skip to main |
skip to sidebar
LYRAN presenterar Tematrio - Kvinnor så här: "Det kommer att bli mycket om kvinnor den här veckan, både på min blogg och på Kulturkollo
där vi har kvinnovecka. Temat den här veckan blir därför väldigt lätt,
berätta om tre bra texter som handlar som kvinnor. Klassiker, lyrik,
faktaböcker, elaka mammor, vackra häxor o s v välj själv! Eller blanda
hejvilt". Jag blandar en roman, en biografi och en dagbok.
1. Emma Niskanpää i Stina Aronsons roman Hitom himlen. Emma Niskanpää gör ett
outplånligt intryck på läsaren. Hennes tåligt burna lidanden,
själsstyrkan och modet hos denna enkla kvinna som lever helt i samklang
med ljuset, mörkret och skuggorna som omger henne ute och inne. Och
aldrig att hon skulle svika djuren i fähuset hur högt uppåt väggarna
snön än ligger. Läs mer HÄR
2. Klara Johanson (1875 -
1948) var en tuff, rikt begåvad, lesbisk kvinna som föddes i Halmstad och dog i Stockholm. Hon
blev fil. kand. 1897 och verkade sedan som litteraturkritiker, essäist,
recensent och författare. Hon älskade alldeles speciellt Goethe,
särskilt den unge Werthers lidande, men även Emily Dickinson och Søren Kierkegaard stod högt i kurs. Carina Burman - vem annars? - har skrivit en biografi om henne. "På mig kan jag applicera en gammal vitsvändning: Jag är ingenting om inte diktare – och jag är inte diktare.” Så presenterade hon sig själv.
3. Murasaki Shikibu, född cirka 973, död cirka 1014 möter oss i de dagboksliknande minnesfragment hon skrev under några år när hon tjänade som hovdam vid det japanska hovet hos kejsarinnan Shoshi. Modern dog när Murasaki var liten, men fadern gav henne en gedigen uppfostran. Hon blev den som skrev världens första roman Berättelsen om Genji. Hon lär ha suttit och skrivit i Ishiyama-dera Temple vid Biwa - sjön.
Mari på bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag i En smakebit på søndag att dela med oss av vad vi just läser. Men - no spoilers! Där hittar vi också flera smakebitar. Jag har just börjat
läsa Kate Atkinsons nya bok Liv efter liv. Här kommer ens smakbit från kapitlet Vapenstillestånd. Juni 1918. sid 92.
"Vi hittade ett hål i häcken", sa Pamela.
"Det är där de sabla rävarna tar sig igenom," muttrade mrs Glover, " de kommer från dungen", och Sylvie rynkade pannan åt mrs Glovers språk men sa ingenting eftersom de, officiellt, var på festhumör. Sylvie, Bridget och mrs Glover "skålade för freden" med varsitt glas sherry. Varken Sylvie eller mrs Glover tycktes vara särskilt upplagda för segeryra. Både Hugh och Izzie var fortfarande vid fronten och Sylvie sa att hon tänkte inte tro på att Hugh hade klarat sig förrän han kom in genom dörren. Izzie hade kört ambulans under hela kriget men ingen av dem kunde föreställa sig detta. Georges Glover "rehabiliterades" på ett sjukhem någonstans i Cotswolds. Mrs Glover hade rest och besökt honom men var obenägen att att prata om vad hon hade fått se, annat än att konstatera att George inte egentligen var George längre. "Jag tror inte att någon av dem är sig själva längre", sa Sylvie. Ursula försökte föreställa sig att inte vara Ursula men fick ge upp inför det omöjliga i tankeexperimentet.
Två flickor från kvinnoberedskapskåren hade ersatt George på gården. De var från Northamptonshire och hästintresserade båda två, och Sylvie sa att om hon hade vetat att de tänkte låta kvinnor arbeta med Samson och Nelson skulle hon själv ha sökt jobbet."
(Samson och Nelson är shirehästar.)
 |
| Bilden är lånad |
Carina Burman är i farten igen! I gårdagens Svd skriver hon en understreckare om "den första turistboomens stora guideboksförfattare under mellankrigstiden". Rom på 8 dagar (1927) skrevs av Ellen Rydelius (1885 - 1957) och blev en omedelbar succé. Ellen Rydelius skrev en rad andra guideböcker, översatte böcker från ryska, italienska, engelska, tyska och franska. Hon skrev också kokböcker om fransk, italiensk och rysk mat och översatte en bantningsbok! Hennes ideal var att leva i kappsäck utan ägodelar som tyngde. Helst ville hon bo i en grön cirkusvagn. En kort tid var hon gift med Elin Wägners bror, Harald Wägner. När han var otrogen skildes hon ifrån honom, tog dotter (Ria Wägner) och skrivmaskin och flyttade till Rom. Ellen Rydelius skrev personligt och hade blick för det udda och är enligt Carina Burman en god stilist. Ellen Rydelius blev som en kompis som visade runt i staden. 1951 kom hennes memoarer, Leva randigt, där hon bland annat skriver om den lyckliga, glada studietiden i Uppsala. Carina Burman är verksam inom Svenska institutets i Rom guideboksprojekt TOPOS AND TOPOGRAPHY. Rome and the Birth of the Guidebook genre. Hon arbetar på en bok om Ellen Rydelius. Läs hela understreckaren HÄR
Så här säger Annika i BOKBLOGGSJERKA 27 februari - 2 mars: "Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men i
stället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du
slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier
kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta
slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås). Naturligtvis
finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du
vill."
