Våren och Paris står i centrum för Kulturkollos veckoutmaning v. 12.
Vilken kultur förknippar du med Paris?
Bilden ovan föreställer en utställningskatalog från en succéartad utställning på Liljevalchs konsthall 1988, De drogo till Paris.
29 nordiska kvinnor bröt på 1880 - talet med konventionerna och for till Paris för att utmana sina manliga konstnärskolleger och utveckla sitt eget konstnärskap. En del gick det bra för medan andra fick sätta sitt konstnärskap på sparlåga av olika anledningar. Till exempel äktenskap.
Katalogen kom att fungera som ett standardverk över de nordiska
kvinnorna i sekelskiftets Paris, där i bland Karin Bergöö-Larsson, Anna
Ancher, Helene Schjerfbeck och Hanna Pauli.
onsdag 14 mars 2018
Tematrio - Valfritt landskap
Lyran: Berätta om tre författare eller böcker från ett valfritt landskap!
Jag väljer tre författare ifrån Skåne
1. Victoria Benedictsson. Fru Marianne skrevs av Ernst Ahlgren/Victoria Benedictsson skrevs 1887. Victoria Benedictsson (1850 - 1888) var gift med apotekaren i Hörby och styvmor åt alla hans barn. Fru Marianne tilldrar sig på skånska landsbygden och handlar om den bortskämda stadsjäntan Marianne som gifter sig med bonden Börje. Carin Mannheimer gjorde TV -serie utav romanen. Marianne spelades av Cecilia Frode och Börje av Per Morberg.
2. Lina Wolff. De polyglotta älskarna
Ett svar på mannens blick på kvinnan, säger författaren själv om sin bok som hon bl. a. fick Augustpriset för. Lina Wolff har Houellbecq i tankarna när hon skriver den här boken som jag var mycket förtjust i.
3. Anne Swärd. Huvudperson i romanen Vera är krigsflyktingen Sandrine som gifter in sig i en rik och ansedd familj och får dottern Vera. Sandrines stora kärlek är den judiske Levi. Hon vet inte vart kriget fört honom och ger sig iväg för att söka efter honom. Skandal att inte Anne Swärd fanns med bland de nominerade till Augustpriset!
Etiketter:
Anne Swärd,
Lina Wolff,
Skåne,
Tematrio - Valfritt landskap,
Victoria Benedictsson
tisdag 13 mars 2018
Veckans topplista v. 11 - Böcker jag ser fram emot i vår
Johannas deckarhörna: Vecka 11 - Böcker jag ser fram emot i vår
Brombergs förlag |
Masha Gessen verkar för homoxexuellas rättigheter i USA och Ryssland.
Kommer ut i april.
Atlantis |
Hélène och Simone Beauvoir var väldigt olika, men båda var frontfigurer inom feminismen. Författaren var personlig vän med dem båda. Utkommer i april
Norstedts |
Systrarna Ellen och Maria reder ut sin fars dödsbo och naturligtvis kommer det förflutna upp till diskussion. Utkommen
Tranan |
Rachel Cusk, Konturer
Konturer är en roman om berättelserna som styr våra liv. Det är första delen av en trilogi där delarna två och tre har titlarna Transit och Kudos. Kommer ut i mars.
Konturer är en roman om berättelserna som styr våra liv. Det är första delen av en trilogi där delarna två och tre har titlarna Transit och Kudos. Kommer ut i mars.
måndag 12 mars 2018
Kvinnorna på stranden
Tove Alsterdals debutroman, Kvinnorna på stranden, är en kuslig, svart thriller som rör sig i en verklighet som döljer sig bakom/under den yttre verkligheten som är det vi ser. Eller tycker oss se. Det handlar om människohandel och slaveri. Och det är naturligtvis stora pengar i omlopp. Patrick Cornwell, frilansande journalist från New York, börjar lika energiskt som oförsiktigt rota i skumraskaffärerna. Detta för honom till Paris och Portugal. Ally, hustrun, börjar undra vad som hänt när livstecknen upphör att komma. Och hon ger sig på resa i hans spår. Ally
tycks inte veta vad rädsla är. Hon skyr ingenting i jakten på den
älskade. Hon gräver ännu djupare än någonsin Patrick och det får
oerhörda konsekvenser för henne. Ally utser sig till redskap för
rättvisan och som läsare förstår man henne.
Kvinnorna på stranden är oavlåtligt spännande. Den är originell och har ett oförutsett slut. Den handlar om människovärde och rotlöshet. Det riktigt kusliga är att detta mycket väl skulle kunna vara verklighet. Och Tove Alsterdal, journalist och dramatiker, född 1960, är mycket duktig på pregnanta detaljer. Om jag ska invända mot något är det karaktärsskildringen av Ally Cromwell. Hon är lite väl tuff för att vara mänsklig. Modesty Blaise och Margaret Thatcher i en person. Ally är tvärsäker, snabbtänkt, orädd och stryktålig. Och det är väl tur för henne, men det kan fjärma henne från en mera veklig läsare...
