteråt. "Hur jag skrev Poltava"är titeln på den artikeln. Terri Herrera skriver och Nuckan och nuckrelaterade nyheter. Jonas Eklöf står för en kort intervju med exilnorrlänningen Stina Jackson som skrivit romanen Silvervägen som kallas "slow crime". En hel del läsning, alltså, även om Vi läser känns lite tunnare till omfånget den här gången.
Top Ten Tuesday har nu flyttat över till That artsy reader girl.
Top Ten Tuesday was created by The Broke and the Bookish
in June of 2010 and was moved to That Artsy Reader Girl in January of
2018. It was born of a love of lists, a love of books, and a desire to
bring bookish friends together.
July 17: Favorite Novellas/Short Stories
1. Dumpling or Boule de suif or Fettpärlan is a great novella by the famous French writer Guy de Maupassant.
2. The Colonel´Lady by Somerset Maugham. About a man who misjudges his wife totally and is very hurt when the truth emerges to him.
3. The Seals by Lydia Davis. About the love between to sisters.
4. Marcelle by Simone de Beauvoir. Marcelle is a young girl who reads a lot of novels. Her greatest whish is to be the muse of a literary genius.
5. The Lady with the Dog by Anton Tjechov is considered to be one of the most short stories ever written. It´s about two unhappily married people who meet when vacationing in Jalta.
6. Mary Yukary Waters, The Laws of evening. Eleven novellas that take place in Japan and is about the second world war or the memory of it. The Woman in the Title novella is Sono, 80, who lost her husband and two daughters in the war.
7. Husband and wife by Koike Mariko. A young man about to be married meets with two old ladies in a train compartment and a weird conversation takes place.
8. The Heart fails without warning by Hilary Mantel. About sisters, loneliness and eating disorders.
9. The five - forty - eight is a short story by John Cheever about Blake, an arrogant and ruthless man who seduces a plain woman at his office and then gives her the sack. But she knows how to take revenge
10. The Fall of the House of Usher by Edgar Allan Poe is a famous short story about Roderick Usher and writes to a friend and asks him to come. The friend is horrified of what he
Anne Hope Jahren är biokemist och geobiolog; numera professor vid universitetet i Oslo där hon också har sina rötter. Hon växte bokstavligen och bildligen upp i sin fars laboratorium och hon älskade det. Hon var mindre förtjust i det kalla Minnesota och de litteraturvetenskaliga studier hon påbörjade passade henne inte alls. Nej, hon ville hellre försöka ta reda på hur det är att leva som växt. Hon ville testa icke tidigare testade saker. AHJ lyckas med bedriften att få en kompanjon, Bill, som varken är hennes far, bror, man utan endast just - Bill. Det är en mycket säregen man som matchar AHJ precis. Hon har väldigt dåligt samvete för att hon tjänar mera än han, men det bekommer inte honom. Naturligtvis stöter AHJ på motstånd i sin forskning. Om inget annat finns det inga pengar till den utrustning hon behöver. Sexuella trakasserier förekommer även i den vetenskapliga världen och AHJ vill ge sitt stöd åt kvinnliga forskare. Hon lyckas bygga upp tre olika laboratorier som alla bär hennes namn. Hennes doktorsavhandling handlar om bäralmen. Amerikanska Södern är ett Edens lustgård för växter enligt Anne Hope Jahren. Tårpilen kallar hon växtvärldens Rapunzel. Helt plötsligt träffar AHJ en man vid namn Clint, som hon ganska direkt bestämmer sig för att gifta sig med. När hon sedan blir gravid får hon genomleva en hemsk graviditet. Hon är bipolär och under graviditeten måste all medicinering sättas ut. Men förlossningen blir helt normal och barnet, en gosse, är välskapt. Bill accepterar hjältemodigt sin roll som morbror. AHJ lovar sig själv att bli en bra far åt sitt barn. Modersrollen vet hon inte hur hon ska hantera. Anne Hope Jahren har skrivit en entusiastisk och medryckande - och ibland rent lyrisk - hyllning till vetenskapen. Hennes bok Träd, kärlek och andra växter är en lyckad blandning av fack - och skönlitteratur. En bara älskar den. Hennes kärlek till forskning och vetenskap smittar av sig eftersom hon har förmågan att göra allt så begripligt och lättillgängligt. De läsare som planterar ett träd blir expert på var och en sitt träd, peppar AHJ till slut. Översättare: Joachim Retzlaff. Volante förlag. Och nej, Bill har inte läst boken...
"Hon såg upp från boken. Så urbota tråkiga alla dessa klagovisor om bristande kommunikation var! Om man verkligen vill kommunicera med någon, lyckas man något så när. Inte med alla förvisso, med med två, tre personer. André satt på sätet bredvid henne och läste en deckare. Hon teg om sin ilska, sina samvetskval, sina små bekymmer; han hade också sina små hemligheter, men på det hela taget visste de det mesta om varandra. Hon kastade en blick ut genom kabinfönstret: mörka skogar och ljusa ängar så långt ögat kunde nå. Hur många gånger hade de banat sig väg tillsammans genom världen, med tåg, flyg och båt, sittande sida vid sida med en bok i handen? Ofta skulle de ännu glida fram sida vid sida, under tystnad, till havs, på land och i luften. Det här ögonblicket bar minnets sötma och löftets glädje. Var de trettio eller sextio år gamla? Andrés hår hade grånat tidigt; förr framstod denna snö som framhävde hans friska, solbrända hud som oäkta. Det gjorde den fortfarande." Från sidan 13 i Misstag i Moskva av Simone de Beavoir. Bucket list books AB 2015. Astrid Teres på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan att avslöja något väsentligt så klart. Fler smakebitar HÄR
Inlägg
