Till mamma o. dyl.

"Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?" undrar Annika i sin Bokbloggsjerka 6 - 9 mars. Läs mer HÄR!
Mitt svar blir att det gör jag så klart. Liksom jag läser motton, litteraturförteckningar, register, noter och tack. Ibland förstår man direkt vem som åsyftas i dedikationerna; ibland inte. 
Jag väljer den engelske författaren John Cowper Powys (1873 - 1963) dedikation till sin mor i Självbiografin som kom ut 1934 (på svenska 2009). Powys anses vara Thomas Hardys arvtagare och den första romanen han gav ut, Wood and Stone 1915, tillägnades också Thomas Hardy. De rörde sig i samma landskap, Dorset, och det har också stor betydelse i deras romaner. Thomas Hardy skapade ju sitt eget fiktiva landskap som kallades Wessex. Några av John Cowper Powys romaner fick också beteckningen Wessex - romaner.

Tillägnas
Mary Cowper Powys
vars anda jag följt
i min
enda återhållsamhet
i denna
bok 

Den dedikationen berättar en del både om honom och henne.
Omslaget "A View on the Dorset Coast" är gjort av systern Gertrude Powys.

Bloggstafett 8 mars

Dags för ny Bloggstafett! Anmäl dig på Kulturkollo så får du en tid för ditt inlägg och ett schema över alla inlägg. Jag har varit med en gång tidigare och det var riktigt roligt. Gå med du också!

Utlottning på Kulturkollo

KULTURKOLLO lottar ut Förlorade själar av Nadifa Mohamed. Boken tilldrar sig i Somalia på -80 - talet. Dragning blir det på söndag  8 mars på Internationella Kvinnodagen. Klart att jag vill delta!

Om inte om hade varit

Kate Atkinson föddes 1951. Hon slapp alltså uppleva andra världskriget själv, men hon tyckte att alla som varit med talade väldigt lite om det. Efterkrigstiden var besvärlig nog, antog hon. I Liv efter liv tar hon ett helhetsgrepp på europeisk historia från 1910 till 1967. Och hon gör det på sitt eget speciella sätt med uppbruten kronologi och en huvudperson, Ursula nr tre i familjen Todd,  som lever det ena livet efter det andra och dör gång på gång. "Historia handlar hela tiden om alla "tänk om", låter hon en person säga i en diskussion. I början försöker jag hålla reda på allt, men ganska snart ger jag upp och bara läser, läser, läser. Det är intressant, kvickt, skickligt och otroligt medryckande. Ursula föds en snöig februaridag 1910. Hon blir sin fars lilla björn och hon är den Liv efter liv framför allt rör sig kring. Den övriga familjen, fadern den charmerande Hugh, modern den vassa Sylvie, systern Pamela som är Ursulas närmaste vän, den odräglige brodern Maurice, småbröderna Teddy och Jimmy och den otroligt roande och äventyrliga faster Izzy som alltid överraskar - alla representerar de olika sätt att tackla livet och tiden. Atkinson är enligt Hilary Mantel "outtömligt genial" och Liv efter liv är enligt Daily Mail "en svindlande, bländande kraftprestation". Jag kan bara instämma. Kate Atkinson lämnar en kommentar till romanen samt redovisar källor. Vill man läsa mer om Liv efter liv hänvisar författaren till sin HEMSIDA
Det är alltid svårast att skriva om de böcker man tycker bäst om. Liv efter liv är inget undantag. Så - läs själva!

