Olikhetsutmaningen: Liv och död

enligt O
Veckans två ord i olikhetsutmaningen är liv och död och jag vill att ni berättar om böcker, film, tv-serier eller annan kultur som kan kopplas till detta motsatspar.
Livet är ett i vinden vacklande hus: dikter 1973 - 1986 av Sirkka Turkka i över sättning av Bo
Carpelan 1987, innehållande bland annat en dikt med den oemotståndliga titeln "En gång blev jag nästan bjuden på ett bröllop". 2015 kom En hund i strumpyxor: dikter 1989 - 2013.
Sirkka Turkka föddes 1939 i Helsingfors. Hon utbildade sig till stallmästare, men blev snart författare på heltid.
Kroppens sällsamma liv efter döden. Likets kulturhistoria av Mary Roach. Hur vet man att man är död? och Ur askan i komposten är ett par av kapitelrubrikerna. Författaren skriver så här i förordet: "Som jag ser det är det inte alltför stor skillnad mellan att vara död och att befinna sig ombord på ett kryssningsfartyg. Det mesta av tiden går åt till att ligga på rygg. Hjärnan är avknäppt. Man börjar bli lös i hullet. Det händer inte särskilt mycket nytt och inget förväntas av en." Kroppens sällsamma liv efter döden tillägnas Underbare Ed

En läsupplevelse

Marilynne Robinson föddes 1943 i Idaho i en presbyteriansk familj. Numera bor hon i Iowa City och tillhör en kongregationalistisk församling där hon ibland predikar. Hon är mycket influerad av Jean Calvin som verkade som reformator på 1500 - talet vid sidan av Luther. 2016 blev MR teologie hedersdoktor i Lund. Gilead är Marilynne Robinsons andra roman. Den kom ut 2004, tjugofyra år efter hennes första, Systrar. Gilead är en fiktiv småstadshåla i Iowa. Det bibliska Gilead ligger öster om floden Jordan. I Gilead möter vi 1956 den 76 - årige prästen John Ames. Hans hjärta är svagt och han inser att den sjuårige sonen kanske inte har sin far så länge till. John Ames älskar världen och livet. Han vill inte bli gammal och inte vara död. Själva existensen är ett mirakel för honom. Nu bestämmer han sig för att skriva ett brev till sonen där han berättar om sitt liv. Det blir en blandning av dagbok, minnen, släkthistoria och religionsfilosofiska reflektioner. John Ames har en mycket yngre hustru. Hon kom till kyrkan en regnig, välsignad pingst och efter en tids bekantskap säger hon: Du borde gifta dig med mig. Och så gör hon det. John Ames älskar ensamheten och tystnaden i kyrkan i gryningen. Hans bäste vän (men inte meningsfrände) pastor Boughton har en rad barn. Ett av dem, Jack, är en riktig olycksfågel. Den gode och vänlige John Ames har svårt att tycka om honom. Han anser att Jack är ohederlig och rent av elak. Jack förorsakar mycken sorg för sin familj. Jack är det svarta fåret och den förlorade sonen. Men Jack är den som älskas mest av fadern. Kärleken är helig. Hur värdigt dess föremål är har egentligen ingen betydelse, skriver John Ames. I Ames egen familj finns den skötsamme tio år äldre brodern Edward, familjens stolthet. Han reser iväg för att studera i Tyskland och kommer hem som ateist - till stor sorg för föräldrarna. Gilead inleds med att John Ames och hans far söker upp farfars grav i Kansas. Farfar var en stridbar, enögd abolitionist (motståndare till slaveriet) som manade sina församlingsbor ut i strid från predikstolen iförd blodig skjorta och pistol. John Ames far blev pacifist. Här är många far/son - relationer. I Gilead möter en många religiösa rörelser, många litterära och bibliska referenser och amerikansk historia. John Ames är en älskvärd och mångfacetterad man och en mycket mänsklig präst vars största synd är avund. Han är ödmjuk och humoristisk och han gläds över de små tingen i tillvaron.
Gilead är en fantastisk roman som en måste ge sig tid med. Texten är inte indelad i kapitel och det gör kanske att den upplevs som tyngre än den egentligen är. Språket är utmärkt och översättaren Niclas Nilsson förefaller ha gjort ett bra arbete. Jag har tagit mig mycket god tid med Gilead och jag har blivit väldigt förtjust i brevskrivaren. Jag har slagit upp mycket och lärt mig massor om degansikten, religiösa rörelser, poeter, jayhawkers, osv. Jag gillar den sortens läsning som en får stångas med. De två övriga delarna i denna triptyk heter Hemma och Lila.  Marilynne Robinson är inte bara romanförfattare. Hon är essäist också. Ett nobelpris i litteratur vore på sin plats. Pulitzerpriset har hon redan fått. Och en en hel massa andra priser.

