tisdag 6 november 2012
O, forna tiders gentlemän!
Regionbibliotekschefen i Halland, Maria Ehrenberg höll i tisdags ett föredrag med rubriken
O. forna tiders gentlemän!
Hon uppehöll sig mycket vid några kvinnor i Jane Austens och Selma Lagerlöfs författarskap och visade på deras betydelse för dessa män som så småningom med kvinnornas hjälp utvecklades till just gentlemän.
Dessa kvinnor hade ingen egen ställning i samhället men styrde ganska mycket i det tysta. De var unga och vackra; levnadsglada, intelligenta och "witty". Tanklösa ibland, kanhända, men omtänksamma mot andra
Vi har till exempel Elizabeth Bennet i Stolthet och fördom; Anne Elliot i Övertalning och Charlotte Löwensköld i Charlotte Löwensköld.
Männen som friar till dem får ofta göra det ett par gånger - även om det är besuttna män som ibland skulle rädda hela den tillbeddas familj ur ekonomiska svårigheter.
Så får till exempel Karl Artur Ekenstedt hjälpas tillrätta i sitt ämbete av prästdottern Charlotte som visste hur det skulle gå till.
Ofta är männen egocentriska och saknar stil och sinne för det passande, men tillrättavisas milt av kvinnorna.
En gentleman ska ha hög moral och integritet och uppvisa en utveckling under resans gång
Colonel Brandon i Förnuft och känsla är en riktig gentleman (särskilt när han spelas av Alan Rickman, tycker Maria). Kapten Wentworth är en annan gentleman som utvecklas mot jämställdhet när han och Anne Elliot delar på ansvaret för det gemensamma barnet i Övertalning.
Ofta får männen anstränga sig med två frierier.Darcys första frieri var rena katastrofen, enligt Maria.
Brukspatron Schagerström får återkomma efter det att Charlotte Löwensköld avvisat honom en gång på grund av att hon ansåg sig vara trolovad med Karl Artur Ekenstedt.
Det var nyttigt att friska upp minnet inför läsningen av Death comes to Pembleton av PD James
söndag 4 november 2012
Kupé nr. 6
Kupé nr. 6 tyckte jag så mycket om att det är svårt att skriva om den.
Rosa Liksom (pseud. för Anni Ylävaara född 1958) berättar om en resa på Transsibiriska järnvägen från Moskva till Ulan Bator i mitten av 80 - talet, en tid innan kärnkraftsolyckan i Tjernobyl
och Sovjetstatens sammanbrott.
Två mycket olika människor kommer att dela kupé under den mer än månadslånga resan.
Mannen är i fyrtiofemårsåldern och reser till ett arbete i byggbranschen.
Flickan är en ung studerande som flyr ett märkligt triangeldrama.
Han pratar och dricker oavbrutet; hon lyssnar och iakttar. Flickan känns som författarens språkrör.
Mannen är rå och våldsam och har stora starka händer. Hans kvinnosyn är minst sagt problematisk.
Egentligen hyser han samma hatkärlek till kvinnan som till Ryssland. Han lovsjunger den vackra ryska kvinnan som är stark och modig men som måste mörbultas då och då för att hållas i schack.
Mot flickan är han närmast beskyddande om än lite nedlåtande. En sorts vänskap växer fram dem emellan.
Mannens släkthistoria levandegör den ryska samtidshistorien.
Mitt i allt det vulgära framstår mannen en storslagen människa. Kupé nr. 6 är också en storslagen roman.
Människor, nationer, klimatzoner, landskapstyper, städer, byar, ödemarker, floder passerar revy.
Ibland måste loket vila och då gör mannen och flickan kortare eller längre avstickare i omgivningarna.
Vagnsvärdinnan Arisa vaktar sin flock. Mannen tillhåller flickan att hålla sig väl med henne.
Annars kan det bli jäkligt kallt i kupén. Arisa är drottning över värmesystemet.
Romanen vimlar av snärtiga meningar och ibland hela avsnitt som man får lust att anteckna.
Men projektet faller på sin egen orimlighet. Det blir för mycket.
Referenserna till rysk litteratur, musik och konst är många i Kupé nr. 6.
De ryska klassiska tonsättarna spelas i kupéerna och korridorerna på tåget. Det är bara som det ska vara.
