Ekorren. Novellsudoku 2017

Modernista

Vi befinner oss på en ö någonstans en grå novemberdag där hav och himmel flyter samman till ett ingenting. Det blåser hela tiden och sjöfåglarna guppar på vågorna. En äldre stadigt byggd kvinna stiger upp i gryningen, klär sig varmt och tänder eld i sin spis. Sedan sitter hon framför spisen och värmer sig och tänker. Därefter beslutar hon sig för att ta sin morgonmedicin. Madeiran förvaras i kylskåpet. Hon tycker bäst om madeiran kall. När hon ser ut genom fönstret ner mot stranden ser hon en liten figur som hon så småningom identifierar som en ekorre. De brukar komma från fastlandet på brädor o. dyl. Men kvinnan har längtat efter ett levande väsen på ön så hon ger sig ut och strör brödsmulor överallt för att ekorren ska stanna. Radion har tystnat i brist på batterier så hon har faktiskt ärende in till fastlandet. Båtmotorn står lutad mot väggen. Den måste hon ha för det är för långt att ro. Det förefaller som om kvinnan är ensam i världen; definitivt på ön, men också utan anhöriga för övrigt. Ekorren blir en stor sak för kvinnan. Hon vill ha lite distans till den och det antar hon passar ekorren också. Kvinnan är stark och van att klara sig själv. Hon släpar omkring på brädor och stockar i den kuperade terrängen och när hon blir trött bäddar hon ner sig i en klippskreva och sover en stund. Ekorren är både vän och fiende på en gång och det pågår någon sorts dragkamp mellan kvinnan och djuret. Det förefaller mig som om kvinnan förlorar mer och mer kontakt med verkligheten i samma mån som ekorren tar över. Till slut har ekorren tagit sig in i stugan.  Och har sönder madeiraflaskan. Tove Janssons novell Ekorren är fint skriven av en som kan naturen, havet och vindarna. Kvinnans ensamhet och sinnesstämningar skildras inkännande. Det saknas inte heller humoristiska inslag. Ekorren ingår i samlingen Noveller och passar in i Novellsudokut på nr 4:  Endast ett ord i titeln i avdelningen europeiska författare. Det vackra omslaget är ett Självporträtt gjort av Tove Jansson 1932

Helgfrågan v. 45

Mias helgfråga är enkel och lättfattlig: Vad läser du?

W&W

Jag läser Hon är inte jag av Golnaz Hashemzadeh Bonde. Det är hennes första bok. Den andra det var vi har jag redan läst och tyckt väldigt mycket om. Det kommer något här på bloggen om den endera dagen.

Bonusfrågan: Vad ska du göra i helgen.
Jag ska lyssna på ett föredrag om Honungsbin -  här finns framtidens antibiotika
med forskaren Tobias Olofsson. 
Kanske blir det också en konsert någonstans

Hett i hyllan

Monica: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

Den här boken står obegripligt nog oläst i min hylla. The Distant Hours av Kate Morton har ett tilltalande yttre och om jag förstår saken rätt så är innehållet läckert. Brev som sätter igång oförutsedda händelser som till leder bakåt i tiden. Engelsk landsbygd, degenererad överklass, passion, familjehemligheter, gotiska romaner, mystik - visst låter det som läsning för kulna vinterkvällar? På baksidan står det bl. a. så här:
"Inside the decaying castle, Edie begins to unravel her mother´s past. But there are other secrets hidden in the stones of Milderhurst Castle, and Edie is about to learn more than she expected. The truth about what happened in the distant hours has been waiting a long time for someone to find it."
670 sidor.

Vargarnas historia

Albert Bonniers förlag

Emily Fridlund fanns med i år på den korta Booker - listan med Vargarnas historia.  Det är författarens debut. Den handlar om femtonåriga Linda som bor i skogstrakterna i norra Minnesota med sina föräldrar, som hon tror egentligen inte är hennes riktiga föräldrar. Mamma sitter och syr täcken och pappa sitter i vedboden och dricker öl. De har bott i ett kollektiv och Linda tror  att någon bara har lämnat henne där. Hon gillar inte skolan där hon blir kallad Miffot och Kommunisten, men ute i naturen känner hon sig hemma och djur älskar hon. En dag ser hon att någon flyttat in i det tomma huset andra sidan sjön och inte långt efter stöter hon ihop men en ung kvinna och ett barn på vägen. De väntar på att mannen i huset, Leo,  ska komma hem från sitt arbete. Hans släkt tillhör Kristen Vetenskap sedan tre generationer tillbaka. Kvinnan, Kleopatra eller Patra, är inte fullt övertygad, men rättar sig efter mannen. Linda sitter barnvakt åt 4 - årige Paul. De kommer bra överens alla fyra, och Linda tycker att hon äntligen fått en familj. Men så småningom smyger sig en oro på Linda; en oro över att något inte är som det ska med Paul. Han mister kontakten med verkligheten från tid till annan och uppvisar även andra tecken på ohälsa. Hon vill inte heller äventyra den gemenskap hon slutligen funnit. Men det hela utvecklar sig till en tragedi som gör Emily ensam igen. Det doftar skog och mossa om den här romanen och som läsare trivs en lika bra i naturen och bland djuren som någonsin Linda. Hon är ett maskrosbarn men hon kommer att klara sig. Det vill jag tro i alla fall. Barns utsatthet är ett tema i boken. Vargarnas historia är en bok att ta till sitt hjärta.

