På spaning som serie

Utomordentligt ambitiöst och ganska djärvt att anpassa På spaning efter den tid som flytt (1913 - 1927) av Marcel Proust (1871 - 1922)  till grafisk roman! I del 1, Combray,  möter vi de kända scenerna med madeleinekakan och lindblomstéet, hagtornshäcken och fraset av mammas klänning när hon - äntligen! - kommer för att säga godnatt.

Vi får möta många egenartade personer med speciella vanor och uppfattningar om hur man beter sig i sällskapslivet. Och ett samhälle med stark klassindelning. På något ställe kom jag osökt att tänka på hur ett gäng damer i någon roman av Jane Austen kunde sitta och kommentera människorna omkring sig. Serien är snygg och prydlig med tydliga bilder i fina färger. Språket är naturligtvis något mera avancerat än det man vanligtvis möter i serier, men det bör inte avskräcka någon. Jag, som är en något motvillig serieläsare, hade inga svårigheter att ta till mig spaningen i serieversion.

Teckning och bearbetning är gjord av reklammannen Stéphane Heuet, född 1957. Den svenska texten baseras på Gunnel Vallquists översättning. Fyra delar har hittills kommit ut på svenska.  Sammanlagt planeras sjutton delar. 

 

 

Fortsättningen på början

När kejsaren var gudomlig (2002) av Julie Otsuka fortsätter där Vi kom över havet (2011) slutade. Trots att den kom först. Det är februari 1942, tre månader efter den japanska attacken mot Pearl Harbor 7 december 1941. Vi följer en japansk familj i Berkeley i Kalifornien bestående av far, mor, en flicka och en liten pojke. Fadern hämtas i badrock och tofflor av FBI ganska omedelbart efter attacken och nu har det kommit evakueringsorder för resten av familjen. De har bott länge i USA, men helt plötsligt är de fienden. Modern fungerar som en robot och gör vad som måste göras. Den lilla kycklingen, papegojan och den gamla halvblinda Vit Hund måste åtgärdas. Husdjur får inte följa med. Mor och barn fraktas med tåg långt ut i öknen i Utah. En och annan tegelsten hittar vägen genom tågfönstren. Det är varmt och trångt; sysslolösheten och bristen på eget utrymme är enerverande. Pojken drömmer om sin stilige far som betyder allt för honom. De kan utväxla brev, men allt kan ju inte sägas. Julie Otsuka är sparsam i sin berättarteknik. Det är stramt och återhållsamt även när det hon berättar är explosiv vara. Det känner vi ju igen ifrån Vi kom över havet. Likaså berättelsens kör av röster. Efter tre år och fem månader får familjen komma tillbaka till sitt hus. Omgivningens reaktioner - eller brist på reaktion - är svår att hantera. En vacker dag kommer fadern. Men pojken känner inte igen sin far i den skallige, krokige mannen som kommer emot dem. Familjen kommer att bli helt beroende av modern, som är ett under av styrka och mod. Och i fortsättningen brer hon jordnötssmör och sylt på barnens matsäckssmörgåsar. Hon har valt en gång för alla.
När kejsaren var gudomlig är en fin roman, inte tu tal om saken. Men Vi kom över havet är så mycket bättre.

Bokfråga om presentböcker

Helena på Ugglanoboken
undrar vilken bok vi gav bort i present senast?

Stora boken om Mumin av Tove Jansson gav jag bort i present i mars till en högst förtjänt liten mottagare. Jag hade gärna velat ha den själv också, men nu hoppas jag få läsa den högt åtminstone.




Jag hittade en presentförpackning med mattrilogin av Joanne Harris   Choklad, Apelsin och Vin.
Den gav jag också bort i mars. Tre böcker med läckra omslag väl avpassade för resp. ämne
På maggördeln står det: Trevlig läsning önskar jag dig.
Vilket väl uttryckte mina tankar med presenten.
Troligtvis får jag inte läsa böckerna högt; möjligen låna dem. Någon bör i alla fall läsa dem, tycker jag...

Tematrio - Krigets fasor

Vad har vi läst om kriget fasor, undrar  LYRAN 
i sin tematrio denna veckan.

BARNMORSKAN av Katja Kettu 
Det är tiden för det s. sk. Lapplandskriget; 1942 - 44.
Miljön är trakterna kring Petsamo långt upp i norr där Norge, Finland och Sovjetunionen möttes. Här rör sig ryssar, tyskar, skoltsamer och finnar. Det är en grym krigsskildring, men här finns också lyriska inslag och en kärlekshistoria av det ovanligare slaget.

OM MAN ÄNNU FINNS  av Rose Lagercrantz.
En kartläggning av släktens historia och de färgstarka personerna som överlevt förintelsen. Eller inte. De som överlevt ville ofta inte tala om sina upplevelser. Rose Lagercrantz mor var inte säker på att hon ännu fanns. Författaren reste runt och sökte, ringde och skrev för att spåra sin svårfångade familj.

