Möte med Tua Forsström

Tua Forsström skriver en hälsning till mig i sin nya bok som jag just inhandlat.
En kväll i oktober rodde jag ut på sjön är titeln på den lilla tunna, innehållrika boken på 44 sidor är utgiven på det nyligen sammanslagna förlaget Schildts&Söderströms. (Om det tyckte TF inte.)
Tua Forsström har sedan debuten 1972 med En dikt om kärlek och annat skrivit ytterligare tio diktsamlingar. Hon och den finlandssvenske poeten Claes Andersson är varandras första läsare och kritiker sedan många år tillbaka.
Tua Forsström läser, lyssnar, ser, antecknar, lever och samlar material som sedan används i diktsamlingarna fast då avskalat och komprimerat. Det handlar om livet så som det framstått och framstår för henne. Tua Forsström iakttar som barnet och begrundar moget, vuxet. 
Jag vill vara trogen komplexiteten, säger hon.
Den personliga rösten känner man  igen från den ena diktsamlingen till den andra. Tack och lov


Det lönar sig inte att gråta så mycket
Snart har du glömt vad det handlade om
Ingen lyfter längre upp oss i sin famn och viskar "titta",
  pekar på lampan som lyser och fåren på ängen mot sjön.
Jag är ovan vid att vara så lycklig
Fåren går och betar som milda stjärnor
Fåren som liknar fårens stjärnbild
Den lilla klockan ringer genom blåsten
Det finns drömmar som varnar och tröstar oss
  städerna som blinkande kartor djupt under vingen,
en plötslig destination utan namn


Jag har tidigare skrivit om Tua Forsström. Hennes dikt Hästarna finns HÄR

Nominerad till Glasnyckeln

Helaren är en riktigt otäck dystopi och kriminalroman skriven av Antti Tuomainen f. 1971. Detta är hans tredje roman och den första som översatts till svenska (av Marjut Hökfelt).
Tuominen arbetar nu på sin fjärde roman.
Boken är utgiven på Forum.
Helaren tilldrar sig i ett framtida Helsingfors. En miljökatastrof förorsakar ideliga översvämningar; det regnar hela tiden; elen är urkopplad i många hus och man har en känsla av att det är mörkt mest hela tiden. På gatan råder öppet våld. Polisen är tämligen maktlös, men det växer upp privata vaktbolag som erbjuder skydd. Det blossar upp eldar här och var - oskyldiga eldar för matlagning men också eldar som hör samman med död och förstörelse.
Antti Tuominen lyckas väldigt bra med den dova, mörka hotande stämningen. Helsingfors känns väldigt närvarande. Poeten Tapani söker sin försvunna hustru, journalisten Johanna, och genomsöker Helsingfors alla stadsdelar och gator. Johanna har kommit en seriemördare, som går under namnet Helaren, på spåren och kommit alltför nära farliga krafter i undre världen. 
Ingen prioriterar sökandet efter Johanna, varken polisen eller hennes arbetsgivare. Tapani förstår att han måste göra det själv. Och han lyckas riktigt bra. Men - han upptäcker också att han kanske inte känner sin Johanna så väl.
Antti Tuominens språk är vackert. Helaren är en annorlunda kriminalroman som slutar överraskande.
Dansken Erik Valeur fick Glasnyckeln 2012 för bästa nordiska kriminalroman för Det syvende barn.
Arne Dahl deltog med Viskleken i tävlingen om Glasnyckeln.

Dagens namn är Klemens

Bilden är lånad från Wikipedia

Klemens är av latinskt ursprung och betyder mild och nådig.
Det är ett gammalt namn som i Sverige varit vanligast i Norrland.
Namnet har står ensamt den 23 november till minnet av Clemens I som var biskop i Rom och dog som martyr.  Klemens har inte heller flyttats runt till andra datum.
Enligt gammal tradition bestämmer väderleken på Klemensdagen vad det blir för slags vinter.
Våtvarmt omslag med andra ord. 

Glappkontakt

I Ett månvarv. En dagbok om kärleken och döden berättar Gunilla Linn Persson om de tjugoåtta dagar det tog för hennes mamma, Ilona Francesca, att dö av cancer i magen.
Under denna tid minns Gunilla Linn Persson hur hon hela livet haft en mycket besvärlig relation med modern, en sorts glappkontakt. Hon förstår att moderns traumatiska barndom kan ha satt sina spår. Äktenskapet med den charmige och våldsamme man som blev Gunilla Linn Perssons far var olyckligt men ekonomiskt stabilt. Gunilla Linn Perssons eget liv med bipolär sjukdom och alkoholmissbruk, dramatiska äktenskap och ett förståndshandikappat barn skildras också med hänsynslös uppriktighet.
Ilona Francesca har ofta svikit henne men trots det har Gunilla Linn Persson alltid funnits där för henne när modern behövt hjälp.
Under sjukdomstiden för hon nu en kamp med en bristfällig och kärlekslös sjukvård. När moderns plats på ett hospice går till en annan patient förvandlas Gunilla Linn Persson till en blå drake med påföljden att modern ändå får tillbringa sina allra sista dagar och slutligen dö i en lugn och omhändertagande miljö.
Och kontakten mor/dotter är god under dessa extrema förhållanden.
Samtidigt som moderns dödskamp pågår utvecklas Gunilla Linn Perssons egen kärlekshistoria med pojken från förr; den som hon var kär i när hon var sjutton år och som kom hennes far att nära nog ta livet av henne. Men Gunilla Linn Persson och  E -  som han kallas - har aldrig glömt varandra. Nu blir han ett starkt stöd för hela familjen.
Gunilla Linn Persson berättar också om vänner som ställt upp i vått och torrt - Suzanne Osten till exempel - och om andra som dragit sig undan när hon haft det som besvärligast. Kriser innebär gallring, säger hon torrt.
Man kan inte annat än att bli gripen av Ett månvarv.
Omslagsbilden föreställer modern. 

