skip to main |
skip to sidebar
I enligt O:s läsutmaning Kvinnoalfabetet har vi nu kommit fram till bokstaven H
1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på H.
Carola Hansson är jag riktigt förtjust i. Hon är författare, översättare och dramaturg och har doktorerat på tidig rysk modernism. Carola Hansson har bland annat skrivit tre romaner om familjen Tolstoj; Andrej, Med ett namn som mitt och den alldeles nyligen utkomna Masja.
2. Vilken prisvinnande kulturell kvinna med för- eller efternamn på H tycker du är väl värd sitt pris?
Det får bli rumänsk - tyska författaren Herta Müller som fick nobelpriset 2009 med motiveringen ”med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap”.
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på H som
du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande
inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
Hyacinth Bucket är ju det spontana svaret, tänker jag först, men Patricia Routledge börjar ju inte på H så jag väljer istället Hanna Schygulla, tysk skådespelare som medverkade i en rad Fassbinder - filmer, som till exempel Petra von Kants bittra tårar, Maria Brauns äktenskap och och den absolut fantastiska TV - serien Berlin Alexanderplatz.
4. Vilken kvinna med för- eller efternamn på H är du nyfiken på, men ännu inte upptäckt?
Elisabeth Hjorth, född 1975, doktorand i etik vid Uppsala universitet. Hon skriver både lyrik och prosa och i höst kommer hennes doktorsavhandling med den titeln Förtvivlade läsningar: litteratur som motstånd &; läsning som etik
Nu prickar jag av punkt 4 Läs en novell som är publicerad 2015 i novellutmaningen på Ugglan & Boken. Den kommer ifrån Stina Stoors debutbok Bli som folk. Underbar titel! Jag känner igen novellen Gåvan som vann Sveriges Radios novellpris 2013. Inledning: "Hon är som två sockerbitar ungefär, men nalta platt." Novellen Ojura finns utgiven av Novellix
Det finns ett hem dit stormens brus är titeln på novellen jag presenterar här. Perspektivet är Tommys; han som ska konfirmeras till sommaren. Eftersom morfar ska begravas har han fått sin nysvartkostym med kuddar inuti redan nu och håller på att kvävas av slipsen. Mormor är hämtad från hemmet och undrar vad som försiggår. Tommy och hans far har kvitterat ut moster Iris ifrån dårhuset. Hon har lång, ljus utväxt och röker Camel överallt och närsomhelt, till och med under själva begravningsakten. Morsan är en idiot och prästen pratar strunt om Jesus och den yttersta dagen. Morfars flamma Gun sitter längst bak i kyrkan och under psalmsången är det hon som hörs mest. Det blir Tommy som åker med Gun till Ledåsjön för att hämta hem morfars Zündapp. På några få sidor och med minimalt antal ord berättar Stina Stoor på ett oefterhärmligt sätt en familjs historia. Tonårspojken scannar av omgivningen och avlyssnar falska toner och känner mest leda och förakt, men ser med försiktig optimism på utsikten att få en moped.
Stina Stoor föddes i Bjurholm i Västerbottens län 1962. Hon tillhör den samiska släkten Stoor.
Husfrau av Jill Alexander Essbaum beskriver en amerikanska i Schweiz. Anna Benz är trettiosju år. Hon är gift med schweiziske Bruno och de har tre barn. I nio år har hon bott i Dietlikon, en mindre förstad till Zürich, men hon känner sig inte hemma. Äktenskapet är inte heller så lyckat. Bruno är mest sur och ser henne inte riktigt. Svärmodern, Ursula, är måttligt förtjust i sin svärdotter. Anna har inga nära vänner men hon går till en jungiansk terapeut som strösslar snusförnuftiga råd över henne. Terapeuten känner att hon inte når fram till Anna, som inte är sanningsenlig mot henne. Anna självmedicinerar med sex. Hon har väldigt lätt att få kontakt med män och från en första kontakt är det inte långt till sexet. En av dessa män tror hon sig älska. Kanske för att det var han som lämnade henne. Och kanske för att deras bekantskap blev så kort men ändå satte sina spår. Anna är underligt passiv. "Ledan bär henne genom dagarna liksom tågen." Hon är som en roddbåt utan åror på havet. Både Bruno och terapeuten vill få henne mera delaktig i det dagliga livet. Anna går nu på en kurs i tyska för att riktigt lära sig språket. Därefter återstår ju att lära sig Schwyzerdütch. Hon inser språkets betydelse för identiteten. En kan ju tycka att insikten kom sent. När maken uppdagar hennes otrohet hjälper inga språkkunskaper. Bruno Benz är obeveklig.
Jag var lätt förströdd när jag började läsningen, men efter hand väcktes mitt intresse ordentligt. Hur skulle detta sluta? Romanen är full av själva Schweiz, men det gillar jag. En ser det Anna ser och gör de iakttagelser hon gör. Avsnitten som beskriver Annas möten med män är explicita och ganska våldsamma och råa. Med tiden inser jag att det är så Anna vill ha det. Hausfrau väcker allt fler tankar, som till exempel på Anna Karenina och Madame Bovary. Slutet tolkar jag på mitt eget sätt. Men jag kan tänka mig att andra läsare kan se det på annat sätt.
Lyrans TEMATRIO: Kvinnor skriver om män. Tre mansporträtt ur äldre eller nyare litteratur. Inte helt enkelt, tänkte jag först, men när jag tänkte efter hade det räckt till en tematrio till.
