måndag 9 februari 2015

Historiskt

LYRAN vill att vi berättar om tre historiska romaner i veckans tematrio. Det som ligger närmast till hands har Lyran själv tagit hand om. Och då tänker jag naturligtvis på Hilary Mantels fantastiska romaner från Henrik VIII:s tid. Så jag får jag tänka till lite.
1. Kristin Lavransdotter 1 - 3 (Brudkronan 1920, Husfrun 1921, Korset 1922) skriven av Nobelpristagaren Sigrid Undset. Den beskriver en kvinnas liv från vaggan till graven på 1300 - talet. Hon gifter sig med den man hon älskar och inte den man som fadern valt ut. Men den man hon ratar blir ändå ett starkt stöd för henne genom livet. Äktenskapet med riddarren Erlend Nikolaussøn av Husaby blir ganska stormigt. Åtta söner får de, men ingen dotter, till Kristins stora sorg Kristin Lavransdotter har jag läst så många gånger! Och Liv Ullman gjorde film av den 1995.
2. Borta med vinden - Margaret Mitchells berömda roman från 1936. Den tilldrar sig under amerikanska inbördeskriget. Huvudperson är den vackra, bortskämda Scarlett O´Hara som inte räds att ta i med hårdhandskarna om det behövs. Och det gör det. Hon gör allt för att rädda sitt älskade Tara och så småningom - när det kanske är för sent - inser hon vem hennes hjärta tillhör. Filmen har jag sett många gånger och alla som har sett den minns säkert slutscenen där Scarlett sitter på trappan till Tara och säger: " Tomorrow is another day."
3. Carina Burmans tre historiska deckare med Euthanasia Bondeson i huvudrollen: Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006)  och Hästen från porten (2008) får tillsammans bli mitt tredje val. Carin Burman är en favorit och hon har skrivit många historiska romaner om Johan Henric Kellgren, Erik Gustaf Geijer och Sophia Elisabeth Brenner för att nämna några. Babylons gator  tilldrar sig i London 1851; Vit som marmor  i 1850 - talets Rom och Hästen från Porten med undertiteln: Ett österländskt äventyr i Konstantinopel 1853. Deckargåtorna kan nog rent generellt sägas vara underordnade såväl tids- som miljöskildringen.
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.4uNqLvQJ.dpuf
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.4uNqLvQJ.dpuf
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.I1Bfffnj.dpuf
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.I1Bfffnj.dpuf
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.6bxSI774.dpuf
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.6bxSI774.dpuf
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.6bxSI774.dpuf
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.ehBjv1x3.dpuf
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.ehBjv1x3.dpuf

söndag 8 februari 2015

Goda råd från en som vet

"--- Jag vet knappt hur jag ska skriva om mig själv. Det kvittar vilken stil man väljer, den hinner ändå börja vackla innan ett stycke är färdigt. Jag ska bara gå på, tänker jag för mig själv, jag ska sträcka ut mina händer och säga: c´est moi, vänj dig. Jag ska lita på läsaren. Det är det jag rekommenderar personer som frågar mig hur man blir utgiven. Lita på din läsare, sluta skedmata din läsare, sluta vara nedlåtande mot din läsare, beröm din läsare för att vara åtminstone lika smart som du och sluta vara så jäkla behagsjuk: du i raden längst bak, kan du vara snäll att koppla av charmen! Enkla ord på ett enkelt 
papper. Minns vad Orwell säger, att god prosa är som en fönsterruta,
Koncentrera dig på att slipa minnet och skärp din mottaglighet. Kapa varje sida du skriver med åtminstone en tredjedel. Sluta snickra ihop dina taffliga små liknelser. Tänk ut vad du vill ha sagt. Säg det sedan med så mycket kraft och klarhet du kan.---"
Smakbiten kommer från sidan 14 i Skuggan av ett liv. Memoar. Av Dame Hilary Mantel

