skip to main |
skip to sidebar
 |
| Albert Bonniers förlag |
|
|
Förra veckans sista radionovell hade titeln Om ett träd och är skriven av Arne Dahl. En kvinna i fertil ålder har efter en skilsmässa bosatt sig i ett ensligt beläget torp. Hon är trött på stadslivet och de urbana kraven och på att försöka vara lyckad. Allt kändes som dekoration och utsmyckning - maken också. Och runt dem rörde sig en legion av zombies. Om ett träd faller i skogen och ingen hör det åstadkommer det då något ljud, frågar hon sig. I och med att hon reducerar yttervärlden återupptäcker hon sin själ. Rymden inom oss upplever vi som det största hotet. Sin egen själ upplever hon som snöpt. En hopknycklad själ låter när den vecklar ut sig. Hennes lilla torp i skogen har en underbar trädgård där skymningen rinner in. Mörkret är ursprungligt och kompakt. Men i vargtimmen kommer ljuden; hasandet, knarrandet, gnyendet och till sist det värsta av dem alla som sågande i metall. Kommer de utifrån eller inifrån? Är det någon som vill ut? Eller in? Kvinnan skriver. Och hon skriver allra bäst i vargtimmen. Hon är på väg att återerövra sin handstil och hon har lämnat instagramblicken. Hon känner att det händer något med henne. Jag läser Om ett träd som en allegori. En helt magisk novell som jag har lyssnat på flera gånger. I utmärkt uppläsning av Saskia Husberg.
Om ett träd passar på punkt nr 10. Läs en novell som utspelar sig på hösten i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell. II
Charlotte Brontës novellfragment Emma gjorde mig väldigt snopen och lurad på konfekten eftersom slutet hänger helt i luften. Jag vet att det är ett fragment, men i alla fall. Läsningen fick mig att gå upp i varv av indignation och empati. Lite hämnd/upprättelse hade suttit fint. Jag förmodar att den miss Fitzgibbon, som kommer till flickskolan Fuchsia Lodge och en av fröknarna Wilcox, är densamma som titelns Emma. Emma är en ocharmig grå liten flicka. Miss Wilcox, som inte direkt utmärker sig för någon medkänsla eller finkänslighet, anstränger sig för att ha fördrag med flickan eftersom skolan så väl behöver elevavgiften. Hon låter sig imponeras av mr Conan Fitzgibbon Esq. och Emmas eleganta garderob. Hon utgår ifrån att hon har att göra med fint och förmöget folk. Miss Fitzgibbon åtnjuter vissa favörer - i enlighet mr Fitzgibbons krav - som gör att skolkamraterna ser snett på henne. Berättelsen är så fint skriven och rent principiellt tror jag att den har bäring än idag. Den arma lilla Emma går en oviss framtid till mötes. På vad sätt säger jag inte. Läs själv! Den här novellen platsar på punkt nr 1 Läs en novell som är utgiven 2016 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell. II
 |
| Sveriges radio |
Igår började Ulla Skoog läsa Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson i radioföljetongen i P1 kl 11.35. "En ung kvinna som föredrar att älska kvinnor och inte män, är enligt den
församling där flickan uppfostras till att bli missionär, besatt av
demoner. Och flickans adoptivmor, Mrs Winterson, är inte sen att hålla
med." Så beskrivs den på hemsidan. Det är länge sedan jag läste Det finns annan frukt än apelsiner så det ska bli riktigt roligt att höra den. Kan tänka mig att Ulla Skoog kommer att göra den all rättvisa.
Lyrans tematrio: Dags för en ny månad och en ny variant av majtema. Det finns många
författare och bokliga karaktärer som heter någon variant av Maj, t ex
Maja, Mei, Maya eller liknande. Berätta om tre böcker skrivna en författare, eller innehållande en karaktär vid namn Maj!
1. Min granne Totoro, Hayao Miyazakis underbara animerade film från 1988, figurerar en pappa och hans två döttrar, Satsuki och Mei. Modern ligger på sjukhus. Den yngre dottern, Mei, hittar en hemlig gång till en magisk skog där hon träffar på skogsanden Totoro. Tillsammans med honom och kattbussen, världens bästa transportmedel, börjar ett underbart äventyr.
