A ROOM OF MY OWN

måndag 7 december 2015

Utlottning

UTLOTTNING hos Lyran! Vem vill inte vinna svenska novellixklassiker och filmstjärnebilder av författarna. För att delta i utlottningen behöver ni bara lämna en kommentar hos Lyran med er mailadress. För att få extra "lotter" och större vinstchans berättar ni om utlottningen i andra sociala medier. Lämna länkar så att Lyran kan se var ni delat. Utlottningen pågår t o m midnatt lördag 12/12. Lycka till!

En smakebit på søndag

"Luften brinner i hennes lungor och benen lyfter knappt från asfalten när hon slänger sig in i en portuppgång. Hon slukar luften i stora brinnande andetag och drar med en skrovlig hand över ansiktet. Hon sticker ut huvudet runt hörnet för att se sig omkring. Kusten verkar klar. Med stapplande steg småspringer hon mot spårområdet. Godsvagnarna står i långa rader och lamporna gungar på sina vajrar. Skuggorna studsar omkring över slipers, makadam och graffititäckta byggnader. Om hon bara kommer fram till viadukten, får upp brunnslocket och kommer ner skulle hon vara i säkerhet. Om hon bra kommer över staketet, över spåren och fram till viadukten. Om hon bara kommer fram till staketet. De flämtande andetagen börjar pipa i bröstet på henne. Luften brinner inte längre, den känns som sirap. Som att försöka andas in sirap genom ett sugrör. Hon är framåtböjd och mera snubblar än springer de sista metrarna fram till staketet."

Från sidan 5 i Udda verklighet av Nene Ormes, Styxx förlag 2010.

Det är Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som står för denna söndagsutmaning. Vi förväntas dela med sig av det vi just läser. En enda regel finns: No spoilers! Fler smakebitar HÄR.

lördag 5 december 2015

Avlyssnat

DAVID PEACE [f. 1967] växte upp i Yorkshire på sjuttiotalet. 1977 är den andra boken i den kvartett kriminalromaner som fått det samlande namnet Yorkshire-kvartetten (Red Riding Quartet). Översättare: Rebecca Alsberg. Harald Leander läser. I första delen, 1974, följer en krimimalreportern på Yorkshire Post, Eddie Dunford, i hans jakt på korrupta poliser och kriminella höjdare i samhället. Han var en ropande röst i öknen och ingen lyssnade. I 1977 berättar kriminalreportern Jack Whitehead och kriminalpolisen Bob Fraser omväxlande, båda i jag - form. De jagar en seriemördare som dödar prostituerade, the Yorkshire Ripper. Historien kompliceras genom att båda två har egna förbindelser med prostituerade flickor. Den som tänker sig en mysdeckare ska definitivt hoppa över 1977. Den är blodig och grym; genomsyrad av kvinnoförakt, grovt språk och svordomar. Det är svartare än noir. Och mycket macho. David Peace är en skicklig berättare; en skapsynt iakttagare med sinne för detaljer. Dialogen fungerar utmärkt. David Peace berättar intensivt, nästan besatt, i korta meningar. 1977 är apokalyptisk och desillusionerad. Var finns människor som är hederliga och mänskliga? Inte i Leeds och Wakefield i varje fall. 1977 är mycket välskriven. David Peace har ett socialt engagemang och rör sig bland de fattiga, kriminella och prostituerade. 1977 är året för silverjubileet; firandet av drottning Elizabeths 25 år på tronen, men det är inget som människorna i 1977 känner sig berörda av.

fredag 4 december 2015

Kriget har inget kvinnligt ansikte

Kriget har inget kvinnligt ansikte skrevs 1985. Sedan fick nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj åtskilligt besvär med censuren för att få boken utgiven. Hon strök själv också. Tack vare att hon fick vara fristadsförfattare i flera städer, bland annat Göteborg, fick hon boken skriven. I sitt eget Belarus (Vitryssland) var hon inte välsedd. Kriget har inget kvinnligt ansikte är första delen av Utopins röster. De övriga delarna i serien är De sista vittnena (OBS! radioföljetong från och med onsdag 9/12 kl 11.35 i P1), Zinkpojkarna, Bön för Tjernobyl och Tiden second hand. Hennes metod är att intervjua 800 - 1000 personer i personliga möten och att sedan sammanställa en kör av röster. Själv håller hon sig i bakgrunden. En möter mängder av mycket unga flickor som drivs av fosterlandskärlek ut i ett krig som de absolut inte förstår något av. Föräldrars och andras protester hjälper inte. De är så naiva och uppfyllda av det de tror är deras uppgift att de inte låter sig hindras. Och tappra är de. De arbetar som sjukvårdare, läkare, infanterister, tvätterskor, signalister, stridspiloter, i ridande kosackenheter där de lär sig älska sina hästar, de fryser, de svälter, de får sina långa flätor klippta, och sina högklackade skor hemskickade. Det är läsning som berör starkt, men en sträckläser. Detta är inte en krigsskildring som är männens och de segrande hjältarnas. Detta handlar om själva kriget på gräsrotsnivå och krigets vardag. Svetlana Aleksijevitj skildrar smutsen, vätan, blodet, skriken, grymheten, omänskligheten och dödandet och hon kritiseras bl. a. för att vara alltför naturalistisk. Efter krigets slut kom kvinnorna hem till en verklighet där ingen tackade dem för deras insatser. Man utgick ifrån att de tjänstgjort i soldatbordeller. Det man ville höra talas om var segern och hjältarna. Men dessa kvinnor förtjänar att bli framlyfta och lyssnade på. Många tackar också för att någon vill lyssna på dem. Författaren imponeras av deras uppriktighet. De berättar om allt. Men - på en enda punkt är de återhållsamma. Och det är när det gäller kärleken. Den vill de till stora delar behålla för sig själva. Kriget har inget kvinnligt ansikte är överväldigande läsning. Allt detta lidande, all denna tapperhet, all brutalitet och omänsklighet. Och ändå glimtar det till av kärlek och djup mänsklighet i de mest oväntade situationer. LÄS!

