En smakebit på søndag

Mari på bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag i En smakebit på søndag att dela med oss av vad vi just läser. Men - no spoilers! Där hittar vi också flera smakebitar. Jag har just börjat
läsa Kate Atkinsons nya bok Liv efter liv. Här kommer ens smakbit från kapitlet Vapenstillestånd. Juni 1918. sid 92. 
"Vi hittade ett hål i häcken", sa Pamela.
"Det är där de sabla rävarna tar sig igenom," muttrade mrs Glover, " de kommer från dungen",  och Sylvie rynkade pannan åt mrs Glovers språk men sa ingenting eftersom de, officiellt, var på festhumör. Sylvie, Bridget och mrs Glover "skålade för freden" med varsitt glas sherry. Varken Sylvie eller mrs Glover tycktes vara särskilt upplagda för segeryra. Både Hugh och Izzie var fortfarande vid fronten och Sylvie sa att hon tänkte inte tro på att Hugh hade klarat sig förrän han kom in genom dörren. Izzie hade kört ambulans under hela kriget men ingen av dem kunde föreställa sig detta. Georges Glover "rehabiliterades" på ett sjukhem någonstans i Cotswolds. Mrs Glover hade rest och besökt honom men var obenägen att att prata om vad hon hade fått se, annat än att konstatera att George inte egentligen var George längre. "Jag tror inte att någon av dem är sig själva längre", sa Sylvie. Ursula försökte föreställa sig att inte vara Ursula men fick ge upp inför det omöjliga i tankeexperimentet.
Två flickor från kvinnoberedskapskåren hade ersatt George på gården. De var från Northamptonshire och hästintresserade båda två, och Sylvie sa att om hon hade vetat att de tänkte låta kvinnor arbeta med Samson och Nelson skulle hon själv ha sökt jobbet."
(Samson och Nelson är shirehästar.)

Proffsresenären Ellen Rydelius

Bilden är lånad

Carina Burman är i farten igen! I gårdagens Svd skriver hon en understreckare om "den första turistboomens stora guideboksförfattare under mellankrigstiden". Rom på 8 dagar (1927) skrevs av Ellen Rydelius (1885 - 1957) och  blev en omedelbar succé. Ellen Rydelius skrev en rad andra guideböcker, översatte böcker från ryska, italienska, engelska, tyska  och franska. Hon skrev också kokböcker om fransk, italiensk och rysk mat och översatte en bantningsbok!  Hennes ideal var att leva i kappsäck utan ägodelar som tyngde. Helst ville hon bo i en grön cirkusvagn. En kort tid var hon gift med Elin Wägners bror, Harald Wägner. När han var otrogen skildes hon ifrån honom, tog dotter (Ria Wägner) och skrivmaskin och flyttade till Rom. Ellen Rydelius skrev personligt och hade blick för det udda och är enligt Carina Burman en god stilist. Ellen Rydelius blev som en kompis som visade runt i staden. 1951 kom hennes memoarer, Leva randigt, där hon bland annat skriver om den lyckliga, glada studietiden i Uppsala. Carina Burman är verksam inom Svenska institutets i Rom guideboksprojekt TOPOS AND TOPOGRAPHY. Rome and the Birth of the Guidebook genre. Hon arbetar på en bok om Ellen Rydelius. Läs hela understreckaren HÄR

Avbruten läsning

Så här säger Annika i BOKBLOGGSJERKA 27 februari - 2 mars: "Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men i stället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås). Naturligtvis finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du vill."

Ja, det har naturligtvis hänt att jag tröttnat på en bokserie av ena eller andra anledningen utan att fästa mig så mycket vid det. Men - en avbruten läsning som förundrar mig lite är Kerstin Ekmans serie Vargskinnet. Jag läste första delen, Guds barmhärtighet, med samma intresse och språkliga njutning som jag läst det mesta av Kerstin Ekmans produktion. Berättelsen om barnmorskan Hillevi Klarin och hennes möta med den hårda verkligheten i Svartvattnet tyckte jag väldigt mycket om. Men i del två, Sista rompan, knöt det sig ganska så snart. Vet inte riktigt varför. Kanske för att KE övergav Svartvattnet och att huvudpersonerna inte riktigt engagerade. Trilogin omfattar tidsmässigt hela 1900 - talet. Sista rompan skildrar en orolig tid och människor  irrar omkring i världen. Språket lär det inte ha varit något fel på. Nu när jag bläddrar i böckerna igen tänker jag att jag borde ta nya tag. Skraplotter, del tre, har jag naturligtvis inte heller läst. 

Gängelstrån

Äppelodlaren vid Hardangerfjorden, Olav Håkonson Hauge 1908 - 1994, var en av 1900 - talets viktigaste poeter i samma division som Tranströmer, Aspenström och Inger Christensen. Ändå har han inte riktigt slagit igenom i Sverige trots att både Staffan Söderblom och Carl - Göran Ekerwald skrivit var sin bok om honom. 2014 kom det lilla sparsmakade förlaget ellerströms ut med ett litet tunt häfte Gängelstrån, med dikter av Hauge. Gängelstrån syftar på de enstaka sädesstrån som stod kvar efter det att skördetröskan mejat ner resten.
Görgen Antonsson har översatt och skrivit förord.
Jag har tidigare skrivit ett flertal inlägg om Olav H Hauge som levde ett tillbakadraget liv med självstudier, diktande och dagboksskrivande. Nynorsk zenpoesi, ett häfte som räcker hela livet. Läs mer HÄR

Jag tömmer asklådan

Några nattvakna stjärnor hänger över fjällen
då jag kommer ut, Skaren lyser vit
mellan tallstammarna i vårljuset.
Glöden sjuder i snön då jag tömmer asklådan.
Slocknande drömmar sprids med askan i grå vind.