2. Konstnären Carl Fredrik Hill hade en syster som hette Marie - Louise och kallades Maja. Marie - Louise heter Kerstin Norborgs fina roman om denna Maja, som också hade velat måla. Men det var Carl Fredrik som fick åka till Paris. Inte heller kunde hon gifta sig med den man hon velat ha utan det blev en helt annan. Maja fick ett bra liv ändå trots att hennes drömmar inte blev uppfyllda.
3.
Komm, lieber Mai, und mache
die Bäume wieder grün
und lass mir an dem Bache
die kleinen Veilchen blühn!
Wie möchte ich doch so gerne
ein Veilchen wieder sehn,
ach, lieber Mai, wie gerne
einmal spazieren gehn!
---
Text: Christian Adolf Overbeck (1775)
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart (1791)
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att bjuda varandra på en smakebit av det vi just läser. Utan spoilers!
"Den unga kvinnan ringer på lägenhetsdörren på bottenplanet. På namnskylten står det med snirklig skrift: Frk Jungnickel. En fågel kvittrar, två korta drillar, sedan är det tyst igen. Mannen bredvid henne harklar sig, även han ringer på dörrklockan, otåligt och länge. Den här gången hör man steg, den lilla gallerförsedda gluggen i dörren öppnas, en gumma tittar ut, helt nollställd, bara ryckningar i ena ögonlocket. Efter ett tag verkar hon begripa vad mannen från socialen säger. Den unga kvinnan och mannen måste legitimera sig, sedan får de komma in. De följer efter gumman genom hallen in i ett långsmalt rum. Den unga kvinnan ser sig omkring, det drar och hon känner kylan i ansiktet, fönstret måste vara otätt. Här kommer hon att tillbringa de kommande månaderna, kanske även åren. Hon har precis fyllt arton, rummet har hon blivit anvisad av socialen, precis som platsen som kontorshjälp på ett statligt starkströmsföretag." Från sidan 7 i April av Angelika Klüssendorf. April är en fortsättning på Flickan.
Fler smakebitar HÄR
Agneta Pleijels nya roman, Doften av en man, en fortsättning på Spådomen, bygger
på minnen av den unga kvinna som från 60-talet och 20 år framåt var hon. Hon flyttar från Lund till Göteborg till en liten lägenhet i Haga och lever studentliv. Hon lyckas bra med sina studier. Över huvud taget är hon angelägen om att prestera på olika områden, inte minst kärlekens. Hon är ganska ensam. Den enda verkliga vännen, Nanna, har hon lämnat i Lund. Agneta Pleijel berättar om sig i tredje person, men lägger då och då in kommentarer i första person. Jag imponeras av att hon minns så mycket. Mycket har hög igenkänningsfaktor. Hon möter kända författare och kulturpersonligheter, hon deltar i diskussioner och skriver artiklar. "Jag bar mig åt som om jag trodde att jag var lika mycket värd om en man", skriver hon. Efter åtta år flyttar hon till Stockholm och börjar arbeta på Aftonbladets kultursida under Karl Vennberg. Han blir en mycket god vän och kanske något av en fadersgestalt för henne. Föräldrarnas turbulenta förhållande är en börda för alla tre döttrarna, men särskilt för den äldsta, Agneta, som efter skilsmässan får ta emot moderns förtvivlade sorg. Hon älskar sin pappa och längtar efter att bli sedd av honom, men hon känner det som ett förräderi mot mamman. Agneta vill skriva, men det ligger som en hinna mellan henne och orden. "Skriva pågår oavbrutet", skriver hon. En skriver i huvudet. "Så mycket förstår hon , att språk är beröring, förbindelse och trafik." Hon läser fantastiska författare - till exempel Den femte sanningen av Doris Lessing - och blir alldeles upplyft. I tio år lever hon ihop med en intressant man som hon kallar L. De har det bra ihop, men han är inte nöjd med hennes kropp (!). Hon är förälskad och vill ha barn, men det vill inte han. Hon blir gravid och L vill abort, men då griper Karl Vennberg in och övertygar Agneta om att hon bör föda barnet. Det ångrar hon inte. Knappast L heller. Författaren skriver rakt och öppet även om känsliga saker. Många fina formuleringar åker in i citatboken. Agneta är en mycket känslig kvinna, men hon ger ett intryck av att vara stark. Doften av en man är en roman att älska och slutar med orden "Skriva är att leva för att komma hem".
Inlägg