"För hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid". - See more at: http://www.gp.se/kulturnoje/1.2857835-svetlana-aleksijevitj-tilldelas-nobelpriset-i-litteratur#sthash.xz09ptwh.dpuf

Motiveringen lyder: "För hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid". - See more at: http://www.gp.se/kulturnoje/1.2857835-svetlana-aleksijevitj-tilldelas-nobelpriset-i-litteratur#sthash.1GJiSJmW.dpuf

torsdag 3 december 2015

Ny radioföljetong tisdag 9 december

Nästa radioföljetong: De sista vittnena: solo för barnröst av årets Nobelpristagare i litteratur Svetlana Aleksijevitj.
Uppläsare: Evabritt Strandberg
Börjar tisdagen den 9 december
De sista vittnena ingår i serien Utopins röster

Övriga titlar i serien:
Bön för Tjernobyl: en framtidskrönika. Översättning: Hans Björkegren. Ordfront 1997
Kriget har inget kvinnligt ansikte: en utopis röster i översättning av Kajsa Öberg Lindsten. Ersatz 2012
Tiden second hand: slutet för den röda människan. Översättning Kajsa Öberg Lindsten. Ersatz 2013
Zinkpojkar. Översättning: Hans Björkegren. Ersatz 2014.

Årets vintervärdar 2015/16

Bilden lånad från P1:s hemsida

Sveriges radios åtta vintervärdar 2015/16 har just presenterats i Sveriges radio P1. Ett bra urval tycker jag. Ska bli intressant.

25 december inleder konstnären Lars Lerin
26 december Therese Cristiansson, SR:s utrikeskorrespondent i Turkiet
27 december Kjell Enhager, sysslar med motivation och mental träning
28 december professorn i mijövetenskap Johan Rockström
29 december Hans Rosling, populär professor i internationell hälsa
30 december Alice Teodorescu, politisk redaktör
31 december Olof Wretling, skådespelare
1 januari avslutar Sanna Lundell

onsdag 2 december 2015

Bok och film

Den danske författaren Jörgen- Frantz Jacobsen föddes 1900 som son till en köpman på Färöarna. Han dog i tuberkulos endast 37 år gammal. Vid hans död fanns manuskriptet till romanen Barbara i hans kvarlåtenskap. Den tilldrar sig på Färöarna och har sin grund i en färöisk sägen som bygger på verkliga händelser. Jacobsen använder också sina egna upplevelser i berättelsen, som tilldrar sig när kung Fredrik var kung över Danmark och Norge. Den vackra unga Barbara är en riktig manslukerska. Hon har varit gift med två präster och förlovad med en tredje. Alla män blir som förhäxade av henne. Hon är levnadsglad och mycket flyktig till sitt väsen. Till Vaagø kommer nu den unge prästen herr Poul Aggersøe. Han förstår inte språket riktigt eller de färöiska sederna och är ganska förvirrad. När han träffar Barbara reagerar han precis som alla andra män. Och Barbara ser i honom en ny erövring. Herr Pouls kärlek djupnar, vilket är mera än man kan säga om

Barbaras. Det kommer snart en allvarlig rival till herr Poul, som vid det laget hunnit gifta sig med Barbara, trots alla varningar. Andreas Heyde är en riktig lätting som levt livets glada dagar i Köpenhamn och i Barbaras ögon ter han sig mycket lockande. Nu bär det sig inte bättre än att det denna gången är Barbara som blir sviken. Jacobsen berättar livfullt och bildrikt och med en myckenhet humor. Färöiskt liv, den speciella naturen och det mäktiga havet är viktiga teman i romanen. Barbara filmatiserades 1997 av Nils Malmros. Filmen följer boken väldigt väl även om respektive slut skiljer sig. Barbara är mycket vackert filmad; karaktärerna är kongenialt rollbesatta; färgskalan är oerhört vacker. Trä, sten, gräs, vatten och dimma kännetecknar bilden av Färöarna. Vätan är genomgående och månen syns mera än solen. Havet bestämmer människors göranden och låtanden. Filmen är nära nog två och en halv timmar lång, men den tiden går alltför fort. En bär med sig de vackra landskapsbilderna på näthinnan och den fina musiken ringer i öronen. Den danska läsecirkeln i Föreningen Nordens regi har högläst delar av boken och fyllt ut med hemläxor. Vi har diskuterat och jämfört ord vilket är något som roar alla 17 deltagarna.