skip to main |
skip to sidebar
Det är påsktid i Three Pines. Det är april i den tredje kommissarie Gamache - deckaren, Den grymmaste månaden av Louise Penny.
En främmande kvinna har kommit till byn. Hon bekänner sig till wiccatron och förklarar sig vara clairvoyant. På skoj bestämmer man sig för att hålla en seans i byn i ett ruggigt gammalt övergivet hus.
Under en andra seans avlider en kvinna mystiskt.
Den sympatiske kriminalkommissarien Armand Gamache och hans medarbetare tar hand om det kusliga dödfallet.
Dessutom är mäktiga krafter inom de egna leden i rörelse mot Gamache. Han har skaffat sig ovänner bland sina överordnade och misstänker att han har angivare bland de underordnade. Naturligtvis har han helt rätt och naturligtvis vet han hur han bäst hanterar dessa mullvadar.
Det startas ett veritabelt drev mot honom; familjen blir indragen och allt blir en mardröm.
Liksom i de två tidigare Gamache-deckarna är tonen varmt mänsklig - det otäcka mordet till trots. Människors svagheter avslöjas; mänskliga beteenden förklaras. Man får veta vad det vill säga att stå utanför och vad det innebär att liksom Ikaros komma för nära solen. Jag gillar Louise Pennys psykologiska blick och hennes sinne för människor som avviker från mönstret. Humorn är också sympatisk.
The Night Bookmobileär ett underfundigt, vemodigt seriealbum av ingen mindre än Audrey Niffenegger, författare till Tidsresenärens hustru och Själens osaliga längtan.
Alexandra är storläsare redan i mycket unga år.
En natt är hon ute och promenerar efter ett gräl med pojkvännen. Plötsligt ser hon till sin förvåning en sliten bokbuss. Hon stiger in och möter bibliotekarien, Mr Openshaw (med drag av John Malkovich, min anmärkn.). Belysningen är dämpad; det doftar gammalt torrt papper med lätt anstrykning av våt hund. Bussen är förefaller mycket större inuti än utanpå.
Alexandra utforskar hyllorna. Böckerna förefaller mycket bekanta. Till sist hittar hon till och med sin egen dagbok - stämplad med bibliotekets stämpel!
När hon ber att få låna hem några böcker är det för sent. Biblioteket ska stänga och dessutom har man inte tillräcklig personalstyrka för att hinna med några lån.
Det går nio år innan Alexandra stöter på bokbussen igen. När hon ber att få arbeta på bokbussen råder henne Mr Openshaw att utbilda sig till bibliotekarie. Sagt och gjort. Alexandra studerar Deweys decimalklassifikationssystem, katalogisering och kundrelationer och vips! är hon bibliotekarie.
Och hon får en anställning också!
Tolv år senare möts Alexandra och Mr Openshaw igen. Återigen blir hon bjuden på te och återigen blir hon nekad arbete på bokbussen.
Alexandra fattar ett ödesdigert beslut.
Upplösningen är inte den förväntade. Så mycket kan jag säga utan att överdriva. Jag tycker mycket om den här boken. Så mycket kan jag också säga utan att överdriva.
I en radioessä
i P1 i fredags berättar malmöförfattaren Henrik Nilsson om den märklige brasilianske författaren Joaquin Maria Machado de Assis (1839 - 1908).
Assis far var målare och modern städerska och Assis växte upp under enkla förhållanden. Pojken stammade och var epileptiker, men blev den som ansågs som den brasilianska litteraturens fader.
Han är en ganska okänd kändis utanför hemlandet. Men författare som Salman Rushdie och Carlos Fuentes hyllar honom och den berömde amerikanske litteraturkritikern Harold Bloom placerar Assis bland världens 100 främsta författare. Det är Bloom som benämner Michado de Assis "mirakel".
I Brás Cubas memoarer berättar en man från andra sidan graven om sitt liv.
Själv säger han att han skriver med ”raljansens penna och melankolins
bläck” och tillägnar sin berättelse ”den mask som först började gnaga på
mitt kalla lik”.
Vansinnesläkaren undersöker gränserna mellan det friska och det sjuka på ett mycket speciellt sätt och med en överraskande avslutning. Minst sagt.
Romanen Helena handlar om den unga Helena som får betala ett högt pris för sin livslögn.
Kul att Bokbloggsjerkan är tillbaka!
Frågan som ska besvaras 22 - 25 mars är
Kan du ge exempel på en hyllad bok som du avskydde eller som du inte alls förstod dig på?