Fler smakbitar finns det HÄR

lördag 7 februari 2015

Katapultpriset

Årets Katapultpris för bästa debut går till Agnes Gerner för diktsamlingen Skall. Motiveringen lyder: "För det sätt på vilket Agnes Gerner i diktsamlingen 'Skall' sjunger om sorg, födelse och död. Hennes poesi påminner oss om förbindelsen mellan människa och djur: råttans gnagande, hästens andedräkt och rävens tassande i oss."
Agnes Gerner är född 1984 och arbetar som bibliotekarie i Stockholm. Katapultpriset på 40 000 kr delas ut av Sveriges författarförbund
Jag tycker att texten som står på Adlibris är så bra så jag lånar den: " Agnes Gerners dikter fångar en förlust som svänger svansen över stolar, bord, porslin och äter allt i sin väg, som fortgår när åren blir tyngre och snabbare, när barnet växer ifatt och förbi. Men i naturen slår hjärtan, tassar spelar, bark bågnar, det hackas och ruvas, förnyelsen pågår. Skall är en bok om människoblivande och djurblivande, om sorg och liv, berusning och kärlek. Om att, som slutmeningen lyder: "kräva ett liv som väger upp för döden". Agnes Gerner är också nominerad till Borås Tidnings debutantpris. Jag tycker mycket om Skall.
Den rosa kappan
borde ha svepts omkring dig, höljt dig
i ett moln av fuchsia
Vi borde ha haft överseende
med att den skar sig mot rosorna, att den var
alltför varm i den trånga kistan
Istället blev det 
din lila klänning med svarta prickar,
skräddarsydd,
en underjordisk uniform


 

fredag 6 februari 2015

From Schweiz with love

"Agnes är död. En berättelse dödade henne. Allt jag har kvar av henne är den här berättelsen. Den började den där dagen för nio månader sedan när vi träffades för första gången på Chicago Public Library." Så börjar romanen Agnes av den schweiziske författaren Peter Stamm. Den första meningen för tankarna till Albert Camus, Främlingen. Agnes är Peter Stamms lovordade debutroman från 1998 som nu 2014 har kommit ut på svenska på Thorén & Lindskog i fin översättning av Sofia Lindelöf. Berättaren är en journalist och författare från Schweiz. Han skriver fackböcker och håller på med en bok om amerikansk järnvägshistoria. Agnes studerar fysik och arbetar på en avhandling om symmetrier hos symmetrigrupper i kristallgitter. Särskilt intresserad är hon av tomrummet mellan grupperna. Efter en tids bekantskap börjar han skriva berättelsen om dem. Snart har berättelsen hunnit ifatt verkligheten och kommer till och med att ligga före. Och det är väl här det börjar skeva. Peter Stamms språk är klart som kristall; enkelt och sparsmakat. Det är samma slags prosa som hos Modiano där mycket döljer sig mellan raderna. Peter Stamm ställer frågor om kärlek och lycka. "Lycka målar man med prickar, olycka med penselstreck," sa hon. "Om du vill beskriva vår lycka måste du göra en hel massa små prickar som Seurat. Och att det var lycka ser man bara på avstånd."Frihet, ensamhet, tomhet är andra teman.
Peter Stamm (f.1953) räknas som en av vår tids stora författare även utanför det tyska språkområdet. Sju år finns också i svensk översättning.
Läs mer om det ambitiösa förlaget Thorén & Lindskog HÄR.

torsdag 5 februari 2015

Bergensare


2013 kom den första boken av Tomas Espedal på svenska. Mot konsten heter den. Espedal är stor i Norge och har skrivit et tiotal romaner . 2014 kom Gå. Eller konsten att leva ett rikt och poetiskt liv.
Jag gillade båda två väldigt mycket. Nu har jag läst den tredje, Bergensare, Lindelöws bokförlag; i översättning av Jimmy Ginsby. Och jag är lika förtjust. Bergensare är en blandning av prosa och poesi;  reseskildring och biografi; roman och novell. Boken tar avstamp i ett hotellrum i New York och avslutas på ett hotell i Berlin vid Kurfürstendamm. Däremellan följer man Espedal på vandringar i hans barndoms Bergen under "en tid då barnen var befriade från sina föräldrar", en stad som kännetecknas av frihetsberövande regn och fuktig instängdhet mellan bergen. Tonåren skildras mästerligt genom en beskrivning av kroppen som börjar växa ut åt alla håll och bekläs med hår. Det var också då han blev medveten om betydelsen av dörrar i livet. Han vandrar vidare i livet och möter massor av människor; inte minst författare som Karl - Ove Knausgård och Dag Solstad. (Tomas Espedal förekommer i en episod i Min kamp del 5.) Flera kapitel handlar om kärlek, ensamhet och resor. Tomas Espedal gillar celliknande utrymmen som små hytter längst ner intill maskinrummet i båtar och små sovkupéer på tåg. Jag gillar Espedals språk, formuleringar och humor. Han är personlig utan att kännas intim. Antagligen vore det inte så svårt att läsa honom på norska. Jag ska ta ett snack med latmasken...

