Män som skriver om kvinnor

Lyrans tematrio denna veckan gäller män som skriver om kvinnor. Och det finns det ju en och annan som gör. Alldeles utmärkt till och med.
1. Anna Karenina av Leo Tolstoj. ”Alla lyckliga familjer liknar varandra, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt särskilda sätt.” Så inleds Anna Karenina, som handlar om Annas passionerade, olyckliga kärlek till Vronskij. Hennes man förbjuder henne att träffa deras son och Anna lider.
2. Salka Valka av Halldór Laxness utspelas på Grönland på 1920 - talet. Salka Valka och hennes mor sliter ont hos en fiskare som gör modern gravid och försöker våldta dottern. Salka Valka är inte så lätt att kuva. Hon skaffar sig en tjänst hos öns mäktige man och lär sig läsa och skriva. Hon får utstå hån och förakt av sina kamrater, men hon står emot.
3. Mary av Aris Fioretos. En sprillans ny roman om den unga Mary som lever i en diktatur. Hennes pojkvän är politiskt aktiv och planerar en revolt. En vacker dag grips Mary för statsfientlig verksamhet. Det är november 1973. Jag har just burit hem boken ifrån biblioteket och ser mycket fram emot att läsa den.

Transträck

Lånad bild

Igår såg och hörde vi en stor flock tranor som samlat sig inför den stora flytten söderöver. Deras karaktäristiska läten hördes mycket tydligt trots att de flög högt. Jag kom att tänka på den öländska poeten Nina Södergrens diktsamling Högt ärade trana. Nina Södergren f. 1924 är en poet som ofta använder tranan som motiv. Tranan är för henne avskedets och återvändandets fågel.
Högt ärade trana

Högt ärade
högbenta trana
Din trumpet
plöjer mina sinnen
som när en lovsång
oväntat
färdas genom kroppen
Uppflog
Trumpeter
Flykt
Vingar
högt ärade trana
Ditt vilda skri förbinder mig
med kärlekens kontinenter
Under dina vingar
kvarlämnad på jorden
- fast resklar -
står jag i en svallvåg av vingbrus
Högt ärade
högbenta trana
i den bränning av längtan
ditt skri efterlämnar

En smakebit på søndag

""Du måste vara dödstrött på dem. Ska de aldrig sluta komma hit?" Tom O´Connor, hennes granne, stod vid sin ytterdörr och såg på henne, inväntade ett svar.  "Jo". sa hon.  "Låt bli att öppna helt enkelt. Det skulle jag göra." Nora stängde grinden. "De menar väl. Folk menar väl", sa hon. "Kväll efter kväll, " sade han, "Jag förstår inte hur du står ut." Hon funderade på om hon kunde gå in igen utan att behöva svara mer. Han använde ett nytt tonfall mot henne, ett tonfall han aldrig skulle ha vågat sig på tidigare. Han pratade som om han hade någon slags makt över henne. "Folk menar väl, " sade hon igen, men när hon sade det den här gången blev hon ledsen och fick bita sig i läppen för att hålla tillbaka tårarna. När hon mötte Tom O´Connors blick förstod hon att hon måste ha sett stukad ut, slagen. Hon gick in till sig. "
Från sidan 7 i Nora Webster av  Colm Tóibín.
Fler smakebitar finns på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Vem som vill kan delta men smakebitarna ska inte innehålla några spoilers, så klart.

En smakebit på lördag.

Jag läste en andra novell när jag ändå var på gång. Av en händelse föll mina ögon på Katten av Willy Kyrklund, född 1921 i Helsingfors, död 2009 i Uppsala. Och så kan jag pricka av ännu en uppgift i Ugglan & Bokens läsutmaning: Läs en novell. 10. Läs en novell som handlar om ett djur. Jag fastnade direkt i första meningen i Kyrklunds novell. " Ska man skylla kattens död en majnatt i kvarteret Sparslanten vid Mälarhöjdsvägen - och vilken majnatt: med skira björktoppar mot en blek himmel, blek av måne och gryning, blek av en sakta bris på väg mot ett lågtryck söder om Spetsbergen, blek av förväntan, Nordens bleka förväntan i en vårnatt i kvarteret Sparslanten, och dessa stjärnor som kretsade i björkarnas toppar, björkarna som man hade lämnat kvar när Sparslanten byggdes för deras skönhetsvärdes skull, inspekterade och godkända av hälsovårdsnämnd och byggnadsnämnd och stadsplanenämnd m. fl. nämnder, Nordens bleka förväntan, dess nattfuktiga jord där ekorrbär, kovall och längtan bor." Här finns allt. Humor, samhällssatir, ironi och en musikalisk rörelse. Meningen börjar med en fråga som aldrig besvaras. Nästa mening börjar "Skall man skylla kattens död i denna majnatt av alla majnätter...
Novellen Katten ingår i Den överdrivne älskaren som först kom ut 1952 och sedan på Albert Bonniers förlag 2013.

Första novellen avprickad!