DE FATTIGA I LODZ av Steve Sem - Sandberg. En storslagen roman om det judiska gettot i polska Łódź under andra världskriget.  Nazisterna utsåg den judiske affärsmannen Chaim Mordechai Rumkowski som lägerledare. Det visar sig att han är en mycket komplicerad person som å ena sidan bygger upp ett fungerande samhälle i lägret, som gör att det lämnas ifred av nazisterna i det längsta. Å andra sidan är det han som pekar ut vilka som kan skickas till gaskamrarna. Och han har åtskilligt mera på sitt samvete.
Författaren fick Augustpriset 2009 för De fattiga i Łódź .

 

Nästa radioföljetong

Onsdagen den 7 maj börjar nästa radioföljetong.
Staffan Göthe läser Vänner emellan av Amoz Oz.
Det blir bra. Den har jag inte läst. Åtta berättelser om åtta människors liv i en fiktiv kibbutz i slutet av 50 - talet. Amos Oz har själv bott 32 år i kibbutzen Hulda  så han vet vad han talar om. En berättelse om kärlek och mörker läste jag när den kom ut och var omåttligt förtjust i. Det är en självbiografisk berättelse som rör sig kring moderns självmord 1952. Den handlar också om släkten och Israels historia. Amos Oz föddes i Jerusalem den 4 maj 1939. Han är professor i litteraturhistoria vid Ben - Gurion - universitetet.
Amos Oz har ständigt nämnts i samband med Nobelpriset. Det vore inte fel.

Kikarseende

EDITH PEARLMAN
föddes i Providence på Rhode Island 1936. Hon tog sin examen vid Radcliffe och bor nu i Brookline i Massachusetts. Edith Pearlman är mest känd som novellist och nämns på samma gång som Anton Tjechov och Alice Munro. Och det förstår man när man läser Kikarseende som just kommit ut på svenska på Elisabeth Grate förlag i översättning av Berit Skogsberg.
INGRID skrev en uppskattande recension om originalupplagan redan i januari i vilken även Ann Patchett skrivit ett beundrande förord.
Ingrid har vissa favoritnoveller och det har jag också. Mina är Om kärlek vore allt, Purim och Kappan. De har samma huvudperson, nämligen judiska Sonya Sofrankovitch som flyttar runt i ett krigsdrabbat Europa. Vi möter många judar i diasporan och flyttar oss geografiskt. Många noveller rör sig i ett fiktivt landskap , Godolphin, utanför Boston. Barn och barns iakttagelser är ett tema. Inte minst i titelnovellen Kikarseende. Annars är det ofta lite äldre kvinnor som står i centrum i novellerna. Edith Pearlman berättar med mänsklig värme, humor och mild ironi. Några av hennes egna litterära förebilder är John Updike, late Penelope Fitzgerald, Julian Barnes och Gabriel García Márquez. Hon började skriva redan i college, men kom sedan att arbeta som dataprogrammerare. Flera av hennes karaktärer har också anknytning till databranschen.
34 noveller ingår i samlingen. Några noveller återstår lyckligtvis i min läsning av den fantastiska Kikarseende.

Enstöring åker till Japan

Per Erik Wahlund  (1923 - 20099 var litteratur - och teaterkritiker; författare, översättare och en fin stilist.
P E W kom tidigt att ägna sig åt den japanska lyriken och introducerade den i Sverige. Först översatte han antologierna Körsbärsträdet, Bambuflöjten och japansk poesi från engelska och tyska förlagor. Sedan kom Sången från Ogura. Den kom ut 1988 och är översatt direkt från japanska i samarbete med Sōhō Matsushita. 
1968 kom Japansk dagbok. Impressioner och ironier ut. 1996 förverkligade P E W en gammal dröm om att åka till Japan. Han skriver dagbok under resan. Den är mycket personligt hållen och rolig att läsa. Han kan inte japanska och det sätter ibland käppar i hjulet eftersom japanerna inte är så framstående när det gäller engelska. Han rör sig mellan Tokyo, Osaka, Kyoto och landsbygden. Han gör officiella besök och han bor på japanskt sätt och äter på zenbuddhistiska vegetariska restauranger, bl. a. en som heter Hototogisu. Den har tagit sitt namn efter en liten japansk gökfågel som har ett vemodigt lockrop som man kan få höra i dagbräckningen. Denna lilla gök går igen i hela den klassisk poesin. Här är ett exempel:

Knappt hade i natt                         

Bilden lånad  HÄR

 
jag slutit mina ögon,
förrän jag väcktes
av hototogisuns röst
och det var pärlgrå dager

Ki no Tsurayuki(紀 貫之),
född 872, död 30 juni 945, waka - poet under 
Heian - perioden