Att bli lämnad

Helt otippat tyckte jag mycket om Berättelse om ett äktenskap av norske Geir Gulliksen. Berättelse om kärlek kunde också varit en lämplig titel. Jon möter Timmy, tycke uppstår och efter mycket kort tid är han beredd att lämna sin unga hustru sedan två år och deras lilla dotter för detta nya han inte kan avstå ifrån. Timmy är så levande och går sin väg rakt fram. Hon studerar till läkare. Jon är några år äldre och journalist. De blir ett par, Jon och Timmy; får två barn och försäkrar varandra att inga andra älskar varandra så som de gör. Deras förhållande är unikt. Allt berättar de för varandra. Tiden går; Timmy avancerar; Jon blir freelanceare och hemmafru. Han tvättar, städar och lagar mat och beundrar sin hustru över allt annat. Är hon hemma och i samma rum så är han trygg. Jon till och med uppmuntrar henne när hon träffar en man som hon kommer att dela sitt stora motionsintresse med. Harald och Timmy arbetar båda med folkhälsa. Jon är lite besviken å Timmys vägnar för att Harald ser så alldaglig ut. Han har inte träffat Harald men sett honom på bild. Timmy berättar fortfarande allt för Jon och Jon protesterar inte. Och det är här jag vill skrika stopp! Ser ni inte vart det här barkar? Jon vill inte se. Eller vill han inte tro det han egentligen ser? Han vill att Timmy ska vara fri och levande. Varför ger Jon så totalt upp sitt eget liv för att leva genom Timmy? Har han ingen självbevarelsedrift alls? "Den som blir övergiven blir hjälplöst bunden till den som överger." skriver Gulliksen, och "Allt vi hade gjort mot våra före detta älskande kunde vi inte göra mot varandra".  Författaren analyserar (den bedrägliga) kärleken utifrån Jons synvinkel. Här sägs mycket klokt och ställs många relevanta frågor. Det som saknas är lösningar och svar. Så klart. Berättelse om ett äktenskap är helt och hållet ett vuxendrama. De tre inblandade barnen saknar röst. Språkdräkten är vacker och ofta poetisk. Då och då tänker jag på Lena Andersson och Egenmäktigt förfarande. Den här boken kan lätt bli film och den skulle passa utmärkt i en läsecirkel. Weyler förlag. I översättning av Urban Andersson

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!

Jag väljer en bit från sidorna 7 och 8 i Vegetarianen av Han Kang från Sydkorea.
Översättning: Eva Johansson. Natur & Kultur.

"Innan min fru blev vegetarian hade jag alltid tänkt på henne som alldaglig i alla avseenden. Om sanningen ska fram var jag inte ens attraherad av henne första gången vi träffades. Varken lång eller kort, pageklippt hår, glåmig gulaktig hy, ganska markerade kindben - henne bleka uppenbarelse sa mig allt jag behövde veta. --- Jag behövde inte låtsas att jag hade intellektuella intressen för att imponera på henne eller oroa mig för att hon skulle jämföra mig med männen som poserar i modemagasinen, och hon hetsade inte upp sig ifall jag råkade komma för sent till någon av våra träffar. Kulmagen som började ge sig tillkänna i tjugofemårsåldern, mina smala ben och armar som envist vägrade bli muskulösa hur mycket jag än tränade, mindervärdeskomplex jag brukade ha för storleken på min penis - jag kunde vara tryggt förvissad om att jag inte behövde bekymra mig om sådant för hennes skull."         Fler smakebitar HÄR

Mias helgfråga

MIAS helgfråga 


Vilket ämne läser du helst? Enligt bild ovan som kommer från Bokus.
Vilken är den bästa bok du läst inom det ämnet?

Svårt. Jag läser många olika ämnen. Först och främst skönlitteratur. Men jag är också väldigt förtjust i att läsa biografier om författare och naturligtvis också memoarer.  Och där finns det mycket att välja på. 