Lukten av underjord

Bokförlaget Semic

Bokförlaget Semic har i många år givit ut en novellsamling till jul. I år heter den Mord och inga julvisor och jag har läst novellen Lukten av underjord av Camilla Prell-Weichl, en av de tre novellerna i den här samlingen som Dast Magazin tyckte var allra bäst. Den har inte mycket med julen att göra mera än att det är julskyltning. Lukten av underjord handlar om en familj i sönderfall. En möter först kvinnan i familjen och förstår att hon har problem med ett utåtagerande barn vid namn Viggo samt en man som helst håller sig hemifrån och dessutom tar till flaskan.  Modern har svårt att älska sitt barn och värre blir det när hon äntligen föder den flicka hon längtat efter. En är helt inriktad på Viggo men plötsligt blir det ännu obehagligare och en börjar undra var störningen egentligen ligger. Kvinnan har inte sett sin son på många år när när hon plötsligt en dag står öga mot öga med honom med en glasruta emellan. De känner igen varandra och sedan är han borta. Modern sitter fast i en tunnelbanevagn tillsammans med många andra. Det sägs att någon går omkring på spåren och strömmen måste slås av. Mitt emot henne sitter en äldre kvinna som luktar dålig hygien och har en varelse i en korg vid sina fötter. En förstår att något ytterligare hänt i familjen och att det inte finns mycket utrymme för något hopp. Novellen är berättad i jag - form och det är ur kvinnans/moderns perspektiv vi ser tillvaron. Här lämnas mycket kvar åt läsarens fantasi. Berättelsen hänger i luften tidsmässigt och miljön är också obestämd. Säkert inte av en händelse. Jag läste novellen flera gånger och blev mer och mer konfunderad.
Lukten av underjord får komma in på nr sju i avdelningen för svenska noveller; En berättelse i jag - form i Novellsudoku 2017. 

Veckans topplista v. 45 - Ryssland 100 år sedan revolutionen

Johannas topplista vecka 45: Ryssland – 100 år sedan revolutionen (fri tolkning, du bestämmer hur din topp fem har anknytning till det ryska)

1. Den sista kejsarinnan: Alexandra Fjodorovnas liv och död av Greg King

2.  Ensamhetens vin av Iréne Nemirovsky. Hélène och hennes familj  flyr undan revolutionen först till Finland och så vidare till Paris

3. Romanov: den sista tsardynastin 1613 - 1918 av Simon Sebag Montefiori . 2017.

4. Anastasia: ett gåtfullt kvinnoöde av Hans Nogly. Ett flertal kvinnor har under tidernas gång uppgivit att de var tsar Nikolajs yngsta dotter, Anastasia. 

5. Doktor Zjivago av Boris Pasternak. Jag minns särskilt väl den fruktade bolsjeviken Strelnikov, Laras förste man, när han åkte med det framrusande svarta rödflaggade tåget genom den snöiga skogen. 

Ryska klassiker (lästa och i ett par fall också sedda).
1. Krig och fred av Leo Tolstoj
2. Idioten av Fjodor Dostojevskij
3. Spader dam av Alexander Pusjkin
4. Oblomov av Ivan Gontjarov
5. Stilla flyter Don av Michail Sjolochov

Tematrio - Rymdgrejer i titeln

Varför kan man inte sova när det är fullmåne, undrar både jag och dottern? Denna undran får utgöra bas för veckans tema. Berätta om tre böcker, dikter, musikstycken, TV-serier eller filmer som har något som finns i rymden i titeln! undrar Lyran. (Jag och mina barn undrar också.)

1. Det blåser på månen av Eric Linklater. En riktig gammal favorit. Dina och Dorinda införlivades omedelbart i kamratkretsen.

2. Aniara av Harry Martinson. En revy om människan i tid och rum

3. Vintergatan   av Zacharias Topelius

Och nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans
så saligt leende som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än
jag har den lärt av stjärnorna och vill du höra den? 

----

Bonus: Satellit av Ted Gärdestad