Förlag: Lind&Co
Läs mer på Tove Alsterdals HEMSIDA
Kvinnorna på stranden är oavlåtligt spännande. Den är originell och har ett oförutsett slut. Den handlar om människovärde och rotlöshet. Det riktigt kusliga är att detta mycket väl skulle kunna vara verklighet. Och Tove Alsterdal, journalist och dramatiker, född 1960, är mycket duktig på pregnanta detaljer. Om jag ska invända mot något är det karaktärsskildringen av Ally Cromwell. Hon är lite väl tuff för att vara mänsklig. Modesty Blaise och Margaret Thatcher i en person. Ally är tvärsäker, snabbtänkt, orädd och stryktålig. Och det är väl tur för henne, men det kan fjärma henne från en mera veklig läsare...
Förlag: Lind&Co
Läs mer på Tove Alsterdals HEMSIDA
Etiketter:
Kvinnorna på stranden,
Lind&Co,
Thriller,
Tove Alsterdal
söndag 11 mars 2018
En smakebit på søndag,
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Utan spoilers förstås!
"Vid matdags om kvällarna var det alltid fullt på Shiseido i Ginza både däruppe och därnere. Ginko och Kinpei satt en stund i en hörnsoffa en trappa upp och väntade på att det skulle bli ledigt och när de efter ett tag lyckats få ett fönsterbord in till höger beställde de en av restaurangens lite finare standardrätter för det ville Ginko. Det var när han träffade Ginko som Kinpei vant sig vid att gå på folkliga restauranger i Asakusa - redan längesedan nu - men på dagdrivartiden hade det också hänt att dansvännerna dragit med honom på smågatskyffen nere på stan där de drack och åt varmt småplock ur gryta, friterat fläsk och annat smått och gott till fram på småtimmarna och därför var han numera inte direkt emot att låta sig övertalas av Ginko efter bion att gå på en sådan restaurang som hade varuprover i entrén. Tvärt om hade han börjat finna nöje i att bekanta sig med den folkliga smaken." Från sidan 11 i Mikrokosmos av Tokuda Shusei. (Ginko är förortsgeisha och Kinpei författare.) Fler smakebitar HÄR
Etiketter:
En smakebit på søndag,
Japan,
Läsutmaning,
Mikrokosmos,
Tokuda Shusei,
Tokyo
lördag 10 mars 2018
En ny tid
Historiska media |
Författaren, Ida Jessen, är en av Danmarks finaste författare och medlem av Det danske akademi. Hon har skrivit både romaner, noveller och barnböcker och är också översättare. Ida Jessen har fått många litterära priser. För En ny tid har hon fått både Blixenpriset och DR:s romanpris.
Översättare: Ninni Holmqvist. Historiska media 2018.
Den vackra kongeniala illustrationen på omslaget kommer från tapeten Chrysanthemum av William Morris.
fredag 9 mars 2018
Däruppe är det tyst
Gerbrand Bakker är en fantastisk holländsk författare och trädgårdsmästare, född 1962. Två av hans romaner har kommit ut på svenska på Nilsson förlag och i översättning av Per Holmer. Omvägen har jag redan läst och var mycket förtjust. Nu har jag läst debutboken Däruppe är det tyst också. Gerbrand Bakker säger sig ha lärt sig att stryka ner genom att skriva texter till TV - serier. Och det finns inga onödiga ord i hans berättelser. Hans karaktärer är inga pratmakare utan snarare tystlåtna enstöringar. Helmer van Wonderen lär en känna genom det han gör. Helmer var bara 18 när hans tvillingbror Henk omkom i en bilolycka. Bilen framfördes av Henks flickvän Riet. Helmer känner sig decimerad utan brodern. Henk var sin fars son och förväntades ta över jordbruket. Helmer läser nederländsk språk - och litteraturvetenskap i Amsterdam, men beordras nu hem av fadern, som aldrig förstått sig på sonens studier. Helmer protesterar inte, men har definitivt ett horn i sidan till fadern, som nu är gammal och sängliggande och måste ha hjälp med allt. Helmer har burit upp fadern på ovanvåningen. Han möblerar om och målar om på bottenvåningen och blir som 57 - åring äntligen lite självständig. Riet tar plötsligt kontakt igen. Helmer har alltid undrat om det var honom eller Henk hon egentligen var intresserad av. Bakker beskriver landskapet och gården väldigt tydligt. Läsaren är där. Blåkråkan i trädet utanför faderns hus siar om död; de båda åsnorna ses ständigt vid varandras sida, hönsen, korna och de tjugo fåren kräver sin skötsel. Helmer ser till allt och alla. Men - hur blir det i fortsättningen? Ja, det kan en fundera över medan en otåligt väntar på nästa bok av Gerbrand Bakker.
Etiketter:
Däruppe är det tyst,
Gerbrand Bakker,
Holland,
Nilsson förlag,
Omvägen,
Per Holmer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)