Vi läste Boktjuven av Marcus Zusak i bokcirkeln.
Jag hade problem med den från första stund. Det var något i tonen som skavde. Berättelsen var rörig och kändes sökt med en allvetande berättare som inte visste.
Själva döden tycktes mig futtig och småaktig.
Jag hade väldigt svårt att förstå den allmänna begejstringen.
Jag förstod mig inte alls på Boktjuven.
Jag upptäckte att Philip Roth fyllde 80 år den 19 mars.
Jag känner att jag inte ägnat honom den uppmärksamhet han troligen förtjänat.
I min bokhylla hittade jag i alla fall Portnoy´s Complaint (1969).
Oavlåtligt skrockande läser jag första kapitlet som har rubriken
THE MOST UNFORGETTABLE CHARACTER I´VE MET
och börjar så här:
"She was so deeply imbedded in my consciousness that for the first year of my school I seem to have believed that each of my teachers was my mother in disguise. As soon as the last bell had sounded, I would rush off for home, wondering ad I ran if I could possibly make it to our appartment before she had succeeded in transforming herself..."
Alexander Portnoy föddes i en amerikansk - judisk medelklassfamilj, liksom Philip Roth själv. Judiska mödrar lär vara en sort för sig. Alexanders mor är inget mindre än en naturkraft som älskar sin son bortom alla gränser. Det gör naturligtvis fadern också, men han utgör en ganska ömklig figur i skuggan av sin kraftfulla hustru. Dessutom lider han av ständig förstoppning.
Caj Lundgren skriver så här i en recension
"Att överraska verkar ha varit Philip Roths grundläggande taktik
alltsedan han för nästan fyrtio år sedan chockade hemlandet USA och
omvärlden med sin demonstrativt pornografiska berättelse om den judiske
ynglingen Portnoys ursinniga klagovisa på psykoanalytikerns brits om
sitt folks och sin familjs moral..."
Philip Roth lär ha idkat "...växelbruk mellan memoarer i klartext och subtila romanfiktioner..." enligt Caj Lundgren.
Philip Roth har länge varit nobelpriskandidat. Som så många andra.
Ett jättetrevligt nummer av litteraturtidningen Parnass, som är de litterära sällskapens tidskrift.
Nr 1 2013 har temat Författarna och modet. Elin Wägner var ju mycket intresserad av kläder.
När hon valdes in i Svenska Akademien hade hon en vacker havsgrönblå sammetsklänning på sig.
Den finns nu på Smålands museum. Marianne Enge Swartz, ordförande i Elin Wägner - sällskapet 1990 - 2010, berättar om Elin Wägner och tidens mode
Jolos engelska stil med kostym, väst, klubbslips med slipshållare, pipa och engelskt öl är legendarisk.
Oscar Wild var modelejon och trendsättare. Under åren 1887 - 1889 var han till och med redaktör för ett modemagasin för kvinnor, The Woman´s World.
En artikel, skriven av Eva Söderberg, har titeln Kulla - Gulla - från fattighjon i vadmalskläder till herrgårdsfröken i volang.
Enligt Barbro Hedvall konstaterade Fredrika Bremer efter sina resor att hon för sin del hellre bar korsett än slöja. Hon ville ha ansiktet fritt för att kunna se allt som fanns att se i världen omkring henne.
Paula von Wachenfeld, universitetslektor vid Centrum för Modevetenskap, Stockholms universitet, skriver om kläderna och skönlitteraturen i artikeln I fiktionens gömmor döljer sig en modeskatt.
Detta är endast en liten del av allt intressant man kan läsa i Parnass 2013:1
Parnass kommer ut med fyra nummer per år.
Sommarnumret av Parnass har Birger Sjöberg som tema.
Världspoesidagen, som infaller den 21 mars, instiftades 1999 av UNESCO med syftet att uppmuntra till att läsa, skriva, undervisa och publicera poesi.
Marskallt
Åka skridsko på ankdammen
- blånäsa och rödkind -
åka tefat i Långbacken
- snornäsa i motvind -
Frosten frasar under foten,
enen fryser ner i roten.
Pojken fryser om stortån.
Katten kryper in i spisvrån.
Stå och vänta på skolbussen
- blånäsa och rödkind -
leka sistan runt skolknuten
- snornäsa i motvind -
Gruset krasar under pjäxan,
flickan springer hem till läxan.
Pojken fryser om stortån.
Katten kryper in i spisvrån.
Britt G. Hallqvist
Ur Poesi... Poeså... Dikter för stora och små. 1982
Inlägg