Ja, det har naturligtvis hänt att jag tröttnat på en bokserie av ena eller andra anledningen utan att fästa mig så mycket vid det. Men - en avbruten läsning som förundrar mig lite är Kerstin Ekmans serie Vargskinnet. Jag läste första delen, Guds barmhärtighet, med samma intresse och språkliga njutning som jag läst det mesta av Kerstin Ekmans produktion. Berättelsen om barnmorskan Hillevi Klarin och hennes möta med den hårda verkligheten i Svartvattnet tyckte jag väldigt mycket om. Men i del två, Sista rompan, knöt det sig ganska så snart. Vet inte riktigt varför. Kanske för att KE övergav Svartvattnet och att huvudpersonerna inte riktigt engagerade. Trilogin omfattar tidsmässigt hela 1900 - talet. Sista rompan skildrar en orolig tid och människor irrar omkring i världen. Språket lär det inte ha varit något fel på. Nu när jag bläddrar i böckerna igen tänker jag att jag borde ta nya tag. Skraplotter, del tre, har jag naturligtvis inte heller läst.
Äppelodlaren vid Hardangerfjorden, Olav Håkonson Hauge 1908 - 1994, var en av 1900 - talets viktigaste poeter i samma division som Tranströmer, Aspenström och Inger Christensen. Ändå har han inte riktigt slagit igenom i Sverige trots att både Staffan Söderblom och Carl - Göran Ekerwald skrivit var sin bok om honom. 2014 kom det lilla sparsmakade förlaget ellerströms ut med ett litet tunt häfte Gängelstrån, med dikter av Hauge. Gängelstrån syftar på de enstaka sädesstrån som stod kvar efter det att skördetröskan mejat ner resten.
Görgen Antonsson har översatt och skrivit förord.
Jag har tidigare skrivit ett flertal inlägg om Olav H Hauge som levde ett tillbakadraget liv med självstudier, diktande och dagboksskrivande. Nynorsk zenpoesi, ett häfte som räcker hela livet. Läs mer HÄR
Jag tömmer asklådan
Några nattvakna stjärnor hänger över fjällen
då jag kommer ut, Skaren lyser vit
mellan tallstammarna i vårljuset.
Glöden sjuder i snön då jag tömmer asklådan.
Slocknande drömmar sprids med askan i grå vind.
När allt kommer till allt
År ut och år in har du suttit böjd över böckerna
du har samlat på dig mer kunskap
än du behöver till nio liv.
När allt kommer till allt är det
så lite som ska till, och det lilla
har hjärtat alltid vetat.
I Egypten hade kunskapens gud
ett aphuvud.
文子 Enchi, Fumiko med kanjitecken
HANNELE tipsade mig om Fumiko Enchi (1905 - 1986), en mycket berömd japansk efterkrigsförfattare väl förtrogen med japansk klassisk littertur. Hon översatte klassiker och skrev för teater. Två av hennes romaner finns översatta till svenska Kvinnomasker (1984) och År av väntan (1985). Hennes romaner fick många fina priser, till exempel det prestigefyllda Noma Prize 1957 för År av väntan. Den tilldrar sig under slutet av Meiji - perioden, dvs slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Japan är vid den här tiden ett utpräglat manssamhälle. Barn och kvinnor hade få eller inga rättigheter utan var skyldiga män och familj allt. Fru Tomo i År av väntan bär hus och hem på sina axlar, sköter ekonomin och tjänstefolket och lyder makens minsta vink. Även när hon skickas till Tokyo för att välja ut den flicka hennes man behöver för att pigga upp sig med efter tolv års äktenskap. Tomo förnedras och lider, men röjer inte med en min hur hon egentligen känner sig. Hennes val utfaller till belåtenhet. Sedan dröjer det inte länge förrän det kommer nya flickor. Maken är en högt uppsatt tjänsteman så det är helt i sin ordning med extra kvinnor i huset. Tomo tar tålmodigt hand om de unga flickorna och ordnar allt till det bästa för dem. Om inget annat ordnar hon bra äktenskap åt dem när maken blir trött på dem. År av väntan är en psykologisk kvinnohistoria där man också får delta i vardagligt liv och presenteras för japanskt sätt att tänka. Jag tyckte mycket om År av väntan. Det blev maratonläsning. Men jag slog noggrant upp alla japanska uttryck som fanns med i ordlistan!
February 24: Top Ten Favorite Heroines From Books (Or you could
pick movies/tv): We've done this topic before so you could always do
heroines you love since the last time we did this topic, heroines in a
particular genre, etc.
1. Virgin Mary. The Bible.
2. Mrs Dalloway. Virginia Woolf, Mrs Dalloway
3. Jane Eyre. Charlotte Brontë, Jane Eyre
4. Marilla Cuthbert. L. M. Montgomery,
Anne of green Gables
5. Tess of d´Urberville. Tomas Hardy,
Tess of d´Urberville
6. Shirakawa Kaede. Lian Hearn, Tales of the Otori
7. Jung Chang. Jung Chang, Wild Swans
8. Ladydi Garcia Martinez. Jennifer Clement,
Prayers for the Stolen
9. Eli. Beate Grimsrud, A Fool, free
10. Anna Karenina. Leo Tolststoj,
Anna Karenina
Inlägg