Agneta Horn, en kvinna med ben i näsan

Porträtt: David Klöcker Ehrenstrahl

Agneta Horn. Ett liv i trettioåriga krigets skugga  av Karin Milles kom ut i februari på Norstedts förlag.  Häromdagen skrev hon en understreckare om den elaka och obildade (Sven Stolpes uppfattning) dagboksskriverskan som levde mellan 1629 och 1672. Andra som skrivit om Agneta Horn (1629 - 1672) är Eva Hættner Aurelius i boken Inför lagen. Kvinnliga svenska självbiografier från Agneta Horn till Fredrika Bremer. Samma författare har skrivit kapitlet om Agneta Horn i 1. NORDISK KVINNOLITTERATURHISTORIA band 1. I Kvinnornas litteraturhistoria  har Kerstin Strandberg skrivit ett kapitel om Agneta Horn och Drottning Kristina. I en artikel i POPULÄR HISTORIA 2008 nr 9 skriver frilansjournalisten Anna Larsdotter en artikel om Agneta Horns dagbok. Dess titel lyder i sin helhet: ”Beskrivning över min elända och mycket vedervärtiga vandringes tid samt alla mina mycket stora olyckor och hjärtans stora sorger som mig därunder hopetals har mött alltifrån min första barndom, och huru Gud alltid har hulpit mig med ett gott tålamod igenomgå alla mina vedervärtigheter.” 2012 kom Hjärtesorger och vedervärdigheter. Hur Gud alltid har hjälpt mig av Agneta Horn på förlaget Doxa utg. av och med ett rejält förord av Anne Brügge; med illustrationer och register. Redan 1961 kom Leverne av Agneta Horn i Bonnierbiblioteket. 1885 hittades det gulnade och trasiga häftet i en vrå av Uppsala universitetsbibliotek av historikern Ellen Fries, Sveriges första kvinnliga filosofie doktor. Hon publicerade redan på slutet av 1800-talet delar av självbiografin som följetong i tidskriften Dagny. Hon plockade ut de mest spännande och dramatiska delarna men strök tyvärr en del av del av kraftuttrycken. Agneta Horn gifte sig som 18 - åring med sitt hjärtas val, officeren och friherren Lars Jespersson Cruus, i stället för med ädlingen Erik Sparre som familjen sett ut åt henne. Hon vann också arvstvisten med sin styvmor efter faderns död. Man blir väldigt nyfiken på denna kvinna som beskrivs som något av ett hår av hin. Jag väntar tålmodigt i bibliotekskön...

 

Top Ten Tuesday

The Broke and the Bookish utmanar oss March 3: Top Ten Books You Would Classify As ALL TIME FAVORITE BOOKS from the past 3 years (you can extend it to 5 if you need to). Here comes ten of my favorite books from the past 3 years.

  1.  Teri Myamoto, Kinshu. Autumn Brocade    
  2.  Uwe Timm, Am Beispiel meines Bruders   
  3.  Marie Ndiaye, Ladivine                            
  4.  Kamila Shamsie, Burnt Shadows              
  5.  Jung Chang, Wild Swans                         
  6.  Jennifer Clement, Prayers for the Stolen   
  7.  Hilary Mantel, Wolf Hall                                    
  8.  David Peace, Tokyo Year Zero                 
  9.  Vladimir Sorokin, The Blizzard                  
10.  Kate Atkinson, Life after Life                     

Kvinnor, kvinnor, kvinnor!

LYRAN presenterar Tematrio - Kvinnor så här: "Det kommer att bli mycket om kvinnor den här veckan, både på min blogg och på Kulturkollo där vi har kvinnovecka. Temat den här veckan blir därför väldigt lätt, berätta om tre bra texter som handlar som kvinnor. Klassiker, lyrik, faktaböcker, elaka mammor, vackra häxor o s v välj själv! Eller blanda hejvilt". Jag blandar en roman, en biografi och en dagbok.
1. Emma Niskanpää i Stina Aronsons roman Hitom himlen. Emma Niskanpää gör ett outplånligt intryck på läsaren. Hennes tåligt burna lidanden, själsstyrkan och modet hos denna enkla kvinna som lever helt i samklang med ljuset, mörkret och skuggorna som omger henne ute och inne. Och aldrig att hon skulle svika djuren i fähuset hur högt uppåt väggarna snön än ligger. Läs mer HÄR

2.  Klara Johanson (1875 - 1948) var en tuff, rikt begåvad,  lesbisk kvinna som föddes i Halmstad och dog i Stockholm. Hon blev fil. kand. 1897 och verkade sedan som litteraturkritiker, essäist, recensent och författare. Hon älskade alldeles speciellt Goethe, särskilt den unge Werthers lidande, men även Emily Dickinson och Søren Kierkegaard stod högt i kurs. Carina Burman - vem annars? - har skrivit en biografi om henne. "På mig kan jag applicera en gammal vitsvändning: Jag är ingenting om inte diktare – och jag är inte diktare.” Så presenterade hon sig själv.
3. Murasaki Shikibu, född cirka 973, död cirka 1014 möter oss i de dagboksliknande minnesfragment hon skrev under några år när hon tjänade som hovdam vid det japanska hovet hos kejsarinnan Shoshi. Modern dog när Murasaki var liten, men fadern gav henne en gedigen uppfostran. Hon blev den som skrev världens första roman Berättelsen om Genji. Hon lär ha suttit och skrivit i Ishiyama-dera Temple vid Biwa - sjön.