Kupé nr. 6 fick det prestigefyllda Finlandiapriset (30 000€) 2011.
Jag gillar Kupé nr. 6 på samma sätt som jag gillar Radioföljetongen Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk. Det är samma kärva andas barn
Översättaren Kajsa Öberg Lindsten skriver mycket initierat i GP
Rosa Liksom (pseud. för Anni Ylävaara född 1958) berättar om en resa på Transsibiriska järnvägen från Moskva till Ulan Bator i mitten av 80 - talet, en tid innan kärnkraftsolyckan i Tjernobyl
och Sovjetstatens sammanbrott.
Två mycket olika människor kommer att dela kupé under den mer än månadslånga resan.
Mannen är i fyrtiofemårsåldern och reser till ett arbete i byggbranschen.
Flickan är en ung studerande som flyr ett märkligt triangeldrama.
Han pratar och dricker oavbrutet; hon lyssnar och iakttar. Flickan känns som författarens språkrör.
Mannen är rå och våldsam och har stora starka händer. Hans kvinnosyn är minst sagt problematisk.
Egentligen hyser han samma hatkärlek till kvinnan som till Ryssland. Han lovsjunger den vackra ryska kvinnan som är stark och modig men som måste mörbultas då och då för att hållas i schack.
Mot flickan är han närmast beskyddande om än lite nedlåtande. En sorts vänskap växer fram dem emellan.
Mannens släkthistoria levandegör den ryska samtidshistorien.
Mitt i allt det vulgära framstår mannen en storslagen människa. Kupé nr. 6 är också en storslagen roman.
Människor, nationer, klimatzoner, landskapstyper, städer, byar, ödemarker, floder passerar revy.
Ibland måste loket vila och då gör mannen och flickan kortare eller längre avstickare i omgivningarna.
Vagnsvärdinnan Arisa vaktar sin flock. Mannen tillhåller flickan att hålla sig väl med henne.
Annars kan det bli jäkligt kallt i kupén. Arisa är drottning över värmesystemet.
Romanen vimlar av snärtiga meningar och ibland hela avsnitt som man får lust att anteckna.
Men projektet faller på sin egen orimlighet. Det blir för mycket.
Referenserna till rysk litteratur, musik och konst är många i Kupé nr. 6.
De ryska klassiska tonsättarna spelas i kupéerna och korridorerna på tåget. Det är bara som det ska vara.
Kupé nr. 6 fick det prestigefyllda Finlandiapriset (30 000€) 2011.
Jag gillar Kupé nr. 6 på samma sätt som jag gillar Radioföljetongen Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk. Det är samma kärva andas barn
Översättaren Kajsa Öberg Lindsten skriver mycket initierat i GP
lördag 3 november 2012
Stolthet och fördom
Utställningen Stolthet och fördom 27 september 2012 - 20 januari 2013
på Nationalmuseum handlar om villkor och möjligheter för kvinnliga konstnärer i Frankrike och Sverige 1750 -1860.
I utställningen kan man se 250 teckningar, målningar och broderier av medlemmar i Akademien såväl som rena amatörer.
En av de ledande kvinnorna är Marie Suzanne Giroust, gift med konstnären Alexander Roslin, och mera känd som Damen med slöjan.
Många av kvinnorna fick ta sig fram med hjälp av sina män eller annan släktskap med mera kända män.
Men franska revolutionen kom att betyda mycket för de kvinnliga konstnärerna i Frankrike och i Sverige fick Konstakademien äntligen en fruntimmersavdelning 1864.
Här slutar utställningen.
på Nationalmuseum handlar om villkor och möjligheter för kvinnliga konstnärer i Frankrike och Sverige 1750 -1860.
I utställningen kan man se 250 teckningar, målningar och broderier av medlemmar i Akademien såväl som rena amatörer.
En av de ledande kvinnorna är Marie Suzanne Giroust, gift med konstnären Alexander Roslin, och mera känd som Damen med slöjan.
Många av kvinnorna fick ta sig fram med hjälp av sina män eller annan släktskap med mera kända män.
Men franska revolutionen kom att betyda mycket för de kvinnliga konstnärerna i Frankrike och i Sverige fick Konstakademien äntligen en fruntimmersavdelning 1864.