Fem om da´n - klarar vi det?

Anna  på och dagarna går utmanar oss:

Visst minns ni den där rekommendationen om att man skall äta minst fem grönsaker/frukter om da'n? Nu tycker jag att det vore roligt att utmana bloggkommunityn på en femomda'nare. Visst vore det kul med fler samtal här på bloggarna? Kan vi skapa lite aktivitet på varandras bloggar genom att kommentera hos fem bloggare varje dag? 

Kanske vill någon hänga på? Jag har börjat så smått redan denna veckan och hoppas att du också har lust att köra fem om da'n. 

Sprid ordet och kommentera hos en bloggare som du känner eller en som är alldeles ny. På bokbloggar.nu finns alltid fina inlägg att läsa. 

Kulturkollos veckoutmaning

Kulturkollo: Veckans utmaning: Din bästa plats i sydsverige.
Jag väljer en bit kuststräcka på ostkusten strax söder om Åhus. En underbar strand, klart och fint (och kallt) vatten; tallar, vresros, gulmåra och backsippor. Dit kan en dra sig och bara vara. Där läser en som mest och bäst.
Litterära referenser: 

En berättelse från kusten av Birgitta Trotzig
En skildring från det medeltida Aos. 1961

Fiskarens påg av Walter Nilsson
Författaren berättar om sin uppväxt i Yngsjö på 40- och 50 - talen. 1978

Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson.
Om den s. k. yngsjömörderskan Anna Månsdotter, som blev den sista kvinnan som avrättades i Sverige 1890. 2013

Nils Tufvesson och hans moder: en bonderoman av Gustav af Geijerstam
En psykologisk skildring av mordet i Yngsjö på 1880 - talet. 1902

Den fjärde spelpjäsen av Christer Nylander
Deckare. 2005

Bryggan av Chestin Juhlin.
Kriminalroman. 2013   

Tematrio - Tid i titlar

Lyrans tematrio:  Tiden går, men allt består eller hur är det man brukar säga? Många romaner handlar om tid på olika sätt och många har dessutom någon form av tidsangivelse i titeln. Berätta om tre romaner vars titel innehåller något som anspelar på tid! 

1. Tokyo år noll  av David Peace.  Inspektör Minami är nästan medvetslös av svält och sömnbrist. Han vacklar runt i ruinerna av den kejserliga huvudstaden år1946; en besegrad, ockuperad, förnedrad och nödlidande stad. Minami plågas av nederlaget men också av minnen av övergrepp han själv har begått som soldat i Kina. Varför se till att individuell rättvisa skipas när den samhälleliga orättvisan är så himmelsskriande?
2. 4.50 från Paddington av Agatha Christie kom ut 1957. Den har filmats åtskilliga gånger. En kvinna ser från ett tåg hur ett mord begås på ett annat. Hon berättar för polisen, som inte tror henne. Då vänder hon sig till Miss Marple, som tar det hela på allvar och naturligtvis löser fallet. 

3. Grymma april av Ismail Kadaré tilldrar sig i Albanien i början av 1900-talet. Kanun är det som styr bybefolkningen i den lilla bergsbyn. Den unge Gjorg Berisha tyngs av kravet på att han måste ta ut blodshämnd för sin bror, det fyrtiofjärde offret i en vendetta som pågått i sjuttio år.
Det råder en ödesmättad stämning i hela romanen; språket är kärvt och avskalat. Grymma april gör ett outplånligt intryck. 