Nu har jag läst (om) en novell ur den japanske Nobel-pristagaren Kanzaburo Oe:s novellsamling Det visa regnträdet, som kom på svenska 1996. Planetens övergivna barn är titeln på novellen som hade platsat på flera ställen i Ugglan & Bokens roliga läsutmaning Läs en novell. Men jag väljer att pricka av nr 25: Läs en novell som utspelar sig i en stad/på en plats som du har besökt. Planetens övergivna barn tilldrar sig i Tokyo och man går på konsert i närheten av stationen i Tokyos förstad Ikebukoro, som ligger vid Yamanotelinjen. I april bodde jag på Kimi ryokan i Ikebukuro alldeles i närheten av stationen. Novellen är självbiografisk och handlar om den utvecklingsstörde sonen Hikari, kallad Ior, vars handikapp naturligtvis påverkar hela familjen bestående av mor, far och två syskon; en äldre syster och en yngre bror. Fadern har lätt att råka i humörmässiga svackor, "kriser", medan modern och dottern är mera av typen "Jävla skit! Jävla skit! Vi får väl stå på oss och marschera framåt även om framtiden är kolsvart!" Den hållningen möter även hos andra mödrar till handikappade barn. Ior utvecklar dock en säregen begåvning för kompisition. När fadern får en ny kris och är i behov av miljöombyte åker han och modern till Kalifornien och lämnar Ior i syskonens vårdnad. Ior komponerar ett stycke med den sorgsna titeln Övergivet barn. Så småningom visar det sig att titeln inte är så entydig. Planetens övergivna barn är en mycket levande novell. En får ta del av familjens och i viss mån släktens liv. Berättarperspektivet är Mas, dotterns och en kan inte undgå att reflektera över skillnaderna mellan söner och döttrar. Översättningen är gjord av Eiko och Yukiko Duka. Oe fick Nobel - priset 1994.

Så himla uppiggande!

Vilken estradör! I en timme roade hon oss kungligt och meddelade emellanåt fakta om sig själv och sina båda romaner, Främlingsleguanen och Oscar Levertins vänner. Ledigt, lätt och välformulerat. Martina Montelius älskar kulturtanter i alla åldrar oberoende av kön. Hon längtar sig tjugo år framåt i tiden tills hon själv blir en vild kulturtant med glupande aptit på kultur. Svårt att inte tycka om en sådan författare! Finkulturens Malin Berghagen kallar hon sig. Främlingsleguanen handlar om ett barn på ca fyra och ett halvt år av obestämt kön. Barnet är föräldralöst och har drag av en professor emeritus i litteraturvetenskap. Romanen är läskig och ingenting för barn. Den senaste romanen, Oscar Levertins vänner, handlar om en 62-årig kulturtant, Boel Märgåker, som föreläser om språk och som överväger att börja knarka. Hon är gift med Greger, som saknar feeling, och har fyra barn. Boel Märgåker bär på en hel del vrede och det värsta ord hon vet är app. 
Ingen i min släkt har skrivit någon roman, men det har jag, sade Martina Montelius och tog tåget till bokmässan i Göteborg.

Händelser vid vatten

Händelser vid vatten var egentligen inte tänkt att bli en kriminalroman. Jag upptäckte det medan jag skrev, sa Kerstin  Ekman. Miljön är en den lilla byn Svartvattnet i Jämtland på gränsen mot Norge. Tidsmässigt rör det sig på två plan 70- och 90 -talen. Tidsmarkörerna från 70 -talet är många. Kollektiv, palestinasjalar, demonstrationer, Barbie - dockor, preludin som bantningsmedel, eternitplattor, Fred och Frihet, samhällskritik och rå falukorv på smörgåsen. Själva naturen/landskapet har egentligen huvudrollen i romanen; därnäst människorna. Kerstin Ekman är utan vidare vår främsta naturskildrare. Hon berättar att hon ofta sitter ute i skogen på en stubbe och läser eller skriver. En av huvudpersonerna Händelser vid vatten är lärarinnan Annie Raft, som kommer söderifrån för att undervisa barnen i kollektivet i Stjärnberg. Hon kolliderar bokstavligen och bildligen med kollektivets starke man horbocken Petrus. Det är inte lätt för en utböling att komma in i bygemenskapen. Annie är inte precis så diplomatisk heller. Unge Johan Brandberg är också en viktig person i romanen. Tre mord skakar byn. Ett holländskt par mördas under sömnen i sitt tält. Och den som börjar nysta upp trådarna många år senare och närmar sig sanningen får också plikta med livet. Det är mycket spännande. Språket är helt fantastiskt. Kerstin Ekman är en god psykolog och iakttagare. Hennes persongalleri känns mycket levande - på ont och gott. Hon gör sig inga illusioner om mänskligheten. Utvecklingen går obönhörligen framåt på bekostnad av naturen. Skog avverkas och uranbrytning planeras. Händelser vid vatten är en rik roman; så mycket större än själva kriminalgåtan. Den kom ut första gången 1993 och fick raskt Augustpriset, Deckarakademiens pris och Nordiska rådets Litteraturpris. Så roligt att Händelser vid vatten kommit ut i nyutgåva; Bonnier pocket i serien Albert Bonniers klassikerserie.