Här slutar utställningen.
Broderi |
Teckning av F Bremer (som står i hörnet) |
Marie Suzanne Giroust målad av A Roslin |
Nakenstudie av Amalia Lindegren |
Melancholy av Constance Charpentier |
Etiketter:
Konst,
Nationalmuseum,
Stolthet och fördom,
Utställning
fredag 2 november 2012
Strindbergsmuseet
En djefla karl |
En djefla förkyld karl |
Evangelium enligt August |
Arbetsbordet |
Matsalen |
Trappfönster Drottninggatan 85 |
Etiketter:
Blå tornet,
Drottninggatan 85,
Strindbergsmuseet
torsdag 1 november 2012
Death Comes to Pemberley
Det var länge sedan jag läste något av P. D. James. Inte för att jag inte haft lust, men det finns ju så oerhört mycket annat. Men Death Comes to Pemberley kunde jag inte motstå på grund av anknytningen till Jane Austen och Stolthet och fördom.
Mer om författaren
Why detection? av PD James
Recensioner:
The Independent
SvD
Arbetarbladet
Ulla Danielsson har översatt När döden kom till Pemberley till svenska.
Häst och vagn finns på båda omslagen. Vagnarna ser någorlunda lika ut.
Men den svenska vagnen ser ut att dras av en enda hästkrake medan den engelska är ett tvåspann
Och färden går åt olika håll...
Mer om författaren
Why detection? av PD James
Recensioner:
The Independent
SvD
Arbetarbladet
Ulla Danielsson har översatt När döden kom till Pemberley till svenska.
Häst och vagn finns på båda omslagen. Vagnarna ser någorlunda lika ut.
Men den svenska vagnen ser ut att dras av en enda hästkrake medan den engelska är ett tvåspann
Och färden går åt olika håll...
The Common Reader
Virginia Woolf tillägnar Lytton Strachey sin essäsamling The Common reader collection I
Den innehåller tjugofem essäer om George Eliot, Jane Austen, Jane Eyre, Wuthering Heights, Joseph Conrad, Montaigne, och Defoe för att välja några.
Hon guidar klokt, humoristiskt och kunnigt den vanlige läsaren genom författarskap från alla tider och förmedlar läsglädje och tilltro berättarkonsten.
I The Common Reader collection II kan man bland annat läsa en essä om Thomas Hardy och How Should One Read a Book. Virginia Woolf ger rådet att aldrig låta sig påverkas av andra när det gäller läsning utan följa sina egna instinkter och att dra sina egna slutsatser. Läsaren bör se sig som medarbetare till författaren.
Etiketter:
Moderna klassiker,
The Common Reader,
Virginia Woolf
onsdag 31 oktober 2012
Tematrio - Halloween
Tematrio - Halloween
Lyran
vill denna veckan att vi berättar om tre skrämmande bra romaner eller noveller.
Jag erinrar mig några klassiker:
Det spräckliga bandet är den Sherlock Holmesnovell som Sir Arthur Conan Doyle var mest nöjd med.
Jag såg en filmad version av den en ensam sommarnatt för länge sedan och var stel av fasa.
En ung kvinna kommer till Holmes och Watson för att få hjälp. Hennes syster har dött en oförklarlig död och nu fruktar den unga kvinnan också sitt eget liv.
Vad hände i det slutna rummet? Skulle det kunna hända igen?
And then there were none av Agatha Christe fick det att krypa i hårrötterna på mig en annan sommarnatt på ett studentrum. Det var alldeles tyst och jag kände mig som den enda människan i världen.
Tio personer okända för varandra blir inbjudna till en ö utanför Englands kust.
Ingen känner värden, Mr Owen, heller. Sedan börjar det hända saker. Folk dör, postbåten slutar komma, alla misstänker varandra, men vågar inte vara ensamma. Någonstans på ön döljer sig en mördare...
The Day of the Triffids av John Wyndham är också en filmad bok - en av få
SF - berättelser jag uppskattat. Stora växter som odlats fram för att ge olja har gjort uppror. De kan gå upprätt; de tänker; de är aggressiva och utstöter en sorts klapprande ljud. Ett meteorregn har gjort att många människor blivit blinda. Maktbalansen är rubbad. Något är på väg att hända.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)