Jag väljer Sanningens vägar. Anne Charlotte Lefflers liv och dikt av Monica Lauritzen. ACL:s liv blev kort och dramatiskt. Hon och alla hennes privilegierade väninnor levde bekvämt, men instängt och styrt av konvenansen. Hon visste tidigt att hon ville skriva. Det sågs inte med blida ögon av maken, häradsdomaren Gustaf Edgren, så hon fick vackert skriva under pseudonym. Svärföräldrarna tyckte att hon hade för mycket kunskaper och klädde sig för fint för att vara riktigt huslig. En tid ansågs hon jämte Strindberg vara de ledande författarna under det moderna genombrottet

Veckans ord på X

enligt O: "Jahaja, det blir några tuffa veckor helt klart. Den här veckan är det ord på X som gäller och jag har krystat fram följande fem":

xantippa
I Geniets bättre hälft kan en läsa om fem hustrur till berömda män, bl. a. Sokrates flickhustru Xantippa. Författare: Francoise Xenakis
x-box
デッドオアアライブ = Dead or alive spelserie för Xbox utvecklat av Team Ninja

xenofobi
En självbiografisk roman om hur det var att växa upp på danska landsbygden på 60 - talet med en tysk mamma. De som blinkar är rädd för döden 
av Knud Romer

x-kromosom
x-kromosomen avgör kön. Två x - kromosomer och en blir kvinna. Här tycker jag att det kan passa bra med Å, alla kära systrar av Ebba Witt Brattström

xylitol
Kladdkaka med xylitol (björksocker)
20 gram smör
1 ägg
2 msk vispgrädde
¾ dl mandelmjöl
2 tsk kokosmjöl
2 msk övrigt hasselnötsmjöl
2/3-1 msk kakao
ca 1 ½ msk xylitol
1 ½ krm vaniljpulverSätt ugnen på 175 grader och smält smöret. Blanda alla torra ingredienser. Blanda i ägg, smöret och vispgrädden. Rör om tills allt blandat sig. Smaka av om smeten är lagom söt (byt eventuellt ut xylitolet mot 1 ½ - 2 msk sötströ). Häll smeten i en smörad och bröad springform på 12 centimeter. Grädda kladdkakan mitt i ugnen på 175 grader i ca 10-12 minuter (kladdkakan ska fortfarande vara lite kladdig). Kladdkakan serveras med fördel kall md en klick grädde eller glass!

Bokbloggsjerka 27 - 30 januari

Plötsligt är Bokbloggsjerkan på Annikas Litteratur- och kulturblogg tillbaka. Jätteroligt! Men hon ställer en svår fråga.  
Om du skulle tvingas välja mellan en hög av böcker av för dig okända författare, eller en med dina favoriter, vilken hög skulle du välja och varför?
Jag skulle helst vilja försöka mig på en förhandling. 50/50. Men jag antar att det inte går och då fegar jag ut och väljer favoriterna (annars vore de ju inte favoriter). Jag vill inte sitta där med tio böcker som jag riskerar att inte tycka om alls.

I väntan på Bojangles

I väntan på Bojangles handlar om stor och allt överskuggande kärlek. När Georges möter sitt livs stora kärlek inser han snabbt att livet med henne kommer att bjuda på utmaningar. Men - vad som helst - bara inte ett liv utan henne. Olivier Bourdeauts fantastiska debutroman gör ett segertåg över världen. Ingen kan undgå att röras av denna speciella kärlekshistoria som bjuder på glädje, anarki, vemod och sorg. Sonen berättar växelvis med utdrag ur faderns dagbok. Familjen faller helt ur ramen med sitt sätt att leva livet; fantasifullt och gränslöst. Den oerhört älskade och beundrade sonen berättar om föräldrar som dansar till Mister Bojangles i en inspelning med Nina Simone. Han berättar om hur fadern varje dag ger modern ett nytt förnamn. Föräldrarna låter barnet gå i förtidspension för att slippa en skola som inte alls rustar honom för det liv han enligt dem kommer att leva. Moderns sporadiska anfall av galenskap accelererar till den dag då hon blir intagen. Naturligtvis står hon inte ut med institutionslivet, trots att hon snabbt gör sig älskad av personal och medintagna. Far och son vidtar åtgärder. Enligt moderns planer, förstås. Det är hon och hennes själstillstånd som styr deras liv. Det som i början av romanen bara är glada och helt galna upptåg övergår i slutet av romanen i desperation och slutligen katastrof. Eller inte. Det beror på hur en ser det. 
Julklapp från [sekwa].