Nordegren och Epstein i P1

En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström (1891 - 1948) med efterord av Ylva Floreman har nu kommit ut i ny upplaga på Bakhåll förlag..
EBN var undersökande journalist på SvD och var tidigare som wallraffare än Wallraff själv. I En piga bland pigor ger hon en nyanserad skildring av livet på en bondgård i Sörmland under några veckor 1914. En piga bland pigor gick som serie i SvD och kom sedan att bli en storsäljare.
I sina andra böcker möter EBN verkligheten som sig själv, säger Ylva Floreman, och tillägger att EBN hade ett språk; hon hade mod och integritet.
1916 kom  Kåtornas folk efter det att EBN hade arbetat som kringresande lärare i Lappland. 
Birgitta Ney, presshistoriker och fri forskare, framhåller Amerikanskt som EBN skrev 1923 efter en resa till USA dit hon rest som tredjeklasspassagerare. Hon fick också arbeta som servitris eftersom hon blev av med sina pengar. 
En bra emigranthistoria som går att jämföra med Mobergs, tycker Birgitta Ney, som också tipsar om en (plus- visar det sig) artikel i dagens AB om hur tjänstefolken hade det vid den här tiden. Där nämns också 
Lady Almina and the real Downton Abbey: The lost legacy of Highclere Castle av Fiona Carnavon
EBN mottog ett frieri från LKAB - disponenten Hjalmar Lundbohm, men hon avböjde. Däremot gifte hon sig med en entomolog vid namn René Malaise. Åtminstone på papperet. De hjälptes åt att utforska Kamtjatka.
Så småningom drabbades EBN av depressioner; hon började dricka och fick slaganfall. Ett tragiskt slut på ett äventyrligt liv
Detta i ett utmärkt inslag i Nordegren i P1 idag. 

Fredrik Sjöberg bekänner i sin recension
av En piga bland pigor att han blivit helt förälskad i Ester Blenda Nordström.
Själv blev jag alldeles kär i Fredrik Sjöbergs recension...

Tematrio - Elisabeth

LYRAN
har namnsdag idag och därför handlar veckans tematrio om Elisabeth i olika former;  i författarnamn, titlar eller som romankaraktärer. Jag gratulerar Lyran med dessa tre Elisabeth.
(Elizabeth Bennet var så klart den första jag kom att tänka på men henne hade namnsdagsbarnet redan lagt beslag på. Hon är ju alldeles självklar. Det hade Jane Austen också tyckt.)

Elizabeth Barrett Browning (1806 - 1861) som hade elva syskon och skadade sig i en ridolycka. 1840 kommer Robert Browning in i hennes liv och hon tillfrisknar lika snabbt som oväntat och föder till och med en son.

Här är en av hennes mest berömda sonetter ur 
Sonnets from the Portuguese nr 43

How do I love thee? Let me count the ways.
I love thee to the depth, the breadth and height
My soul can reach, when feeling out of sight
For the ends of being and ideal grace.
I love thee to the level of every day´s
Most quiet need, by sun and candle - light.
I love thee freely, as men strive for right.
I love thee purely, as they turn from praise.
I love thee with the passion put to use
In my old griefs, and in my childhoods faith.
I love the with a love I seemed to lose
With my lost saints! I love thee with the breath,
Smiles, tears, of all my life; and, if God choose,
I shall but love thee better after death.

Elizabeth Costello av Nobelpristagaren J. M. Coetzee.
Här diskuteras litteraturens och författarens roll.

Lisabet - den busiga Elisabet som gärna svär - i Madicken (1960) av 
Astrid Lindgren

Bokbloggsjerka 16 - 19 november

Annikas

bokbloggsjerka 16 - 19 november

Nämn en titel som du ”går igång på,” på ett antingen positivt eller negativt sätt.  

Det finns massor av tilltalande boktitlar.

Det finns många motbjudande också.

Jag gör som många andra; jag väljer flera boktitlar som jag tycker är poetiska och vackra.

Drömskepp i torrdocka, essäsamling av Hans Ruin från 1951 

På detta tidens smala näs, självbiografi av Frank Heller (pseud. för Gunnar Serner). Titeln har han lånat från Shakespeare

Vinden vände bladen av Elin Wägner. Boken handlar om två släkters historia och kom ut 1947