Den sista kvinnan

Det gick fort och lätt att läsa Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir. Maria och Flóki dricker ett glas champagne på nyårsafton och han förkunnar att hon är kvinnan i hans liv, men att han nu tänker lämna henne för en annan man. Jaha, men vi har ju varit gifta i elva år, säger Maria aningslöst. Jovisst, men nu är det ju som det är och Flóki tänker inte undandra sig ansvaret för de gemensamma två och ett halvt år gamla tvillingarna. Perla, som är dvärgväxt och bor i en lägenhet i källaren, blir Marias förtrogna och rådgivare. Perla är spökskrivare åt deckarförfattare och expert på parrelationer. Maria, som arbetar som biståndshandläggare och är väl förtrogen med allt lidande i världen, tycker inte att hennes personliga elände är så mycket att tala om. Hon ringer upp mannen i sitt liv med jämna mellanrum och de talar lugnt och sansat om olika saker. Mest är det Maria som ställer frågor eftersom hon inget förstått trots allt Flókis kvälls- och helgarbete. Flóki hälsar på då och då. Maria hoppas att han tänker komma tillbaka. Om inte annat så när adoptionsmyndigheterna hör av sig och meddelar att nu - efter sex år - väntar en liten flicka på dem! Man kan inte lura en liten flicka, säger Maria. Sedan uppenbarar sig Marias totalt okända biologiska pappa, Albert, och mormor visar sig ha levt något av ett dubbelliv! Så håller det på boken igenom. Logiken stämmer inte alla gånger. Vi får veta att Maria är kolossalt vacker och har hästsvans. Annars är det inte mycket med karaktärsbeskrivningen. Albert säger till Maria vid deras första och enda möte att hon är tredje generationens kvinnor som lägger band på sina känslor. Maria bestämmer plötsligt att den lille Björn, två och ett halvt år, ska klippas och nappen ska kastas åt änderna. Björn vill inte bli av med sina lockar och underläppen darrar. Hårfrisörksan näst intill vägrar, men Maria har bestämt sig. "Han ska växa upp till man och får inte visa några tecken till känslomässig svaghet"!!! Otroligt! Perla är den en får lära känna bäst. Hon håller inte precis tillbaka några känslor och besitter en viss klokskap och livserfarenhet. Det finns en viss ironisk humor i Den sista kvinnan som piggar upp. Man kan säga att romanen mycket handlar om identitet. Men det saknas psykologisk blick. Slutet kommer lite hastigt på och känns komprimerat och ofullständigt. Men ett visst driv finns det och allt är inte förutsägbart. Jag kan sträcka mig till en trea. Översättare: Arvid Nordh. Weyler förlag.

Jag blev nyfiken på skyrtårtan som nämns i boken. Den förefaller vara något i stil med vår cheesecake. Skyr är närmast släkt med yoghurt och tycks finnas även i Sverige i flera smaker.

1 paket kex med kanelsmak

1-2 burkar Vaniljskyr (500 gr)

0,5 liter grädde

2 burkar körsbärssylt

Smula kexen som en botten i en ungsfast form. Vispa grädden och skyren tillsammans och lägg ovanpå kexbottnen.

Häll sedan sylten ovanpå och jämna ut. Förvara i kylskåp i några timmar.

Olikhetsutmaningen : regn och sol

enligt O
säger sig ha sovit över Olikhetsutmaningen med två dagar.
Lite sent kommer alltså veckans olikhetsutmaning, inspirerad av vårvädret. De två orden för veckan är regn och sol. Din uppgift är att koppla ihop dessa ord med kultur av något slag.
I Kerstin Ekmans roman Guds barmhärtighet (Vargskinnet del 1) förkommer ett våldsamt regn som leder till en väldigt sinnlig och vacker kärleksscen mellan barnmorskan Hillevi Klarin som hämtas till sin tjänst i Svartvattnet av Trond Halvorsen. De båda tar sin tillflykt undan regnet under en väldig gran. Guds barmhärtighet är en fantastisk roman hela vägen dessutom.

I Främlingen av Albert Camus möter vi en man, Mersault, som känslolöst bevistar sin mors begravning. Därefter skjuter han oprovocerad en arab på stranden. Det jag minns väldigt väl är beskrivningen av den brännande solen. 

Av en ren händelse läser jag nu en bok där det förekommer mycket regn; ja, vatten över huvud taget. Gilead är Marilynne Robinsons roman om den till åren komne prästen John Ames som skriver ett brev till sin 7 - årige son. Gilead är första delen i en trilogi. De två andra delarna har titlarna Hemma och Lila