Kvinnor i krig och strid

Historikern och journalisten Anna Larsdotter har skrivit en intressant, ögonöppnande och spännande bok med titeln Kvinnor i strid. Hon tar avstamp på 1600 - talet i trettioåriga kriget där arméerna drog omkring som mobila samhällen och där kvinnorna hade sin givna plats i trossen. Någon måste sköta tvätten, laga maten, vårda sårade och göra övriga hushållssysslor. De drog ett tungt lass både bokstavligen och bildligen. Många - både män och kvinnor -  behövde en försörjning och då gick man i krigstjänst. Andra kvinnor följde helt enkelt med sina män och tog barnen med sig. Vissa ville ha mera frihet än ett traditionellt kvinnoliv kunde erbjuda.  Inte så få var äventyrslystna. Anna Larsdotter berättar om kvinnor som ville delta i krig och strid som soldater och måste förklä sig till män. Ulrika Eleonora Stålhammar, som levde på 1700 - talet, var så framgångsrikt förklädd att hon kunde dölja sin rätta identitet under elva  år och även gifta sig med en kvinna. Under 1800 - talet fick man organiserade arméer och kvinnorna föstes åt sidan. Tvätten fick de behålla för det var ett tungt och omanligt arbete. Men så var det ju Florence Nightingale som under Krimkriget införde hygien i sjuklägren. Hon föreskrev utbildning och diciplin bland vårdpersonalen och krävde uniformer.  Anna Larsdotter berättar mera utförligt om vissa kvinnor, som till exempel brittiska Flora Sandes som älskade att cykla, simma och rida och inte trivdes med sin kvinnoroll i det viktorianska England och som drömde om att bli soldat. Den tyska testpiloten Hanna Reitsch var en otroligt djärv kvinna, ständigt beredd att offra sig för fosterlandet. Hon hade velat flyga sedan hon var liten och blev så småningom  en nazistisk ikon och propagandasymbol, trots att hon aldrig var partimedlem. De ryska kvinnorna visade prov på en oerhörd fosterlandskärlek. Väldigt mycket i Kvinnor i strid är sådant en inte hade en aning om. Kvinnliga dödspatruller kände jag inte till, inte heller ingenjörer som arbetade långt efter kriget med att desarmera bomber för att ta ett par exempel. Kvinnorna blev stridspiloter, stridsvagnsförare, artillerister, prickskyttar och luftvärnssoldater. De kom att göra allt som männen gjorde. I luftvärnet fick kvinnorna göra allt utom att avfyra kanonerna. Om de gjort det hade de räknats som kombattanter och då skulle de haft rätt till pension. Kvinnorna i krig och strid hade inte bara fienden att kämpa mot. De hade också sina överordnade, medsoldater och andra kvinnor som inte ansåg dem som riktiga kvinnor. Många av dem, som överlevde kriget, saknade livet i skyttegravarna och vid lägereldarna. Anna Larsdotter refererar till Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj. Det är väldigt fruktbart att ha den i färskt minne när en läser Kvinnor i strid. Alla dessa kvinnoröster som inte fick komma till tals förrän fyrtio år efter kriget. Så värst många medaljer var det inte tal om varken i det ena eller det andra fallet. Anna Larsdotter tar upp de stora, omvälvande krigen i kronologisk ordning. Det är mycket nyttig läsning; en historierepetition och fantastisk kvinnohistoria.
Historiska Media. 2016