1. Stjärneborg av Alexandra Ahndoril handlar om astronomen Tycho Brahe och hans underjordiska observatorium på Ven. Författaren är en fantastisk stilist och hennes böcker är sparsmakade pärlor. Mäster är titeln på en av hennes andra romaner. Den handlar om August Palm, den tidiga socialdemokratins stora namn.
2. Byron av Sigrid Combüchen. Författaren fick idén till en roman om Byron när hon stod vid Spanska trappan i Rom. Åtta år senare var den klar och det blev hennes genombrottsroman. Byron var den romantiske lorden och poeten som kallades "mad, bad and dangerous to know".
3. Adam Dalgliesh är protagonisten i fjorton kriminalromaner av Phyllis Dorothy James. Den första är Slut hennes ögon och den sista Patienten. Jag var väldigt förtjust i Roy Marsdens rolltolkning i TV-serierna som byggde på James kriminalromaner. Polismannen Adam Dalgliesh är en mycket spännande och komplicerad person (utan alkoholproblem).
Det är inte lång emellan söndagarna nuförtiden. Återigen är det dags för En smakebit på söndag, läsutmaningen på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. En bjuder på en smakbit av det en just läser. Enda regeln: No spoilers! Fler smakebitar HÄR
"Anna var en god hustru, för det mesta. Det var eftermiddag, och tåget hon reste med krängde till och smög genom spårkurvan innan det bromsade in på Bahnhof Dielikon fyra minuter över halv, precis som vanligt. Det är inte bara ett talesätt, det är ett orubbligt faktum: schweiziska tåg är punktliga. S8-tåget avgår från Pfäffikon, en liten stad tre mil söderut och järnvägen skär i motlut genom strandsluttningen längs västra sidan av Zürichsjön, genom Horgen och vidare genom Thalwil och Kilchberg. Småstäder där människor levde sina småttiga liv. På så sätt var hennes tillvaro anpassad efter tågtidtabellen. Från Dietlikon gick det ingen buss in till Zürich. Taxi var dyrt och opraktiskt. Familjen Benz hade visserligen bilmen Anna körde inte. Hon hade inget körkort."
Sidan 11 i Hausfrau av Jill Alexander Essbaum
Översättning Inger Johansson
Brombergs förlag
Nora Webster i romanen med samma namn av Colm Tóibín är en kvinna på några och fyrtio. Hon bor i Wexford i Irland med sina fyra barn. Som nybliven änka utsätts hon för vänners och bekantas närgångna och välmenta intresse. Staden är liten. Rykten färdas snabbt. Nora är känslig för vad folk ska säga. Till exempel när hon färgar håret och går ut i sin röda kappa. Är det förenligt med änketillvaron? Hennes döde man var en högt uppskattad lärare och kollega. Nora känner att omgivningens (i synnnerhet männens) syn på henne förändras när hon inte längre har Maurice, mannen, vid sin sida. Nu har Nora att fatta rader av beslut, tänka på ekonomin, motvilligt skaffa ett arbete och ta hand om sina barn. När hon gifte sig slutade hon utan saknad sitt arbete. Ett liv som hemmafru upplevde hon som höjden av frihet. Nora Webster har aldrig gillat sin mamma, men hon anar att de är ganska lika. Inte minst musikaliteten delar de, men Nora sjöng aldrig medan modern fanns i livet. Nu tar hon igen skadan. Steg för steg inrättar hon sig i livet som änka. Hon tar strid för sin känslige son Donal och oroar sig för sin politiskt intresserade dotter Aine. Hon deltar i demonstrationerna i Derry 1972, den blodiga söndagen, dock utan att komma till skada. Konflikterna katoliker/protestanter är ständigt närvarande. Romanen Nora Webster omspänner tre år. Den tar sin början i slutet av 60 - talet och slutar med att Noras systrar tar saken i egna händer och rensar ut Maurices kläder som någon sorts symbolhandling. En läser gärna romanen om Nora Webster. En kliver in i hennes liv och tar del av det och gläds med henne för varje steg hon tar framåt. Det är ett stillsamt kvinnoliv men fullt av vardagsdramatik. Några gånger flyger det för mig att det märks att boken är skriven av en man. Inte på något negativt sätt men som en skillnad.
Översättare: Erik Andersson
Norstedts förlag
Det har blivit en del om Färöarna på senaste tiden. Ett föredrag av Irving Nordqvist vars bekantskap med Färöarna sträcker sig långt bakåt i tiden. Vi fick se vackra bilder av ett fantastiskt landskap där vädret växlar inom loppet av minuter; fåglar, växter och vackra byggnader. I Föreningen Nordens regi läser vi också Barbara av Jørgen-Frantz Jacobsen i en bokcirkel. Jørgen-Frantz Jacobsen (1900 - 1938) är en färöisk författare som skriver på danska och som alla danskar känner till men inte vi svenskar. Boken är utgiven i ett otal upplagor och den är även filmad. Barbara bygger på den sanna berättelsen om Beinta Christine Broberg, född i Torshavn 1667, död 1752. Hon var gift med tre sockenpräster och ansågs ha vållat de två förstas död och den tredje blev sinnessjuk.
Annars är ju William Heinesen (1900 - 1901) Färöarnas store författare. Gäster från månen och andra berättelser heter en novellsamling i serien Atlantis väljer ur världslitteraturen. Den innehåller ett urval noveller ur fem tidigare icke översatta diktsamlingar. Inge Knutsson har översatt och skrivit ett efterord. Bild: William Heinesens hem
Inlägg