När allt kommer till allt

År ut och år in har du suttit böjd över böckerna
du  har samlat på dig mer kunskap
än du behöver till nio liv.
När allt kommer till allt är det
så lite som ska till, och det lilla
har hjärtat alltid vetat.
I Egypten hade kunskapens gud
ett aphuvud.

År av väntan

文子     Enchi, Fumiko  med kanjitecken

HANNELE tipsade mig om Fumiko Enchi (1905 - 1986), en mycket berömd japansk efterkrigsförfattare väl förtrogen med japansk klassisk littertur. Hon översatte klassiker och  skrev för teater. Två av hennes romaner finns översatta till svenska Kvinnomasker (1984) och År av väntan (1985). Hennes romaner fick många fina priser, till exempel det prestigefyllda Noma Prize 1957 för År av väntan. Den tilldrar sig under slutet av Meiji - perioden, dvs slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Japan är vid den här tiden ett utpräglat manssamhälle. Barn och kvinnor hade få eller inga rättigheter utan var skyldiga män och familj allt. Fru Tomo i År av väntan bär hus och hem på sina axlar, sköter ekonomin och tjänstefolket och lyder makens minsta vink. Även när hon skickas till Tokyo för att välja ut den flicka hennes man behöver för att pigga upp sig med efter tolv års äktenskap. Tomo förnedras och lider, men röjer inte med en min hur hon egentligen känner sig. Hennes val utfaller till belåtenhet. Sedan dröjer det inte länge förrän det kommer nya flickor. Maken är en högt uppsatt tjänsteman så det är helt i sin ordning med extra kvinnor i huset. Tomo tar tålmodigt hand om de unga flickorna och ordnar allt till det bästa för dem. Om inget annat ordnar hon bra äktenskap åt dem när maken blir trött på dem.  År av väntan är en psykologisk kvinnohistoria där man också  får delta i vardagligt liv och presenteras för japanskt sätt att tänka. Jag tyckte mycket om År av väntan. Det blev maratonläsning. Men jag slog noggrant upp alla japanska uttryck som fanns med i ordlistan!

Top Ten Tuesday

February 24: Top Ten Favorite Heroines From Books (Or you could pick movies/tv): We've done this topic before so you could always do heroines you love since the last time we did this topic, heroines in a particular genre, etc.

  1. Virgin Mary. The Bible. 

  2. Mrs Dalloway. Virginia Woolf, Mrs Dalloway

  3. Jane Eyre. Charlotte Brontë, Jane Eyre

  4. Marilla Cuthbert. L. M. Montgomery, 
      Anne of green Gables     
     
  5. Tess of d´Urberville. Tomas Hardy, 
      Tess of d´Urberville

  6. Shirakawa Kaede. Lian Hearn, Tales of the Otori

  7. Jung Chang. Jung Chang, Wild Swans

  8. Ladydi Garcia Martinez.  Jennifer Clement,  
      Prayers for the Stolen
                       

  9. Eli. Beate Grimsrud, A Fool, free  
                 

10. Anna Karenina. Leo Tolststoj, 
      Anna Karenina                 

Liv och död

Liv och död i titeln är uppgiften i Lyrans tematrio för veckan. Hur det går till? Läs HÄR
Mina tre titlar:
1. Ett gott liv av Ann  Heberlein.
Om livet efter den mycket omskrivna och debatterade boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Om lanseringen av boken och hennes kritik av förläggarens okänsliga roll i det hela. Men det mesta handlar om annat. Och här finns en underbar litteraturlista. Ann Heberlein är teologie doktor i etik.

2. Att älska livet mer än dess mening av Owe Wikström
Titeln har religionspsykologen, psykiatern och författaren Owe Wikström lånat av Dostojevskij, Bröderna Karamasov, som han vet väldigt mycket om. Sju veckors betraktelser dag för dag med efterföljande övningar enligt mönstret 1/ Uppmärksamma, 2/ Reflektera över, 3/ Handla. Övningarna går guschelov bra att hoppa över. Owe Wikström är välformulerad och mycket beläst. 
3. Fader Död av Giles Blunt. Platsen är Algonquin Bay i Ontario, Kanada. Den sympatiske kriminalinspektören, John Cardinal, har just upplevt en stor personlig sorg (läsaren har följt honom i alla Giles Blunts fem böcker). I Fader Död får John Cardinal och hans medarbetare bland annat hand om ett fall som tilldrar sig i pälshandlarkretsar. Årets pälsauktion kräver ett uppbåd poliser i sig, men nu sker ett antal brutala mord som visar sig ha  förgreningar i både tid och rum. Jag gillar personskildringen och framställningen av den otroliga, obarmhärtiga miljön med mängder av snö, is och kyla.