onsdag 4 februari 2015

Gammalt i ny tappning

Allt finns där; händelserna, personerna och miljön. Allt känner man igen utom presentationstekniken. 
Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek av 
Ulf Karl Olov Nilsson liknar ingen annan historisk roman. Den liknar inte en roman över huvud taget. Författaren blandar stilarterna och det blir halsbrytande läsning; och ömsom sorgligt ömsom roligt. Det är väldigt roande när UKON blandar sin egen språkliga cocktail av lika delar latin, modern slang och vardagligt språk.  Så här kan det till exempel låta när kungen hämtar sin dotter Maria efter en tillställning och på hemvägen träffar på Charles Brandon som är ute i samma ärende. "Salve Henrik, dilécta luculenus med en kvällstur va! Och mirabile att få hämta sina döttrar efter festum." --- "Ja, det är bellus floridus. Men nu måste vi vidare. Vale, vale, Brandon! See you" - "Vale! Bonum nocte! So long!" Texten är indelad i större eller mindre stycken, scener eller tablåer med rubriker. Under rubriken Exit Anna av K står det: "Men okej, hon får leva. Ge henne ett dragigt slott någonstans så nära den skotska gränsen som möjligt." Huvudena rullar; fruarna dör i barnsäng eller av andra orsaker. Thomas More vägrar att erkänna Henrik som kyrkans överhuvud och vips! har han blivit ett huvud kortare. Den mäktige Thomas Cromwell döms för högförräderi och röner samma öde. Europas vackraste kung åldras inte med behag. Och det lider han av. Egensinnig är bara förnamnet på den här romanen som inte riktigt låter sig beskrivas. UKON är poet, psykolog och psykoanalytiker vilket kan förklara en del.

tisdag 3 februari 2015

Evighetsbarnen

Fyra udda människor i Evighetsbarnen av Beate Grimsrud skiljer sig på olika sätt från människor med "vanliga" liv. Siri har en second - handaffär som hon sköter lite halvhjärtat efter sin jorden - runtresa.  När hon kom hem ifrån Indien var hon gravid. Men det var bara hon som förstod det. Varken läkare eller polis insåg vad den växande magen betydde så plisen körde henne till psyket. Siri har till sin oförställda häpnad fyllt 42 och står där utan vare sig man eller barn. "I vem har man satt spår?" undrar hon. André, 37,  är anestesisköterska och bor tillsammans med sin katt Kassandra. Hon är hans hela värld och hon är en outtröttlig lyssnare. I gengäld sköter André henne  minutiöst. Men när André under en tid har en äventyrlig flickvän sitter Kassandra uppe på ett skåp och ogillar. "Det är jag som är barnet i mitt liv", säger André. "Att dö är att dra in klorna efter att ha skrivit i sanden," filosoferar han. Andres vän Tomas, sjukhusfotograf med lönebidrag, är en mera diffus person. Han och André planerar semesterresor, som Tomas omedelbart hoppar av. Tomas har beröringsskräck och låtsasröker på balkongen. Siris amerikanska väninna, Louise, är shopoholic. Hennes kropp ett minnesmärke efter ett liv av självskadebeteende. Henne kommer man inte nära. Och vem är damen med det röda hundkopplet som springer runt i Tantolunden och ropar på Bosse?  Rymden är som ett stort öra i den dånande tystnaden ovanför allt detta. Alla är till syvende och sist totalt ensamma.  Beate Grimsruds solidaritet med de i någon bemärkelse utanförstående är sympatisk. (På sätt och vis är det samhället vid sidan av dem som är annorlunda.) Beskrivningen av dem - särskilt André och Siri - är inkännande. Miljön är begränsad till kvarteren runt Tantolunden och blir till slut välbekant. Många meningar är aforistiska och man skulle vilja stryka under och minnas för alltid.  Ja, mycket är mycket bra. Men Evighetsbarnen når inte upp till En dåre fri. Det ska man kanske inte begära. En dåre fri är ett mästerverk. Ändå tror jag att en lätt uppstramning och förtätning av Evighetsbarnen kunde ha gjort mycket.
Läs söndagssmakbiten från första sidan i Evighetsbarnen HÄR!