lördag 1 mars 2014

North to Alaska

Eowyn Ivey som debuterade med The Snow Child, är född i Alaska och bor fortfarande där med man och två barn. Snöbarnet heter boken på svenska, i översättning av Klara Lindell på Bazar förlag 2013.
Nu har jag läst Snöbarnet, men jag tycker att omslaget på originalutgåvan är vackrare så jag väljer den bilden. 
Ett medelålders, barnlöst par flyttar från Pennsylvania till Alaska på 1920 - talet.
Mabel är dotter till en litteraturprofessor och Jack har inte heller någon erfarenhet av det hårda arbete som väntar en bonde i Alaska. Klimatet är hårt. De bor ensligt, men stiftar efter en tid bekantskap med Esther och George och deras söner, speciellt då Garrett, som blir till stor praktisk hjälp.
Mabel och Jack sörjer ett barn som dött för dem och har väl gett upp hoppet om ett nytt.
Naturen och djurlivet beskrivs alldeles fantastiskt av författarinnan. Det märks  att hon är på mammas gata.  Skogen, pulsandet i snön, rävar, vargar, en och annan björn och järv; jakt och fiske - man tycker sig vara där.
En dag bygger Mabel och Jack ett snöbarn och förser henne med röd halsduk och mössa. Nästa dag ser man ett barns svaga fotspår i snön; mössa och halsduk är borta. Mabel spanar envist och en vacker dag ger spaningarna utdelning, men när hon berättar om den skygga, ljushåriga lilla flicka hon skymtat i skogen misstänker man att Mabel blivit "stugsjuk" och tappat kontakten med verkligheten. 
Men Jack och alla de andra får tänka om. Så utvecklar sig en vacker barn/föräldrarelation mellan Jack, Mabel och naturbarnet Faina, som helst sover ute i skogen. 
Åren går och med tiden möts även Garrett och Faina och inte helt oväntat blir de förälskade.
Det vilar något av saga och legend över den här vemodiga berättelsen. Mabel har en bok med ryska sagor i sin bokhylla och där finns en berättelse med bilder om ett gammalt barnlöst par som bygger en snöflicka. Mabel vill helst inte läsa slutet på den sagan...
Eowyn Ivey arbetade i en bokhandel där hon stötte på Freya Littledales berättelse om snöflickan som i sin tur byggde på den ryska sagan.  
Eowyn Ivey blev inspirerad.
Jag tyckte mycket om Snöbarnet, men översättaren har inte gjort sitt jobb.

fredag 28 februari 2014

Reaköp

I veckans BOKBLOGGSJERKA ber Annika oss att berätta om vi köpt några böcker på rea och i så fall om det är någon vi är alldeles särskilt sugna på att läsa. Om vi inte hittat något vill Annika veta varför.

Jag har köpt tre böcker och jag är väldigt sugen på att läsa dem alla. Annars hade jag inte köpt dem. En har jag redan av avslöjat och det är   
Kvinnor av Virginia Woolf 
   ögonstenar
 
Mina mörka vrår är en självbiografisk berättelse av den store amerikanske deckarförfattaren James Ellroy. Modern blev mördad när han var 10 år . 
Fallet reds aldrig ut.
Många år senare återvänder James Ellroy till Los Angeles för att försöka få en uppfattning om vad som egentligen hände.

Halsbrytande innovativt

Elfriede Jelineks Faust FaustIn and out är skriven direkt för regissören Hilda Hellwig. Jelineks pjäs är ett sekundärdrama till Gothes Faust. Den tar sin början i nutid i Fritzls källare med de instängda flickorna och barnen. En manlig skapande och imperiebyggande värld kolliderar med sina offer: kvinnorna i världen. Den kakelklädda källaren var också en sorts värld.
Iwar Wiklander spelade en utmärkt äldre Faust. Adam Lundgren spelade den yngre Faust.
Kim Theodoridou Bergquist spelade bl. en av de instängda flickorna på gränsen till nervsammanbrott på en otroligt uttrycksfullt sätt. Hela pjäsen bjöd på oväntade grepp och överraskningar. Mefisto själv - Simon Norrthon - smög omkring och ställde till så mycket elände som möjligt.
Det var en halsbrytande, innovativ och tankeväckande pjäs som visades ikväll på Göteborgs stadsteater, Nya studion. Det är bara att sätta igång och repetera Faust. 
Egentligen skulle jag vilja  smälta den 3 timmar långa pjäsen, diskutera den och sedan se den igen.


tisdag 25 februari 2014

Egenmäktigt förfarande

LYRANS tematrio
denna veckan ska handla om klassiska kvinnor.
Jag väljer att tolka på mitt eget sätt eftersom jag fick ett reapaket ifrån Adlibris idag som innehöll en titel som gav mig idén. Jag väljer tre titlar som alla innehåller ett flertal klassiska kvinnor.
Kvinnor av Virginia Woolf. Det var denna som kom med posten. Jag gillar verkligen ellerströms utgivning av Virginia Woolfs essäer. I Kvinnor skriver hon såväl om klassiska som mindre kända kvinnor.
En verkligt känd är Mary Wollstonecraft, författare och feministisk filosof.
Jag återkommer till Kvinnor senare.
  
