Kupé nr. 6

Kupé nr. 6 tyckte jag så mycket om att det är svårt att skriva om den.
Rosa Liksom (pseud. för Anni Ylävaara född 1958) berättar om en resa på Transsibiriska järnvägen från Moskva till Ulan Bator i mitten av 80 - talet, en tid innan kärnkraftsolyckan i Tjernobyl
och Sovjetstatens sammanbrott.
Två mycket olika människor kommer att dela kupé under den mer än månadslånga resan.
Mannen är i fyrtiofemårsåldern och reser till ett arbete i byggbranschen.
Flickan är en ung studerande som flyr ett märkligt triangeldrama.
Han pratar och dricker oavbrutet;  hon lyssnar och iakttar. Flickan känns som författarens språkrör.
Mannen är rå och våldsam och har stora starka händer. Hans kvinnosyn är minst sagt problematisk.
Egentligen hyser han samma hatkärlek till kvinnan som till Ryssland. Han lovsjunger den vackra ryska kvinnan som är stark och modig men som måste mörbultas då och då för att hållas i schack.
Mot flickan är han närmast beskyddande om än lite nedlåtande. En sorts vänskap växer fram dem emellan.
Mannens släkthistoria levandegör den ryska samtidshistorien.
Mitt i allt det vulgära framstår mannen en storslagen människa. Kupé nr. 6 är också en storslagen roman.
Människor, nationer, klimatzoner, landskapstyper, städer, byar, ödemarker, floder passerar revy.
Ibland måste loket vila och då gör mannen och flickan kortare eller längre avstickare i omgivningarna.
Vagnsvärdinnan Arisa vaktar sin flock. Mannen tillhåller flickan att hålla sig väl med henne.
Annars kan det bli jäkligt kallt i kupén. Arisa är drottning över värmesystemet.
Romanen vimlar av snärtiga meningar och ibland hela avsnitt som man får lust att anteckna.
Men projektet faller på sin egen orimlighet. Det blir för mycket.
Referenserna till rysk litteratur, musik och konst är många i Kupé nr. 6.
De ryska klassiska tonsättarna spelas i kupéerna och korridorerna på tåget. Det är bara som det ska vara.
Kupé nr. 6 fick det prestigefyllda Finlandiapriset (30 000€) 2011.

Jag gillar Kupé nr. 6 på samma sätt som jag gillar Radioföljetongen Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk. Det är samma kärva andas barn

Översättaren Kajsa Öberg Lindsten skriver mycket initierat i GP

Stolthet och fördom

Utställningen Stolthet och fördom 27 september 2012 - 20 januari 2013
på Nationalmuseum handlar om villkor och möjligheter för kvinnliga konstnärer i Frankrike och Sverige 1750 -1860.
I utställningen kan man se 250 teckningar, målningar och broderier av medlemmar i Akademien såväl som rena amatörer.
En av de ledande kvinnorna är Marie Suzanne Giroust, gift med konstnären Alexander Roslin, och mera känd som Damen med slöjan.
Många av kvinnorna fick ta sig fram med hjälp av sina män eller annan släktskap med mera kända män.
Men franska revolutionen kom att betyda mycket för de kvinnliga konstnärerna i Frankrike och i Sverige fick Konstakademien äntligen en fruntimmersavdelning 1864.
Här slutar utställningen.

Broderi

Teckning av F Bremer (som står i hörnet)

Marie Suzanne Giroust målad av A Roslin

Nakenstudie av Amalia Lindegren

Melancholy av Constance Charpentier

Strindbergsmuseet

En djefla karl

En djefla förkyld karl

 

 

Evangelium enligt August

Arbetsbordet

Matsalen

Trappfönster Drottninggatan 85

Death Comes to Pemberley

Det var länge sedan jag läste något av P. D. James. Inte för att jag inte haft lust, men det finns ju så oerhört mycket annat. Men Death Comes to Pemberley  kunde jag inte motstå på grund av anknytningen till Jane Austen och Stolthet och fördom.

Mer om författaren

Why detection? av PD James

Recensioner: 
The Independent
SvD
Arbetarbladet

Ulla Danielsson har översatt När döden kom till Pemberley till svenska.
Häst och vagn finns på båda omslagen. Vagnarna ser någorlunda lika ut. 
Men den svenska vagnen ser ut att dras av en enda hästkrake medan den engelska är ett tvåspann
Och färden går åt olika håll...

The Common Reader

Virginia Woolf tillägnar Lytton Strachey sin essäsamling The Common reader collection I
Den innehåller tjugofem essäer om George Eliot, Jane Austen, Jane Eyre, Wuthering Heights, Joseph Conrad, Montaigne, och Defoe för att välja några.
Hon guidar klokt, humoristiskt och kunnigt den vanlige läsaren genom författarskap från alla tider och förmedlar läsglädje och tilltro berättarkonsten.

I The Common Reader collection II kan man bland annat läsa en essä om Thomas Hardy och How Should One Read a Book. Virginia Woolf ger rådet att aldrig låta sig påverkas av andra när det gäller läsning utan följa sina egna instinkter och att dra sina egna slutsatser. Läsaren bör se sig som medarbetare till författaren.

Tematrio - Halloween

Tematrio - Halloween
Lyran
vill denna veckan att vi berättar om tre skrämmande bra romaner eller noveller.
Jag erinrar mig några klassiker:

Det spräckliga bandet är den Sherlock Holmesnovell som Sir Arthur Conan Doyle var mest nöjd med.
Jag såg en filmad version av den en ensam sommarnatt för länge sedan och var stel av fasa. 
En ung kvinna kommer till Holmes och Watson för att få hjälp. Hennes syster har dött en oförklarlig död och nu fruktar den unga kvinnan också sitt eget liv.
Vad hände i det slutna rummet? Skulle det kunna hända igen?

And then there were none av Agatha Christe fick det att krypa i hårrötterna på mig en annan sommarnatt på ett studentrum. Det var alldeles tyst och jag kände mig som den enda människan i världen.
Tio personer okända för varandra blir inbjudna till en ö utanför Englands kust.
Ingen känner värden, Mr Owen, heller. Sedan börjar det hända saker. Folk dör, postbåten slutar komma, alla misstänker varandra, men vågar inte vara ensamma. Någonstans på ön döljer sig en mördare...

The Day of the Triffids av John Wyndham är också en filmad bok - en av få 
SF - berättelser jag uppskattat. Stora växter som odlats fram för att ge olja har gjort uppror. De kan gå upprätt; de tänker; de är aggressiva och utstöter en sorts klapprande ljud. Ett meteorregn har gjort att många människor blivit blinda. Maktbalansen är rubbad. Något är på väg att hända.

Poesi på väg

1993 började SL med projektet Poesi på väg.
SL bjöd sina resenärer på poesi i bussar och tunnelbanor.
Varje år har sitt tema. 1993 var temat Kärlek.
Poeten Nina Södergren blev tillfrågad om hon ville lämna ett bidrag. Det ville hon. Så här blev det:

Kärleken överraskade mig.
Som när man ställt undan
och glömt att vattna
en gammal kaktus.
Den tror att den ska dö
och börjar  blomma. 

Den lilla dikten tjänade Nina Södergren mer på än alla sina tio diktsamlingar tillsammans. Det avslöjade hon vid sitt framträdande på biblioteket i Mörbylånga den 25 oktober.
Den finns också med i hennes nyutgivna Högt ärade trana. Nya dikter och urval av tidigare poesi.