Tusen år av ögonblick av Birgitta Holm. Från den heliga Birgitta till den syndiga.
I denna bok möter vi många kända klassiska kvinnor som Agneta Horn, Märta Helena Reenstierna och Ellen Key. Den syndiga heter Stenberg i efternamn.
Kvinnorna i rosenträdgården av Ann Chapman. Författarinnan upptäckte att hon hade 125 spännande kvinnor i sin rosenträdgård, till exempel Maria Stuart, kejsarinnan Josephine, Jeanne d´Arc, Gertrude Jekyll och Drottning Victoria.



måndag 24 februari 2014

Vår - matte väcker och Höst - matte täcker

Den 24 februari firas aposteln Mattias dag. Förr räknades dagen till och med som helgdag.
I sydsverige har 24 februari förknippats med vårens ankomst.
"Mattias med sitt långa skägg
lockar barnen utom vägg"

Barnen skulle alltså kunna vara ute och leka i solen.
I Skåne talar man om Mattias med gåsaägget. Det var de gässen började värpa.
Mattias var den apostel somkom in i lärjungarnas krets efter Judas Iskariots förräderi. Han valdes ut bland kandidaterna genom lottdragning...21 september firas Matteus. I det gamla bondesamhället, har båda matsmässodagarna varit viktiga märkesdagar. I Finlands svenskbygder, finns talesättet: "Vår-matte väcker och Höst-matte täcker." Innebörden var att de djur som legat i vinterdvala vaknar vid Mattias och går i ide på Matteus. På Gotland var höststormarna kring Matteusdagen varit fruktade och gavs namnet :"Mattis garnrivare". 
Detta kan man läsa om på diverse ställen, till exempel i  
Bondens år av Sigfrid Svensson.

söndag 23 februari 2014

Japanskt vardagsliv

Bilden lånad från sr.se
Masaharu Fukuyama (福山 雅治) i huvudrollen som Ryoto
i Hirokazu Kore-edas film Sådan far, sådan son 
Två bedårande sexåriga pojkar står i centrum för dramat. Deras respektive familjer är varandras motsatser såväl i levnadssätt som värderingar.
Det hela utspelas i Tokyo.
det här är första gången jag så ärligt fyllt en huvudroll med mina egna känslor.
Nu är filmen klar, men för mig och pappan i filmen kvarstår våra frågor.”
- See more at: http://www.triart.se/mediaarkiv/article88579.ece#sthash.igKG75B3.dpuf
det här är första gången jag så ärligt fyllt en huvudroll med mina egna känslor.
Nu är filmen klar, men för mig och pappan i filmen kvarstår våra frågor.”
- See more at: http://www.triart.se/mediaarkiv/article88579.ece#sthash.igKG75B3.dpuf
Hirokazu Kore - Eda säger att han aldrig lagt in så mycket av sig själv i någon tidigare film. Sådan far, sådan son fick Jurypriset i Cannes och var en av de största  publiksuccéerna i Japan under 2013. Och det förvånar mig inte.
Gå och se den!
och även de saker jag ångrar, det här är första gången jag så ärligt fyllt en huvudroll med mina egna känslor.
Nu är filmen klar, men för mig och pappan i filmen kvarstår våra frågor.”

- See more at: http://www.triart.se/mediaarkiv/article88579.ece#sthash.zXkOW8Jo.dpuf
och även de saker jag ångrar, det här är första gången jag så ärligt fyllt en huvudroll med mina egna känslor.
Nu är filmen klar, men för mig och pappan i filmen kvarstår våra frågor.”

- See more at: http://www.triart.se/mediaarkiv/article88579.ece#sthash.zXkOW8Jo.dpuf
och även de saker jag ångrar, det här är första gången jag så ärligt fyllt en huvudroll med mina egna känslor.
Nu är filmen klar, men för mig och pappan i filmen kvarstår våra frågor.”

- See more at: http://www.triart.se/mediaarkiv/article88579.ece#sthash.zXkOW8Jo.dpuf

lördag 22 februari 2014

Den tjugoandra februari

Den tjugoandra februari

Tågen står stilla, människor berättar
att toaletterna slutar fungera, att vattnet i tankarna tar slut
att maten tar slut
Jag går till sophanteringen med dina gamla kläder
nu har det snart gått sju år sedan du dog
men jag har inte förmått slänga de där gamla
ytterplaggen som ingen använder men som fortfarande bär
din atmosfär, jag vet att det är för att jag fortfarande har hoppats
att jag ska få se dig i dem
inte som i drömmarna där du alltid sysslar
med egendomliga saker, som granskande av patologpreparat
eller så tröstar jag dig för att din röst är så svag och så viskande
du ska vara som vanligt, vill jag,
men nu har jag alltså gått bort till
den där gröna bumlingen som fylls med kläder
för Handikappades Rekreation,
vad gör en handikappad som vill rekreera sig
som vill skapa sig själv på nytt? Jag vill att du ska skapas på nytt
exakt som du var, klonad med all din ilska, dina händer med
sömmerskeknutarna, är jag den enda som i detalj och fotografiskt
minns dina händer, med de lite upphöjda ådrorna,
med de lite stora knogarna? Du sa strax innan
du dog att du hoppades att din mor skulle visa sig för dig
och du trodde verkligen att du skulle återse henne och det var
henne du längtade efter, det var hon som kunde trösta dig
aldrig vi, trodde du det verkligen, eller var det som du åkallade henne?
Det har nu slutat snöa
jag ser enstaka människor promenera med sina hundar
allting är fruset. SJ får kritik för sina inställda tåg, tusentals skolbarn
får stanna hemma från skolan
all trafik mellan Stockholm och Göteborg står stilla
banverket talar om en extrem vädersituation
jag lyssnar på radion, håller mig inne

Ur Utskuret ur ett större träd av Eva Ström
Albert Bonniers förlag, 2013